Ilsken ankhane..

[tessiem]

Våran Lars har helt plötsligt blivit ett litet aber i fjäderskrud!
Han har utvecklat agg mot oss tvåbeningar & väser och jagas..
Grannfrun löpte som en gasell på väggen när Lars bestämde sig för att mota iväg henne..och barnen springer. (Vår son skrattar visserligen hysteriskt men grannbarnen gråter)
Vad göra? Är det vanligt att ankhanar (andrike? Heter det verkligen så?)
blir ilskna?

[brantas]

jag har hunnit ha fyra ankhanar ( 3 myskankor och 1 mignonanka)och mina har aldrig varit aggresiva, däremot honorna när de ligger på ägg, men vad som har flugit i lars har jag ingen aning om.....

[LEK]

Förlåt men,   . Jag skrattade en lång stund!!! Jag kan se din granne framför mig med en fräsande anka i hälarna, likaså din son... . Det måste ju vara skitkul att kolla på!!!

Visserligen, om man ska ta sig samman, kan jag förstå att det är mindre kul i längden. Jag hade en tupp som började visa aggresivitet. Jag blev helskraj för han flög på mig bakifrån och sparkade mig på benen. Detta ledde till en ond cirkel där jag blev rädd och försökte mota honom med fötterna och visade honom hur orolig jag var. Insåg tillslut det ohållbara i situationen så jag bestämde mig för att, om jag skulle kunna behålla honom var jag tvungen att visa vem som bestämde. Alltså, jag drog på jeans och höga gummistövlar var gång jag skulle ner i hönshuset. Ignorerade tuppen som smög på mig bakifrån totalt utan gick med överdrivet bestämda steg. De gånger han flög på mig vände jag mig om och gjorde mig stor och skrämde honom. På ett par dagar var han from som ett lamm igen och försökte aldrig ge sig på någon igen. Jag tror att det är när de har fått för sig att DE ska vara kung på hela gården som det blir fel. Der ska veta sin plats, då mår alla bäst.

Lycka till!!!

[tessiem]

Det ser faktist jättekul ut.. idag jagade han upp min son & hans kompis på en stor sten i hagen framför vårat hus & jag (dålig mor!) kunde inte komma till undsättning på en stund då jag skrattade så jag höll på att kissa på mig...
Jag tror nog att du har rätt vad gäller uppfostran..det funkar. Han ger fan i mig och maken.. Det träliga är att de varje dag går ut från tomten ner till dammen som ligger framför våra hus & grannens hus.. Och eftersom Lars har fått för sig att vakta vägarna bredvid dammen så ligger ju grannfrun risigt till.. När hon ska slänga sopor så smyger han upp bakom henne och sen är cirkusen igång  

Så om han inte skärper till sig så får vi nog leta en ny ankhane då grannsämjan annars kan bli liiiite ansträngd (iof är grannen min svägerska men man kan inte begära vad som helst av släkten..de har nog nått smärtgränsen efter rymmande hästar, kaniner och hundar i trädgården..)

Förlåt men,   . Jag skrattade en lång stund!!! Jag kan se din granne framför mig med en fräsande anka i hälarna, likaså din son... . Det måste ju vara skitkul att kolla på!!!

Visserligen, om man ska ta sig samman, kan jag förstå att det är mindre kul i längden. Jag hade en tupp som började visa aggresivitet. Jag blev helskraj för han flög på mig bakifrån och sparkade mig på benen. Detta ledde till en ond cirkel där jag blev rädd och försökte mota honom med fötterna och visade honom hur orolig jag var. Insåg tillslut det ohållbara i situationen så jag bestämde mig för att, om jag skulle kunna behålla honom var jag tvungen att visa vem som bestämde. Alltså, jag drog på jeans och höga gummistövlar var gång jag skulle ner i hönshuset. Ignorerade tuppen som smög på mig bakifrån totalt utan gick med överdrivet bestämda steg. De gånger han flög på mig vände jag mig om och gjorde mig stor och skrämde honom. På ett par dagar var han from som ett lamm igen och försökte aldrig ge sig på någon igen. Jag tror att det är när de har fått för sig att DE ska vara kung på hela gården som det blir fel. Der ska veta sin plats, då mår alla bäst.

Lycka till!!!

[Drevern]

Att ankor är arga har jag aldrig hört talas om, gäss däremot sätter sig snabbt i respekt hos andra varelser. Det enda sättet att bota honom är väl att ge honom en omgång stryk när kan kommer för att bråka.  Jag ahde en gåshane som var dum men jag brukade ta ett tag om halsen på honom och ruska och det hade en avkylande effekt för några dagar. En anka går säkert att styra på samma sätt. Fördelen med en anka är att deras bett inte tar lika illa. Det käns att få en gås i fingarna kan jag tala om.

[tessiem]

Nej inte vi heller..vi var liksom helt oförberedda på Lars otrevliga personlighet..
Våran första andrike Göran var vänligheten (fegheten) personifierad.. Han var dock ingen hejare på att befrukta ägg..så kom Lars och Göran var inte längre ledaranka.,.så han fick flytta.

Gäss är ju hemska på det sättet..minns skräcken när jag i min barndom jagades av en ilsken grupp gäss.. Det bodde en grupp längs vägen till vår lilla sjö. Såna där Skånegäss. Och deras hobby var att jaga barn....
Har fortfarande svårt för gäss på grund av det..

Att ankor är arga har jag aldrig hört talas om, gäss däremot sätter sig snabbt i respekt hos andra varelser. Det enda sättet att bota honom är väl att ge honom en omgång stryk när kan kommer för att bråka.  Jag ahde en gåshane som var dum men jag brukade ta ett tag om halsen på honom och ruska och det hade en avkylande effekt för några dagar. En anka går säkert att styra på samma sätt. Fördelen med en anka är att deras bett inte tar lika illa. Det käns att få en gås i fingarna kan jag tala om.