Ledarskap

[Nettus]

Som nybliven hundägare har jag en fundering: Hur märker man på hunden att den ser sig som ledaren? Och hur tar man själv ledarskapet? JÄTTETACKSAM FÖR SVAR!

[Kimma]

Det är inte helt lätt att lägga ut i ett par få meningar men tecken på att hunden tagit ledarskapet kan vara allt mellan olydnad(kommer inte på inkallning,struntar i föraren) till aggresivitet och morrande mot ägaren.

Detta har tagits upp tidigare i en annan tråd som jag inte lyckas hitta just nu men enkla medel att få hunden att acceptera dig som ledare kan vara sådant som att:

*Ge hunden mat sist efter att familjen ätit
*Gå först in och ut genom dörrar och sen kalla hunden
*Hunden skall sitta ned innan man klappar den (och bli sittandes)
*Inte låta hunden hälsa i sträckt koppel på andra hundar
*Berömma rätt beteende översvallande och markera felaktigt tydligt

En bok jag varmt kan rekomendera är "I huvudet på en hund" den är mycket psykologisk men tar även upp hunden arvsmässiga förutsättningar. Det finns en rad olika förklaringar på beteendet hos problemhundar etc. Jag minns inte vad författaren heter men det kan jag kolla upp.

Mvh
Kimma

[filurfigur]

Det här med "ledarskap" är ju vida omdiskuterat, och om man ska vara ledaren så ska man se till att hunden helt enkelt ser att den har nytta utav en. Du ska stå för trygghet och ha något att erbjuda hunden.  Den ska helt enkelt se att den tjänar på att vara tillsammans med dig, eftersom du ger mat, skydd, lek, kärlek, respekt, tillit, närhet, vila, motion och aktivitet.

Det här med rangordning och hackordning pratar många om, men vad många INTE vet är att det var innan andra världskriget, när det i vissa länder "pratades" om vilka människor/raser som var de överlägsna etc, som forskare där fick i uppdrag att bevisa att det i naturen fanns de som var överlägsna andra och att det fanns en rangordning. Men de  forskningarna gjordes på djur i fångenskap, där det var konkurrens om både det ena och det andra... i det vilda, där djuren inte behöver konkurrera på samma sätt har inga sådana hackordningsresultat setts.


En bra artikel om detta är Per Jensens "Den missuppfattade dominansen".
Kan läsas här:

http://emma.ragtime.se/dominans.shtml


Den tjejens sida innehåller många andra bra artiklar också.

Bara att läsa och låta det sjunka in, och ta med sig den kunskapen in i den vardagliga relationen med sin hund.

Hoppas det går bra för er!  

[lite_av_varje]

Som nybliven hundägare har jag en fundering: Hur märker man på hunden att den ser sig som ledaren? Och hur tar man själv ledarskapet? JÄTTETACKSAM FÖR SVAR!

jag gör som ceasar millan!!

se här:    http://www.dogpsychologycenter.com/

[filurfigur]

Den där dogwhispern, Ceasar Millan... har bara sett ett enda program på tv med honom, sen fick jag ont i magen.

Både i programmet OCH på alla bilder som jag har sett med honom och hundar så har hundarna sett stressade ut. Hundar med öppen mun, flåsande, och bakåtlutade öron... jag vet inte, men jag får ingen bra känsla när jag ser honom och hundarna.

Reneé Sjöberg sa en gång att hon ALDRIG korrigerar en hund inför en annan hund, eftersom det kan få hunden att känna sig osäker och underlägsen, och det skadar relationen (tilliten) mellan henne och hunden. Självklart kan jag tycka att det här kan vara svårt, men jag förstår hur hon menar. Och att som Ceasar sätta en redan osäker hund som har fått ta för mycket ansvar på sig, eftersom inte matte har tagit sitt ansvar som hundägare, utanför ett staket där det på andra sidan springer en skällande hund fram och tillbaka, det tycker inte jag är något bra träningsknep. Särskilt inte när man knuffar till hunden med sin fot så fort den bara så mycket som tittar på den skällande hunden...

Men det är ju så, alla har olika syn på det här med uppfostran och relationer, till sina djur.

[lite_av_varje]

Den där dogwhispern, Ceasar Millan... har bara sett ett enda program på tv med honom, sen fick jag ont i magen.

Både i programmet OCH på alla bilder som jag har sett med honom och hundar så har hundarna sett stressade ut. Hundar med öppen mun, flåsande, och bakåtlutade öron... jag vet inte, men jag får ingen bra känsla när jag ser honom och hundarna.

Reneé Sjöberg sa en gång att hon ALDRIG korrigerar en hund inför en annan hund, eftersom det kan få hunden att känna sig osäker och underlägsen, och det skadar relationen (tilliten) mellan henne och hunden. Självklart kan jag tycka att det här kan vara svårt, men jag förstår hur hon menar. Och att som Ceasar sätta en redan osäker hund som har fått ta för mycket ansvar på sig, eftersom inte matte har tagit sitt ansvar som hundägare, utanför ett staket där det på andra sidan springer en skällande hund fram och tillbaka, det tycker inte jag är något bra träningsknep. Särskilt inte när man knuffar till hunden med sin fot så fort den bara så mycket som tittar på den skällande hunden...

Men det är ju så, alla har olika syn på det här med uppfostran och relationer, till sina djur.

men renee sjöberg är väl inte hundpsykolog heller???

en hund som tar på sig ansvaret för familjen är STARK, inte svag och osäker!
men du får nog titta på fler program än ett för att förstå allt.
en hund SKA vara underlägsen människan, annars blir den farlig.

[filurfigur]

Hundpsykolog eller etolog, vet inte vad hon kallar sig på papper. Men hon är en av Sveriges bästa problemhundstränare.

Om man som ägare inte tar ansvar för sin "flock", så tar ibland hunden på sig det ansvaret. Om en hund har för mycket ansvar kan den bli osäker och göra utfall mot andra hundar eller människor, särskilt när husse/matte är med. Om husse/matte inte är med känner hunden minskat ansvar och blir lite mindre osäker.

Ordspråket att rädda hundar skäller högst är inte helt och hållet något påhitt, det ligger mycket i det.


För att skaffa sig ett positivt och tryggt ”ledarskap” måste man se till att hunden slipper stress, och ta bort så mycket konkurrenstillfällen som möjligt. Som person ska man se till att vara lugn, stabil och trygg. Man ska använda sig av etologin och hundens eget språk och signaler. Det är de små, små signalerna i vardagen som är viktiga – man ska låta bli att tjata eller säga ”nej” etc när hunden är stressad eller om man ändå inser att det inte tjänar något till. Alltid behålla sitt lugn och sin trygghet.

Ett bra tips på att lära sig om hundars lugnande signaler, och att lära sig läsa sin hund är att läsa Turid Rugaas bok som heter just "Lugnande signaler".

[Nettus]

Tack för era intressanta svar! Jag har några hundägare omkring mig, och har förstått att det finns en "mjuk" och en "hård" skola. Lite svårt att veta vilken som är bäst eller "har rätt"...    Men instinktivt har nog hela tiden den lite mjukare linjen känts rätt... Jag kan lugnt säga att det blir stora hunddiskussioner med folk ibland... Jag känner verkligen att jag skulle behöva mer konkreta råd.

[Nettus]

man ska låta bli att tjata eller säga ”nej” etc när hunden är stressad eller om man ändå inser att det inte tjänar något till.

Precis detta har jag känt från början! Jag har velat undvika att hamna i en låst situation där jag bara står och skriker "nej" åt en hund som inte lyssnar. I ett par situationer har det faktiskt funkat bättre så fort jag slutat skrika "nej".

[lite_av_varje]

Hundpsykolog eller etolog, vet inte vad hon kallar sig på papper. Men hon är en av Sveriges bästa problemhundstränare.

Om man som ägare inte tar ansvar för sin "flock", så tar ibland hunden på sig det ansvaret. Om en hund har för mycket ansvar kan den bli osäker och göra utfall mot andra hundar eller människor, särskilt när husse/matte är med. Om husse/matte inte är med känner hunden minskat ansvar och blir lite mindre osäker.

Ordspråket att rädda hundar skäller högst är inte helt och hållet något påhitt, det ligger mycket i det.


För att skaffa sig ett positivt och tryggt ”ledarskap” måste man se till att hunden slipper stress, och ta bort så mycket konkurrenstillfällen som möjligt. Som person ska man se till att vara lugn, stabil och trygg. Man ska använda sig av etologin och hundens eget språk och signaler. Det är de små, små signalerna i vardagen som är viktiga – man ska låta bli att tjata eller säga ”nej” etc när hunden är stressad eller om man ändå inser att det inte tjänar något till. Alltid behålla sitt lugn och sin trygghet.

Ett bra tips på att lära sig om hundars lugnande signaler, och att lära sig läsa sin hund är att läsa Turid Rugaas bok som heter just "Lugnande signaler".

hunden gör för det första inte utfall för att den är osäker,den skyddar familjen, för att matte/husse inte gör det.

[filurfigur]

En hund som känner sig lugn, trygg och säker har ingen som helst anledning att försvara något eller någon... alltså är en hund som gör utfall av en eller annan anledning otrygg eller osäker i den situationen den är i...

Lämnar den här diskussionen nu, för den ger mig inget.

[lite_av_varje]

En hund som känner sig lugn, trygg och säker har ingen som helst anledning att försvara något eller någon... alltså är en hund som gör utfall av en eller annan anledning otrygg eller osäker i den situationen den är i...

Lämnar den här diskussionen nu, för den ger mig inget.

precis, alltså ska du som människa vara ledare för då blir hunden,lugn,trygg och säker!

[manna]

Tack för era intressanta svar! Jag har några hundägare omkring mig, och har förstått att det finns en "mjuk" och en "hård" skola. Lite svårt att veta vilken som är bäst eller "har rätt"...    Men instinktivt har nog hela tiden den lite mjukare linjen känts rätt... Jag kan lugnt säga att det blir stora hunddiskussioner med folk ibland... Jag känner verkligen att jag skulle behöva mer konkreta råd.

Du kan säkert hitta en hel del "nyanser" oxå - bara för att krångla till det ännu lite mer...  

Men det är ju så, det finns inget facit. Din hund är en individ och du får utgå från det. Personligen tycker jag att det är bs med allt vad ledarskap heter, i alla fall i bemärkelsen "människan ska styra hunden". Jag tror mer på ett samarbete, där hunden har en naturlig plats hos dig. Ni är en liten flock som ska jobba mot samma mål. Hellre avleda än dominera på ett felaktigt sätt.

Inte så konkret resonemang kanske, men här får du i alla fall ett konkret lästips:  Alfasyndromet, Anders Hallberg.

[Nettus]

Tack Manna! Anders Hallberg läste jag i nån hundtidning för sisådär 20 år sen... Han verkade vettig.

[manna]

Anders Hallberg läste jag i nån hundtidning för sisådär 20 år sen... Han verkade vettig.

Tja, det beror förstås på vem som uttalar sig om hans metoder och åsikter...   Personligen läste jag Alfasyndromet med stort intresse. Har bekanta som har tydliga problem med att umgås med min hund och jag har ofta fått höra att jag har "noll koll" vad gäller hundens fostran och uppförande. Det var fint att läsa Hallbergs lilla lista över tydliga tecken som hunden visar då den ser sin människa som flockens överhuvud. *tummen upp*

Det är sant att min hund uppvisar en tydlig selektiv hörsel i vissa situationer, men jag har blivit bättre efterhand att upptäcka hans signaler. Jag är övertygad om att han vet exakt var jag befinner mig, vad jag vill och vart vi är på väg. Det är inte hunden som är bångstyrig och tjurig och odresserad - det är jag som ibland inte är tillräckligt snabb att tolka signalerna och avleda hunden från en, enligt mig, mindre bra handling.

... och ibland är det bara knas och skit och kaos och jävelberg, men det går över... och det är lång livslängd på vovven, så än har jag tid på mig att lära mig förstå den där pölsan!  

[Nettus]

Jo, jag tror att det oftast hänger på den tvåbenta snarare än den fyrbenta, när det blir fel! Och att det då beror på att man inte tolkar eller ger signaler rätt. Men det är inte så kul när andra anser att man inte har uppfostrat sin hund tillräckligt...  

[manna]

Men det är inte så kul när andra anser att man inte har uppfostrat sin hund tillräckligt...  

Nä, det känns i hjärtat... Jag har märkt att de som har svårast för att acceptera min hunds beteende, är personer som anser att hundar ska vara tysta och ligga i ett hörn och se gemytliga ut. Jag menar, om man är van vid och förtjust i mer än stillsamma golden retrievers, så är det nog svårt att se humorn hos en fårhund med turbon påkopplad. De flesta, inklusive mig själv, tycker nog att det kan bli mycket stim när alla hälsningsceremonier ska ske inomhus, men få av mina bekanta har sett vovven agera lös ute på skogsrunda. Personlighetsförändring!

Vissa saker är mer eller mindre rasbundna, annat dyker upp hos vissa individer och ytterligare en del beror på uppfostran. Om du tar fasta på vilken typ av arbete din hund är framavlad för att utföra kanske du märker att en del av det "ouppfostrade beteendet" faktiskt beror på t ex jakt- eller vallinstinkter. Försök att arbeta med i stället för mot detta! Det sparar både du och hunden energi och gråa hår på!  

[Nettus]

Tjaa, han är blandras, rottweiler/leonberger sas det. Men när jag pratade med ex-ex-matten nyligen sa hon att det finns irländsk setter med också... Vad blir det av det!?   Han har iallafall vaktinstinkter!

[manna]

Det blir... inte så knasigt som man kanske tror. Leonberger, rottweiler och setter fungerar alla som familje- och sällskapshundar. De båda förstnämnda har ganska utpräglad vaktinstinkt (det kan förstås märkas olika mycket beroende på individ), medan settern har jakt i sig.

Om det är hundens vaktinstinkter som upplevs som ett problem, tror jag att du får vara tydlig med att du inte behöver bli beskyddad. Ta kommandot, avled innan hunden tror sig behöva skydda, visa på alla sätt du kan komma på att du har stenkoll på läget och att vovven kan koppla av.

Om det är jaktinstinkten som ställer till det, kanske det skulle vara en idé att låta hunden få utlopp för sin arbetsiver genom att träna spår eller sök.

Ja, detta var bara lite funderingar.

[Nettus]

Jo, vaktinstinkt har han, helt klart!   Jag är redan inne på dina tankar. Det är tydligt att han skäller för att tala om för mig att någon kommer. Så fort han skäller hyschar jag åt honom och går bort till dörren.  Då tystnar han. När jag inget hör i trappen, säger jag till honom "Nu är det lugnt!" och går tillbaka till det jag höll på med. Jag vill visa honom att jag tar honom på allvar, men också att jag tar över ansvaret att avgöra om det är någon fara. Jag har tänkt att när han börjar lita på att jag tar det ansvaret, så kommer jag att gå fram till dörren alltmer sällan och bara visa att jag lyssnar. Det låter kanske virrigt, vet inte om jag lyckats förklara - eller om det ens är vettiga tankegångar?