Välkommen! För att skriva i forumet måste du logga in först. Har du inget konto går det bra att registrera ett eller logga in med Facebook här. Det kostar inget.  :)

Författare Ämne:  Från glädje till sorg....  (läst 3365 gånger)

Anette Ö

  • Inlägg: 612
  • Livet blir inte alltid som man tänkt sig..
    • Närke
Från glädje till sorg....
« skrivet: 11 apr-07 kl 16:27 »
Två av våra afrikanska dvärggetter killade i måndags. Den ena fick två och den andra tre. I morse hade det kommit ytterligare tre killingar från de två andra dvärgetterna. En av dem var en liten bock som var creme färgad och gudomligt söt. Alla våra getter är grå/vita så ni kan tro att vi blev förvånade över den ljusa gossen. Han var uppe och gick och diade precis som de andra killingarna. Vid ett snåret var han t o m ute i solen. Vid två var vi och tittade till dem och då låg han på sidan och djupandades och rosslade. Vi tog in honom och efter en kvart så dog han i min famn :'(. Vad var det som hände ???
Själv har jag en teori om att det kan ha varit hjärtat vad tror ni? har någon varit med om samma sak?
Hälsningar Anette
Följande 2-benta och 4-benta betydelsefulla varelser finns i mitt liv: Sju barn, ett barnbarn, en svärson, en svärdotter, min älskade pappa 2 katter och en hund.

AnnaPanna

  • Gäst
Re:Från glädje till sorg....
« Svar #1 skrivet: 11 apr-07 kl 20:30 »
Usch vad jobbigt! Jag önskar jag kunde säga något som mildrade er smärta lite! Jag har ingen som helst erfarenhet av getter, så jag kan inte tipsa dig om varför det blev som det blev heller.

Hoppas du känner dig bättre i morgon och vill berätta om de killingarna som överlevt. Jag är i alla fall nyfiken på både bilder och berättelser om deras utveckling

/A

Trollmor

  • Inlägg: 10732
  • Måtte jag inte leva förgäves.
    • -
Re:Från glädje till sorg....
« Svar #2 skrivet: 12 apr-07 kl 21:40 »
Läter ruskigt.  Kan han helt enkelt ha satt något i halsen?  De andra mår väl bra?
En får va gla att en ä sum en ä, när en nu ente ä sum en saa.

Balbina

  • Inlägg: 957
    • -
Re:Från glädje till sorg....
« Svar #3 skrivet: 13 apr-07 kl 12:28 »
Han skulle kanske ha kunnat fått ner mjölk i lungorna. Eller blivit trampad eller liknande. De är tyvärr inte alltid så försiktiga med sina små  :-\
Men usch vad tråkigt det är när de dör.
Håll koll på trillingarna. Väg dem så du ser att de verkligen ökar i vikt ordentligt. Dvärgarna brukar tyvärr inte klara att föda upp trillingar själv  :-\

Anette Ö

  • Inlägg: 612
  • Livet blir inte alltid som man tänkt sig..
    • Närke
Re:Från glädje till sorg....
« Svar #4 skrivet: 14 apr-07 kl 10:27 »
Hej. Det där med att han hade fått ner mjölk i lungorna eller blivit trampad tänkte jag inte ens på :-\ . Mitt i sorgen så slapp han ju lida i alla fall för det gick ju så fort för plutten. Hulda som fick två i måndags tar hand om sin bebbar jättebra. Hjördis som fick tre stötte bort en av bockarn och han blev adopterad av Hare som fick en i onsdags. Hanna som fick den lilla ljusa sörjde så förtvivlat att hon "glömde bort den andra lilla. Hjördis,Hulda och Hare hade fullt sjå med varsina två så de ville inte ha henne heller. Vi matade med mad flaska men hon var inte intresserad av att äta. Vi slet med henne tills i går morse då i fann henne död :'(. Nu har vi tre bockar Börje,Bobbo och Bonzo. Tre getter Bibbi, Beata och Bodil. Alla sex mår bra och tas om hand av sina mammor. Hanna har slutat ropa efter Bingo och Bea och tar nu hand om sin fjolårs bebis Amiga.
Jag försöker bifoga bilder på underverken.
Hälsningar Anette
Följande 2-benta och 4-benta betydelsefulla varelser finns i mitt liv: Sju barn, ett barnbarn, en svärson, en svärdotter, min älskade pappa 2 katter och en hund.

Anette Ö

  • Inlägg: 612
  • Livet blir inte alltid som man tänkt sig..
    • Närke
Re:Från glädje till sorg....
« Svar #5 skrivet: 14 apr-07 kl 10:40 »
Hmm. Jag och datorn är inte kompisar just nu. Jag har fått någon form av hjärnsläpp så bilder på bebisarna kommer förhoppnings vis senare  :-[
Följande 2-benta och 4-benta betydelsefulla varelser finns i mitt liv: Sju barn, ett barnbarn, en svärson, en svärdotter, min älskade pappa 2 katter och en hund.

Trollmor

  • Inlägg: 10732
  • Måtte jag inte leva förgäves.
    • -
Re:Från glädje till sorg....
« Svar #6 skrivet: 14 apr-07 kl 21:00 »
Hmm. Jag och datorn är inte kompisar just nu. Jag har fått någon form av hjärnsläpp så bilder på bebisarna kommer förhoppnings vis senare  :-[
Inte så konstigt efter det här.  Vi ser fram mot bilderna när de kommer!  Se till att Du får lite sömn också.  Ifall Du skulle behöva hjälpa till nåt mer i vår...
En får va gla att en ä sum en ä, när en nu ente ä sum en saa.

Gruff

  • Inlägg: 4572
    • Östergötland
    • Caprifool
Re:Från glädje till sorg....
« Svar #7 skrivet: 15 apr-07 kl 01:36 »
Det är inte roligt. Men naturen talar ibland om för oss att något är fel genom att ta tillbaka di små. Eller så talar getter om det genom att förskjuta dom det inte syns på.  Så visar det sig att den man flaskat upp inte riktigt orkar med senare i livet.

Men jag föredrar att det händer förr än senare.

Jag tippar på fel på hjärta och blodomlopp. Solen kan vara lite jobbig för dom små. Och ett dolt klaffel eller liknande kanske märks först efter lite påfrestning.

Men man blir ledsen när det händer.

Balbina

  • Inlägg: 957
    • -
Re:Från glädje till sorg....
« Svar #8 skrivet: 15 apr-07 kl 02:24 »
Vad tråkigt. Jag lider verkligen med er.  :'( :'( Jag förlorade ju själv två killingar den här killningen och två små bebbar som matas med flaska. Vissa killingar är svåra att få igång med maten. Men din lilla hade ju ätit själv innan så det borde ju ha kunnat gå.
lämnar med några tips, men tänk på att även din lilla tös kan ha haft något fel som orsakat hennes tragiska död och det behöver inte ha varit att ni inte lyckats med matningen.  


Här kommer några tisp (lite försent men det kan ju hjälpa till nästa gång) och knep, jag har ännu inte förlorat någon bebbe som jag försökt mata så de torde ju fungera lite iaf.
En killing som får mat från flaska första gångerna sätter jag alltid i knäet. Invirad i en stor handduk  men med frambenen fria så de inte får panik. Första gångerna kommer killingen garanterat inte att äta av sig själv utan man får ta nappen mot deras munnar och trycka ut lite på deras läppar. Är de pigga brukar de då slicka sig om munnen (inte min lilla, hon var för svag) Nästa steg är att "tvinga" in nappen i munnen på dem, öppna deras munnar och stoppa dit nappen. De kommer skrika för de gillar inte att bli tvingade men upprepa många gånger och se till att de får i sig någon droppe mat varje gång. En pigg killing brukr oftast vara med på noterna inom ett par försök. Ha dm sedan i knät när du matar dem åtminstione de första dagarna tills de börjar snutta på dig så fort du kommer.
Håll exakt koll på hur mycket de äter. En dvärgis äter max 25 ml/ 4:e timma första dygnet sedan börjar det långsamt att öka. En våg är ovärderlig. Väg dem morgon och kväll. Tänk på att alla djurungar minskar i vikt under första levnadsdygnet för att sedan börja öka i vikt igen. Likaså håll koll på deras magar. De ska vara runda och fina efter matningen.
Mamman när hon matar killingarna stimulerar dem med att slicka och buffa på dem så jag masserar alltid små nyfödingars magar innan, under tiden och efter de ätit. Många killingar reagerar positivt på det och ätreflexen kan komma igång och underlätta matningen. Dessutom hjälper du tarmar och mage på bebbarna så de inte får ont i magen. Positivt är om du kan använda geten egen mjölk i början så de får i sig antikroppar. Sedan rekommenderar jag fri tillgång och mjölkbar.

Hur gör ni andra??? Och hur tänker ni när ni börjar flaska upp??

Trollmor

  • Inlägg: 10732
  • Måtte jag inte leva förgäves.
    • -
Re:Från glädje till sorg....
« Svar #9 skrivet: 15 apr-07 kl 07:06 »
Beröring av pannan på en killing brukar utlösa sökandet efter spenen - uppåt.  Prova på en frisk liten killing och se om det inte stämmer!

Att öppna munnen på en sjuk killing brukar vara lättast om man klämmer försiktigt med tumme och pekfinger vid mungiporna.  Då brukar den skrika, varvid den öppnar munnen så mycket att man kan passa på att stoppa in nappen och trycka in några droppar.  Ha helst killingens bakhuvud mot Ditt bröst medan Du lär den, så kan den inte undvika nappen.  Nappen är hård och luktar inte alls som mammas mjuka goda spene!

Om killingen är mycket sjuk kan det gå lättast att börja mata med en spruta utan spets.  Håll då sprutan med hela handen, tummen mot "avtryckaren".

Ofta kan det vara bra att värma upp killingen inomhus - kanske i en ugn (ja, inte mikro förstås!!!), för att spara energi åt den.

För egen del kan jag inte med att inte försöka hjälpa den som inte klarar sig själv.
En får va gla att en ä sum en ä, när en nu ente ä sum en saa.

Balbina

  • Inlägg: 957
    • -
Re:Från glädje till sorg....
« Svar #10 skrivet: 17 apr-07 kl 09:57 »

För egen del kan jag inte med att inte försöka hjälpa den som inte klarar sig själv.


Samma här, det tar mycket på energin men det är det värt när man ser dem skutta runt av livsglädje  :D

Trollmor

  • Inlägg: 10732
  • Måtte jag inte leva förgäves.
    • -
Re:Från glädje till sorg....
« Svar #11 skrivet: 17 apr-07 kl 17:54 »
Jomenvisst!  :)  - Har Du provat att smeka en nyföding över pannan och kolla reaktionen?  Ett djurförsök, javisst, men inget plågsamt!
En får va gla att en ä sum en ä, när en nu ente ä sum en saa.

Charlotte

  • Inlägg: 5342
    • -
Re:Från glädje till sorg....
« Svar #12 skrivet: 17 apr-07 kl 18:31 »
 Kan man sondmata killingar? Det brukar i alla fall vara det säkraste med riktigt svaga lamm.
                                   Mvh
                               Charlotte
« Senast ändrad: 17 apr-07 kl 18:32 av Charlotte »
"He is your friend, your partner, your defender, your dog.
You are his life, his love, his leader. He will be yours, faithful and true, to the last beat of his heart. You owe it to him to be worthy of such devotion"

Balbina

  • Inlägg: 957
    • -
Re:Från glädje till sorg....
« Svar #13 skrivet: 17 apr-07 kl 18:35 »
Jomenvisst!  :)  - Har Du provat att smeka en nyföding över pannan och kolla reaktionen?  Ett djurförsök, javisst, men inget plågsamt!


Hmm, har aldrig reflekterat över det men visst söker de sig med huvud och läppar uppåt.
Annars tycker jag just att smeka dem över mage och lår är rätt effektivt sätt att få dem att äta. Och så ska de helst vara två...

Balbina

  • Inlägg: 957
    • -
Re:Från glädje till sorg....
« Svar #14 skrivet: 17 apr-07 kl 18:36 »
Kan man sondmata killingar? Det brukar i alla fall vara det säkraste med riktigt svaga lamm.
                                   Mvh
                               Charlotte

Kan man det med lamm så borde man väl kunna med killingar också???

Trollmor

  • Inlägg: 10732
  • Måtte jag inte leva förgäves.
    • -
Re:Från glädje till sorg....
« Svar #15 skrivet: 18 apr-07 kl 07:12 »
Kan man sondmata killingar? Det brukar i alla fall vara det säkraste med riktigt svaga lamm.
                                   Mvh
                               Charlotte
Aldrig hört talas om nån skillnad i detta avseende.  Men jag har aldrig vågat på det p g a risken för att trots allt få slangen i lungan.
En får va gla att en ä sum en ä, när en nu ente ä sum en saa.

Torptomten

  • Inlägg: 916
  • Ljuset lyser i mörkret ...
    • -
Re:Från glädje till sorg....
« Svar #16 skrivet: 18 apr-07 kl 17:47 »
Det är inga problem med att sobd mata killingar.
De kan buffla lite då man för ner sonden- (Finns bra på LG-producter i Sölvesborg.)- men gör Du så här brukar det gå bra:

1) Killingen hålls i knät, invirad i en handuk eller liknande.
2) Sonden som skjöljts  (stavning??)  igenom med het vatten så att den blir både våt, varm och mjuk, förs in i ena mungipan på killingen.
3) Luta killingens huvud bakåt (mot Ditt bröst) så att dess haka är riktad lätt uppåt (ca 7-10 gr) och för ner sonden sakta.
AVBRYT: Om killingen får plötligt svårt med andningen, blir missfärgad på läpparna eller tungan, hostar ihållande.
Börja om igen.
4) Sätt den tomma sondmatningssprutan till sonden och försök aspireramycket lätt. (dra kolven bakåt). Kommer det vätska ligger sonden i magsäcken. Kan Du inte aspirera alls och kolven liksom sitter fast, kan du ta loss sprutan snurra sonden ett kvartsvar kring sin egen axel och aningen backa sonden 1 cm eller föra ner den ca 1 cm ytterligare.Går det inte heller denna gång har sonden  troligen sugit sig fast i magsäcksväggen.
Försök aspirera igen en tredje gång. Om det inte går nu heller och killingen inte hostar , har besvär med andningen eller haer dålig färg på slemhinnorna, är troligen magsäcken tom.
5) Testa med att sakta och mjukt spruta ner ca 15 ml jummet vatten ( ca 7 ml stannar i sonden. Om det är LG:s sond.)
Hostar inte killingen nu ligger Du rätt med sonden.
Ge KROPPSVARM mjölk eller vätska LÅNGSAMT annars kan knytet komma att kräkas upp allt igen och kanske dra ner det i luftvägarna!
6) Väg killingen och se om den ökat i vikt och känn på magen om Du aldrig sondmatat förut.
Är Du van räcker det säkert med att känna att om den lilla magen blivit lite, lite rundare.
Så frågan som är så viktig: ???  Hur långt ner skall sonden? ??? Svaret får Du om Du först mäter , med sonden, från killingens underläpp, böjer huvudet bakåt lätt (se ovan), låter sonden fortsätta att följa halsens utsida och ner på bröstbenet och ända fram till bröstbenets kant. Lägg så till 1-2 cm ( mindre på liten killing/mer på större killing) Nu sätter Du en "tejp-flagg"på sonden vid läpparna. Den flaggan skall var vid läpparna sedan.
Mätningen kan Du behöva göra om om Du måste sätta ner sonden senare under knytetts uppväxt.

Drar det ut på tiden då Du försöker sätta ner sonden så spola igenom den igen med hett vatten.

ALDRIG  >:(förska med något fett på sonden!!! >:( Kommer en sådan sodan "förorenad" sond ner i luftvägarna kan de komma att
helt i onödan allvarligt skadas!
Djurägare, medmänniska på landsbygden och en liten del av den oändliga Skapelsen.

Motto: Ora et Labora!

Torptomten

  • Inlägg: 916
  • Ljuset lyser i mörkret ...
    • -
Re:Från glädje till sorg....
« Svar #17 skrivet: 18 apr-07 kl 18:14 »
Förlåt, jag tryckte på fel knapp så mailet stack utan att bli rättat.
Alltså: Om killingen inte har problem med andningen, inte har dålig färg på slemhinnorna, inte hostar ligger troligen sonden rätt.

Och:   >:( ALDRIG >:(försöka med något fett på sonden. >:( Kommer en sådan "förorenad" sond ner i luftvägarna kan fettet, helt i onödan komma att allvarligt skada dessa.

Om Du själv har fyllt på Ditt energiföråd innan Du börjar sondmatningen, talar lungnande till killingen och berättar vad Du skall göra och varför Du gör det Du gör, brukar det vara lättare att sondmata killingar än  människor!

Risken att ge sondmaten fel adress är nästan obefintlig, om Du gör som jag beskrivit, och avbryter om killingen börjar hosta eller må illa. Hostan är troligen inte Du orsak till, men killingen kan komma att hosta så kraftigt att t. o. m. sonden far upp ur magsäcken, för att sedan komma att sugas ner fel sas av sig självt, då killingen kraftigt drar in luft för att hosta på nytt. Att den far ut ur magsäcken om killingen kräks säger ju sig självt.

Arbetar Du långsamt och stilla så blir risken för detta liten!

 :)Lycka till och träna gärna på en frisk liten filur innan. :) Du får väl gottgöra obehaget med lite godis eller gos efteråt!
Djurägare, medmänniska på landsbygden och en liten del av den oändliga Skapelsen.

Motto: Ora et Labora!

Anette Ö

  • Inlägg: 612
  • Livet blir inte alltid som man tänkt sig..
    • Närke
Re:Från glädje till sorg....
« Svar #18 skrivet: 19 apr-07 kl 10:52 »
Hejsan. Igår förlorade vi vår tredje killing. Alla tre killingarna som föddes förra onsdagen har nu dött. Lilla Bonzo hade piggnat på sig och t o m börjat skutta runt med de andra. Han har ätit kissat och bajsat bra. Sen igår morse märkte vi att han var svag i bakdelen men han var uppe med de andra killingarna och han diade precis som vanligt men han var lite trött. Jag tog kontakt med distriktsveterinären som tyckta att om han åt och bajsade och kissade som vanligt så var det nog ingen fara. Men igår kväll vid 21:00 så fann jag Bonzo död i gethuset :'(.
Det verkar som om det vilade en förbannelse eller nått över onsdags kullen. De som fem som föddes i på måndagen är hur pigga som helst. Onsdagsbebbarna var ju i o f s väldigt små och de kom väl aldrig igång riktigt som de andra men att leva en hel vecka för att sedan pang bom bara somna verkar för mig helt oförklarligt. Usch, jag vill aldrig mer begrava små getbebisar. Bara de fem vi har kvar överlever så man kan få bli lycklig igen och slippa va rädd varje gång man räknar in getterna. :(
Hälsningar Anette
Följande 2-benta och 4-benta betydelsefulla varelser finns i mitt liv: Sju barn, ett barnbarn, en svärson, en svärdotter, min älskade pappa 2 katter och en hund.

 

Balbina

  • Inlägg: 957
    • -
Re:Från glädje till sorg....
« Svar #19 skrivet: 19 apr-07 kl 12:53 »
Hejsan. Igår förlorade vi vår tredje killing. Alla tre killingarna som föddes förra onsdagen har nu dött. Lilla Bonzo hade piggnat på sig och t o m börjat skutta runt med de andra. Han har ätit kissat och bajsat bra. Sen igår morse märkte vi att han var svag i bakdelen men han var uppe med de andra killingarna och han diade precis som vanligt men han var lite trött. Jag tog kontakt med distriktsveterinären som tyckta att om han åt och bajsade och kissade som vanligt så var det nog ingen fara. Men igår kväll vid 21:00 så fann jag Bonzo död i gethuset :'(.
Det verkar som om det vilade en förbannelse eller nått över onsdags kullen. De som fem som föddes i på måndagen är hur pigga som helst. Onsdagsbebbarna var ju i o f s väldigt små och de kom väl aldrig igång riktigt som de andra men att leva en hel vecka för att sedan pang bom bara somna verkar för mig helt oförklarligt. Usch, jag vill aldrig mer begrava små getbebisar. Bara de fem vi har kvar överlever så man kan få bli lycklig igen och slippa va rädd varje gång man räknar in getterna. :(
Hälsningar Anette

Då kan vi sörja ihop. Min lilla mini dog igår morse  :'( , trots att hon hade börjat busa som en liten get ska, åt och mådde finfint. jag funderade på lunginflammation på henne för hon var hängig kvällen innan och fick ligga innanför min jacka och värma sig..

Håll koll på mamma get nu. hennes juver producerar mjölk och hon behöver troligtvis mjölkas ur en gång om dagen


 


Dela detta:

* Inloggade just nu

* Forum

* Om tidningen Åter



- Har tappat räkning på alla år vi läst denna. En av FÅ vettiga skrifter/guider till ett roligare o uthålligare liv. Aldrig tråkig. En idealisk present till alla som "vill själv" Tack Petter. (Behåll tian :-) )
/Allan o Kajsa

* Nya inlägg

* Nytt i ditt landskap

För inloggade medlemmar visas här nya lokala annonser, aktiviteter och presentationer.
Logga in eller
registrera dig.
 :)

* Nya annonser