Simon, min bock, såg att det fanns god bark på undersidan av grenarna, när övansidan var avgnagd.
Han såg också att grenarna ibland hakade tag i stängslet och att jag fick lyfta och bända, för allt jag var värd om grenarna var stora. Han var också med då de togs hem och hjälpte till att släpa hem dem.
Sedan kom han på att han kunde ta i med hornen då grenarna fastnade och så kom vi att på mitt komando gemensat lyfta loss fastnade grenar. Simon innanför stängslet och jag utanför.
Han bräkte ibland stakrt och grovt, om de satt så hårt att vi inte fick låss dem själva. Då kom hans båda söner fram också och sätte sina hornen under grenen och så bände de uppåt och innåt på mitt komando. Detta gav dem en ny god gren i hagen eller hjälpte mig att vända slyet, så att ny bark blev åtkommlig.
Sedan det gått en tid fann jag att de varför sig eller under Simons ledning gemensamt vänt grenarna. De hade själva vänt dem då jag kom för att göra detta. Detta belönade jag med lite havre och moroter upprepade gångerså att beteéndet skulle förstärkas.
Simon tvangs jag, under stor sorg, avliva för en månad sedan pga CAE
. (Jag HATAR CAE!
)
Han var inte en vanlig bock,tror jag. Simon var nog en av de talande dju r som finns i C S Lewis böcker om landet Narnia.
Simon t o m lyfte på klöven då den skulle verkas.
I dag har jag fyra barnbarn till honom som flaskkillingar.
De har alla, tots att de endast är 4-5 veckor alla något beteénde som var typiskt för min gode kamrat och bock - Simon.
Så jag hoppas de skall bli liknande sin anfader, vad gäller arbetsglädje, lyhördhet och läraktighet och inte minst vilja till dubbelriktad komunikation med husse
. De är mycket för gos och kel både med mig och varandra men också för att dagtid hälsa på hos de vuxna getterna. (Jag tror även att jag börjar få större förståelse för kvinnor som ammar sina barn och de känslor de har då. Efter dessa 5 veckor av mjölktillredning, matning och byte av textil i deras sovplats
)
