Lie (skära)

[John Rambo]

Har nu två liar som jag tänkt slå gräs till djuren med.
Inte tal om någon jämn och fin åker eller äng, här är sten, sly, dy och stubbar under gräset.
Så då utesluter jag dom största liarna på 120 cm, utan att behöva tänka på dessa.
Har för tillfället två 70 cm, som jag provat. (en av dom).
Hur som helst fungerar den jag provat men är ej i bruksskick, då bladet är helt felvinklat av någon anledning.
Det är klurigt att hitta rätt teknik, å andra sidan kan det inte vara frågan om så mycket teknik på denna bortglömda och undangömda mark.
Som jag fått äran att befinna mig på.

På den lien som jag provat är lutningen på bladet (eggen) paralellt med skaftet, vilket gör att man får huka sig ner om man vill att bladet ska skära av gräset någorlunda rakt.
Den andra lien ("drömlien") vill jag inte riskera förstöra, utan lägger den åt sidan om tillfälle kommer på jämn mark.

Tanken är att röja bort det mesta eländet så nytt gräs kan titta fram i vår.
Varför jag inte använder röjsåg, är att dom är känsliga för typ av bensin, och annat krångel.
Går något sönder är det ofta billigare att köpa en ny röjsåg, vilket blir dyrt i längden.
För går sönder gör till och med husquarna.

Nu undrar även jag vilket stål det ska vara i en lie, mjukt, hårt?
Förr i tiden var dom gjorda i järn som jag kunnat läsa mig till.
Har även en tanke att byta ut järnhandtaget och skaftet mot ett i trä.

[lichiplommon]

Har nu två liar som jag tänkt slå gräs till djuren med.
Inte tal om någon jämn och fin åker eller äng, här är sten, sly, dy och stubbar under gräset.
Så då utesluter jag dom största liarna på 120 cm, utan att behöva tänka på dessa.
Har för tillfället två 70 cm, som jag provat. (en av dom).
Hur som helst fungerar den jag provat men är ej i bruksskick, då bladet är helt felvinklat av någon anledning.
Det är klurigt att hitta rätt teknik, å andra sidan kan det inte vara frågan om så mycket teknik på denna bortglömda och undangömda mark.
Som jag fått äran att befinna mig på.

På den lien som jag provat är lutningen på bladet (eggen) paralellt med skaftet, vilket gör att man får huka sig ner om man vill att bladet ska skära av gräset någorlunda rakt.
Den andra lien ("drömlien") vill jag inte riskera förstöra, utan lägger den åt sidan om tillfälle kommer på jämn mark.

Tanken är att röja bort det mesta eländet så nytt gräs kan titta fram i vår.
Varför jag inte använder röjsåg, är att dom är känsliga för typ av bensin, och annat krångel.
Går något sönder är det ofta billigare att köpa en ny röjsåg, vilket blir dyrt i längden.
För går sönder gör till och med husquarna.

Nu undrar även jag vilket stål det ska vara i en lie, mjukt, hårt?
Förr i tiden var dom gjorda i järn som jag kunnat läsa mig till.
Har även en tanke att byta ut järnhandtaget och skaftet mot ett i trä.

Inte för mjukt stål ska det vara. Järn tror jag inte på det måste vara bnån form av begreppsförvirring där de skriver järn fast menar stål.
Om järnhandtaget passar din kroppslängd kan du behåller det. För mig är järnorven för korta. Då får jag går med krökt rygg hela tiden så jag har träorv. Om du är intresserad kan jag skicka en ritning av ett orv som man lätt kan tillverka själv.
Bladet där lutningen är parallelt med skaftet kan du rätta till. Det går att böja infästningen om du förstår vad jag menar. Linda själva bladet med blöta dukar eller nåt för avleda värmen (annars tar du ut härdningen i stålet) så värmer du där du ska böja med en brännare, när det är varmt nog så böjer du. Förstår du hur jag tänker?

[Ylven]

Jag hade en vall som inte var slagen på ett par år. I somras gick jag på den med lie. Det är jobbigt att slå med lie när det finns underväxt och sly. Lägger du till stenar och dylikt blir det ännu värre. Om du inte är van att gå med lie så skulle jag absolut rekommendera att bränna av fjolårsgräset och sedan gå med röjsåg eller dylikt och ta slyet med. Ska du sedan slå med lie för att ta hö så är det nog bra om du kan slå bort diverse gamla myrbon och dylikt.

När det gäller lien som har felvinklat blad så kan du helt enkelt spänna fast bladet i ett skruvstäd och använda orvet som förlängare för att böja. Det är ju den lilla vinklade järnbiten som man fäster orvet i som ska böjas, så lång ner som möjligt. Man kan också ta av orvet och använda en stor skiftnyckel. Om det är hårt kan man behöva värma järnet. Jag antar att du vet hur mycket det ska vara vinklat?

Ett gammalt lieskär består av härdat stål i mitten, där eggen slipas ut. Ett nytt skär (t.ex Fiskars) består av samma metall rakt igenom, som är mitt emellan det hårda och mjuka järnet i de gamla skären. En modern lie är lättare att slipa men mister skärpan fortare.

[Själv är bäste dräng]

Sedan så finns det tydligen en typ av lie som kallas knacklie. Den skärper du inte upp på samma sätt som den vanliga, utan du knackar på eggen med hammare mot ett litet städ. Är tydligen vanlig nere i Europa.

[Själv är bäste dräng]

Ylven, är inte det som du beskriver som gammal lie en knacklie? Den skall man inte slipa för då kan man hamna fel så man får det blöta stålet ytterst i eggen.

[lichiplommon]

......

När det gäller lien som har felvinklat blad så kan du helt enkelt spänna fast bladet i ett skruvstäd och använda orvet som förlängare för att böja. Det är ju den lilla vinklade järnbiten som man fäster orvet i som ska böjas, så lång ner som möjligt. Man kan också ta av orvet och använda en stor skiftnyckel. Om det är hårt kan man behöva värma järnet. Jag antar att du vet hur mycket det ska vara vinklat?

.....

Risken finns att man bryter av bladet i fall det är välhärdat. Man har ju en lång hävarm om man spänner in bladet och använder sig av orvet.  Så böjer sig järnet inte lätt dvs på en gång när du har spännt fast det, skulle jag inte våga fortsätta böja utan att värma först.

[Lise]

Här finns en liten instruktion till jordläggning av lien:
http://www.lansstyrelsen.se/varmland/SiteCollectionDocuments/Sv/publikationer/2013/sl%C3%A5tterbladet-2013-2-webb.pdf

Står inte var i landet du håller till.... I Värmland finns två "vässningsstationer" där man kostnadsfritt kan få hjälp med att lära sig vässa sin lie (både knackeliar och slipeliar) och även kan få hjälp med jordläggningen. (Finansieras via Länsstyrelsen/Landsbygdsprogrammet). Se överst sidan 7 i ovanstående pdf.

[Ylven]

Jag var på en kurs för lieslåtter och liehantering anordnad av länsstyrelsen i Kalmar län, i somras. Det var där jag fick beskrivet dessa två lietyper. Om knackeliar pratade vi inte alls.

I vilket fall som helst, ska det slås med lie, så lönar sig allt förarbete. Bränns gammalförnan, försök få bort stubbar, grenar, sly och kullar/stenar så långt det verkligen går, så att det åtminstone blir plant mellan hindrena.

[John Rambo]

Inte för mjukt stål ska det vara. Järn tror jag inte på det måste vara bnån form av begreppsförvirring där de skriver järn fast menar stål.
Om järnhandtaget passar din kroppslängd kan du behåller det. För mig är järnorven för korta. Då får jag går med krökt rygg hela tiden så jag har träorv. Om du är intresserad kan jag skicka en ritning av ett orv som man lätt kan tillverka själv.
Bladet där lutningen är parallelt med skaftet kan du rätta till. Det går att böja infästningen om du förstår vad jag menar. Linda själva bladet med blöta dukar eller nåt för avleda värmen (annars tar du ut härdningen i stålet) så värmer du där du ska böja med en brännare, när det är varmt nog så böjer du. Förstår du hur jag tänker?

Jag förstår inte hur du tänker, men jag tror jag förstår vad du menar med vad du skriver.
Dessa liar i järn jag menar hör till historien, troligen finns inga nytillverkade i dag i järn.
Hade varit användbart om du kunde lägga ut ritning här.
I och för sig har jag sett en orv som jag gillar, i vilken lien fästes med en ring och en kil.
Frågan är hur bra den fungerar.

[John Rambo]

Sedan så finns det tydligen en typ av lie som kallas knacklie. Den skärper du inte upp på samma sätt som den vanliga, utan du knackar på eggen med hammare mot ett litet städ. Är tydligen vanlig nere i Europa.

Var den jag tänkte hade mjukare stål, för jag prova knacka på min, men det hände ingenting.
Delvis kan det nog bero på att stålet är mycket tjockt på denna lie.

[John Rambo]

Här finns en liten instruktion till jordläggning av lien:
http://www.lansstyrelsen.se/varmland/SiteCollectionDocuments/Sv/publikationer/2013/sl%C3%A5tterbladet-2013-2-webb.pdf

Står inte var i landet du håller till.... I Värmland finns två "vässningsstationer" där man kostnadsfritt kan få hjälp med att lära sig vässa sin lie (både knackeliar och slipeliar) och även kan få hjälp med jordläggningen. (Finansieras via Länsstyrelsen/Landsbygdsprogrammet). Se överst sidan 7 i ovanstående pdf.

Mycket förvånansvärda namn. Jordläggning, här tror jag inte länstyrelsen har råd att ordna åkermark eller äng, om dom inte har tillgång till ett par ton dynamit att spränga bort bergrunden med.
Stockholm.

[John Rambo]

I vilket fall som helst, ska det slås med lie, så lönar sig allt förarbete. Bränns gammalförnan, försök få bort stubbar, grenar, sly och kullar/stenar så långt det verkligen går, så att det åtminstone blir plant mellan hindrena.

Är rädd att det inte går att bränna bort bergrunden här.
På denna lilla markplätt är möjligen 30-40% godtagbart för lie, därför lade jag till skära nu i rubriken, och har varit och köpt en sådan.
Den var till min överaskning förvånansvärt liten, hade trott dom skulle vara större.
Såg även handliar med enhandshandtag och runt 40 cm blad, men tog till att börja med skäran på prov.
Eftersom man har lite mer kontroll med en skära än en enhandslie.

[John Rambo]

På den punkten är en enhandslie eller skära överlägsen den vanliga stora lien.
Den må vara långsan men man kan skörda på mark, som knappt duger att pissa på.

Här är en bild.

[Broberg]

Här står en del om liar: http://www.melicamedia.se/lie/index.html

[John Rambo]

Väldigt intressant länk.
Men väldigt lite om liens föregångare, skäran och enhandslien.
Som jag tror är till för majoriteten av folket. Eftersom långt ifrån alla har en egen äng eller åker.

[Själv är bäste dräng]

Du behöver inte stort svängrum för att lien skall vara användbar. Skäran däremot har ett begränsat användningsområde. Har inte använt skära en enda gång, men lien är ett smidigt redskap som alltid startar. Skulle dock inte komma på tanken att slå en åker med lie, lika lite som jag skulle gräva ett krondike för hand. Det hör historien till.

[Broberg]

Väldigt intressant länk.
Men väldigt lite om liens föregångare, skäran och enhandslien.
Som jag tror är till för majoriteten av folket. Eftersom långt ifrån alla har en egen äng eller åker.

Kort lie, på högst 60 cm, så reder man det mesta. Forna tiders ängar var ofta rena stenhiena. Det som var för jävligt, för att bryta till åker.

[John Rambo]

På 60-70% av denna mark, om man inte vill ödsla hela dagen med att slipa sin lie, är nog fortfarande skäran snabbare.
Man väljer det redskap som passar marken och gör jobbet snabbast, bäst och billigast.
En lie är ändå inte gratis, så det är synd att slå sönder den på stenar, för att sedan slipa ner den snabbt.
Vilket i viss mån även gäller enhandslien.
Medans en skära klarar sig från skador alla gånger.
Och ställer inte lika stora krav på slipningen.

[John Rambo]

Har provat skäran med väldigt bra resultat, rekommenderar starkt.

[mohsart]

Får man fråga var du köpte skäran?

/Mats