FÅGEL LÖSS fakta

[Kotatsu]

Hej hej,

Jobbar med fågellöss vid Göteborgs universitet sedan några år, och har några små kommentarer:

Det beror nog på hur angripna de är. Oavsett parasit så "tar de över" när värddjuret är i nedsatt kondition, annars kan de ha ohyra utan att må dåligt för det. Jag menar att ett normalfriskt djur troligen inte får så mycket parasiter att de mår dåligt av det.

Det är ytterst sällan som ektoparasiter blir ett problem för fågeln. Det finns exempel på duvor som har haft tusentals (jag vill minnas ca. 13.000) löss utan att ta uppenbar skada av det. Generellt gäller dock att de håller luspopulationen nere förutsatt att de är i god kondition i övrigt. Fåglar kan använda upp til 80% av sin vakna tid åt att bara bli av med parasiter, men det förutsätter att de kan använda den återstående tiden till att få i sig tillräckligt med näring för att överleva. Om detta blir ett problem (t.ex. på grund av sjukdom eller inälvsparasiter) kan luspopulationen explodera, men inte ens en oerhör stor luspopulation är i allmänhet ett problem för fåglar.

Som ett exempel kan nämnas att av alla de nästan 4000 fåglar jag samlat löss från de senaste åren har det bara varit en som har varit i uppenbart nedsatt kondition av dem. Det var en kärrsnäppa som ännu i augusti inte hade ruggat från vinter- till sommardrökt, och som vid infångningen hade oerhört välätna vingar och inget kroppsfett. Det var tydligt att den hade något problem med näringsintaget som hade hindrat den från att rugga, och som gjorde den för svag för att putsa sig ordentligt. Men den hade trots detta flugit hela vägen från Västafrika, så så hemskt farligt kan det inte ha varit.

Ett annat exempel är att den fågel jag fått flest löss från i förhållande till dess storlek var en törnskata med ca. 250 löss tillhörande den blodsugande underordningen (se nedan), men som trots detta hade klarat flyttningen från Afrika söder om Sahara. Skarvar och änder har i allmänhet likartade mängder löss, men de är naturligtvis mycket större.

De är inte så stora, några mm kanske, men man kan se dem med blotta ögat. I alla fall i det stadiet då de äter på fjädrarna. Tydligen har de flera stadier, och de kan även suga blod och äta på huden. Men de lever på ytan och är inga kvalster.

Det finns två huvudgrupper av löss på fåglar: käklöss och gömhornslöss.

De förra äter uteslutande fjädrar, hudflagor och förmodligen den olja som många fågegrupper stryker på fjädrarna. De går i stort sett aldrig ner på fågels skinn, utan håller sig på fjädrarna, till och med efter att fågeln har dött. Det finns uppgifter om att de på en död fågel klättrar upp mot ljuset i hopp om att där hitta t.ex. en rovfågel att klättra över på, men detta har aldrig visats under mer kontrollerade förhållanden. Åtminstone ett släkte (Brueelia på tättingar och biätare) kan lifta med lusflugor (dit t.ex. älgflugor hör) och på så sätt sprida sig mellan fåglar, och vissa släkten tycks sprida sig via bomaterial bland hålhäckande fåglar. I övrigt kräver de direkt kroppskontakt under minst ett par sekunder för att sprida sig, och mycket av spridningen sker säkerligen från föräldrar till ungar i boet eller mellan makar under parningen.

De senare är de som dricker blod, men de äter också hudflagor och liknande. De springer oftast omkring på huden, och kan till skillnad från käklössen springa ner på händerna om man hanterar en fågel. De suger inte blodsom en mygga utan skrapar upp små sår på huden och äter det blod som kommer upp. Vissa grupper (t.ex. släktet Actornithophilus) lever inuti vingpennornas spolar och holkar ur dem inifrån. En grupp (släktet Piagetiella) lever inne i pelikansäckar och dricker blod därifrån. De kräver direkt kontakt mellan två värdar för att sprida sig i normalfall, men kan enligt uppgift hittas i mycket små mängder på bergveggar mellan kolonihäckande fåglar (observerat i vissa sydostasiatiska grotthäckande seglare och bland tamduvor inomhus). Ett släkte (Trinoton) på änder kan gå på vattenytan och springer instinktivt mot vågorna och sprider sig därmed aktivt.

På tamhöns är 12 arter löss kända, vilket är något av ett rekord. Vad jag vet är det bara påfågeln (12 arter), Kalij Pheasant (13 arter) och hjälmpärlhönan (19 arter) som har jämförbara mängder. De är:

Käklöss:
Cuclotogaster heterographus
Goniocotes gallinae
Goniodes dissimilis
Gonodes gigas
Lagopoecus sinensis
Lipeurus caponis
Lipeurus tropicalis
Oxylipeurus dentatus

Gömhornslöss:
Menacanthus cornutus
Menacanthus pallidulus
Menacanthus stramineus
Menopon gallinae

Åtminstone Lipeurus ser ut ungefär som på bilden, och borde vara mycket enkel att se med blotta ögat (bör vara ca. 2-4 mm lång, men jag har aldrig sett någon),medan de andra borde vara ite svårare (0,5-3mm). Skulle någon ha löss på sina höns eller andra tamfåglar skulle jag tacksamt ta emot dem, oavsett art!

Vi fick lössen/lopporna från igelkottarna som bodde på vår gård men de talkade vi med Etotal oxå.

Igelkottens loppor bör vara tillräckligt specifika för att inte gå på fåglar, eller åtminstone inte dricka blod från dem under en längre tid. Möjligen använda dem som ett enkelt sätt att ta sig från ett ställe till ett annat.

Vad de riskerar nu är ju smitta från alla hundratals vilda gäss, ankor, duvor, svartfåglar, trutar osv.  Fasa om man får smitta från vilda fåglar.
Hur har ni det med det? Har ni något knep, eller ser ni ingen risk i detta?

Det bör vara 0 risk i allmänhet. De allra flesta grupperna av löss är tillräckligt specifika till en eller en liten grupp värdar att de inte går på fåglar av andra ordningar. Det finns naturligtvis undantag, t.ex. Menacanthus eurysternus med 174 kända värdarter, och vissa rovfågellöss som kan gå på ett tvåsiffrigt antal värdar, men det är tämligen ovanligt, och kräver i vilket fall som helst direktkontakt mellan fåglarna. Det finns dessutom en än så länge inte helt utredd trend att löss bara klarar av att etablera populationer på nya värdar som har mer eller mindre samma kroppsstorlek som den ursprungliga värden. Man har testat med duvor och visat att tamduvelöss kan etablera nya populationer på duvor av samma storlek, men inte på sådana som är 20% mindre eller större, men ingen förklaringsmodell är universellt accepterad än.

Oftast krävs direkt kontakt för att smitta, men ohyra finns ju överallt i naturen. Jag tror att det bästa man kan göra är att hålla tamdjur i en för ohyra så ogästvänlig miljö som möjligt. Dvs inga utrymmen de kan gömma sig i, hålla god hygien samt jobba för att hålla friska, pigga djur och agera snabbt om någon blir dålig.

Bara löss kräver direktkontakt, medan kvalster, loppor, lusflugor och fästingar kan förflytta sig mellan värdar av egen maskin. Av dessa är det bara loppor, lusflugor och fästingar som regelbundet under sin utveckling gömmer sig utanför värden, men det kan räcka med t.ex. en spricka i en planka för att loppor ska vara nöjda, så det kan vara svårt att skapa en miljö där de inte kan gömma sig. Varken sjukdomar eller hygien har någon som helst inverkan på de flesta ektoparasiter. Fågeln kan på grund av sjukdomar ha mindre ork till att putsa sig och således kan parasiterna bli fler, men sjukdomar och dålig hygien i sig lockar inte till sig parasiter. Det är dessutom bra, i långa loppet, att ha en viss mängd ektoparasiter, åtminstone för vilda fåglar, eftersom mycket av den sexuella selektionen bygger på att det finns parasiter som kan säkerställa att sexuella signaler hanen skickar ut är ärliga, d.v.s. att de verkligen visar på goda kvaliteter hos honom.

Blä vilka bilder!
Hon är piggare idag. Fattar inte varför hon inte har kryp synbart i pälsen?? Är de så jäkla små??
Det är i alla fall ingen spridning sen igår på fjäderfenomenet. Hoppas det är ett bra tecken.

Om det är kvalster (vilka ofta kan ha mer inverkan än löss för att de oftast är många fler) bör de vara vita eller genomskinliga och mellan 0,1-0,5 mm långa. Lössen bör vara gula, bärnstensfärgade eller i vissa fall (framför alt nymfer) vita.

Jag vet inte hur pass relevant det är för höns, men många vilda fåglar bekämpar löss och kvalster med naturliga syror. Det finns dokumenterade exempel på fåglar som pickar sönder citrusfrukter och sedan stryker fruktköttet i fjäderdräkten, till exempel, och experiment har visat att duvlöss dör nästan omedelbart av vissa ämnen som utsöndras av citrusfrukters skal. Gröngölingar och andra fåglar använder pissmyror på liknande sätt. Det går också lätt att döda käklöss genom att sänka den relativa luftfuktigheten till under 40%, eftersom de bara äter fjädrar och hud och inte klarar att få i sig det vatten de behöver genom födan, utan måste ta det ur luften. Det finns exemepl på fåglar som finns från Kalifornien till Texas som har löss i de fuktigare extrempunkterna, men saknar dem i Nevadaöknen på grund av den lägre luftfuktigheten. Det fungerar dock inte med gömhornslöss som dricker blod, och det kanske inte är så värst praktiskt genomförbart eftersom det måste pågå i ett par dagar.

Har någon frågor om löss svarar jag gärna, och skulle någon ha löss de vill skänka bort tar jag gärna emot dem.

MVH,
Daniel

[MrsB]

Tack för ett mycket intressant inlägg, Daniel . Det var det bästa jag har läst på länge. Alltså skall vi inte vara så hysteriskt rädda för lite löss. Visst det är obehagligt men man får se till så att de inte blir för många genom sandbad och renligt innemiljö för hönsen. Få bort varje liten lus tror jag knappast går om hönsen går fritt ute dagligen.

[Alba]

Åtminstone Lipeurus ser ut ungefär som på bilden, och borde vara mycket enkel att se med blotta ögat (bör vara ca. 2-4 mm lång, men jag har aldrig sett någon),medan de andra borde vara ite svårare (0,5-3mm). Skulle någon ha löss på sina höns eller andra tamfåglar skulle jag tacksamt ta emot dem, oavsett art!

Kul med mer info om löss mfl. Jag har ju ingen aning om denna höna ens hade ohyra. Mitt förslag var att det skulle kunna vara vad vil inom viltrehabiliteigen kallar fjäderätare och som orsakar silvriga strimmor i fjädrarna (påminner om de skador trips orsakar på växtblad, tycker jag), och avätna kanter. Jag har aldrig kännt till deras riktiga namn eller utveckling, och försökte googla. Det var svårt tyckte jag att hitta information om dem och bilder på dem. Sökte även på de engelska och de latinska namnen som verkade stämma. Svårt för en amatör att veta om man får rätt information. De djur jag menar springer i sidled i fjäderdräkten och är ibland ljusa/vita (nyömsade?) och ibland mörka. Har mest sett dem på knölsvan men även på en del andra arter.

Som ett exempel kan nämnas att av alla de nästan 4000 fåglar jag samlat löss från de senaste åren har det bara varit en som har varit i uppenbart nedsatt kondition av dem. Det var en kärrsnäppa som ännu i augusti inte hade ruggat från vinter- till sommardrökt, och som vid infångningen hade oerhört välätna vingar och inget kroppsfett. Det var tydligt att den hade något problem med näringsintaget som hade hindrat den från att rugga, och som gjorde den för svag för att putsa sig ordentligt. Men den hade trots detta flugit hela vägen från Västafrika, så så hemskt farligt kan det inte ha varit.

De vilda fåglar som kommit till mig och kollegor (viltrehabilitering) och haft en stor mängd parasiter, inre och/eller yttre har alltid andra problem också. Mängden parasiter brukar enligt min erfarenhet spegla fågelns allmäntillstånd. I det läget vill jag bara bli av med parasiterna. Tyvärr har det inte funnits något bra sätt att få dem identifierade tidigare, även om intresse finns. Börjar jag ta emot skadade vilda fåglar igen kommer jag definitivt gärna att kontakta dig för hjälp med identifiering! Man brukar ju hitta några olika intressanta "tornseglarlöss" varje sommar!

Varma hälsningar / Alba

[tinna.m]

Tack Kotatsu för ditt inlägg Spännande!

[Kotatsu]

Tack för ett mycket intressant inlägg, Daniel . Det var det bästa jag har läst på länge. Alltså skall vi inte vara så hysteriskt rädda för lite löss. Visst det är obehagligt men man får se till så att de inte blir för många genom sandbad och renligt innemiljö för hönsen. Få bort varje liten lus tror jag knappast går om hönsen går fritt ute dagligen.

Alltså, om man tar bort alla löss en gång från hela populationen samtidigt, och sedan inte introducerar nya höns i samma flock kan man enkelt få bort alla. Jag vet inte vad för metoder som är lagliga och så inom djurhållning; jag använder mig av etylacetat i en glasburk i vilken fågeln sänks ner sånär som på huvudet som sticket ut och är fastsatt i en sorts krage. Detta dödar alla ektoparasiter, men får inte alla att trilla av, så man får efterbehandla genom att varsamt ruffla fjädrarna eller kanske kamma dem. Andra metoder som jag vet testats för vetenskaplig lusinsamling (och tyvärr tas inte alltid hänsyn till fågelns välbefinnande; många lussamlare dödar helt enkelt fågeln och lägger den i en påse och tar hand om lössen när de kommer hem!) är kloroform och koldioxid, vilka är mer effektiva, men farligare för fågeln.

Men det finns i stort sett ingen risk alls för någon som helst återinfektion om hönsen inte kommer i kontakt med en annan population av höns. Vad jag kan se i den checklista som finns (bara i bokform, tyvärr) för världens fågellöss är hönslöss i allmänhet oerhört artspecifika -- till och med underartsspecifika -- så generellt borde gälla att inte ens om det finns t.ex. fasan i området är det någon reell risk för återinfektion. Loppor och lusflugor går inte att ta bort permanent, men löss borde gå, men man får upprepa vad man nu har för behandling regelbundet i början, eftersom äggen finns kvar på fjädrarna. Jag vet nte hur det är med hönslöss specifikt (men kan kolla upp det), men andra löss har ägg som överlever kanske ett par veckor, och sedan spenderar ytterligare några som nymfer innan de blir könsmogna. Så minst två behandlingar med kanske två veckors mellanrum, men jag är inte alls någon form av veterinär, utan går bara på rent biologisk kunskap om lössen. men jag föreställer mig att en veterinär kanske vet bättre.

Kul med mer info om löss mfl. Jag har ju ingen aning om denna höna ens hade ohyra. Mitt förslag var att det skulle kunna vara vad vil inom viltrehabiliteigen kallar fjäderätare och som orsakar silvriga strimmor i fjädrarna (påminner om de skador trips orsakar på växtblad, tycker jag), och avätna kanter. Jag har aldrig kännt till deras riktiga namn eller utveckling, och försökte googla. Det var svårt tyckte jag att hitta information om dem och bilder på dem. Sökte även på de engelska och de latinska namnen som verkade stämma. Svårt för en amatör att veta om man får rätt information. De djur jag menar springer i sidled i fjäderdräkten och är ibland ljusa/vita (nyömsade?) och ibland mörka. Har mest sett dem på knölsvan men även på en del andra arter.

Jo, du är helt rätt ute, men taxonomin är lite krånglig. Förr delade man in alla äkta löss (d.v.s. inte bladlöss och sånt, men väl huvudlöss och flatlöss) i två grupper: päls- och fjäderätare (Mallophaga) och sugande löss (Anoplura). Det verkade vara en bra uppdelning, eftersom den förra gruppen har bitande mundelar och framför allt finns på fåglar, medan den senare har sugande mundelar och nästan uteslutande finns på däggdjur. När man sedan kollade på det i mer detalj, och framför allt när man började kolla på genetiken, visade det sig att det var fyra grupper:
Anoplura (sugande löss)
Rhynchophthirina (elefantlöss eller snabellöss)
Amblycera (gömhornslöss)
Ischnocera (käklöss eller smalhornslöss)
Det visade sig vidare att käklössen och de sugande lössen var närmre släkt med varandra (och med elefantlössen) än vad någon av dem var mer gömhornslössen. Det är till och med så att för att få en enhetlig grupp (1) skulle man vara tvungen att inkludera en del grupper av boklöss som inet är parasitiska på fåglar (men som kan finnas i t.ex. gamla holkar; 2). Seda 80-talet har man därför övergivit den gamla uppdelningen i fjäderätare och sugande löss, och använder istället det fyrdelade systematiken ovan. Tillsammans utgör de Phthiraptera, eller de egentliga lössen, men eftersom man måste inkludera vissa boklöss för att det ska vara en genetiskt enhetlig grupp kommer denna uppdelning troligen försvinna också inom de närmaste decennierna. Det kommer troligen ses som två olika grupper av löss (Anoplura+Rhynchophthirina+Ischnocera och Amblycera) vilket också innebär att boklössen har börjat parasitera fåglar två gånger genom historien.

Det finns tyvärr ingen literatur i ämnet alls på svenska, och min uppgift är bland annat att försöka hitta alla arter som finns i Sverige och därigenom förbereda en Nationalnyckelvolym, så det kan komma att finnas i framtiden.

Men fjäderätare är en sorts löss, fast det är ett namn som inte används i den vetenskapliga litteraturen längre, möjligen med undantag för veterinärlitteraturen.

De vilda fåglar som kommit till mig och kollegor (viltrehabilitering) och haft en stor mängd parasiter, inre och/eller yttre har alltid andra problem också. Mängden parasiter brukar enligt min erfarenhet spegla fågelns allmäntillstånd. I det läget vill jag bara bli av med parasiterna. Tyvärr har det inte funnits något bra sätt att få dem identifierade tidigare, även om intresse finns. Börjar jag ta emot skadade vilda fåglar igen kommer jag definitivt gärna att kontakta dig för hjälp med identifiering! Man brukar ju hitta några olika intressanta "tornseglarlöss" varje sommar!

Som sagt, alla löss någon hittar oavsett fågelart tar jag tacksamt emot. Jag ingår i ett nätverk av lusforskare runt om i världen, och det finns massor kvar att ta reda på även på vanliga fåglar.

Och visst kan man mycket grovt se mängden ektoparasiter som en indikator på fågelns allmäntillstånd, men det förvanskas av en massa faktorer. Det finns till exempel en korrelation mellan hur stor fågeln är och hur många löss den har (både hur stor den är jämfört med andra fåglar och hur stor den är jämfört med andra individer av samma art). Detta brukar förklaras med att det finns fler nischer på en större fågel, men det är sannolikt också helt enkelt så att en större fågel inte har tid att putsa hela fjäderdräkten lika noggrannt varje dag som en liten fågel, och lössen helt enkelt smiter undan lättare. Det finns också korrelationer med luftfuktighet, näbbform, hur många olika typer av fjädrar fågeln har (påfågel och hjälpärlhöna har fler olika arter än t.ex. lövsångare). Det finns dessutom sannolikt stora skillnader mellan fåglar man kollar på under häckningstid och under icke-häckningstid, samt hur gammal fågeln är. Men är fågeln i dåligt skick internt så är det klart att den kan avsätta mindre tid till att bli av med parasiter, och då ökar de i antal.

MVH,
Daniel

---
(1) En s.k. monofyletisk grupp som innefattar en förfader och alla dess efterkommande, men inga andra. Motsatsen är en parafyletisk grupp som innefattar vissa, men inte alla, efterkommande till en given förfader, eller som innehåller alla efterkommande till en given förfader, plus några till som inte stammar från den förfadern.
(2) Om någon köpt Nationalnyckelns Stövsländevolym, som rekommenderas, så kan ni kolla på dem under Liposcelidae, sidan 66-76.

[Fridur]

En tråd värd att putta upp i dessa tider 

[larlar]

Helvete, varför lär man inte ut i skolorna att fåglar har detta skitet??? Jag har gått i skolan väldigt länge och själv högutbildad men jag är väldigt väldigt sur på svensk skola nu. Helvete.

Jag tog hand om en tornseglar-unge och nu har alla dessa blodsugarlöss hoppat på mig och min dotter. Jag har fått ett 200-300 tal bett. Sedan skrivs det att de inte kan överleva långsiktigt på människa. Varför biter de mig 200 gånger då? Denna natten var fruktansvärd. Dottern har också märken. Men jag har många många fler.

 Jag tog hand om fågelungen dels för fågelungen men även för att min dotter ska kunna lära sig något om fåglar. Tornseglaren är ju flyttfågel så det blev pedagogisk stund att de flyger till Afrika och sånt.  Ungen mådde mycket bättre i min vård och tanken var att försöka rehabilitera den men nu fick den tyvärr sparken från mitt hem omedelbums vilket gjorde mig ledsen i ögat men jag klarar inte sådant här parasithelvete. Jag har tagit hand om fåglar innan utan problem och med god framgång för fåglarna och aldrig blivit drabbad av detta.

Jag visste ju att fåglar har kvalster men inte blodsugande löss. Helvete. Jag har badat i koncentrerad pepparmyntolja (gör ont överallt och kyler som fan), smörjt in mig med inityol från top till tå ändå så sticker de till här och var och det blir små sår, städat huset ordentligt.

 Jag behöver råd Daniel. Och tröst, massor.   Jag är helt desperat nu. Jag tror jag har torkade parasiter.

[kurt]

Det är väl inte så pedagogiskt att lära sina barn att man kan kidnappa andra varelser?

[larlar]

Det är väl inte så pedagogiskt att lära sina barn att man kan kidnappa andra varelser?

Vaddå kidnappa, fågelungen låg döende på trottoarkanten