Jag har inte läst McKenzies bok, så jag kan inte uttala mig om det som står i den. Däremot har jag läst en mycket intressant artikel i Heidrun (Föreningen Allmogegetens medlemstidning) där skribenten hävdade att vilda getflockar lever könsseparatistiskt utom under brunsttiden på hösten. De unga bockarna lämnar flocken för att söka sig till grupper av äldre bockar, och går sedan med dem tills det är dags att söka upp getgrupperna för betäckning. Detta beteende är mycket vanligt bland flocklevande däggdjur, t ex elefanter.
Om det nu istället är som McKenzie hävdar, att de vilda flockarna är könsblandade, kräver detta 2 saker för att fungera:
1: Getterna har strängt årstidsbunden brunst, och brunstar endast på hösten.
2: Getkillingarna har inte sin första brunst förrän de är 6-7 månader gamla.
Fallerar någon av dessa 2 kommer det att kraftigt försämra de vilda getternas överlevnadschanser. Om
1 inte funkar, kommer getterna att fort bli utslitna av att få killingar 2 gånger årligen, och därmed (kanske tillsammans med de höst/vinterfödda killingarna) dö en för tidig död. Om
2 inte funkar kommer de små getkillingarna (och därmed deras egna killingar) i tragiskt många fall att dö, eftersom deras otillräckligt utvuxna kroppar inte klarar att föda en killing.
Oavsett vad en anser om de vilda getternas levnadsförhållanden, bör en som getägare ha full kontroll över sina getters fortplantning och inte låta dem gå i könsblandade flockar året om! Tamgetter uppfyller nämligen inte varken förutsättningen 1 eller 2 ovan, och alltså måste de hållas könsseparerat utom under betäckningsperioden.
Ingen kaninägare skulle få för sig att hålla han- och honkaniner ihop året om, inte heller skulle någon kobonde ha tjurar ihop med kor, kalvar och kvigor året om. Vad gäller kor har jag t o m krav på mig som ägare att se till att kvigorna och kvigkalvarna skyddas mot att betäckas innan de är färdigvuxna.
Böja ner sly till de mindre flockmedlemmarna gör även mina vuxna getter, inte enbart bockarna. Skulle de små getkillingarna få för sig att springa iväg för långt, ger ledargeten en rejäl varningsfnysning så kommer de små skuttandes tillbaka direkt. Även en get skyddar således sin flock, inte bara en bock
.
