Usch va trist...

[Gryning]

Jag är sällan inne på Djur-trådarna men skickar mitt varmaste stöd. Jag är mer för katter än hundar själv och har aldrig varit så fäst vid något djur osm du, Kimma. Men dina inlägg här har hjälpt mig att känna in mina barns sorg nu när vi har en gammal sjuk katt vars dagar är räknade. Oj vad de gråter, särskilt dottern, 10 år.
Det värsta med att färsta sig vid någon är att man, förr eller senare, måste skiljas åt...  

[Lena A]

Ja, man ska inte underskatta folks känslor för sina djur.  Man blir otroligt fäst vid dem och det är ett tungt ansvar att ta "beslutet", när det är dags.

[Kimma]

Tack alla ni, jo det är som Lena beskriver, att man skall inte underskatta folks känslor för sina djur. Nu har det gått 2 veckor sen Biffen somnade in men jag saknar honom fortfarande.

Idag skall jag åka förbi kyrkogården och hälsa på honom. Och ge han sin älskade tennisboll.

Och fast jag senast igår hämtat hem ett litet knytt så tänker jag nu och då på Biffen ändå. Hans roll saknas i huset, med mig och i umgänget med de andra hundarna. Det är svårt att vänja sig vid omställningen här.

Bifogar en bild av Biffen och bästa kompisen Nalle.

/Kimma

[Lena A]

Tack Kimma för att du lade ut bild på Biffen.

Man SKA sakna sina djur. Det är ju helt naturligt. Det måste också få ta sin tid innan man kan tänka på dem utan att få tårar i ögonen. När vi avlivade vår katt för något år sedan, kunde jag inte sova ordentligt på månader. Hon hade legat på min arm varje natt i 5 år, så de första nätterna efter att hon inte fanns längre, var jag tvungen att sova på soffan...   En del tycker nog man är knepig...

[Bondmoran]

Även jag sällar mig till skaran och skickar en hel hög med kramar till dig !
 

Det här är det värsta. oOch trots att det nu är mer än 20 år sedan min älskade Cindy hastigt dog  fylls mina ögon med tårar och en iskall hand kramar ihop mitt hjärta varje gång jag tänker på henne. Mitt liv har fyllts med andra hundar och även de har satt djupa spår.

Jag har inte klarat av att vara lika stark som du och ordnat en grav. Mina vänner står vackert samlade i sina urnor här hemma.

Hälsar
Bondmoran

[Trollmor]

Ja, man vänjer sig aldrig.  Och de som gör det, ska inte HA några djur!!!

Och antingen det är en människa eller en fyrbening som lämnar ett Biffen-format hål i världsalltet, så kom ihåg att:

Om Du sörjer och gråter nu, så är det ett bevis för att det Du hade verkligen var värt något.

Kram.

[Kimma]

Ja, man vänjer sig aldrig.  Och de som gör det, ska inte HA några djur!!!

Och antingen det är en människa eller en fyrbening som lämnar ett Biffen-format hål i världsalltet, så kom ihåg att:

Om Du sörjer och gråter nu, så är det ett bevis för att det Du hade verkligen var värt något.

Kram.

Tack Trollmor,

och visst har du rätt i det du säger.

Det är nu 5 veckor sen Biffen somnade in men varje gång jag hör eller uttalar hans namn bränner det under ögonlocken fortfarande. Svårt att inte gråta över en så fin vän som han var fortfarande. Och jag har hälsat på honom var 14:e dag sen han dog. Tror aldrig jag kommer över honom och på sätt och vis vill jag givetvis inte det heller.

/Kimma