Vilken är den bästa hönsrasen för självhushåll?

[Ronny]

Att lantraserna anpassats till ett rovdjurstryck under många generationer bakåt har gett ett visst urval för vaksamhet, är jag helt övertygad om. Själv har jag åsbo och dom är mycket vaksamma. Sen har ju lätta och rörliga raser lättare för att snabbt komma undan, det är ju också säkert så. Är synen begränsad av en stor tofs så ser de ju sämre helt enkelt. Blommehönsen har ju dock för det mesta endast en mindre nacktofs och den har nog ingen betydelse. De flesta blommehönsen saknar tofs. Några kan få helt utbredd tofs, men då måste både tupp och höna ha rätt väl utvecklad tofs. Sånt kan man ju undvika.

[Johan P]

Vilken ras är bäst för självhushåll? Alltså fodersnål, härdig, både värper och ruvar lagom så man får både ägg och kött i lagom mängd.

Har precis förlorat mina höns till räv eller grannens hund... Troligtvis det senare. 
Och är därför på jakt efter nya. Hade funderat lite på Isbar. Men så läste jag att de eventuellt ruvar dåligt.... Visst behöver inte ruvas massor. Men lite kött vill jag ju få också.
Andra raser jag funderat på är Lakenfelder, Hedemora, Norsk Järhöna.
Men kanske är det någon ras som passar bättre som jag missat.
Eller gör man som självhushållare bäst i att ha en blandrasflock? Några hönor för vart ändamål. Överskottet kommer ändå gå till slakt. Men å andra sidan får man ju i så fall köpa in nya hönor hela tiden för att inte få något utblandat som kanske inte ger varken bu eller bä....?
Tips mottages tacksamt!

Jag har i dagsläget flera olika raser som jag bevarar men skulle jag välja bara en så får det bli den gammalsvenska Vita Leghornen, lagom lätt höna som inte vräker i sig foder utan ger det rikligt med ägg, bra befruktning och kläcker bra, utmärk motståndskraft mot sjukdomar och ger man den bara förutsättningar kan den även ruva om man nu skulle vilja det. Vi kläcker våra rekryteringsdjur i maskin och sen får dom bi inne innan dom flyttar ut i fruktgården där dom går helt fria under första sommaren inte en enda gång har rovdjur varit ett problem dom är så väl anpassade och mycket skickliga på att undvika rovdjur. Jag slaktar tuppar med ett gott utbyte och glädjs av vackra vita hönor med kraftigt röda kammar i gröngräset,

[Indelt]

Har haft olika höns till självhushåll i många år. Tidigare lanthöns.
Satsar du på en kulturras tex som ju är goda värpare som ger nästan dubbelt så många ägg per år, blir det sämre med ruvningen men desto fler ägg. Väljer du någon av de mer ruvningsbenägna av lamnthönsen är skillnaden än mer markant.
En blandflock med lite olika storlekar och nån ruvlysten kanske? Eller en flock av någon av kulturraserna samtidigt som du håller en ruvande köttras parallellt?
Själv skulle jag rekommendera de gammelsvenska RIR som värper riktigt bra, och ger hyfsade slaktkroppar om du vill ha en kombinationsras. De ruvar kanske inte så bra, men du kan ju hålla en annan ras eller kläcka i maskin om du vill det.
Vill du hålla någon av kulturraserna kan du ju göra en insats för bevarandet av någon ytterst sällsynt resta av vårt kulturarv.
Tilläggas kan att Queen Silvia fortfarande finns kvar och är en av dessa sk kulturraser.
De pryder numera min gårdsplan 

[Ronny]

Jag håller definitivt inte med Johan och Indelt att specialiserade värpraser är särskilt lämpliga för självhushållaren! Vill man producera och sälja ägg så må det vara hänt. Och vad det gäller bevarandet så är även detta ytterst diskutabelt när det gäller "kulturraserna". Endast Fifty-five flowery är med på Jordbruksverkets lista över hönsraser med svenskt bevarandeansvar. Nej, både ur självhushållningssynpunkt och bevarandesynpunkt är lantraserna betydligt mer intressanta!

[Johan P]

Det handlar väll inte om att hålla med eller inte Ronny? trådstartarens fråga syftade till att inhämta synpunkter från medlemmarna och det har hon fått.
GS Vit Leghorn har varit vår mest populära hönsras sen kort efter att den kom till landet och fram till att hybriderna gjorde sitt intåg. Väll anpassad och mycket bevaransvärd, en stor del av vår kulturhistoria och en ras som var med och födde befolkningen när landet gick från svällt och missväxt till folkhemmet där alla kunde ha råd med ägg och kyckling/höna.

[Indelt]

Min erfarenhet av lanthönsen var att jag fick köpa ägg mer än halva året. Du kan välja vilken du vill av Martin silverudds raser, vit Leghorn eller RIR av gammal stam, ge dom något lite bättre foder, men du får i gengäld så himla mycket mer tillbaks.
Att raser som bara för ett år sedan  fanns i max tio besättningar ibland i en eller två och tillhör vårt kulturarv..... jadu jag struntar ju blankt i om nån byråkrat på SJV inte sätter upp dom på sin lista. I min bok ska naturligtvis höns som skapats i Sverige (Silverudds raser) och de som befolkat tunen under förra århundradet innan hybriderna tog över, naturligtvis bevaras.
Detsamma tycker lyckligtvis en växande skara

[besk]

Det är lite lustigt att lämna åt staten att bestämma vilka raser av husdjur som är bevarandevärda. Det är myndigheter som SJV till trots att det finns något annat än högspecialiserade husdjur kvar. Huvudsaken är att man har roligt med sina djur.

[Indelt]

*gillar*
#ansiktsboksstörd

[Ronny]

Ja allting lär ju gå att sälja med mördande reklam...åtminstone ett tag.

[Ronny]

Det är lite lustigt att lämna åt staten att bestämma vilka raser av husdjur som är bevarandevärda. Det är myndigheter som SJV till trots att det finns något annat än högspecialiserade husdjur kvar. Huvudsaken är att man har roligt med sina djur.

Ja visst är det så! Det är inte tack vare myndigheter och hushållningssällskap vi har kvar lantraser i det här landet - Det är trots dessa.

Man propagerade och propagerar väl egentligen fortfarande för att utrota de gamla lantraserna som var anpassade till det självhushållande samhället och ersätta dem med importerade, högkultiverade specialraser. Ett bra exempel är att hushållningssällskapen i början av 1900-talet delade ut leghornsägg gratis till mindre bemedlade bönder.

Att Sverige påtagit sig ansvar (åtminstone på pappret) för att bevara vissa inhemskt anpassade husdjursraser är en direkt följd av konventionen i Rio 1992 om biologisk mångfald. Ansvarsmyndighet blev Jordbruksverket. Varför kan man fråga sig. Troligen hade det varit bättre att en bevarandemyndighet fått uppdraget och inte en näringsmyndighet. Man fick det väl för att en "höna är en höna". Men, lantraserna kunde man inte längre undvika. Man fick ta skeden i vacker hand antingen man ville eller inte.

Till trådstartaren vill jag upprepa mitt råd. Välj en svensk lantras!

[Labbolina]

...En blandflock med lite olika storlekar och nån ruvlysten kanske? Eller en flock av någon av kulturraserna samtidigt som du håller en ruvande köttras parallellt?...

Det låter teoretisk sett väldigt klokt. 
Men för den egna rekryteringen får man ju i så fall köpa in nya av den ena rasen då väl? Om man tex håller några hönor och tupp av någon ruvande ras som ger bra kött och kompletterar med några bra värphönor för ägg. För då tappar man väl kanske lite hos kommande blandrasgenerationer värpare?

Jag har bara ett hönshus nämligen och på dagarna går de fritt. Har ingen lust heller att hålla olika raser separerade för då kan inte alla gå ute hela dagarna. För mig försvinner lite av idyllen med höns då.  Gillar att de går där och pickar och nyfiket kommer fram när man äter ute för att tigga lite. 

[Indelt]

Jag har bara ett hönshus nämligen och på dagarna går de fritt. Har ingen lust heller att hålla olika raser separerade för då kan inte alla gå ute hela dagarna. För mig försvinner lite av idyllen med höns då.  Gillar att de går där och pickar och nyfiket kommer fram när man äter ute för att tigga lite. 

Fick en bild på näthinnan av några enorma Sussex jag såg hemma hos en gubbe i Halland i fjol.....jo allt har ju sin fram och baksida men innan du prövat att lägga ägg efter "värparna" under ruvhöna för att föryngra dem vet du ju inte resultatet. Vem vet. Du kanske blir supernöjd, har skapat dig din egen blandning som värper som kanoner och växer som ankor B|
Lycka till i vilket fall

[Labbolina]

Jag har i dagsläget flera olika raser som jag bevarar men skulle jag välja bara en så får det bli den gammalsvenska Vita Leghornen, lagom lätt höna som inte vräker i sig foder utan ger det rikligt med ägg, bra befruktning och kläcker bra, utmärk motståndskraft mot sjukdomar och ger man den bara förutsättningar kan den även ruva om man nu skulle vilja det. Vi kläcker våra rekryteringsdjur i maskin och sen får dom bi inne innan dom flyttar ut i fruktgården där dom går helt fria under första sommaren inte en enda gång har rovdjur varit ett problem dom är så väl anpassade och mycket skickliga på att undvika rovdjur. Jag slaktar tuppar med ett gott utbyte och glädjs av vackra vita hönor med kraftigt röda kammar i gröngräset,

Och om man inte har kläckare... ? Vill ha lite kött också. Googlade lite och den Gammalsvenska Vita Leghornen tilltalar mig. Men ruvar den så pass att man får lite kött också och tillräcklig rekrytering utan att behöva köpa kläckare? Eller bör man i så fall gå på Indelts förslag om att komplettera med en ruvande ras?

[Indelt]

Visst förekommer det säkerligen att nån Leghornshöna har ruvat, men skulle rekommendera en eller ett par säkra ruvare i flocken i så fall
Sen beror det ju på vilka du vill föryngra själv vilken av raserna du väljer att ha tupp till.
har du en leghornstupp är det ju bara att slänga leghornsägg under den som vill ruva och har du en köttrastupp får du köpa in avelsägg om du skall föryngra de värpande.
Olika raser i kombo kan ge heterosiseffekt. Förr såldes en hel del korsningar RIR/Vit Leghorn som blev goda kombinationshöns med än bättre slaktutbyte och bra med ägg.

[Labbolina]

..Olika raser i kombo kan ge heterosiseffekt. Förr såldes en hel del korsningar RIR/Vit Leghorn som blev goda kombinationshöns med än bättre slaktutbyte och bra med ägg.

Fast hur stor är sannolikheten?  Kan väl lika gärna bli pannkaka av alltihop.  Men några år bör det ju funka och sen kanske man kan få tag på några nya avelsägg av den ras man inte har tupp av.
Är i så fall den bästa kombinationen att ha en flock värpare och bara komplettera med några enstaka ruvare? Ska tuppen i så fall helst vara av köttras för att ge fina slaktkroppar?

Då dyker ju onekligen en följdfråga upp. Vilken ras är i så fall lämplig som ruvare och för kött utan att vara för stor och för hungrig? 

[ieenilorac]

För mig är det självklart att vi har plats till många olika raser, med olika egenskaper, bland alla de hönsälskare som finns i landet. Varför ska det vara en konflikt? Jag är övertygad att det finns tillräckligt många som vill hålla höns för att man ska kunna bevara både lantraser, kulturraser, hålla utländska raser, utställningsraser osv hos dem som vill. Och för den som vill, så kan man även ha blandraser. Det måste ju vara upp till den enskilde hönsägaren att välja vad man föredrar.

Det finns ju många som säljer avelsägg, så det går ju bra att ha två raser, helst med helt olika ägg, och bara tupp av den ena rasen. Så köper man in avelsägg av den andra rasen när man behöver föryngra.

Vill man få slaktkroppar på överskottstupparna håller man lämpligen en kombinationsras eller en köttras. Bra kombinationsraser är t ex maran, wyandotte, australorp m fl. En del av dem ruvar bra, lite beroende på vilken linje man köper från. Har man tupp av den rasen kan man alltså föda upp ett lagom antal kycklingar för föryngring av flocken och till slakt.

Sedan kan man komplettera med en bra värpras, den kan man välja att bara föryngra vartannat år, om man vill. Några av mina favoriter är isbar, smålandshöns och cream legbar. Smålandshöns och cream legbar har fördelen av att vara könsvisande vid kläck, så man vet direkt om man fått tillräckligt många hönor. Isbar och cream legbar har gröna/blå ägg, så de sklijer sig markant från kombinationsraserna.

[Labbolina]

... Isbar och cream legbar har gröna/blå ägg, så de sklijer sig markant från kombinationsraserna.

Smart med annan färg på äggen av den ena rasen när de nu ska bo ihop! 
Är det någon av Isbar eller Cream Legbar du särskilt vill rekommendera? 

Eller räcker det med en kombinationsras för att tillgodose självhushållet kanske? Eller hur mycket värper de? Har man några stycken räcker kanske det för ett hushåll?

[ieenilorac]

Absolut räcker det med några hönor av kombinationsras för att få ägg till hushållet. Tänk bara på att ha några extra, om du vill att flera ska ruva. När de ruvar och tar hand om kycklingar, så värper de inte.

Under vår-höst värper individer av kombinationsras, som är selekterade på rätt sätt, mellan 5 och 6 ägg på 7 dagar, under sin första värpperiod. När de är äldre värper de lite sämre. I normalfallet är det bara under sin första värpperiod som de värper på vintern, om de börjat värpa på hösten. Så man bör kläcka några hönor varje vår, om man vill ha ägg på vintern.

Man får ju räkna på hur många ägg man vill ha. Själv äter jag ganska många ägg, och pojkvännen äter också många ägg, så vi räknar med att vi behöver ca 40-50 ägg i veckan till oss två. Det skulle innebära ca 10-15 hönor, beroende på ras, ålder och hur många som ruvar.

[MagnusL]

Skulle föreslå wyandotte och australorp jag med.
Bra stora ägg, lugna höns och gott kött. Mina letar bra med mat själva och rymmer inte så mycket (till skillnad från stridshönsblandisarna som smiter, lägger ägg på ängen och SKA i grytan strax).
Komplettera med en eller två dvärghöns typ dvärgkochin som ruvare (fick plats med ca 12 ägg nyss som gav 9 kycklingar under min). Små söta ägg som variation, dom äter lite och det är så mycket lättare än att ha kläckare/lampa hela tiden

[Ronny]

Lantraserna är resurssnåla. De värper så där 100-150 ägg på ett år utan att behöva dyrköpt värpfoder. De ger smakrikt kött utan att behöva gödfoder. Tillräckligt många hönor ruvar själva och kan både reproducera flocken och ge några överskottskycklingar. Varför hålla på att experimentera med blandade specialraser och äggkläckningsmaskiner, när allt redan är fixt och färdigt i dessa raser? Den som har tid och lust kan ju göra det, men det är inget jag skulle gett mig på eller råda en nybörjare till att göra.