Tänk på att det finns mycket annat i bilen som inte heller mår bra av kallstart och sedan en mycket kort körning innan motorn stängs av.
Dels kommer bränsle och kondensvatten att anrikas i motoroljan så att den blir sämre och sämre, det innebär både stort motorslitage och risk för såväl rostskador som att någonting skär ihop.
Dels mår inte lambdasonden bra av att utsättas för kalla fuktiga avgaser gång på gång utan att få bli ordentligt varm emellan.
Om du kör bilen på bensin, så finns det risk att bensinen sönderfaller och ger hartsavlagringar i bränslesystemet om den hinner bli för gammal innan den går åt. Den risken är större på bilar med plåttank än om tanken är av plast.
Och till sist får man räkna med att avgassystemet rostar bort fort på en bil som körs på det här sättet.
Om bilen är igång så sällan som du beskriver, så gör batteriets självurladdning att laddningstillståndet försämras med tiden även om du inte tar ut någon ström just för själva starten.
Jag föreslår att du tar för vana att köra några mil (motorn bör vara igång och belastad åtminstone en halvtimme i sträck) varje gång du startar för att flytta bilen. Om du inte har möjlighet att köra så länge, så låt motorn gå åtminstone tills kylvattnet är varmt (tempmätaren gör normalt utslag och termostaten har öppnat, vilket märks på att övre kylarslangen känns varm).
Om vi ser på enbart batterivårdsfrågan så kan ett alternativ vara att du tar in batteriet när bilen inte används och underhållsladdar det över natten t ex en gång i månaden. Vanliga bilbatterier tål inte att stå på ständig underhållsladdning, hur "intelligent" laddaren än är.
Ett enklare och billigare alternativ än att använda starthjälpaggregat om du inte vill belasta batteriet med startmotorn, är att rulla igång bilen (förutsätter att du har möjlighet att parkera i utförsbacke och inte har automatlåda) eller veva igång (tyvärr är startvev sällsynt på moderna fordon).
