Jag har en terriertik på 5 år. En väldigt go dam som är snäll, vänlig, lugn och stabil med alla tvåfotade varelser, bekanta som främlingar. Men när det kommer till hästar, kor, får osv blir hon alldeles nipprig. Gnäller, skäller, ylar och stretar. Hon morrar dock aldrig, eller gör några till synes "aggressiva" utfall. Det verkar mestadels vara osäkerhet. Jag skulle aldrig våga släppa henne med djur i rädsla att hon skulle springa in i hagar och jaga, skada sig själv eller skrämma djuren.
Detta är en liten sorg för mig, eftersom min dröm är att ha både kor och får, och kanske t o m häst. Inte just idag, men på lite sikt. Vad tror ni, går det att vänja min tik med andra djur? Vi hade kossor inpå tomten i somras i en dryg månad. Visst blev hon lite lugnare efter ett tag, men inte alls helt van. Och aldrig att jag släppte henne lös den perioden. Jag har testat att trötta ut henne (i somras kunde hon sitta länge och titta på djuren) och det verkar inte fungera så effektivt. Testat att belöna henne när hon ser dem. Funkar till en viss grad, men vi kommer aldrig över "tröskeln" så att säga. Stressen är kvar, och därmed beteendet.
Där vi bor har vi möjlighet att träna på just kor som går ute året om (nån dryg kilometer bort). Men vad tror ni, hur ska jag bäst träna? Är det någon idé? Jag har märkt att hon inte reagerar lika starkt på får och getter, som hästar och kor som är omöjligt. Troligen pga storleken. Tydligen vet en terrier visst sin egen storlek... Men eftersom hon är en terrier är det oftast attityden "anfall är bästa försvar", speciellt om hon är kopplad.
Den terrierras jag har är dessutom en av de få terrierraserna som man vallat med, och jag har sett filmer på lyckade ekipage. Men hur är det med vallhundar, är de aldrig aggressiva med djuren? Tränas det bort, i o m fokuseringen på uppgiften? Tycker det vore synd att vänta med min dröm om fler djur tills den dag min annars underbara tik inte finns mer...
