En kan fundera över om det är en bra idé att ha djuren ute på vintern om en bor i södra Sverige. Blir det en redig snövinter går det förstås bra bara getterna har ett schysst vindskydd, men blir det en blaskvinter kommer hagen/hagarna snabbt bli stora leråkrar, och det är inte bra för djurens klövhälsa att alltid gå där det är blött och lerigt.
Får kan visst smitta nötkreatur med katarralfeber, men jag vet inte hur pass smittsamt det är om de respektive djuren aldrig träffas. CAE och MV är ganska likartade virus, vilket betyder att ett får som utsatts för CAE-smitta kan visa positivt på ett MV-test, även om fåret egentligen inte alls har MV. Att få tag på göingegetter med CAE-status är inte jättelätt, det är bara ett fåtal allmogegetbesättningar som är anslutna till CAE-programmet. Föreningen Allmogegeten förespråkar inte att medlemmarna ansluter sina getter till CAE-programmet. Testerna är minst sagt osäkra, och saneringskraven är hårda. Är mer än 10% av djuren CAE-positiva måste en slakta hela sin flock, även om resterande djur inte bär på smittan. Alla CAE-positiva getter kommer dessutom inte att insjukna. Det går att läsa om Sv Djurhälsovårdens minst sagt tveksamma agerande i ett fall, i en tråd här på gettavlan som heter "CAE?".
