Jag skulle också rekommendera dig att köpa boken! Dock så rekommenderar jag dig en sorts höna som inte står i boken: ISA brun. ISA brun är en så kallad "värphybrid", och därmed inte en egentlig ras, utan produkten av andra raser som man korsat enligt ett visst system. Två ISA bruner kan inte korsas och få en ny ISA-brun; genetiken funkar inte så helt enkelt, utan man måste korsa ursprungsraserna enligt det utarbetade systemet för att få fram just den sortens höna.
Skälen till att jag rekommederar denna värphybrid är tre:
1) Den lägger kolossala mängder ägg.
2) De råkar - enligt min ringa erfarenhet - sällan ut för sjukdomar.
3) Det viktigaste skälet: Det är väldigt tama. När vi hade ISA-brun hemma så gick de iväg om man försökte vidröra dem, men de hade inget emot att man gick precis bredvid dem, bara en hårsmån ifrån. Några vänner till mig hade ISA-bruner som var ännu tamare; en av dem hade för vana att komma och sätta sig i knät när man satt på altanen!
Det finns andra bruna värphybrider som påminner mycket om ISA-brun. Brun Lohmann, t ex, som ser exakt likadan ut. De bruna Lohmann vi har haft var ungefär lika tama som våra ISA-brun, och extremt nyfikna. De ville knappt stå still en sekund, utan ville hela tiden gå runt och utforska saker. Och även de lägger extrema mängde ägg.
Åh, det finns ett fjärde skäl till att jag rekommenderar bruna värphybrider: De är billiga; 40 kr/st kostade våra Lohmann, vid 16 veckors ålder, precis fullvuxna och redo att värpa. Man kan även rädda lite äldre, uttjänta värphybrider från hönserier, men de är nog inte lika välmående och lägger färre ägg.
Angående hur många höns, så säger jag 3-50. Höns hatar att vara ensamma, och har du tre höns så är de åtminstone 2 kvar om en råkar dö. Och har du fler än 50 så klarar inte hönsen av att hålla reda på varandra, så större flockar än så kan vara stressande för dem.
