hundar ska ha en ledare!

[filurfigur]

Nej Kimma, jag vet mycket väl att barn och hundar fungerar olika, och har olika uppbyggnad, tänkande, känslor, fysik, psyke etc... Men i grund och botten är både vi människor och hundar familjedjur och flockdjur, och både barn och hundar behöver struktur, regler, kärlek, omsorg, vägledning, respekt och trygghet etc etc för att må bra.

Och det finns därför mycket gemensamt i synen på vad man har för uppfostran/syn på barn respektiva hundar. Dock inte alltid, men ofta...

Varken barn eller hundar mår bra att bli lämnade vind för våg, men heller inte av att ha för mycket förbud och straff, varken fysiskt eller psykiskt.

Men hur ofta hör man inte att om valpen kommer och tar kontakt med sin husse/matte så ska den ignoreras för att annars kan den få för sig att det är den som bestämmer?! Å andra sidan vill vi att våra familjehundar ska vara sociala och tycka om människor...

Det postivia ledarskapet måste ju finnas, men när ledarskapet blir någon som man trycker ner sin hunds självförtroende och tillit med för att man själv tycker att hunden ska vara lugn, enkel och inte ställa till med en massa "bekymmer" då tycker jag att det är tok.

Och ni får ursäkta, men jag tycker att det är likadant med oss människor, och även andra husdjur som vi har. Men man blir kanske så här okunnig av att ha jobbat med 60 hundar i tre år, hållt hundkurser i över 5 år, läst psykologi i sin utbildning, och gått hundägarutbildningar och etologikurser... shit happens!

[Lindéus]

 
Ska försöka förtydliga vad jag menar med olika hårda uppfostringar beroende på hund. Jag tror inte att man måste vara lika hård mot en Cavalier som mot en Rottis eller dobber.

Jag har tidigare nämnt svårigheterna med mitt stora Lejon (Leonberger) och hur vi har hanterat henne och efter 1 år börjat få önskad effekt. Vi har en mindre tik av samma ras som visserligen kom hit när hon var 5 månader men uppvuxen i stoooor flock med både Leonberger,schäfrar och Grönlandshundar. Henne har vi inte haft lika mycket behov att tillrättavisa lika hårt som den större tjejen eftersom den lilla redan hade med sig mycket hundspråk från förra flocken. Hänger ni med?
Ca 1 halvår senare fick vi hem våran JR tik på 8månader från samma flock. Inte heller där har vi haft några bekymmer. Hon har däremot andra privilegier som att sova jämte matte (när hon har somnat) Sitta i knäet. Anledningen kan väl vara många. Men för en så liten ras är det svårare att visa undergivenhet eftersom de faktiskt inte når upp till mungipan. En undergiven hund slickar sin flockledare i mungipan. Därför hoppar hunden tex när man kommer hem (om man inte har lärt dom annat) Därför misstolkas hunden som att vara ouppfostrad eftersom den hoppar. MEN oftast bara om det är en stor ras. JRT:n är för den skull inte odräglig och jobbig utan väldigt undergiven och älskar oss alla väldigt högt.
Så det jag vill ha sagt är: Att olika hundar när dom kommer till ny flock har redan olika uppfostran och lärt sig språket olika mycket. bla DÄRFÖR får man uppfostra dom olika "hårt/mjukt"
OM hunden litar på dig som flockledare så litar den på att du talar om när det är dags att försvara flocken. Om den inte ser dig som flockledare så tar den intsinktivt överhanden och försvarar flocken åt dig. Förväxla inte detta med att hunden förvarnar när det kommer någon (morrar,skäller).

Jag anser inte att våra "metoder"här hemma är hårda men dom är förhoppningsvis tydliga.
Som koppel under hakan....oj,oj...hade jag inte haft det på den stora tjejen ibland så hade jag inte klarat av 45kg muskelmassa när jag möter en viss Sheltie här i byn. Innan behövde jag har antidragsele men har kunnat gå över till dressyrlänk. Målet är halvstryp. Och snälla.....hel och halvstryp ÄR inte farligt och gör inte ont på hunden. Halti däremot kan vara farligt för hundens nacke om man gör fel. Den är minst lika otäck som Cesars "elhalsband" men godkänd i Sverige....(fundera på den en stund)

[skruvmejsel]

Nej Kimma, jag vet mycket väl att barn och hundar fungerar olika, och har olika uppbyggnad, tänkande, känslor, fysik, psyke etc... Men i grund och botten är både vi människor och hundar familjedjur och flockdjur, och både barn och hundar behöver struktur, regler, kärlek, omsorg, vägledning, respekt och trygghet etc etc för att må bra.

Och det finns därför mycket gemensamt i synen på vad man har för uppfostran/syn på barn respektiva hundar. Dock inte alltid, men ofta...

Varken barn eller hundar mår bra att bli lämnade vind för våg, men heller inte av att ha för mycket förbud och straff, varken fysiskt eller psykiskt.

Men hur ofta hör man inte att om valpen kommer och tar kontakt med sin husse/matte så ska den ignoreras för att annars kan den få för sig att det är den som bestämmer?! Å andra sidan vill vi att våra familjehundar ska vara sociala och tycka om människor...

Det postivia ledarskapet måste ju finnas, men när ledarskapet blir någon som man trycker ner sin hunds självförtroende och tillit med för att man själv tycker att hunden ska vara lugn, enkel och inte ställa till med en massa "bekymmer" då tycker jag att det är tok.

Och ni får ursäkta, men jag tycker att det är likadant med oss människor, och även andra husdjur som vi har. Men man blir kanske så här okunnig av att ha jobbat med 60 hundar i tre år, hållt hundkurser i över 5 år, läst psykologi i sin utbildning, och gått hundägarutbildningar och etologikurser... shit happens!

tror du på allvar att bara för att du hållit på med hundar i 3år,hållit hundkurser och gått kurser att du hänger med i utvecklingen om var som händer"där ute"
jag har inte läst en hundbok,jag gick förvisso valpkursen med min pudel, men snacka om okunskap hos kursledaren.....

mitt ordspråk: om det du gör inte fungerar,prova ett annat sätt att göra det på.

[filurfigur]

Nej halti är ingen rolig historia det heller. Hindrar ju hunden från att skicka ut rätt signaler med sitt kroppsspråk (eller borde jag skriva ansiktsspråk). Och den mötande hunden får svårt att läsa av hunden med halti, och det kan väldigt lätt bli missförstånd och situationen förvärras mellan hundarna.

Och självklart behöver man inte vara lika hård mot en cavalier som tex mot en rottis, men min uppfattning är ändå att man inte behöver använda hårda metoder på rottisen.

Sen kan det här med hårt och mjukt stå för olika saker för oss alla. Med mjuka metoder menar jag inte att man aldrig får säga till hunden på skarpen. Jag tycker visst att man får ryta till med rösten, och i vissa speciella situationer ta tag i hunden (men inte slå eller åsamka den fysisk smärta). Och jag tycker att när man har sagt till så är det bra, man ska inte gå och sura i evighet. Och jag tror på vägledning och beröm före korrigering och skäll.

[skruvmejsel]

måste oxå lägga till: varför lita på det skrivna ordet.
jag litar på det jag SER fungerar. sedan TESTAR jag själv.
jag har tränat min hund själv,jag har MÄRKT att det har fungerat, för min hund har ju fungerat precis så som jag ville, vad mer kan jag begära.

kraven på min hund:

inte ligga i soffan
(jobbigt när man får gäster,för ni tror väl inte att hunden fattar att just den här dagen får den inte vara i soffan,men alla andra dagar får den det. hundar kan inte tänka så.)

inte ligga i sängen (lite privatliv måste man ha)

kunna gå lös utan att bry sig om andra hundar/människor.

komma på inkallning

lite grundlydnad.
inte alltför svårt va?

[filurfigur]

Skruvmejsel: Ända sen jag var 2-3 år har mitt största intrese här i livet varit just hundar, och deras språk och beteende. Så bara för att jag närmar mig 30 år och inte har några som helst problem med mina hundar eller deras uppförande, så har jag inte slutat att gå utbildningar och på föreläsningar. Lika lite har jag slutat att läsa hundböcker och etologiforskningsresultat....

Och jag kommer troligen ALDRIG att sluta med det heller.

Sen kan jag inte hjälpa vad din valpkursledare hade för kunskap, det för ju stå för honom/henne... Du kan ju inte döma alla instruktörer efter att ha gått en kurs.

[Susanne]

hur menar du då susanne? förklara dig...

I vissa situationer när man arbetar med hundar så ska en riktigt duktig hund faktiskt inte alltid göra som man säger. Ibland gäller det att lita på hunden, lita på att hunden tagit rätt beslut trots att det inte är vad jag sade till hunden att göra. Det gäller att låta hunden ta det beslutet, trots att det går emot den mänskliga synen på vad en flockledare är för något. Min roll som flockledare kan ju rubbas om jag låter hunden bestämma!!   Men det är struntprat, det är snarare tvärtom, hunden litar bara mer på mig om den får ta egna beslut när jag tagit fel beslut. Ibland är det förståss svårt att veta att det är jag som tagit fel beslut, jag ser bara att hunden inte lyder mig och blir kanske arg. Men en riktig topphund struntar i min ilska och går ändå emot mitt beslut. Om jag vet med mig att hunden normalt lyder mig i alla lägen, så vet jag också att jag kanske måste tänka till när hunden inte gör det och lita på hunden. Det gäller förståss att hund och förare känner varandra väl, och att hund och förare är vana att samarbeta med varandra från början. Att låta hunden bestämma i vissa lägen är något man måste lära sig, och man måste också lära sig att lita på hunden gör rätt när den går emot en.  

[filurfigur]

Ja Manna, jag känner att jag börjar bli lite otrevlig nu, så jag får nog lämna tråden innan jag går över gränsen...  

[skruvmejsel]

Skruvmejsel: Ända sen jag var 2-3 år har mitt största intrese här i livet varit just hundar, och deras språk och beteende. Så bara för att jag närmar mig 30 år och inte har några som helst problem med mina hundar eller deras uppförande, så har jag inte slutat att gå utbildningar och på föreläsningar. Lika lite har jag slutat att läsa hundböcker och etologiforskningsresultat....

Och jag kommer troligen ALDRIG att sluta med det heller.

Sen kan jag inte hjälpa vad din valpkursledare hade för kunskap, det för ju stå för honom/henne... Du kan ju inte döma alla instruktörer efter att ha gått en kurs.

jag är 29år och lärde mig rida som 7åring, jag har alltså sysslat med hästar och hästpsykologi hela livet.
nä, klart jag inte kan döma alla instruktörer efter och ha gått en kurs, men det dem pratade om var för mig så blaj-blaj och självklart att jag kände att jag hellre är min egen och lär mig utav resultaten på hundarna.
visst läs på du, men tror att du kommer bli förvirrad förr eller senare då "alla2 har sin egen toeri, dvs, om du läser 2 olika böcker, får du 2olika svar, jag föredrar att hålla mig till en/ett svar som jag vet till 100% funkar.

[Lindéus]

Mmm....det är nog där en del av problemet ligger. Tolkningen. vad är hårt och vad är mjukt?
Inser också att cesars metoder kan feltolkas åt båda håll. En del tycker att det ger signal till att vara ok med "spark" (tuch) och hårda ryck (lindrigare med ett hårt en flera mesiga ryck) i kopplet osv medans andra tycker att det är helt åt...fanders och att det är djurplågeri.
Jag tror att båda dom "lägrena" behöver titta på helheten och framförallt...lyssna.

Hi,hi...barn i knäet......hund i knäet....nja.. Ett barn i knäet är nog inte riktigt samma sak som en hund. Båda kan vilja ha närhet och söker därför upp till knäet (ofta tror jag att det är vi människor som är lite svaga för det lilla djuret och tar upp dom för att det är himla mysigt). MEN av helt olika anledningar. Nej jag tror inte heller att man måste vara hård mot en rottis beroende på vad man menar med hård. Men poängen var skillnaden på Handskandet av de olika raserna och att det kanske kan ligga till grund för våra olika uppfattningar om hård och mjuk uppfostran. Inte helt.. vi människor är ju givetvis olika och tänker därefter men kanske delvis.

[Lindéus]

 
Jisses jag hinner ju inte skriva innan det jag skriver om är...passé

[skruvmejsel]

ja, visst finns det många tolkningar och teorier, men hur många är utprovade???

[skruvmejsel]

Sss... du är ju skånska! Inte kan du vara otrevlig då!  

---

Alltså, jag tycker att diskussionen är intressant att ta del av, men jag tror att en del av kommunikationsproblemet här ligger i att alla har olika hundar och att arbetet för dessa ser olika ut. Då bör rimligtvis träning och lydnadsnivån även skilja sig. Det funkar, enligt mig, inte att gå på i ullstrumporna om facit för sin egen sällskapshund, när den man bemöter i diskussionen utgår från sin vallhunds egenskaper och behov. Ledare/förare, okej, men den personen kan inte - och bör inte - agera lika vid mötet och i arbetet med skilda raser och enskilda individer.

manna! hundar är hundar och skall så bemötas!
alltså bör man vara ledare för dem hunar man jobbar med.

[skruvmejsel]

Ja, det är nog lättast att bara använda ett (1) sätt, men därmed inte sagt att det är mest rätt eller klokt. Om jag tränade fårhund och pudel på exakt samma sätt, med exakt samma metoder så skulle resultatet bli bajs. 100% finns inte mer än i drömmarna och i vetskapen om att inget alltid går som smort.

nu förstår jag inte dig....att du är ledare har ingenting med träningsmetoder att göra!

[filurfigur]

Sss... du är ju skånska! Inte kan du vara otrevlig då!  

---

Alltså, jag tycker att diskussionen är intressant att ta del av, men jag tror att en del av kommunikationsproblemet här ligger i att alla har olika hundar och att arbetet för dessa ser olika ut. Då bör rimligtvis träning och lydnadsnivån även skilja sig. Det funkar, enligt mig, inte att gå på i ullstrumporna om facit för sin egen sällskapshund, när den man bemöter i diskussionen utgår från sin vallhunds egenskaper och behov. Ledare/förare, okej, men den personen kan inte - och bör inte - agera lika vid mötet och i arbetet med skilda raser och enskilda individer.

Nej det är ju det... jag börjar bli lite orolig för mig själv när jag kände att jag hade en tendens att bli otrevlig...  

Självklart är det olika beroende på vilken ras och vilken individ man har. Och jag har inte samma krav på min cavalier, som jag har på min kooiker, eller som hade på min dobermann som jag hade innan. Men jag kan inte påstå att jag behövde använda hårda metoder på dobbisen.

Sen det här med att läsa böcker och få 2 olika svar på en och samma fråga... så kan det ofta vara ju, men det är som alltid upp till mig som läsare att sålla och se vad som passar mig och den hund jag ska träna med. Så det kan jag inte påstå att jag känner mig förvirrad av.

Nej... nu är det "nattarunda" och snart läggdags.

Sov gott sen och diskutera inte sönder ämnet helt innan morgondagen. För då blir det så jobbigt för mig att läsa alla inlägg ju...  

[skruvmejsel]

Att vara ledare/förare har ALLT att göra med träningsmetoder!

jag tror vi missförstår varann lite.
visst kan du träna en pudel och en blodhund på samma sätt,eftersom du är ledaren,MEN arbetsuppgifterna kräver andra saker.

[Lindéus]

att du är ledare har ingenting med träningsmetoder att göra!

Ledare och träningsmetoder är två helt skilda saker.

[Lindéus]

Vill återgå till det där med dagispersonal.....för hundar. Har råkat ut för en som jag inte tyckte om....

Det finns en gyllene regel som säger att EN person har komandot över hunden tex inkallning.

Denna person kunde aldrig låta mig ta in mina hundar i bilen själv (hade inte en chans)
Och DET retade mig något alldeles vansinnigt.

(så nu fick jag det sagt)
 

[Lindéus]

Inte riktigt. Det är ju två substantiv...  

ok då.....

[filurfigur]

Egentligen så sover jag ju nu... men ville ändå bara säga att de träningsmetoder man använder påverkar ju faktiskt ledarskapet - eller rättare sagt hur hunden ser på sin ledare och hur relationen mellan hund och husse/matte blir...  så på något vis hänger de två begreppen ändå ihop. Tycker jag.