Välkommen! För att skriva i forumet måste du logga in först. Har du inget konto går det bra att registrera ett eller logga in med Facebook här. Det kostar inget.  :)

Författare Ämne:  Hur fungerar det för er med barn och "matkaniner"?  (läst 10440 gånger)

Trollmor

  • Inlägg: 10686
  • Måtte jag inte leva förgäves.
    • -
SV: Hur fungerar det för er med barn och "matkaniner"?
« Svar #20 skrivet: 14 maj-12 kl 22:27 »
En tvåbarnsfar jag en gång kände citerade sin då tioåriga dotter:

"Tänk ändå va dom e goa när dom e döa också!"  Med munnen full av kött och potatis.
En får va gla att en ä sum en ä, när en nu ente ä sum en saa.

Ann E

  • Inlägg: 289
    • -
    • www.mellis.n.nu
SV: Hur fungerar det för er med barn och "matkaniner"?
« Svar #21 skrivet: 15 maj-12 kl 20:48 »
Var tydlig med att ni inte äter och klär er i "gossedjuren"!!
Ni äter och kär er i gossedjurens avkommor, och det ska både ni och barnen veta från början.
Avelsdjuren fungerar som "gossedjur", avkommorna ska ha det bra så länge de lever...fast när du klappar om dom så är det för att känna om de är tillräckligt feta för att snart bidra till hushållet!
Det har funkat bra här hemma (barn på 10 och 15), och kommer funka även hos er  (:)
Mvh. Ann Elisabeth. Har världens bästa sambo, 2 underbara barn, 4 hundar,mellerudskaniner i Genbank 803 samt rexar med stamtavla. Med på önskelistan finns lantrashöns, lantrasfår, Gotlandsstövare och bin.

 

Helena R

  • Inlägg: 1862
  • Maskinförare
    • Östergötland
SV: Hur fungerar det för er med barn och "matkaniner"?
« Svar #22 skrivet: 15 maj-12 kl 20:59 »
Jag har en 3-åring som har börjat leka döda (som att sikta och skjuta på någon  :() vilket jag inte gillar alls. Men det ger mig ett bra tillfälle att säga "man får bara döda de djur som man ska äta" som våra tuppkycklingar och (framtida) kaniner. Idag har Jonte "skjutit" en krokodil och tillagat i ugn och serverat mig.  ;D
Jag, lilla sonen, katterna och hönsen... Vi bor i ett underbart torp på landet dit knappt nån hittar. :D

Kawachi

  • Inlägg: 442
  • Allt är möjligt- hela tiden
    • Jämtland
SV: Hur fungerar det för er med barn och "matkaniner"?
« Svar #23 skrivet: 15 maj-12 kl 21:19 »
Jag körde hela det pedagogiska tugget för mina barn och dom accepterade situationen utan problem. Den som hade problem var morsan, som inte klarade av att äta upp stackarna sen :-[ Slutade med att jag bytte bort köttet med slaktarn, till andra saker vi behövde ;D Jag funderar ofta på att bli vegetarian, ni förstår säkert varför.

Trollmor

  • Inlägg: 10686
  • Måtte jag inte leva förgäves.
    • -
SV: Hur fungerar det för er med barn och "matkaniner"?
« Svar #24 skrivet: 15 maj-12 kl 22:37 »
Inte kan det väl vara så att människor är individer ända från unga år?   ;)
En får va gla att en ä sum en ä, när en nu ente ä sum en saa.

Malines här igen

  • Gäst
SV: Hur fungerar det för er med barn och "matkaniner"?
« Svar #25 skrivet: 15 maj-12 kl 22:51 »
Nope. Inte en chans!!!

Gille

  • Inlägg: 1973
    • -
SV: Hur fungerar det för er med barn och "matkaniner"?
« Svar #26 skrivet: 16 maj-12 kl 08:26 »
Vi ska slakta på torsdag. Avlivningen sker utan barn, det ska vara lugnt för både maken (som gör jobbet) och kaninen. Men sedan tänkte jag låta barnen se. Och så får vi se hur de reagerar, vad de tycker o tänker. De är 2 och 4 år.
Kaninuppfödare och pelargontant.

Trollmor

  • Inlägg: 10686
  • Måtte jag inte leva förgäves.
    • -
SV: Hur fungerar det för er med barn och "matkaniner"?
« Svar #27 skrivet: 16 maj-12 kl 11:09 »
2 och 4 år är väl lite väl tiidgt?  Kan man inte låta dem få veta att nu blir det snart god mat, och berätta varifrån den kommer?  Och så låta dem komma in lite tidigare i processen för varje slakttillfälle?  Så det inte blir så chockartat.  Barn accepterar, men kan också få för sig att träna på lek.  Tänk om de "leker slakt" med en levande kanin?
En får va gla att en ä sum en ä, när en nu ente ä sum en saa.

Ann E

  • Inlägg: 289
    • -
    • www.mellis.n.nu
SV: Hur fungerar det för er med barn och "matkaniner"?
« Svar #28 skrivet: 16 maj-12 kl 14:47 »
Som Trollmor skriver, barn är individer. Även vuxna är det. Den här individen har inte med sig några barn vid slakt...
Mvh. Ann Elisabeth. Har världens bästa sambo, 2 underbara barn, 4 hundar,mellerudskaniner i Genbank 803 samt rexar med stamtavla. Med på önskelistan finns lantrashöns, lantrasfår, Gotlandsstövare och bin.

Ylva

  • Inlägg: 187
  • Jag är inte dum. Jag har bara otur när jag tänker!
    • Uppland
SV: Hur fungerar det för er med barn och "matkaniner"?
« Svar #29 skrivet: 16 maj-12 kl 15:11 »
Jag har haft kaniner i 10 år som jag ibland har haft för många av när höststormarna börjar  vina och då slaktat (maken) och ätit upp. Jag har tre barn som har varit informerade, var och en på det sätt som passat deras ålder, ända från början att vissa kaniner äter man upp. Slaktkaniner har alltid satts lite "på undantag" i stora betesburar lite avskiljt på tomten så att de kommer "ur fokus" för barnens intresse. Jag har alltid varit tydlig med att kelkaniner och avelskaniner inte äts upp!

Under några år när barnen tyckte det var jobbigt att äta upp de kaniner de kände till bytte vi slaktkroppar med en god vän som också föder upp gotlandskaniner. på det sättet åt vi ändå upp kaninkött producerat på det sättet vi ville ha det utan att känna maten "personligen".

När barnen blev äldre har vår kaninuppfödning, med tillhörande liten slakt, lett till många goda diskussioner och reflektioner över vad det är vi äter egentligen och hur vi behandlar de djur som skall bli vår mat. Vilket har lett till en ökad medvetenhet hos barnen (nu tonåringar) om ekologisk mat och etiskt uppfödande. De ser helst att vi köper enbart ekologisk mat och äter med gott samvete våra egna kaniner eftersom de är tillfreds med hur dessa levt sina liv och avslutat sina liv.

Inga barn har fått vara med på slakten. Men i våras lärde sig både jag och den 19åriga sonen ordentligt hur man slaktar och tar vara på köttet!!!

Lycka till
Medelålders gift trebarnsmor som fyller hus och trädgård med västgötaspets, dalmatin, huskatt, gotlandskaniner, mellerudskaniner och dammråttor!

Gille

  • Inlägg: 1973
    • -
SV: Hur fungerar det för er med barn och "matkaniner"?
« Svar #30 skrivet: 17 maj-12 kl 08:31 »
2 och 4 år är väl lite väl tiidgt?  Kan man inte låta dem få veta att nu blir det snart god mat, och berätta varifrån den kommer?  Och så låta dem komma in lite tidigare i processen för varje slakttillfälle?  Så det inte blir så chockartat.  Barn accepterar, men kan också få för sig att träna på lek.  Tänk om de "leker slakt" med en levande kanin?
Tidigt? Äldsta pojken har redan sett älg i slaktboden. De vet redan varifrån kött kommer (tja, den minsta har inte språket än). Äldre barn kanske redan har en uppfattning hur det ska vara och kanske då har svårt acceptera. Leka slakt? De får inte ens hålla en kanin så det är inget jag oroar mig för. Vi förklarar ofta att man bara skjuter djur man ska äta, när sonen leker jägare.
Kaninuppfödare och pelargontant.

Uddabudda

  • Inlägg: 1327
  • Mitt hem på jorden
    • Västergötland
SV: Hur fungerar det för er med barn och "matkaniner"?
« Svar #31 skrivet: 21 maj-12 kl 11:36 »
Hehe, förutom våra då  :o

Här på gården verkar det nämligen bara vara kaninerna som har problem att föröka sig...förra gången hann det gå 3 månader innan det blev något, och när det väl blev ungar så gick det inte bra alls, ingen överlevde  :o :(. Nu har det gått 3 veckor av väntan sedan jag tog ifrån honan och hanen på nytt...men om det väl lyckas är tanken att äta upp ungarna, föräldradjuren är barnens gosedjur. Även barnen (2 och 4 år) är införstådda med detta.

Fast grejjen är ju att kaniner är himla smidiga att börja med. Enkla att hålla, förökar sig fint, och inte sånt stort pådrag vid slakt. Bra djur att börja med om man inte tar över nån befintlig verksamhet.

Hur gossens kompisar reagerar får vi väl se... Har inte kommit så långt som till slakt ännu. Har dock pratat en hel del om att vi ska äta upp ungarna. Bättre att vara tydlig med det redan från början, så att det inte kommer som nån överraskning.
« Senast ändrad: 21 maj-12 kl 12:01 av Skumme »
Självhushåll till nytta och nöje

izaskanin

  • Inlägg: 5
    • Ångermanland
    • Izaskaningård
SV: Hur fungerar det för er med barn och "matkaniner"?
« Svar #32 skrivet: 22 maj-12 kl 14:32 »
Är man rak och ärlig brukar alltid fungera bäst.

Vi föder upp köttkaniner och våra barn har aldrig blivit mobbade. Många har istället visat
intresse för köttet.

Satsa på kaninkött!
Vill starta upp ett kaninslakteri

Kretsloppan

  • Inlägg: 726
    • Södermanland
SV: Hur fungerar det för er med barn och "matkaniner"?
« Svar #33 skrivet: 12 jan-14 kl 02:13 »
Tack för alla engagerade svar!

Vi har nu två honor och en hane av fina Gotlandskaniner och det känns nu som att det ska gå bra att låta dem föröka sig till våren!

De rymde allihop från det hägn vi gjort men har gått att fånga in efter hand. Hanen har levt som en kung; fri tillgång till hö i lagårn och på natten sprungit ner och uppvaktat sina inburade damer. Men nu är han också inburad - men å andra sidan helt trygg för räven och han ska ju få sitt roliga framledes ...

Hilde

  • Inlägg: 235
    • Dalarna
SV: Hur fungerar det för er med barn och "matkaniner"?
« Svar #34 skrivet: 12 jan-14 kl 07:13 »
Ang mobbning och oförstående vuxna så kan jag inte ansvara för deras dubbelmoral vid djurhållning och kött.
En del vill inte äta "gulliga djur" men köper gärna kött från tex Danmark på ICA.
Det är givetvis beklagligt att vissa människor inte vill tänka till men det jag kan göra är att vara ärlig och rak, detta är kött från en kanin, gris, osv. Pedagogisk och ärligt.
Barn brukar fatta det där, värre är det tyvärr med vuxna. :)
“ Fä dör, fränder dö, även själv skiljes du hädan, men eftermålet aldrig dör för envar, som ett gott har vunnit."

andtol

  • Gäst
SV: Hur fungerar det för er med barn och "matkaniner"?
« Svar #35 skrivet: 12 jan-14 kl 09:34 »
Intressant tråd.

Min familj, fru och två barn, totalvägrar köttkaniner. Det är bara jag som vill.

Vi har haft sällskapskaniner i flera omgångar.

Hilde

  • Inlägg: 235
    • Dalarna
SV: Hur fungerar det för er med barn och "matkaniner"?
« Svar #36 skrivet: 12 jan-14 kl 10:40 »
Intressant tråd.

Min familj, fru och två barn, totalvägrar köttkaniner. Det är bara jag som vill.

Vi har haft sällskapskaniner i flera omgångar.

Det blir ju fel att äta sina vänner.
Jag tycker väldigt om mina avelskaniner, klappar dom gärna.
Ungarna kan jag inte behandla på det sättet. Jag kan omöjligt slakta och äta sällskapsdjur.
Jag gullar inte med dom utan har i minnet att det faktiskt ska bli mat.
Låter kanske illa men jag kan inte göra på annat sätt även fast de är förskräckligt söta. :)
“ Fä dör, fränder dö, även själv skiljes du hädan, men eftermålet aldrig dör för envar, som ett gott har vunnit."

Jonte76

  • Inlägg: 219
    • -
SV: Hur fungerar det för er med barn och "matkaniner"?
« Svar #37 skrivet: 12 jan-14 kl 11:15 »
 Det där är så olika , Båda mina föräldrar o jag själv har sett både djur o slakt från man var barn men min mamma vill inte se djuren hon ska äta längre . o vet andra som slaktat hela sitt liv men en dag inte vill slakta mera . tror det är bättre att barnen själva får komma o titta på slakten den dagen dom vill se slakten om dom vil
l

Hans Andersson

  • Inlägg: 450
    • -
SV: Hur fungerar det för er med barn och "matkaniner"?
« Svar #38 skrivet: 12 jan-14 kl 14:01 »
Det där är så olika , Båda mina föräldrar o jag själv har sett både djur o slakt från man var barn men min mamma vill inte se djuren hon ska äta längre . o vet andra som slaktat hela sitt liv men en dag inte vill slakta mera . tror det är bättre att barnen själva får komma o titta på slakten den dagen dom vill se slakten om dom vil
l

Ja, jag började känna så också efter några år. Kändes som det bara var ett himla kallt dödande hela tiden.  Samma med en gammal gubbe jag hade till hjälp. Han hade slaktat hela livet men fick plötsligt nog och började må dåligt av det i 70-årsåldern.

Gille

  • Inlägg: 1973
    • -
SV: Hur fungerar det för er med barn och "matkaniner"?
« Svar #39 skrivet: 13 jan-14 kl 10:24 »
Vi ska slakta på torsdag. Avlivningen sker utan barn, det ska vara lugnt för både maken (som gör jobbet) och kaninen. Men sedan tänkte jag låta barnen se. Och så får vi se hur de reagerar, vad de tycker o tänker. De är 2 och 4 år.
Det dröjde ett år innan det blev aktuellt. I somras slaktade vi när barnen var ute o lekte. Äldsta (5 år) blev först jättearg men när första kaninen var färdigslaktad, så hade han lugnat ner sig. Han såg att vi inte bara hade slagit ihjäl ett djur utan såg att det var en hel process och att det sedan blev kött till mat. Men han var småsur dagen efter och ville ge bort alla mina kaniner till någon som var snäll. Nu är det där helt över. Yngsta (3 år) tittade länge och bister på och gick sedan därifrån. Jag tror inte han tyckte om det han såg men valde att gå o leka istället.
Eftersom maken jagar så vet de att maten vi äter ofta kommer från "våra" djur (från bur eller skog). De har även sett älgkadaver. De kan ibland leka jägare men inte mer än det.
Kaninuppfödare och pelargontant.


 


Dela detta:

* Inloggade just nu

618 gäster, 1 användare
peterm

* Forum

* Om tidningen Åter



- Superbra tidning, väldigt intressanta artiklar.
/ Jimmy

* Nya inlägg

* Nytt i ditt landskap

För inloggade medlemmar visas här nya lokala annonser, aktiviteter och presentationer.
Logga in eller
registrera dig.
 :)

* Nya annonser