Hur få två månaders kalv att bli supertam?

[Jenny på Björkkulla]

Vår ko, är en reserverad dam som går väl att hantera men som under kalvens förtsta dagar lyckades hålla sig undan oss (även om kalven druckit ur nappflaska sina två första dagar liggandes i min famn, så någon sorts prägling borde hon väl ha fått!?) och därefter har kalven också varit reserverad. Vi har mjölkat kon så de har stått inne nattetid (förutom första veckan då vi inte fick tag på dem) och kalven har då varit i en egen box och där går det bra att hantera henne. Men så fort hon är lös så smiter hon iväg direkt om man försöker klappa henne (ibland när hon diar kan man klia henne på rumpan utan att hon sticker).
Nu har jag ledsnat på kon som har börjat sparkas vid mjölkning så mina förhoppningar står nu till kalven. Men ska jag lägga två år på att kanske få en mjölkko så måste jag ha en supertam kalv att utgå ifrån så att förutsättningarna är de absolut bästa tänkbara.
Så hur ska jag göra? Hon är två månader nu och ska ju helst dia ett tag till men jag är inte främmande från att sälja mamman (jag har annat sällskap till kalven) om det är vad som krävs för att få henne att inse att människor är bäst! Än så länge är hon inte större än att hon går att tvinga med sig.
Tacksam för goda råd!

[Tjalve]

Supertam är inget att sträva efter. Då tappar de respekt för människor och vill leka och stångar, vilket är roligt det första året men när djuren väger över tre hundra kg är man ganska liten 
Umgås med kalven och ge den kraftfoder eller liknande så den förknippar dig med mat. Detta är lätt med mjölkakalvar för de får ju mjölk av människan. Ofta har en vintern av uppbindande en positiv effekt för lynnet. Men de måste vara minst sex månader innan man får fixera kalvar.

[Luff]

Som Tjalve säger;
Supertam behövs inte för en bra mjölkko. Ledas/lockas in, ges kraftfoder, mjölkas och släppas ut. Det är bra om dom lyfter på bena när man skrapar ner skiten och inte hoppar som idioter.
Om detta funkar brukar dom vara trevliga djur att hållas med - men keliga kor tenderar alltså att bli farliga.

Vill man klia ett djur kan man skaffa en gris - dom älskar det.

[Aline]

Min erfarenhet är att kalven(eller alla djurungar) lär sig väldigt mycket av hur mamman reagerar på tex människor. Om mamman är skygg så blir ofta kalven likadan. Även hos kalvar som man plockar bort direkt från mamman tycker jag mig se att de tydligt ärver mammans lynne. De blir kanske inte lika skygga som mamman men det är oftast svårt att få dem väldigt tama om mamman är en sådan som håller sig borta.

Sen håller jag med ovanstående om att det inte är viktigt med en supertam ko, hellre en som går undan än en som ska buffla hela tiden. Men samtidigt måste man kunna hantera djuret och borsta, mjölka osv.

Ibland kan det nog ta ett tag innan man som "ny" kobonde får tag på rätt djur. Oftast säljs ju djuren av en anledning och inte sällan är det för att djuret är svårt att hantera eller liknande. Så man får ha lite tålamod och spara rätt kalv. Tar ju bara lite tid med kor om man jämför med tex får.

[Själv är bäste dräng]

Visserligen en hel del vettiga råd, men jag är av den åsikten att man visst kan ha en ko lika tam och "gosig" som en häst, hund ett får eller i stort sett vilket djur som helst. Kon är ett klyftigt djur som går att lära att vara försiktigt och kunna skilja på människan och ko-kompisen. Det gäller bara att vara konsekvent och inte som en del tycka att det är kul att bråka/busa med kalvar eller baggar när de är små, för att sedan förnärmat bli arga på djuret när det fortsätter i vuxen ålder.

Hoppas din kalv har ett bra lynne, det är inte bara kon hon får det ifrån. Det finns en tjur som förhoppningsvis hade + på lynnet.

[Karlsdotter]

Att binda upp är ett bra sätt att lära kalven att känna att den sitter fast och att det inte är nån ide att dra . Så börja tidigt , det går att binda innan sex månader . Men lämna aldrig kalven och bind bara då ni är där . Tex medans den äter eller ni mockar ut osv .
Sedan ta den på lite promenader , led ut i hagen och in på kvällen .

Men som drängen säger busa aldrig , eller ge chansen för kalven att bråka med er .

Hade en nervig ayshirekviga här som kalvade , och hon fick gå med sin kalv under en månad drygt innan hon slaktades och kalven fick mjölk ur hink . Kalven blev hanterad var dag och band en liten stund då och då . Sedan så leddes först i boxen och sedan in och ut till hagen . Efter en vinter inne så vbar det bara att hänga på grimman och leda ut i hagen utan bekymmer , hon följde så snällt bakom .
Men den kvigan fick leva ensam efter att kon slktades och hon är lite för morsk och vill stångas om man ger henne chansen , men det beror nog mer på att hon är ensam utan lekkamrater än att hon blivit för präglad på människa .
Nu är hon så tam att det går att gå fram ute i hagen och det går att koppla grimma osv .
Bättre med 5 minuters arbete med fullt fokus en flera timmar av halvdåligt okoncentrerat .

[Jenny på Björkkulla]

Min erfarenhet är att kalven(eller alla djurungar) lär sig väldigt mycket av hur mamman reagerar på tex människor. Om mamman är skygg så blir ofta kalven likadan. Även hos kalvar som man plockar bort direkt från mamman tycker jag mig se att de tydligt ärver mammans lynne. De blir kanske inte lika skygga som mamman men det är oftast svårt att få dem väldigt tama om mamman är en sådan som håller sig borta.

Mamman är inte skygg men däremot litet reserverad och just efter att hon kalvat blev hon skygg och höll sig undan några dagar innan vi fick in dem i ladugården där vi sedan haft dem inne varje natt.
Busar gör vi absolut inte med kalven hon blir rädd för varje hastig rörelse, däremot tycket hon om att bli kliad och äter litet kross ur handen på mig.
Att öva på att bli ledd är lite svårt eftersom inte mamman går att leda men jag har henne uppbunden en liten stund varje dag och hon sover i sin box avskild från mamman och där går hon och lägger sig frivilligt och sen stänger vi och då går det fint att pyssla med henne, borsta och så, för mig, men min man är hon rädd för, han har också varit den som märkt henne och behövt fånga henne i hagen i början.
supertam måste hon kanske inte vara MEN HUR SKAPAR MAN EN KO SOM INTE SPARKAS DÅ?

[bo_i_dala]

Hej!
Det är svårt att få en kalv riktigt tam om den inte associerar människan med mat. Kalvar uppfödda ur hink blir MYCKET tamare än dikalvar!!
Har själv dikor och det är väldigt stor skillnad på dom kalvar som fått vara inne (tillsammans m kon) ett antal veckor direkt efter födseln och dom som fötts på betet. Kons beteende färgar kalven väldigt mycket, tam ko ger tama kalvar och vice versa.
Jag håller med om att en stallperiod ger tamare djur men lägger bara på kvigor som är hyfsat tama, dom skygga/ svårhanterade/ rädda korna ger bara mer problem.
Min erfarenhet säger mej att kalvarna är ganska skygga p hösten men efter avvänjningen när dom får lite spannmål av människor varje dag blir ganska tama under vintern.
Man måste vara bland djuren utan att ha ett syfte som tex att fånga/mota osv, utan bara vara där för att djuren inte ska förknippa människan med oro/ obehag....
Jag upplever inte att en ko kan bli för tam som någon tidigare ansåg..

Tänk också att på att ett skyggt djur kan göra en hel flock skygg...

mvh/ bosse

[Jenny på Björkkulla]

Hej! Har själv dikor och det är väldigt stor skillnad på dom kalvar som fått vara inne (tillsammans m kon) ett antal veckor direkt efter födseln och dom som fötts på betet. Kons beteende färgar kalven väldigt mycket, tam ko ger tama kalvar och vice versa.

Jo, det var ju så oturligt att en i vanliga fall tam ko blev mycket reserverad precis efter kalvningen så därför fick vi inte tag på dem första veckan (förutom första dagen då jag matade henne med flaska eftersom hon inte kom igång att suga) men sen stallade vi upp dem och har hanterat dem dagligen sedan dess.
Hon äter litet spannmål ur h'nderna på oss så ganska tam är hon kanske men umgås inte frivilligt (utan mutor),