Avlivning pga Rädsla?Hjälp med Snabba råd !!!!!!

[thetanya]

Hej

Jag är helt ny här på forumet och behöver [b]VERKLIGEN er hjälp[/b] om vad ni tror er hade gjort i min situation. Jag ska försöka samanfatta mitt problem, även om det varit bestånde de senaste 3 åren...

Jag har en SIberian Husky hane ,kastrerad sedan jag hämtade han. Han blir 11 år nu i sommar. Jag tog över han från ett ställe där han drog slädar. Anledningen är att han stanande i spannet och ville inte dra mer så de hade planerat avliva han pga av detta ( eftersom avvikelse av från rasstandarden med arbets hundar)och jag tänkte jag kunde ge han några sista bra år istället för att somna in eftersom han annars va "normal".

Problemet har inte funnits från en början utan infann sig efter jag haft honom 1 år ( av mina totalt nu 5 år), utlösande faktor är enligt min hypotes åskan. Jag bor i Munchen och det åskar hela sommaren varje kväll under 6 månaders tid ( vi  snackar riktig åska). Det utlöste att han såsmåningom började försöka ta sig ut, genom att bita på dörren, när jag inte va hemma. OBS endast vid åska, annras hade han inget problem med at va ensam i "oändlighet", ( med det menat "normal" mängd antal timmar).

Detta resulterade i att när åska infann sig började han äta upp min ytterdörr (endast när ensam hemma),skada sig själv i mun och tassar . Detta fortsatt med att jag varje dag från jobb eller liknande sprang hem varifrån jag än var så fort jag hörde att åskan kom. Hans problem har sedan detta eskalerat.

Vetrinären hittade sen ett hjärtfel på honom, klaffarna stänger inte som de ska. Och hormonproblem, vilket han nu sen ett år tillbaka äter piller för och hormonbalansen är perfekt sedan 5 månader tillbaka. När jag fick reda på denna informationen trodde jag då att det kanske istället va dessa 2 problemen som va anledningen till hans rädsla/oro att göra ,tills jag insåg att han sedan dess även blivit rädd för borrande ljud, byggarbetare i samma hus och vidsidan om. Han äter alltså på dörren även vid dessa tillfällen( när ensam hemma). När jag är hemma loch dessa ljud infinner sig så lunkar han fram och tillbaka och gnyr och flåsar, dreglar ibland har hänt att han även då hoppar upp mot dörren (dock har sist nämnda fakta bara hänt ca 3 ggr under 3 år) när jag är hemma.

NU har det eskalerat ännu mer. Han är även rädd för när min balkongdörr " slår" ( för den varit öppen och det knäpper till när trät vidgar sig, rätt dov smäll ibland och även jag hoppade till första gången jag hörde det) även detta gnyr han för och hoppar upp och lunkar och flåsar och gnyr. Varje gång.. Detta händer ca 4 ggr /dag.  Han är rädd när det blåser kraftigt ute och även på nätterna utan anledning ( när det inte finns ett enda ljud) Han går då fram och tillbaka gnyr söker upmärksamhet från mig i sängen och sätter sig och stirrar in i väggen i köket och vill inte ligga i sin egen säng utan helst PÅ mig i sängen. Han har alltså någon form av oro mer eller mindre 24/7. Han sover inte djup utan ligger liksom mest och väntar på nästa skrämmande ljud som han "vet" kommer infinna sig snart . Jag kunde i slutet inte ens lämna han ensam 30 min  trots det inte funnits några ljud under dessa minuter, utan att han hade ätit mer eller mindre på dörren. Detta resulterat i att jag nu har ett hål i dörren på 60 x 60 cm och han ju då klart har träflisor i munnen och när han måste bajsa

(Jag närmar mig "slutet" av berättelsen..)

Jag har pratat med min vetrinär ett antal ggr om detta och brutit ihop. Jag vet inte vad jag ska göra.

 SÅ vetrinären föreslog Förra veckan att prova Alprazolam ( Xanax, Xanor heter det nog i Sverige), 3ggr /dag 2mg per gång,  för att lindra hans orolighet ( innan har hon inte velat ge han recept belagd medicin pga risken att han somnar in och inte vaknar, med tanke på han hjärtproblem) Detta har jag nu IDAG hållt på med i 1 vecka, och man ska märka förbättring inom 1 tim efter dess att man gett första pillert.

Det jag märker NU är att han Gnyr nästan 24/7, han går inte lika mycket fram och under natten men han gnyr och gnyr mycket mer pch högre än någonsin innan , han reagerar fortfarande på när min balkongdörr "slår" och han har magproblem ( ant pga pillerna)  . Han följer ibland även efter mig även om jag ska på toa fast jag har dörren öppen och jag håller nu även jag på att bli "galen" av detta ! Jag har nu varit hemma med han 24/7 sedan den 2 januari och försökt att hitta en lösning på detta och vet inte hur långt man "ska gå" . Min vetrinär sa innan vi satte gång med Xanax, att: Funger inte detta "då" har vi ett PROBLEM. ( har nämnt för henne att jag funderat på avlivning pga hela sjukdoms bilden och jag rådfrågar henne eftesom jag inte vill att han lider, men hon verkat tro det kan bero på något annat, som hon dock inte vet vad är eller vet om hon kan "bota"  ).

Jag ringde vetrinären idag. Och berättade om alla han fortfarande, isittande,  samma problem som innan , jag berättar även i sin tur om hur det speglar av sig på mitt liv ( ÄVEN om det är endast är hundens bästa jag verkligen försöker förmedla till henne att jag vill veta , mig struntar jag i, jämförelsevis, Berättar att  jag kan fortfarande inte gå till jobbet, inte gå hemmifrån såvida han inte är med, kan inte sova utan att jag legat vidsidan om han till han somnar,(berättar alltså detta endast för det känns som hon kanske inte förstått hur det tar över hela hans liv och då givetvis även i slutändan mitt). Han är rädd under dagarna, plus minus,ca 16h av 24 fast det inte funnits ett enda borr ljud på flera veckor. Han gnyr och säker uppmärksamhet . Förutom under de 3 timmarna under dagen då han sover ( antagligen för utmattad och orkar inte hålla sig vaken längre) Jag kunde igår lämna ensam i 50 min efter att ha trappat upp det gradvis under veckan, men JAG VET ( eller tror mig veta) att såfort ett ljud kommer så kommer han äta dörren igen och ha panik attack. Det är som att tro jag ska kunna bromsa en häst som skenar,.

Vetrinären sa då til mig idag, att hon vill jag pratar med en beteendevetare för hundar, och att hon hade 2 alternativ ( igen).  Vi fortsätter men XANAX och tillsätter Valium, eller att vi sätter till Fluoxetin (Prozac). Men som hon sa, vi vet inte hur han reagerar, men hon tyckte absolut det är ju värt en chans.

Jag sa till henne för en vecka sedan att jag inte ens visste om jag ville droga han med Xanax, eftersom jag vill han ska ha ett bra hundliv, inte ligga som ett kolli och vänta på mig när jag kommer hem bara för jag inte kan ta ett jävligt hårt men rätt beslut. Det har jag inget rätt till och så självisk kan man inte vara som hundägare menade jag. Men hon försäkrade mig att det inte påverkade hans hundliv om annat än till det bättre eftersom det inte va någon "sövnings drog" utan snarare skulle göra han till "sig själv igen" som han va innan rädslan infann sig. Hon verkligen dementerade att vi försökte med Xanax.

Så när hon nu då nämner för mig, att sätta till en TILL drog som jag "vet" säkert skulle hämna hans personlighet så känner jag att "måste jag ta det så långt"? och OM detta nu inte påverkar hans hjärta,eller något annat, varför har vi inte provat detta innan? Jag förstår verkligen inte, jag har ingen aning om vad jag ska göra. JAG vill inte pumpa han med piller , för JAG tror inte att det kommer ta bort problemet förutom om möjligen när jag väl är hemma, och OM  det gör det så är det för vi tagit "drogerna" för långt. Och han kommer inte vara "min" hund längre utan "nått" som bara ligger där, SÅ känner jag, Samtidigt som jag ABSOLUT vill ha gjort allt jag kan ur hundens bästa ( INTE mitt eget). Men hur längt ska man gå för att kalla det ALLT? Har ni några råd, tips?

Jag vet att jag borde lita på vetrinären, men när hon först säger att : Funkar inte Xanax, "då" har vi ett stort problem ( med en känsla av hint att då får vi "ta bort han") och sedan nu, när det inte funkar föreslår att sätta till fler droger kan jag tyvärr inte bli annat än fundersam. Även om jag tror (hoppas) hon vill min hunds bästa, men hon kanske inte kan se storleken av problemet. Varken jag eller min hund har eller kan ha ett vanligt liv pga detta. Vi sitter här dag ut och dag in och blir galna ihop snart.

Snälla hjälp mig!" Vad hade ni gjort i mitt läge tror ni? Kan man säga, STOPP jag vill inte mer nu? Är även OTROLIGT jobbigt när man fattat ett ”beslut” ( speciellt när ingen verkar kunna fastställa problemet) och sedan  inte få upp backning för det när det trots allt tagit mig 2 år av oro och egen stress varje dag hela dygnen över detta för att komma "dit" och bara våga nämna det för vetrinären. På något sätt känns det då som att om jag ens funderar och pratar om avlivning, då är DET att låta han lida, och inte vilja hundens bästa, utan bara mitt eget, 'Så då kan jag ju inte ens förställa mig mig hur min hund känner sig,.

VIKTIGT TILLÄGG SEDAN MIN POSTNING HÄR IGÅR

"Jag fick ett meddelande igår där det stog såhär:

"Hur många "lyckliga" stunder har din hund om dagarna numer? Är han någonsin glad? Kan han någonsin slappna av?


Grejen är att ibland, avviker han från just detta som jag skrivit, inte ofta, men det händer vid änsålänge enstaka tillfällen. Igår är ett det största och längsta sådant exempel. Efter att jag postat här så tänkte jag: ok, nu jag provar att åka och handla själv, så jag lämnade han ensam och uttökade tiden från 50 min till 1h.50 min igår och han va lugn när jag kom hem,såg nyvaken ut och va inte ens vidare exalterad utan såg förvånantsvärt stabil ut utåt i hans beteende ( vilket han inte varit sedan rädslan satt in ordentligt för 1,5 månad sen oavsett om jag bara lämnat han 10 min) innan rädslan satt in låg han bara och vilade även när jag kom hem, alltså väldigt till seendet stabil av att var hemma ensam.

Han va även helt lugn igår ,alltså och HELT lugn, låg och vilade igår under dagen förutom våra prommenader etc, inte ett gny ljud under typ HELA dagen eller kvällen, han även sov HELT i sin egen säng under natten även gick och la sig där självmant utan ett knyst och jag låg inte ens i närheten av han ( han reagerade dock på balkongdörren 2 ggr under dagen av 4, men inte nämnvärt utan att han gick upp kollade runt men la sig och vilade igen) ! Och det är just dessa tillfällen som får mig att ifrågasätta min själv. och jag får inte ihop hela bilden?? Och han är ju heller inte rädd när vi är utomhus[/b]

Anledniningen till varför jag skriver detta nu är för att även IDAG har börjat likadant, han är lugn fortfarande och ligger och vilar utsträckt här på golvet och har inte gnyt ett ljud.

Hur ser ni på detta?


( Tillägg: Han är inte rädd eller gnyr när jag är utomhus )

Jag behöver ER!

Här är en lista över vad har tar, eller har provat

Tar dagligen NU:
Vetmedin 5mg/2 ggr dag ( hjärtmedicin)
Forthyron 300mg/2ggr dag ( hormon medicin)
Xanax/Alprazolam 2mg /3ggr dag (  bensodiazepiner, lugnande)

Har provat:

Zylkene
D.A.P
Relaxan Fort
Ättika på dörr
Av väjning mot ljuden
Träna han vid ljuden
Öronproppar
Uppmuntran vid ingen rektion ( händer dock sällan)
Psykisk stimulans här hemma när jag vet det kommer at komma ljud
Nonchalans emot han när han bli rädd, hör ljud
Fysisk stimulans dagtid men även precis innan sänggående, bla löprundor för att trötta ut han
Hade en annan hund under 3 månader 24/7 som sällskap för att se om det hjälpte

Vad hade ni gjort?

[vallhunden]

Jag hade definitivt tagit bort honom
Han lider ju...

Försök att minnas han som han var från början, och åk till veterinären för avlivning. Ta en annan veterinär om du inte känner att du får uppbackning av din egen.

[christelle]

Stackars både dig och hunden. Inte för att det kanske går eller finns hjälpmedel men att prova med typ öronproppar så att inte alla ljud direkt går fram, för att minska hundens stressnivå. Kan man inte få ner stressen hos honom är det nog inte mycket som kan göras 

[MrsB]

Tyvärr måste mitt svar också bli avlivning.
Det är inget värdigt hundliv.
Du får se det som att han är psykisk sjuk. För det tror jag han är.

[vindensbonig]

Mår hunden taskigt så är det nog snällast att avsluta  tror ja:

[mulleberga]

Hej
Har själv flera hundar så jag förstår att det inte är lätt att ta ett beslut. När jag har läst om allt vad du har provat för att göra livet drägligt för honom, så tycker jag att du har gjort allt........inte många som hade gjort detta. Ur min synvinkel så  mår inte hunden bra alls, han lider verkligen av denna rädsla och detta är inget bra hundliv. Jag personligen hade låtit honom få ro genom att få somna in och därmed slippa denna outhärdiga rädsla. Det är ett hårt beslut att ta........men man måste tänka på djurets bästa.
Tänker på dig.

[Ugglans]

Det låter oerhört jobbigt för både dig och hunden och jag kan faktiskt inte se att det är försvarbart att göra något annat än att låta hunden sluta sina dagar... 

Att leva med ständig ångest är inget värdigt liv och jag tycker det är konstigt att veterinären envisas med att prova nya mediciner.

Din hund måste få slippa lida och du måste också få möjlighet att leva ett normalt liv. Om du inte vill vända dig till den här veterinärer för avlivning kan du ju söka någon annan. Du har gjort allt du kunnat för att rädda din hund, så du kan med gott samvete låta honom gå vidare!

[thetanya]

Tack Christelle för ditt svar!!redan provat öronproppar ( på rek av vetrinären), glömde nämna det, med de fick han ur på 5 min.. försökte vänja han med det men hopplöst efter jag provat ett 20-tal ggr under en dag.. kanske borde ge det mer tid dock? ... allt jag gör tänker jag bara; kanske ge det mer tid, kanske försök lite mer, bara lite mer, det är hemskt och jag bryter ihop i gråt själv när jag inser att mitt tålamod ibland tar slut vilket det gör då och då , fast jag vet att det är fel (och sätter in öronproppar på mig själv .....). För han gnyr och gnyr och jag vet inte v ad jag ska ge han, mat har han fått, ute har vi varit etc. Jag vet bara inte vad han vill och han försöker berätta det för mig och pratar med mig och söker min uppmärksamhet konstant i dess lägen, men jag vet inte vad de är och jag vet inte hur jag ska hjälpa så jag bryter ihop, vilket INTE hjälper han och det är HEMSKT när jag ser at vill säga något men jag vet ju inte vad....

[christelle]

Ok, visste inte ens att det fanns öronproppar till hundar, går det inte att köra dom såpass långt ner att han inte får upp dom -utan att skada trumhinnan eller så givetvis. Eventuellt dela dem så att de blir mindre, de engångsskydd, till människa, jag känner till, formar sig lite efter anatomin i örat?

[Wenden]

Det enda du kan göra nu är att avliva hunden. Det är inte så enkelt! Det förstår jag. Men det är hunden som lider mest.Inte du! Det är en plikt man har som djurägare att se till att djuret inte lider.

[Existens!]

vilket INTE hjälper han och det är HEMSKT när jag ser at vill säga något men jag vet ju inte vad....

Han kanske säger: 'Snälla matte, låt mig få sluta nu' ?


Jag vet hur det är. Har själv många hundar, och den ena är 12 år nu och dagen närmar sig.
Det mest rätta du kan göra är att låta honom slippa lida mer.
Ta till veterinär, ge lugnande, och sen insomning.  Han förstår inte att du ska göra nåt sånt, utan tror att det är ett vanligt besök. Försök bara vara så lugn som möjligt.  Du kan gråta sen. Efter.

[thetanya]

Det enda du kan göra nu är att avliva hunden. Det är inte så enkelt! Det förstår jag. Men det är hunden som lider mest.Inte du! Det är en plikt man har som djurägare att se till att djuret inte lider.

Jo som jag skrev så vill jag inte pumpa han med piller och jag har inget problem med att fatta beslutet, det värsta jag kan tänka mig är att han en hund som inte mår bra och bara finns till för mitt behov, det skulle aldrig falla mig in.

Mitt rådfrågande är mer pga av verinärens rekommendation vilket inte verkar gå ihop med min egen ( dvs avlivning) eftersom hon rek att forsätta prova annat trots att jag 4 ggr nämnt för henne att jag funderar på avlivning. Därför undrar jag hur andra skulle haft gjort, fortsatt gå på VETRINÄRENS rek med andra piller eller min egen , inse att det antagligen inte  finns något mer att göra ...

[vindensbonig]

Jo som jag skrev så vill jag inte pumpa han med piller och jag har inget problem med att fatta beslutet, det värsta jag kan tänka mig är att han en hund som inte mår bra och bara finns till för mitt behov, det skulle aldrig falla mig in.

Mitt rådfrågande är mer pga av verinärens rekommendation vilket inte verkar gå ihop med min egen ( dvs avlivning) eftersom hon rek att forsätta prova annat trots att jag 4 ggr nämnt för henne att jag funderar på avlivning. Därför undrar jag hur andra skulle haft gjort, fortsatt gå på VETRINÄRENS rek med andra piller eller min egen , inse att det antagligen inte  finns något mer att göra ...

Om du känner så så avliva med den 22a bakom örat lite snet det funkar alltid i alla fall för mig .

[thetanya]

Om du känner så så avliva med den 22a bakom örat lite set det funkar alltid i alla fall för mig .

hmm? Tack du, även om jag inte ens vet vad du pratar om med 22:or men pratar du om vapen, så är det inget för mig

[Klara]

Avlivning är det enda vettiga enligt min mening. Jag är själv veterinär och tycker inte man ska ifrågasätta när ägaren kommit fram till det beslutet. Gå till en annan veterinär tycker jag.

Tycker faktiskt inte heller att det är självklart att man måste ha hund om man bor i en lägenhet i en stor stad som Munchen där den måste vara ensam " i oändlighet" ibland. Även om det inte åskar så blir det rätt jobbigt för en hund som tidigare varit arbetande. Kan jag tänka mig.

[vindensbonig]

hmm? Tack du, även om jag inte ens vet vad du pratar om med 22:or men pratar du om vapen, så är det inget för mig

Ett kul vapen av mindre kaliber nästintill slangbössa men lite vassare typ
ätt   före dra

[peppz]

Jag läser inlägget, och sedan svaren...
Och jag har väldigt mycket att säga, men inget trevligt så jag håller tyst...

Jag tycker Klara sammanfattar det väldigt enkelt och bra.

Att ett beslut är svårt betyder inte att det blir mindre rätt...

Hoppas det löser sig till det bästa för alla, främst för den stackars hunden.

[Existens!]

När det gäller veterinärer så får man inte glömma att det tyvärr finns dom som ser en chans att tjäna lite extra genom att dra ut och krångla till behandlingar.

[KungTulle]

Jag hade avlivat om hunden inte känns helt hundra trots medicinering.

[getalina]

En hund kan bli mycket rädd om han inte litar på sina sinnen.

Kände en hund som anföll alla då han var i det närmaste blind. Han kunde inte urskilja folk o fä med synen utan fick lita på näsan så allt som kom var hemska varelser och skulle anfallas.

Våra hundar var goda vänner med honom men kom han lös å inte såg vem det var så kunde han springa fram i raseri för att kasta sig över hunden och slita vilt i den men tvär nitade när han kände igen våra hundar.

När jag skulle passa den så köpte jag en munkorg, men den åkte av när ägaren tog hem den igen. Han ville inte inse att det var allvar fast hunden till och med bet ett barn i ryggen.

Så är det fel på ett sinne så kan hundar reagera konstigt.

Hans hörsel har kanske ändrat sig så han hör annorlunda och vissa ljud förstärks.


Sociala konsekvenser
Studier har visat, att personer med hörselnedsättning
blir mer nedstämda, oroliga och ängsliga.
De minskar sitt sociala umgänge, blir emotionellt instabila och får koncentrationssvårigheter.

Fysiska konsekvenser
Om hörselnedsättningen inte korrigeras, kan det ge upphov till i fysiska problem,
som trötthet eller utmattning, huvudvärk, yrsel eller stress.

Hörsel - Hund
http://www.infoom.se/mysite/index.php?sida=54641 

Här kan du läsa om hörseltest för hundar.
http://www.hundsport.se/redaktionellt/veterinaren_mapp/diagnos_arftlig_dovhet.html

Hörselskydd för hund
http://www.smartasaker.se/horselskydd-for-hundar.html