Avlivning pga Rädsla?Hjälp med Snabba råd !!!!!!

[Bell]

Jag hade sagt åt veterinären att min hund skulle tas bort. Eventuellt hade jag gått till en annan veterinär för att få det gjort utan att behöva ta diskussionen med den första veterinären. Jag anser att ägaren har en stor skyldighet att avsluta sina djurs lidande när de inte har ett värdigt liv.

Var glad och tacksam över åren ni fick tillsammans och ge honom ett värdigt avslut. 

[Broberg]

När det gäller veterinärer så får man inte glömma att det tyvärr finns dom som ser en chans att tjäna lite extra genom att dra ut och krångla till behandlingar.

Hörde någonstans i media för några år sedan att det var rätt vanligt bland veterinärer, att de körde med inställningen: rädda livet till vilket pris som helst typ. För att de vill, fast kanske mest kan liksom.

[flax]

Jag kan bara instämma med många andra.
Byt veterinär. Tror verkligen att det är dags att din hund får komma till ro, hjälp honom genom att han får somna in.

[thetanya]

Jag vill verkligen TACKA ALLA ER från djupet av mitt hjärta, till alla er som verkligen tagit sig tid att bry sig genom att svara på min tråd både här och via mail. OTROLIGT, vad ni har hjälpt mig med bara några meningar... sannslöst

Får mig att känna en vädigt stor kärlek till människor man inte ens känner men bara söker råd och tips hos. Alla era svar har gett mig otroligt mycket mer känsla av vad som är rätt gentemot min hund, ibland behöver man bara veta vad andra hade haft gjort när man står där förvirrad och själv med ett djur man vill ska må bra och älskar högre än något annat!

verkligen, TACK

[thetanya]

VIKTIGT TILLÄGG

"Jag fick ett meddelande igår där det stog såhär:

"Hur många "lyckliga" stunder har din hund om dagarna numer? Är han någonsin glad? Kan han någonsin slappna av?


Grejen är att ibland, avviker han från just detta som jag skrivit, inte ofta, men det händer vid änsålänge enstaka tillfällen. Igår är ett det stärsta sådant exempel. Efter att jag postat här så tänkte jag: ok, nu jag provar att åka och handla själv, så jag lämnade han ensam och uttökade tiden från 50 min till 1h.50 min igår och han va lugn när jag kom hem,såg nyvaken ut och va inte ens vidare exalterad ( vilket han varit sedan rädslan satt in ordentligt för 1,5 månad sen) innan dess låg han bara och vilade även när jag kom hem, alltså väldigt till seendet stabil av att var hemma ensam.

Han va även helt lugn igår ,alltså och HELT lugn, låg och vilade igår under dagen förutom våra prommenader etc, inte ett gny ljud under typ HELA dagen eller kvällen, han även sov HELT i sin egen säng under natten även gick och la sig där självmant utan ett knyst och jag låg inte ens i närheten av han ( han reagerade dock på balkongdörren 2 ggr under dagen av 4, men inte nämnvärt utan att han gick upp kollade runt men la sig och vilade igen) ! Och det är just dessa tillfällen som får mig att ifrågasätta min själv. och jag får inte ihop hela bilden??[/b] Och han är ju heller inte rädd när vi är utomhus

Anledniningen till varför jag skriver detta nu är för att även IDAG har börjat likadant, han är lugn fortfarande och ligger och vilar utsträckt här på golvet och har inte gnyt ett ljud.

Hur ser ni på detta?

[christelle]

Att hunden inte är så orolig/nervös/stressad för att du själv agerar lugnare och är lugnare och mer bestämd över vilka steg du tar och tänker ta dvs du utsöndrar mindre stresshormoner 
Vilket troligen gör hunden mindre stressad.

[Charlotte]

Även hundar kan bli dementa, och demenssjukdomar kan ju gå lite "upp och ned".
Jag tycker mig märka att dementa människor har allra mest ångest och mår dåligast i sjukdomens början, man känner att något är väldigt fel men vet inte vad och har klara stunder då man mår dåligt även för de "tokiga" saker man gör...
Sen blir det oftast bättre när man blir sämre som någon författare skrev...
Kanske din hund har blivit dement?
När man inte är där och ser hunden så är det ju svårt att säga vad du ska göra, hoppas på att detta lugna stadie håller i sig!
Annars vill jag bara säga att jag vet hur det känns, har en 13 åring härhemma som jag märker att dagen jag måste fatta det jobbiga beslutet närmar sig med stormsteg
Mvh
Charlotte

[thetanya]

Att hunden inte är så orolig/nervös/stressad för att du själv agerar lugnare och är lugnare och mer bestämd över vilka steg du tar och tänker ta dvs du utsöndrar mindre stresshormoner 
Vilket troligen gör hunden mindre stressad.

jag förstår absolut din tankegång, och jag hade fullt hållt med. Och jag har mycket funderat på just sånthär och det de senaste åren när detta hänt, men jag brukar inte vara nervös eller orolig varken i kroppsspråk eller tonfall när jag åkt hemmifrån eftersom problemen han har, har fått mig att läsa på ännu mer om detta, för jag har mentalt under åren med detta lärt mig tänka: Det som händer det händer, men du måste prova.  Och  jag kan ju säga att jag va mer stressad igår än vad jag någosin varit under det senaste året av att lämna han ju pga att jag tänkte uttöka tiden.

MEN jag är helt med dig om vad du pratar om, och visst man känske lurar sig själv och tänker man inte utsöndrar men gör det endå,..
Bara så svårt att han IBLAND avviker från hela " sjukdomsbilden" det gör ju att jag inte får ihop det i huvudet ...

[thetanya]

Även hundar kan bli dementa, och demenssjukdomar kan ju gå lite "upp och ned".
Jag tycker mig märka att dementa människor har allra mest ångest och mår dåligast i sjukdomens början, man känner att något är väldigt fel men vet inte vad och har klara stunder då man mår dåligt även för de "tokiga" saker man gör...
Sen blir det oftast bättre när man blir sämre som någon författare skrev...
Kanske din hund har blivit dement?

Mvh
Charlotte

Hej tack för ett annat input att fundera över. Hur fungerar det på hundar, vad jag menar är, lider man av att "leva" med demens ur hundens perspektiv? jag kan ju föreställa mg att ångest blir en stor faktor, inte så insatt i just demens fall med hund, eller hur eller om det är något man försöker "dämpa" eller om det vettigaste fortfarande är att sluta " lidandet" även om demens vore hans fall,

Vad är din hypotes?

( Tack för din omtanke, nej jag färstår dig totalt. det är verkligen något man fasar för även om det i slutet är för hundens bästa och det är säkerligen är en sorg man aldrig någonsin kommer över utan får lära sig leva med... men jag försöker tänka att det på något sätt är det väl bra, att de inte behöver genomgå samma process som vissa människor i sjukdoms fall, att hålla kvar livet sålänge det går även om det ibland inte vore det humanaste ( enligt mig).. tänker på dig .

[bärplockerskan]

Kan det inte bara vara så att hunden har blivit rädd av sig eftersom den är sjuk ( hjärtfel och hormonstörningar). Då spelar det nog inte någon roll om det är åska eller balkongdörren, den är nog rädd ändå.

[Neinor]

Jag kände en fantastisk hund som hade hjärtfel. I slutet blev han extremt stressad,skällde,gnällde och var panikartad. ägaren tog honom till veterinären och som jag förstod det var hans hjärta missväxt och orkade underhålla den stora hunden och syresättningen i blodet var nästan obefentlig.

Jag säger som de flesta andra. Kanske det är dags att avliva.
Du verkar ha gjort precis allt för honom
Skickar styrkekramar

[Charlotte]

Den dementa hund jag kände kunde inte längre tyda eller ge rätt signaler på hundspråk, kan och orkar man skydda hunden och dess omgivning från fatala missförstånd så kan säkert hunden leva gott ett tag till, men det är nog en svår balansgång.
Här finns en gammal tråd om dementa hundar:
http://www.alternativ.nu/index.php?topic=124183.0
Mvh
Charlotte

[Trollmor]

Som du har jobbat för att ge din hund ett vettigt liv!  Heders!

Veterinärer har ofta valt yrket för att de älskar djur.  Ibland kan det bli lite för mycket, och veterinären orkar inte ta itu med en avlivning - hän känner sig som en mördare.  (för all del, med viss rätt ...)  Kanske det är snällast mot din veterinär om du går till en annan med just detta ärende, när det blir dags - oavsett hur länge det dröjer.  Jag tycker det verkar som om du själv kan avgöra det, så jag har ingen åsikt om tidpunkten.

  (Mummrick:  Ett skjutvapen i storstaden München kanske inte är så lyckat ...)

[vindensbonig]

Som du har jobbat för att ge din hund ett vettigt liv!  Heders!

Veterinärer har ofta valt yrket för att de älskar djur.  Ibland kan det bli lite för mycket, och veterinären orkar inte ta itu med en avlivning - hän känner sig som en mördare.  (för all del, med viss rätt ...)  Kanske det är snällast mot din veterinär om du går till en annan med just detta ärende, när det blir dags - oavsett hur länge det dröjer.  Jag tycker det verkar som om du själv kan avgöra det, så jag har ingen åsikt om tidpunkten.

  (Mummrick:  Ett skjutvapen i storstaden München kanske inte är så lyckat ...)

Oj då inte  visste ja att det var i storstan  det blir ju en helt annan sak då om man inte åker en bit utan för stan.