Hej!
Oj vilken otur vi haft med våra killingar i år, vi har 3 afrikanska dvärggetter som vi betäckte nu i höstas. Föregående år vi haft killingar har allt funkat bra, men i år vet jag inte vad det är frågan om...
Det började med att vår ena dvärgget, Kerstin, fick bli förlöst med kejsarsnitt då förlossningen aldrig kom riktigt igång, båda killingarna hade dött i magen några dagar tidigare trodde veterinären. Usch så ledsamt det var, har sett fram emot att få killingar i år - vi har haft uppehåll några år på den fronten.
För fem dagar sedan var det då dags för vår andra dvärgget, Ida, att föda. Jag närvarade vid nästan hela förlossningen, men oj vad förvånad jag blev när fyra bebisar dök upp en efter en, så många! En av dem var dock dödfödd tyvärr, men de tre andra levde och verkade hyfsat pigga då de kröp runt o.s.v. Efter typ en timme reagerade jag på att ingen av de tre hade lyckats stå på benen ännu - de verkade svaga i benen och trötta trots att förlossningen gått smidigt och snabbt. Reagerade även på att de inte var särskilt aktiva alls med att leta efter mat. Två av killingarna lyckas efter kanske två timmar äntligen att kliva upp och jag försöker hjälpa dem till spenarna. Den ena lilla gråa getkillingen får faktiskt ganska snabbt tag i en spene och lyckas vid ett flertal gånger dia. Den andra lilla bruna getkillingen visar inget intresse alls av att ta spenen, hon suger gärna på mina fingrar men när jag försöker få henne att ta spenen står hon bara där och är inte alls samarbetsvillig. Slutligen, den tredje - en brun bockkilling som är den minsta i kullen - är så klen i benen och lyckas inte stå upp, gör ingen ansats alls att leta mat.
Då timmarna tickar på blir jag alltmer stressad och orolig över de två som fortfarande inte fått i sig råmjölk, så vi försöker mjölka ur råmjölk att ge till de två killingarna. Ida visar sig vara fruktansvärt svårmjölkad - men lite råmjölk får vi till slut ut. Den lilla bruna getkillingen dricker råmjölken bra i flaskan, bockkillingen får vi dock sondmata. ´
Båda killingarna som nu fått i sig råmjölk piggar på sig lite efter en stund - bockkillingen kan till och med stå upp även om det är vingligt. Kämpar sedan vidare för att få den bruna getkillingen att hitta mat och dia på Ida, men det funkar inte alls. Killingen bara står där och gör ingen ansats till att försöka ta spenen - stoppa in spenen i munnen hjälper inte heller. Så för att få i henne något får jag ge henne med flaskan igen - tyvärr blir det Pontus lammnäring som man även kan ge killingar ju - givetvis var råmjölken i frysen slut och vi lyckas inte mjölka fram något från Ida denna gång.
Bockkillingen sondmatar vi igen då han inte suger något vidare. Den lilla grå getkillingen ser jag letar mat på mamman och äter på henne.
Senare på dagen blir bockkillingen mycket sämre igen, trots att vi sondmatar honom, han är så liten och benen bär honom inte. Han dör tyvärr senare på kvällen.
Den lilla bruna getkillingen fortsätter jag att ge med flaskan - hon äter hyfsat bra men verkar ändå lite slö och står och kurar ihop sig och darrar som att hon fryser. Nu börjar jag även bekymra mig för den lilla grå getkillingen, jag ser inte att hon letar mat på mamman längre. Hon som var så duktig på att ta spenen och dia tidigare. Nu verkar hon inte intresserad av att äta, vill absolut inte ha något från flaskan heller. Även hon står liksom och kurar ihop sig. Bestämmer mig för att sondmata henne och hoppas att hon då ska pigga på sig och börja dia mamman igen, hon blir lite piggare för stunden. Senare på kvällen tycker jag att hon är sämre igen, vi sondmatar återigen - några timmar senare tycker jag att hon är lite kall i munnen. Bär in henne i vårt hus för att hon ska få upp värmen, har räddat många nästan livlösa lamm genom sondmatning och värme inomhus. Getkillingen bräker och stretar emot en del när jag bär in henne, lugnar sig när vi kommer in. Jag kokar slangen till sondning m.m., samtidigt som sambon håller killingen i knäet. Plötsligt ropar sambon och jag går och tittar; då har den lilla grå getkillingen plötsligt bara dött där i famnen.
Vi förstår ingenting, så dålig verkade hon ju inte vara när hon kom in. Och det var ju hon som var piggast när de föddes och faktiskt lyckades dia på mamman.
Så har vi alltså bara den lilla bruna getkillingen kvar, jag matar henne med lammnäring i flaska och hon dricker ganska bra. Har henne fortfarande ute hos Ida med förhoppning att killingen ska börja dia. Tyvärr blir det inte så, trots att den lilla får i sig mat i flaskan så står hon mest och kurar ihop sig och darrar. De gånger hon går runt Ida och faktiskt nästan tycks leta mat så är Ida inte alls samarbetsvillig längre utan bara flyttar sig - kanske har det gått för många dagar sen födseln?
I söndags, när den lilla var tre dagar gammal så såg jag att hon fått gul och mycket lös avföring. Hon äter fortfarande någorlunda i flaskan, men jag tycker ändå hon verkar hängig och frusen. Står liksom och drar in bakbenen under sig - vilket hon gjort sen födseln. Dessutom verkar inte mamma Ida bry sig om henne något särskilt längre, hon är inte elak vid henne - men hon tar inte hand om henne som en mamma ska. Blev väl för tokigt när hon inte kom igång med att dia från början, vet att det brukar kunna vara så med får också.
Jag bestämmer mig nu för att ta in henne till oss för att få mer värme, bedömer att hon inte har någon större chans att klara sig ute i gethuset. Tyvärr, ville verkligen att hon skulle kunna bo kvar därute hela tiden. Mamma Ida brydde sig inte alls om att jag bar iväg med killingen.
När jag nu skriver så är det tisdag - snart onsdag och getkillingen är då 5 dygn gammal. Efter att hon fick komma in till oss i värmen så har hon blivit piggare, hon kurar inte ihop sig längre utan rör sig som killingar ska. Även aptiten har blivit bätte sedan hon fick komma in, hon tycks nu vara hungrig nästan hela tiden - och vill äta mer åt gången än jag vågar ge henne. Magen krånglar ju på henne, hon har gul vattnig diarré och det rinner ur henne väldigt ofta - hon går här och droppar på golvet. Men pigg är hon och väldigt bra aptit som sagt, önskar bara att diarrén kunde ge med sig. Hon kissar mycket så uttorkad verkar hon inte vara trots allt?
Sen i måndags har jag givit henne vätskeersättning som jag hittade recept på i en äldre tråd i detta forum. Har dock även givit henne lite mjölkersättning också efter att ha fått råd av veterinär. Men jag undrar om jag kanske ska låta bli det helt och hållet och i så fall hur länge? Utan bara ge vätskeersättningen? Hur mycket vätskeersättning kan en pigg (och omättlig) killing dricka åt gången utan att förvärra diarrén tro? I receptet stod det ca 15 ml varannan timme - men hon är ju inte alls nöjd med det...
Undrar även om någon här givit saltbalans till killingar för att häva diarré? Vi har behandlat lamm med det, men vet inte om det är ok för killingar...
Frågade ju veterinär om råd angående mängd vätskeersättning jag ska ge, men han tyckte hon skulle dricka tills hon blev nöjd - typ fri tillgång. Har dock inte vågat det, rädd för att förvärra krånglet i magen på henne.
Hoppas någon här har lite råd att ge, vill så gärna att hon ska klara sig trots att hon fick en dålig start med egentligen för lite råmjölk...
Så länge hon är pigg och har bra aptit känner man ju ändå lite hopp.
Mycket tacksam för svar!
