För två dagar sedan var det läggdaxs och alla hade lagt sig dvs jag sover på soffan med hunden och killingarna (de fyra som jag flaskar upp) under bordet. Då kommer en av de mindre och gör ett kvidande bräkande, sedan kommder 4-6 snabba kraftiga kräkningar. Killingen får snabbt en ökad andningsfrekvens och mycket snabb puls- saliven rinner i stömmar ur munnen och han skriketr av smärta då magen drar ihop sig- ja hela hans lilla kropp drar ihop sig i kramp. Uppe var jag redan men med det snabba förloppet hade jag bara hunnit tända ljuset och få på mig morgonrocken, nu fattade jag att killingen var verkligt dålig.
Ut i tvättrummet, under fler uppkastningar och fick fram sond och spruta. Satte ner sonden och aspirerade en gröntjockflytande vätska. Skjöljde (Stavningen?) så magen med totalt 8 dl kroppsvarmt vatten, i omgångar om 50ml - tills vätskan var klar. Killingen som slutat ha magkramper och minskat med salliveringen var milt uttryckt tagen efter detta. Han fick då 25 ml kolsuspention och 7ml vatten( för att tömma sonden). (Han fick sova på min arm vilket han uppskattade.)
Två timmar senare drack han själv 30 ml mjölk och på morgonen var han bara lite trött men mår idag bra!
Vad hade då hänt?
Jo, han var med de andra killingarna ute på ängarna och i skogen med hunden och mig under dagen, men efter kvällsmjölken fick de själva gå ut för kvällsbestyr i 15 min..
Jag gick inte med dem ut, de var ju blivna ganska stora och hunden var hos dem.
Under denna tid har killingen hunnit sätta i sig några Rododendronblad.
Dessa var till största delen söndertuggade men några små fragment av bladen (som fastande i sondens öppningar) samt de spår jag fann i rabbatten, nästa dag, gav svaret.
Två slutsattser drar jag av detta:
1) Vaka över killingarna själv eller hägna in dem ( med geten).
2) Finns det barn (människo- eller djur- kvittar lika) i huset, är det bra att ha kolsuspention hemma!
