Kattungarna som försvann.

[Fred]

I våras tog vi oss an en oönskad högdräktig honkatt som inte längre var önskvärd av sin ägare p.g.av att han tyckte att han hade för många katter redan.
Det var absolut inget fel på katten, hon fann sig väl tillrätta hemma hos oss.
Ett par veckor senare gav hon födsel åt fyra ungar som också mådde bra och utvecklades såsom katter brukar göra.
När dom var runt 10 veckor så började mamman ta med sina ungar ut på gården och lära dem om kattlivet (akta er för tuppen...gå inte och försök ta hundarnas mat...m.m m.m).
Hon flyttade in dem i en av ladorna och familjen bodde där på nätterna och lekte ute och tränade rått och sorkjakt på dagarna.
På kvällarna vid skymmning innan jag stängde ladan ropade på kattmamma och hon kom hem med sina små till ladan innan jag bommade igen.

En kväll vart jag upptagen på annat håll och kom inte hem förräns efter mörkrets inbrott.
Ropade som vanligt och den här gången kom mamman ensam hem.
Ungarna har sedan dess varit som bortblåsta.

Jag är visserligen inte ny inför fenomenet att en katt försvinner då och då då vi har en del rovdjur runt gården.
Men alla fyra på en gång?
Jag fann inga som helst spår efter någon av ungarna och heller inga spår efter rovvilt, både kattmamman och hundarna var lugna och visade inga tecken på att något utöver det vanliga hade hänt.
En tanke slog mig att kattmamman kanske fått någon knäpp och tagit de sina av daga.....men sådant brukar väl inte ske när ungarna är så pass stora? Och även om hon fått snetändning så varför alla fyra på en gång?

Nu väntar samma katt ungar igen så jag hoppas att vi får behålla ungarna hemmavid den här gången. Och att det inte är kattmamman som inte är som hon ska.
För hon är en mycket försiktig kattfröken med allt levande hon vistas med utom fåglar, jordekorrar, möss, råttor och sork.

[Marieberg]

Oj!
Jag har aldrig hört talas om ett liknande kattdrama!
Det enda jag skulle kunna tänka mig är, om nu kattungarna samtliga var hannar & könsmogna, att mamman har jagat iväg dem...?

[Pelargon]

Måste väl varit något rovdjur som tog dom i alla fall  

[git]

det kan ju vara så att omkringstrykande hankatt skrämt i väg dom om det var killar, honkatter så är det konstigt.

[Fred]

Kullen var uppdelat på hälften hanar och hälften honor.

Och jo jag har också funderat på rov eller någon vilsen gårdshund (dom dyker upp ibland).
Men samtidigt borde mina hundar ha lagt sig i då (dom går lösa på gården under dagtid) och åteminstone ett par av kattungarna borde ha hunnit sätta sig i säkerhet.

Jaja....inte mycket lönt att grubbla på....men underligt och svårt att sluta fundera över. Det var ju ett tag sedan det hände nu....tankarna kom åter i samband med att en ny kull är i fagorna.
Men att dömma av de svar jag fått så verkar det ha varit en väldigt ovanlig händelse, vilket jag även antog själv, så man får väl hoppas att den inte upprepas.
Jag är i stort behov av råttfångare till våren och gillar inte att behöva sprida gift .

/Fred

Nedan: Moomo (fick namnet p.g.av sin koliknande teckning) var en av ungarna ur kullen som försvann.

[Florina]

Gud vilken sööt katt

Det var nog ngt rovdjur ska du se....

[Eulalia]

jaa man blir lixom *kurrkurrkurr* av både katten och ungen

vad gäller de försvunna kattungarna så har min morsa blivit av med ungar på liknande mystiska vis..
men då har det ofta varit nån morsa som varit lite förvildad, och velat ha ungarna för sig själv, fött dem lite i skymundan i närheten av gården torpet menar jag  , och fostrat dem att hålla sig undan från människor.
Sen nån dag så är de puts väck innan de är vuxna nog att "flytta hemifrån"...

I ditt fall är det märkliga att de inte på nåt sätt verkade skygga för människor....men att mamman skulle ta väck dem? nej, inte när hon fostrat dem så pass länge redan..
och hade de blivit bortskrämda av nåt rovdjur, så skulle hon ju hittat dem rätt snabbt och hämtat tillbaks dem.
de måste ha blivit dödade av nån räv eller liknande..men allihopa?

[naggen]

Klipp.

Jag fann inga som helst spår efter någon av ungarna och heller inga spår efter rovvilt, både kattmamman och hundarna var lugna och visade inga tecken på att något utöver det vanliga hade hänt.

Du såg inga människospår?

[Fred]

Klipp.Du såg inga människospår?

....nej...men den tanken har faktiskt slagit mig också.
Men saken är den att jag har en lång privat väg in till mitt ställe utmärkt med både "No Trespassing" och "Bevare of the Dogs" längs vägen.
Och när hundarna är lösa möter dom alla besökare halvvägs och "escorterar" deras fordon till huset. Väldigt få besökare kliver ut ur sina transportmedel utan tutar och väntar tills jag ropat in hundarna. Är jag inte hemma kommer de tillbaka senare.
Jag kan inte tänka mig att katterna varit synliga ens från stora vägen, och även om de hade varit det så tror jag inte att någon (människa) skulle utmana hundarna för några kattungars skull.
Jag har även varit inne på tanken att hundarna själva skulle kunnat vara inblandade i försvinnandet, men det stämmer inte heller då de är/alltid har varit totalt ointresserade av gårdskatterna. Tiken kan surna till och jaga iväg höns och katter som kommer för nära hennes matskål men annars sover och vilar hon gärna ihop med gårdskatterna, och hon har aldrig försökt "klippa" något av djuren som tillhör "gårdsflocken".

/Fred

[Kerstin Linnea]

Hej.först ville jag bara säga att dom är söta både katt och ungen...
Sen väcker det funderingar on vad som hänt katterna..Jag vet att det finns en del rovdjur i krokarna och kommer att tänka på mink och mård...Finns det sådana där du bor?Kanske det är så att kattungarna försökt sig på att jaga mink och blivit knipsade själva om dom inte uppvattat den som ett hot..Sen har det förekommit att familjens hund efter år av tolerans bara huggit till mot andra djur...Känner själv en dam som hadde hund och pappegoja där pappegojan var lös i huset..
En dag bara Snapp så var det slut med gojan...Sen kaske det finns
stora rovfåglar...?

[Fred]

Hej.först ville jag bara säga att dom är söta både katt och ungen...
Sen väcker det funderingar on vad som hänt katterna..Jag vet att det finns en del rovdjur i krokarna och kommer att tänka på mink och mård...Finns det sådana där du bor?Kanske det är så att kattungarna försökt sig på att jaga mink och blivit knipsade själva om dom inte uppvattat den som ett hot..Sen har det förekommit att familjens hund efter år av tolerans bara huggit till mot andra djur...Känner själv en dam som hadde hund och pappegoja där pappegojan var lös i huset..
En dag bara Snapp så var det slut med gojan...Sen kaske det finns
stora rovfåglar...?

Ja rovfågel kan vara orsaken. Jag har gott om ugglor i markerna (fick en i nacken för ett par år sedan )
Men alla fyra? Ett par av dem borde väl ha hunnit sätta sig i säkerhet?
Men men....svaret på vad som hände lär jag nog aldrig få.
Kattmamman (lightbulb) har nyss, för tre dagar sedan, nedkommit med en ny kull på fyra små tuffsar så kattbrigaden är förstärkt inför våren .
/Fred

[Neta]

Det naturliga för kattmammor är att se till att ungarna kommer iväg. Och vid 10 veckors ålder tycker hon att de ska klara sig själva. Så det troliga är att hon själv jagat iväg dem. Sen är ju frågan hur de klarar sig själva!
Passa på nästa kull när de kommer upp i samma ålder om du vill ha någon kvar!
En vuxen katt vill oftast inte ha en unge kvar (om det inte är raskatter där de naturliga instinkterna är bortavlade) utan anser att de ska ut i stora världen och klara sig själva.

[Vitis]

Det naturliga för kattmammor är att se till att ungarna kommer iväg. Och vid 10 veckors ålder tycker hon att de ska klara sig själva. Så det troliga är att hon själv jagat iväg dem. Sen är ju frågan hur de klarar sig själva!
Passa på nästa kull när de kommer upp i samma ålder om du vill ha någon kvar!
En vuxen katt vill oftast inte ha en unge kvar (om det inte är raskatter där de naturliga instinkterna är bortavlade) utan anser att de ska ut i stora världen och klara sig själva.

Det kan inte stämma, inte vid 10 veckors ålder. Möjligen 10 månader, när dom börjar bli könsmogna och någorlunda vuxa.

[Marieberg]

Det kan inte stämma, inte vid 10 veckors ålder. Möjligen 10 månader, när dom börjar bli könsmogna och någorlunda vuxa.

Japp, nu för tiden är det väl vanligt att ta bort ungarna när de är ca. tolv veckor, det gjorde vi när vi hämtade våra senaste kattungar hos två olika uppfödare i alla fall. Fram till dess har de ialla fall levt mer eller mindre i symbios med mamman.
Smulan däremot, född 1980, var endast sju veckor gammal när vi brutalt skiljde henne från mamman.

I vår obebodda granngård har den gamle ägaren lämnat kvar ett antal förvildade katter som förökade sig med jämna mellanrum.
Antalet katter på gården ökade för varje säsong och man kunde se hur mamman gick runt med en kattunge i taget för att visa dem världen. På denna gård stannade alla katterna kvar, tills de en dag, enligt ryktet, blev dödade på brutalast tänkbara sätt av den nye ägaren.
Men detta är en annan historia.

[Nettus]

Japp, nu för tiden är det väl vanligt att ta bort ungarna när de är ca. tolv veckor,

Precis. Förr sa man åtta veckor, men nu minst tio helst tolv veckor. Då först är de redo att flytta hemifrån. Tar man dem alldeles för tidigt hinner de inte utvecklas färdigt mentalt, utan kan fastna i konstiga beteenden, som att snutta på tyg.

[Marieberg]

Japp, nu för tiden är det väl vanligt att ta bort ungarna när de är ca. tolv veckor

Upptäckte just att jag uttryckt mig otrevligt oklart.
Med "ta bort" menade jag att skilja dem från moderdjuret, inte att avliva dem...

[Torptomten]

Min katt hona fick fem ungar, en lämade vi bort men den blev dödad av en människa med motiveringen att den inte passade den nya familjen. Så sedan fick de kvarvarande stanna  och idag bor alla fem hos oss. Debusar lite ibland med varandra men kan också ligga i en hög med hundarna och en del andra djurbarn, särsdkilt kalla blåsiga vinterdagar då de får komma in.
Ingen blev ivägkörd men till saken hör att v kastrerade alla även mamman då ungarna uppnått vettig ålder för detta.
Jag har läst i någon bok att olika katter har olika "kultur" vad gäller att lämna modern eller ej.
Du, Fred kanske Du skulle kastera allihop när tiden är inne och få Dina små gårdstigrar att stanna hemma vid eller i alla fall öka chansen för detta?

[Trollmor]

Jättefin bild till min samling och en väldigt underlig historia.  Men nog är rovfågel den närmast till hands liggande förklaringen?  Katter kan vara mycket elaka mot varandra och köra bort varandra från gården, men inte i tysthet och inte så små!  Om hundarna tröttnar, och "knipsar", så ska det väl finnas NÅN kött- eller skinnslamsa att hitta efteråt?  Ja, ja, min granne har just förlorat en katt till höken - tror vi - och "väntar" på att nästa ska försvinna.  Men hans katter - omkring tjugo stycken - var åtminstone "skygga" dagen därpå!  Rände in under trappan så fort jag råkade vifta med jackan och så.

Lycka till med nya kullen!

[Jullan i norr]

Vår grannes katt hade ett gäng ungar i en lada på gården förra sommarn.. plötsligt en dag var alla borta! ca 8-10 veckor tror jag att dom var då..
Folket letade men utan resultat.. kattmamman verkade totalt obrydd!
vi försökte smyga efter henne för att se om hon gömt dom på ett nytt ställe.. efter flera dagar fann vi ungarna uppe i skogen i en grillstuga. vi bar hem dom till grannen, men nästa dag var dom borta!
Ingen förklaring finns till att hon flyttat dom så plötsligt.. men det KAN ju bero på att maten tagit slut? att jaktbyten minskats? att en kattgubbe skrämt mamman så hon ville flytta barnen? att nån annan skrämt henne så hon valt att flytta dom?
Katter kan ju få rätt egna ideer ibland
Vår kattgumma spred ut alla ungar i olika delar av huset.. sen hade hon panik när hon "bara" hittade 3. till saken hör att hon bara HADE 3.. men hon verkade hela tiden söka fler...

Jag tror att era ungar lever o mår fint! dom kan mycket väl klara sig själva även vid så ung ålder!för visst hade modern lärt dom ett å annat?
vildkatterna här i byn (finns en förvildad hona som kattar varje sommar i en loge) klarar sig själva när dom är ca 10 veckor.. för dom vill mamma skaffa sig nästa kull! folk i byn brukar fånga in katterna o göra tamkatt av dom, och ungarna är alltid fina i hull mm trots att mamma stuckit! men hon har ju lärt dom att jaga såklart.. en innekatt på 10 veckor har nog inte stor chans..
å er kattmamma kanske VET var hennes ungar är, hon kanske tittar till dom ibland..  

hoppas nästa kull får stanna hemma bara!