Ytbehandling av slipade ytor järn

[Doonard]

Finns det något medel/sätt att behandla slipade ytor av järn för att förhindra rost?  Tänker främst på att göra ringat av järn med blank yta och vill inte ha något giftigt....

[TW]

Under kriget var det ju vanligt med förlovningsringar och vigselringar av järn. Undrar hur de var behandlade.

[Ladan]

Hej på er! Vill börja med att säga att jag inte kan nåt om smide men är uppvuxen med en far som gjorde "allt"... Vill minnas att han använde samma tjära som till ekan. Vet också att han hade olika pulverblandningar för att få till exakt den färg han ville ha. Kopparpulver mm som han blandade med olja.
Själv brukar jag olja in mina smidesföremål och än så länge har inget rostat...

[Tännlappen]

Här står det lite grann...typ bränna in linolja...

http://www.byggfabriken.com/renoveringshjalpen/index.php/rostskydda-beslag/

[torbjorn]

Om man vill ha en metallblank yta så är det nog bäst att använda någon form av olja, fett eller vax. Hellre något mineraloljebaserat än vegetabiliska oljor som omvandlas till rostbildande fettsyror när de härsknar.

[Anders S]

Det är väl skillnad på olika vegetabiliska oljor? Linolja oxiderar (?) väl till ett skyddande skikt?

[torbjorn]

Det är väl skillnad på olika vegetabiliska oljor? Linolja oxiderar (?) väl till ett skyddande skikt?

Ja, den oxiderar i och för sig, men hur det är med linoljans rostskyddande egenskaper är högst omdiskuterat. Jag har sett ett jämförande prov mellan olika rostskyddsmetoder (undrar om det kan ha varit Riksantikvarieämbetet som låg bakom det?), och det mynnade ut i att linoljan knappast gav bättre rostskydd än ingen ytbehandling alls.

Jag har en känsla av att linolja kan fungera som rostskydd i skyddade hålrum som utsätts för fukt (t ex invändigt i dörrar, tröskellådor, spalter i punktsvetsade fogar mm i bilar), men knappast utvändigt på saker som ska hanteras eller utsättas för väder och vind.

[Svart]

Jag skulle också vilja veta.

Det gäller ju även eggverktyg, t ex en yxa som ligger ett tag i sitt eggskydd kan bli ful i ytan. Just påverkan från lädret går ju att komma runt med vapenolja eller lanolin men det blir lite kladdigt ibland.

Och smycken går ju att linoljebränna men då blir de inte direkt blanka, där är det också intressant. Ett rostigt halssmycke är inte alls lika fint som ett blankt

Hur blir det om man värmer lite smått och lägger på bivax?

[Tapio]

Halaj!

En klassisk ytbehandling på vapen är ju blånering. Ytan blir ju blank, men förstås blå.
Man värmer helt enkelt upp järnet tills det blir blått.

//T

[klex]

Värmer man upp stålet så att det blir blått så värmebehandlar man stålet, ett härdat stål blir vid blånering (mörkblå färg) anlöpt och härdningen är då partiellt borta.  Detta kan man se när man jobbar med plåt eller plattjärn, vid hård slipning mot slipskiva så får man lätt en blå kant i det tunna materialet.  Materialet är där anlöpt och avhärdat och tex en yxegg är fördärvad.

[Svart]

I smidesfilmer på internet lägger de på bivax och olja innan järnet har svalnat.
Ger inte någon blank yta men en fin park a för verktyg.

[DennisCA]

Värmer man upp stålet så att det blir blått så värmebehandlar man stålet, ett härdat stål blir vid blånering (mörkblå färg) anlöpt och härdningen är då partiellt borta.  Detta kan man se när man jobbar med plåt eller plattjärn, vid hård slipning mot slipskiva så får man lätt en blå kant i det tunna materialet.  Materialet är där anlöpt och avhärdat och tex en yxegg är fördärvad.

Det användes dock på vapen, vissa detaljer av gamla tyska vapen typ före VK1, var blånerade eller "förgulade" med denna metod. Den ger ett svagt skyddande skikt nog, vet inte om det räcker för en ring, tror det nöts bort med tiden. Vanlig varmblånering kunde ge en bra men mörk yta dock. Kemisk förnickling (electroless nickel plating) är en bra metod för att jämnt applicera ett väldigt hårt och skyddande skikt som blir silveraktigt i färg. Är basmetallen blank blir resultatet blankt, är det matt blir resultatet matt. Det är något helt annat än elektronickel som jag tycker är ganska skräp.

P.S.
För att värmeblånera med jämnt resultat brukade man sänka ner föremålen i ett bad av smält kaliumnitrat, genom att reglera tempen på saltbadet fick man den rätta färgen.

[Tapio]

Värmer man upp stålet så att det blir blått så värmebehandlar man stålet, ett härdat stål blir vid blånering (mörkblå färg) anlöpt och härdningen är då partiellt borta.  Detta kan man se när man jobbar med plåt eller plattjärn, vid hård slipning mot slipskiva så får man lätt en blå kant i det tunna materialet.  Materialet är där anlöpt och avhärdat och tex en yxegg är fördärvad.

Halaj!

Javisst. Men det är skillnad på stål och stål.
Stål med låg kolhalt brukar kallas konstruktionsstål. typiskt plåt, platt-och vinkeljärn, I-balkar och liknande. kännetecknas av god svetsbarhet och noll härdbarhet. Dålig hållfasthet.

Stål med lite högre kolhalt brukar kallas maskinstål. Typiskt stångmaterial.
halvtaskig svetsbarhet, halvtaskig härdbarhet. En kompromiss.

stål med hög kolhalt brukar kallas verktygsstål. noll svetsbarhet, god härdbarhet. Typiskt gör man eggerktyg av verktygsstål. god hållfasthet. Dålig slagseghet när härdat. Bättre när anlöpt.

OBS! ovanstående gäller olegerade kolstål.

Nu blev detta off topic, men lite grundläggande materiallära kan aldrig vara fel ;-)

//T

[Svart]

Under kriget var det ju vanligt med förlovningsringar och vigselringar av järn. Undrar hur de var behandlade.

Kanske lackade med något genomskinligt?

[Eamonn]

Jag blandade linolja och bivax till en hård salva och testade på en yxa för något år sedan.
Den har dock mest legat sedan dess inomhus.
Det känns som att det härdat i.a.f och sitter bra.

[fredde e]

Blånering av tex vapen har inte ett dugg med värmebehandling att göra. Värmer man järn tills det blir blå får man färg och på härdade detaljer ingen härdning kvar. Det ger inget som helst rostskydd. Blånera gör man i ett saltbad vid ganska låg värme och lång tid. Det är inget vanligt salt utan nåt oxyd tror jag. Jag kommer inte ihåg vad det var. Ser ut som vit salt. Jag har gjort detta många gånger med vapendetaljer.
Det finns kallblånering hos vapenhandeln att köpa. Ger hyfsat rostskydd och ser bra ut. Men håller inte för nötning.

[ensamhet]

Om jag minns rätt så använde min farbror kaustiksoda och några fler saker natrium något, sen kokade det och han la i vapendelar.
Han gjorde även det på en nyckel åt mig och den blev blå/svart.
Han kallade det att blånera.

[Nordic Vargtand]

Grejen med linolja är att man måste lägga på många tunna skikt i varandra precis innan det föregående har härdat.
Detta är ganska svårt att göra.

Detaljer som inte är känsliga kan man hetta upp till ganska hög temperatur så att oljan kokar in ordentligt, den måste upp en bit över 200 grader innan det händer, sedan efterbehandla, men man behöver upprepa behandlingen nästan årligen om det står oskyddat utomhus.

[DennisCA]

Om jag minns rätt så använde min farbror kaustiksoda och några fler saker natrium något, sen kokade det och han la i vapendelar.
Han gjorde även det på en nyckel åt mig och den blev blå/svart.
Han kallade det att blånera.

Kokblånering, vanlig metod för ytbehandling av vapendelar. Kaustiksoda, vatten och kaliumnitrat (KNO3) har jag använt. Funkar även med natriumnitrat eller ammoniumnitrat. Men kaliumnitratet var enklast att få tag i, vanlig gödning.

Kemisk förnickling är en metod jag ville prova men det blev för dyrt/svårt. Men det ger en riktigt hållbar yta, mkt starkare och jämnare applicerad än den plätterade varianten.

edit: Skrev KNO2 istället för KNO3.