Sist vi försökte odla potatis gjorde vi det under halm. Det har jag berättat om förut. Bara sorkarna var glada.
Gången innan det bodde vi fortfarande i villan i Vagnhärad. Jag fräste upp en bit av gräsmattan, men innan hela ytan var uppfräst gick jordfräsen sönder. I uppbragt mod stack jag spaden i marken, vickade upp jorden och stoppade ner sättpotatisarna, som för övrigt var vanlig matpotatis som råkat gro under senvintern, i varsitt hål. Det växte som tusan.
I år är areal och ambition lite större än så. Vi får väl se hur det går.
