efterlyses: kunskap om höbärgning på 50-talet

[Lisa Andersson]

Hej alla eminenta kunniga.

Jag håller på att skriva en roman där en del av handlingen kretsar kring livet på en gotländsk gård på 1950-talet. Mina jordbrukskunskaper är högst översiktliga och inte särskilt djupgående, och det finns en del luckor jag behöver fylla i, bland annat kring hur höet togs in. Gården kan nog kallas medelstor. Här finns en traktor, och jag antar att man vid det här laget har mekaniserat bruket något.

Skulle någon av alla er här kunna upplysa mig om följande:

 - Hur många mjölkkor/nötslaktdjur finns troligtvis på min gård (om den är medelstor på 50-talet)?
 - Hur mycket arbete krävdes för att ta in hö (till korna och ett par hästar som fortfarande finns kvar) till dessa djur -       arbetstimmar, starka armar, antal dagar eller liknande?
 - Är höet bundet i balar (alltså, så som man gör med de rektangulära balarna som fanns tidigare) om man använde sig av självbindare, eller är det i kärvar?

Jag skulle vara för evigt tacksam (och bli mycket glad) om någon kunde ge svar på dessa frågor.

/Lisa

[Anders S]

Det fanns en bok i Åters bokklubb som handlade om självhushåll på Gotland på ca 1920-talet. Jag tror du allmänt sett kan hämta en del ur den, kanske även om höskörd. Den verkar inte finnas kvar, men personer på forumet kanske kan hjälpa dig. Jag minns inte titeln. Jag har den själv nånstans och kan kolla lite i den om jag hittar den.

Den svenska jordbrukets historia, 5-bandsverk som nu finns som gratis pdf:
http://www.ksla.se/anh/amnessokning/allmant/fembandsverket/
Jag har ett visst minne av att det 5e bandet hade ett familjejordbruk på Gotland som exempel, med tonvikt lite senare än 1950-talet, men kanske med historieskrivning bakåt.

Åk till Gotland, kolla i antikvariat efter gamla och nyare bygdeskildringar o dyl, snacka med bönder och äldre folk på landsbygden. Kolla även efter forskare. Tips på såna kan du nog få i den svenska jordbrukets historia.

Annars tippar jag att moderniseringen framskred på Gotland ungefär som på andra håll, men det kan finnas detaljer som skiljer i hur snabbt det gick, och lokala varianter på skördeteknik m.m., både äldre och nyare. Kunskaper om höskörd på annat håll i södra Sverige på 1950-talet kan nog i rätt hög grad vara giltiga även för Gotland (om nån här sitter inne med såna).

[MissT]

Hej,
jag är visserligen inte uppvuxen på Gottland, men så här gjorde vi i Västergötland. Först slogs höet av och skulle ligga och torka lite, kommer inte ihåg hur länge. Min pappa körde med en hövändare några gånger så det torkade mer innan vi hängde det. En del hängde på långhässjor, men vi hade rundhässjor. Min pappa drog ut en sträng med hö och snodde den till ett rep och knöt om toppen på fyra långa störar. Dom restes upp och fälldes ut, och en femte lös stör lades på. Sedan lade vi på höet, fång efter fång med början längst ner. Det såg ut som ett indiantält med rundad topp och längst ner blev ju hål, så vi barn hade roligt och kunde krypa in där. Hörde historier om att luffare sov i dom. När höet torkat så skulle det köras in på höskullen. Hela familjen fick hjälpa till med allt detta, också vi barn efter vad vi kunde. Ett par kusiner brukade vara med också. Alltså två vuxna, en eller två tonåriga kusiner och vi barn 7 år och uppåt. Höet lassades på en kärra och vi barn fick åka hem på lasset. Det gungade ibland oroväckande när det var högt lassat, men vi tyckte det var kul. När vi var framme vid ladan så backade pappa intill dörren, mamma stod och signalerade med handen så han kom rätt. Sedan krokades en vajer i bommarna, glömde säga att längst ner på kärran låg två bommar så att höet kunde hissas upp. Vajern kopplades till en stolpe med vev och kuggar. Så vevade någon upp för hand en bit så lasset blev fritt från kärran. Sedan kopplades det loss från stolpen. Så körde pappa ut från ladan och när repet sträcktes så höjdes lasset och när det var uppe så åkte det in i ladan. Nu fick mamma igen stå och signalera, så pappa stannade när det var så långt in det skulle. Så ryckte man i ett snöre och höet föll av bommarna. Vajern kopplades loss från traktorn och på stolpen igen, och så vevades bommarna tillbaks igen. Då var det dags för fika eller middag. Efter middagen sov pappa en timme och sen fick vi fortsätta med höet. På höskullen skulle höet flyttas från mitten av skullen ut i kanterna, så man fick ta lass efter lass med högafflar och flytta. Några åkte med ut och hämtade ett nytt lass, medans två stannade kvar och "höste" hö.
Vi hade en mjölkko som såldes i början av sextiotalet. Kommer inte ihåg hur många ungdjur det fanns på 50talet, men på sextiotalet var det nog en 10 -15 stycken, plus kalvar.
Detta var lite som jag kommer ihåg, jag kan berätta mer om du vill veta något annat.

[MissT]

Kan också fråga min pappa om du undrar över något som jag inte vet. 

[Anders S]

MissT, det låter som ni använde traktor. 50-talet var ju en övergångstid mellan hästjordbruk och traktorjordbruk på många håll. På 1960-talet i min barndoms somrars Roslagen hade bonden kvar hästen till mitten eller slutet på på 60-talet, men han hade traktor också.

Slog din far gräset med slåtterbalk?

Hökanon var kanske en annan vanlig variant att få upp höet på skullen?

Hur vanligt var det att hässja jämfört med att torka på slag?

[Znibban]

Det börjades från hässjorna löst i en vagn och lades in på skullen för hand. Man slängde in lite salt i höet med jämna mellanrum för att hålla fukten borta.

[MissT]

MissT, det låter som ni använde traktor. 50-talet var ju en övergångstid mellan hästjordbruk och traktorjordbruk på många håll. På 1960-talet i min barndoms somrars Roslagen hade bonden kvar hästen till mitten eller slutet på på 60-talet, men han hade traktor också.

Slog din far gräset med slåtterbalk?

Hökanon var kanske en annan vanlig variant att få upp höet på skullen?

Hur vanligt var det att hässja jämfört med att torka på slag?



Jag fick googla på slåtterbalk, men visst var det en sådan. Har för mej att vi kallade den slåttermaskin. http://www.google.se/imgres?imgurl=&imgrefurl=http%3A%2F%2Fwww.maskinisten.net%2Fviewtopic.php%3Ft%3D18532&h=0&w=0&tbnid=uvn7BRaYTtIYtM&zoom=1&tbnh=194&tbnw=259&docid=3MuYNEy0mmWTLM&tbm=isch&ei=FkdKVO2qJuK7ygO9r4BI&ved=0CAQQsCUoAA

I våra trakter fanns bara en granne som hade häst. En stor ardenner, och det hördes lång väg när den kom på landsvägen. Tidigare hade vi också haft hästar, men det var innan jag föddes. Stallet fanns kvar, men det hade vi bara till förvaring.
Torka på slag, antar att du menar att torka det på marken och vända några gånger? Tror bara pappa gjorde det en gång och det var en torr skogsäng där höet var tunt. Vi var dom sista i byn som hade rundhässjor, dom andra hängde på långhässjor. Nej nu hinner jag inte skriva mer förrän i kväll.

[Lisa Andersson]

Åh, kära nån, vad ni är snabba Tack snälla ni för ert engagemang.

När jag var barn (på 70-talet) så tog man ju in hö i kvadratiska balar, och om de inte staplades rätt så kunde där bli håligheter som vi barn varnades för. Det var ju oerhört lockande att leka på höloftet, och att akta sig för hålen ner till foderbordet där under. Hur högt kunde höet nå när det var löst, så där som ni beskriver? (Det låter ju som lite dumma frågor det här, märker jag ...)

[Edgar]

När jag var barn hade vi 3 kor på ett litet lantbruk på Orust. Pappa lät en granne slå av höet med traktorburen slåttermaskin. Sedan vändes höet ett par gånger och hässjades. Vi använde bara hässjor med störar och ståltråd. Minns inte att höet nånsin torkades på skår (eller slag kanske är begripligare). Om pappa blev för varm, så doppade han sin skjorta i en hink vatten och tog sen på den igen. När höet var torrt kom min morbrom med traktor och kärra, så gafflades höet upp i kärran, och vi barn var med och trampade lasset. När det var lagom högt lades en stång på lasset och bands fast i kärran med rep. Stången kallades för lässestang på ortens språk. Sedan kördes lasset hem och in på logen där det lastades av med gaffel och östes vidare in ladan.

Vi barn blev uppmanade att hoppa i höet, för att packa det lite så mer fick plats. Detta var en uppskattad syssla!

Om vad man hade för slags hässjor på Gotland vet jag intet.

[Pilosella]

Man lastade väl höet så högt det gick mot taket, som barn (60-talet) minns jag att vi kunde sitta på takstolarna och sparka i höet.

[olivia.k]

50-talet var ju en övergångstid mellan hästjordbruk och traktorjordbruk på många håll.

Så var det nog. Min farfar köpte traktor 1957 (som jag fortfarande har kvar), men han hade kvar sina 3 nordsvenska brukshästar ändå, och jag hörde av grannen att han hade fått låna farfars hästar eftersom de vare sig hade häst eller traktor när han var liten. Farfar hade 5 kossor på 40-talet och ökade till ungefär 10 kossor i början av 50-talet.
Har ingen aning om vad som räknas till medelstor gård men det beror väl på hur många hektar mark man brukar antar jag. Min farfar hade ungefär 15 hektar åker men då var kossorna på skogen under sommaren och gick inte och åt runt gården. Han sålde även hö och köpte in en höpress men det var nog senare.

[TW]

Mina egna barndomsminnen är ju från 80-talet (jordbruket gick med utrustning från 60-talet) men jag har ju hört av föräldragenerationen hur det gick till på 50-talet här i trakten.

Traktor och två hästar låter orealistiskt på en medelstor gård om inte gårdarna på Gotland var betydligt större än här. De som behöll någon häst som hjälp efter traktorköpet behöll i allmänhet bara en häst efter vad jag har hört. En häst krävde ungefär två hektar vall för att få mat året runt så man kunde skaffa två kor till för varje häst som man gjorde sig av med.

Här uppe skulle en normalstor gård på den tiden innebära 7-14 bås i fähuset plus kalvkätten. I ett par bås stod kvigor som inte mjölkade och något bås kunde stå tomt i perioder så 5-10 produktiva mjölkkor låter realistiskt. Man räknade grovt med att en hektar vall födde en ko både sommar och vinter. Dessutom hade man i allmänhet andel i byns bolagstjur.

Hö som skulle säljas till stan balade man vid ladan efter själva höbergningstiden med en handdriven balpress. Annars togs höet löst. Metoderna varierade i olika trakter så jag tycker du skall fara till Gotland och ta reda på fakta så handlingen blir någorlunda trovärdig.
Här i trakten gick det till sähär:
-Man slog höet med slåttermaskin på traktorn om man hade traktor. Den kunde vara mittmonterad eller hänga i lyften beroende på traktormodell. Hästdrivna slåttermaskiner ansågs ineffektiva och fanns i två storlekar för en eller två hästar. Småbrukare som skaffade traktor drog ibland en gammal tvåhästars slåttermaskin efter traktor som en billig nödlösning. Trånga hörn kunde man ibland slå med lie om höskörden var dålig så man ville ta vara på allt.
-Man vände höet med en hösprätt med stora järnhjul som drev grepar som kastade upp höet i luften. Den kunde vara hästdragen eller ombyggd med en dragbom så den passade efter traktorn.
-Man räfsade höet med en höräfsa som kunde vara antingen hästdragen eller hänga i lyften på traktorn. Många byggde om sina gamla hästräfsor så att de gick att dra efter traktor.
-Man satte höet på störar. Det är en österbottnisk metod som jag är helt okänd i södra Sverige och alltså irrelevant för dig.
-Då höet hade torkat på störar en tid hjälptes man åt att lasta höet på en stor traktorkärra som oftast var hembyggd av trä och en axel från en skrotad lastbil. Hjulen stack upp ovanför flaket och var täckta med stänkskärmar av trä. Man körde fram kärran framför ladudörren och drog en vajer som en snara runt lasset. Vajern gick genom ett block som hängde uppe i nocken längst bak i ladan. Andra ändan av vajern gick tillbaka ut genom ladudörren. Man kopplade vajerändan till traktorn och då man körde fram drog man in hela hölasset på en gång i ladan.
-I ladan skulle finnas en äldre person och ett gäng unga som bredde ut höet med högafflar och saltade och trampade det. Ladan skulle fyllas ända upp mot taket så det hörde till att de som trampade rev sig blodiga på pärtspikarna som stack ned genom taket.

Så här har jag förstått det efter vad jag har hört..... men någon detalj kan förståss vara fel.

Tyvärr måste du nog ta reda på hur det gick till på Gotland för olika trakter hade olika seder.

[Lisa Andersson]

Jag är överväldigad!

Jag har anknytning till Gotland och moderniseringen inom jordbruket där, men när jag frågar får jag ganska fåordiga svar - ingen tänker sig väl att jag verkligen är intresserad.

Era svar har verkligen hjälpt mig att se vad jag skriver. Tack och tack igen!!! (Fortsätt gärna skriv: jag läser ivrigt )

[Nina W]

Jag har bara varit på Gotland en gång så jag vet ju inte så mycket, men jag væxte upp på en liten gård i Ångermanland på sextio-sjuttiotalet. Vi hade nio kor, på femtiotalet då pappa køpte jordbruket så hade han bara sju kor før då skulle høet ræcka till en hæst också. Jag minns att det fanns gamla bønder som bara hade fem kor också och som aldrig haft fler. Eftersom det ær på Gotland skulle jag vilja lægga till en fårskock som får beta på utmarkerna, en gødgris och en hønsflock med luriga lantrashøns. Kanske också odling av brødsæd, vete och råg. Så vitt jag vet hade man inte børjat bala høet med maskin på femtiotalet. Och eftersom det tar tid att køra hem det med hæst eller en liten grålletraktor så hade man en lada på var åker som man stoppade in høet i. Før det ær bråttom med høet då det ær torr væderlek. Min pappa tittade alltid på barometern och sedan på himmelen, och han brukade sæga saker som att "nu ær jag stræv i kroppen før det ær lågtryck på væg". Han passade alltid væderleksrapporterna på radion. (Och TV, men TV kom ju på 50-talet, inte många bønder hade en. Var det ett riktgit dåligt høår så var han tvungen att skicka næstan alla spædkalvar till slakt, annars fick tjurarna leva tills dom blev drygt ett år och kokalvarna blev antingen nya kor hos oss eller såldes som dræktiga kvigor.

[Jakobn]

TW's svar stämmer bra överens med hur det gick till på 50 talet i Skåne på en medelstor gård. Både i fråga om antal djur och teknisk utrustning.
Här var det också hösprätt, slåtterskär, hästräfsa, hässja och 5-10 kor + ungdjur, några grisar och många höns som vid den tiden var en riktigt bra affär för bönderna (äggproduktion).
Får tänka på att detta var en tid när globaliseringen hade kommit ganska långt och det var lätt att transportera maskiner från ett land till ett annat, därför skiljer det troligtvis inte mycket oavsett var i landet man hamnar. Så länge det är något sånär tätbefolkat vilket Gotland kan räknas som (?).
Jag ska hör med min far när mjölkmaskinerna börja bli allmänna.
Men du får nog välja om du vill skriva om en gård som hade gått över till traktor eller fortfarande hade häst. Ju närmre 60 talet, ju större är chansen att traktorn hade kommit till gården. Men det hade väl i många fall också att göra med när generationsväxlingen blev av. Var gårdens ägare relativt ung så var chansen att det fanns traktor troligtvis betydligt större. Medans de äldre gärna dröjde lite längre eller inte alls brydde sig om att köpa traktor om de var nära att lämna över gården till sin son.

[Hektor]

Här fanns  10-12 mjölkande kor på 50-talet. 3-4 ardennrar skötte dragandet. Traktor, BM viktor, kom och hjälpte till 57.  Gräset slogs med hästdriven slåtterbalk, senare med traktor. Gräset släpades fram till hässjorna (låånga) med släpräfsa och hässjades grönt, 4 trådar högt. Överallt där det inte var åker, dikesrenar m.m. (s.k. hackeslåtter) slogs gräset med lie och torkades på marken och stackades upp i "kuar" Höet kördes in löst på remmalag och hissades upp på rännet. Eftersom det bara gick att släppa lasset i mitten så fick man häva ut det åt sidorna manuellt.

[Nina W]

Jag skrev inte allt jag vet pga mycket hade TW och andra redan skrivit om. Du undrade om mjölkmaskiner. Jo, de hade blivit vanliga på femtiotalet. Så kallade spannmaskiner. Spannen var hemskt tung att kånka på så det tog på höfterna, och det var vanligt med en liten kärra att dra den på. Ingen kyltank utan mjölken hälldes i stora mjölkkannor eller vad det nu var dom kallades och kyldes i en damm, basäng eller dyl. Sedan skulle dom iväg till mjölkbordet där mjölkbilen hämtade. Hanteringen var alltså väldigt slitsam. Minns förresten att innan duvolacken kom, det är en moj som anpassar "luftpulsen", alltså hur fort och hårt maskinen mjölkar, till mjölkflödet, så eftermjölkade mina föräldrar korna. Maskinen var inte skonsam mot spenarna mot slutet då det bara kom lite mjölk så då var det bättre att ta det sista för hand. Jag lärde mig mjölka genom att eftermjölka den snälla Blanka eller hennes lika barnkära mor Gulldock. Vi hade några beten längre bort i byn och dit vallade vi korna genom skogen. En gick i täten och ledde en av de ranghögsta korna i grimma och så hängde resten med. Helst skulle någon gå bakerst och fösa på men det gick rätt bra ändå.
Jag tror dom där kossorna tyckte det var roligt med lilla mig. Jag kom med små extra nävar med gröpe och kliade dom på bringan så att dom sträckte på sig. Och hade jag fått lite melass i en burk -melass är tjock, svart sirap, så var dom lika ivriga som barn som väntar på sin tur att få glass... långa, långa tungor och förväntanfulla mmmm. Mina lekar var nog enda underhållningen för dom i den annars rätt tråkiga ladugården. Gröpe förresten - vi hade en jättegammal kvarn som måste ha varit med redan på femtiotalet och som malde kornet så det blev som grovt, osiktat mjöl. Och en lika gammal halmhack som hackade halmen till strö, för om den var lång så fastnade den i gödselspridaren.  Vi hade egen tjur. Avelstjuren kan du ju skriva något om också om du vill för på femtiotalet hade inte semin slagit igenom. När kom elstängsel? Att jaga kvigor på rymmen och lura in dom i hagen igen kunde vara ett riktigt äventyr... Minns en gång då dom simmat över en å men sedan vägrade dom ta samma väg tillbaks....  Det var större skillnader i kors utseende då jag var barn. Aveln har med seminens hjälp gått väldigt fort. Kolla på gamla bider så ser du att dom var väldigt olika varandra förr jämfört med nu. Och man har dessutom avlat på lugna och fogliga kor, det var vanligare med temperamentsfulla och envisa typer på femtiotalet.