Ett litet mirakel...

[Storlyckans Anna]

Så fint att jag var tvungen att gråta lite .

[MonaW]

Jag kunde förstås inte heller låta bli att gråta när jag läste. Försök ha Axel kvar och se till att han blir avelsbagge, han måste ju ha bra gener, han var verkligen en överlevare.

[Johanna Sareklint]

Vilken vacker historia! Bra jobbat! Ta hand om Axel och syskon och tack för att du delar med dig!

Johanna

[texelmatte]

Vilken smått otrolig berättelse.... Den tackan skall du vara rädd om. Det kan inte vara helt vanligt att de godtar ett tredje lamm som både varit borta och sedan varit inne i huset och säkert luktar annorlunda än de andra två! Jag funderar på det du skriver om att ta bort två lamm från henne. Är det nödvändigt tror du?? Det är en bra tanke att skona henne, men jag undrar om det inte skulle funka att låta dem gå kvar och att stödmata alla tre med en napphink och att tidigt introducera lammpellets och fint hö/enilage i en lammkammare? Då får de ju extra mat alla tre, tackan sparas, men de får ändå möjlighet att leva ett normalt "familjeliv" med allt positivt som det innebär för både fåren och fårägaren .

[Christinaki]

Lilla känsliga jag sitter oxå med tårar i ögonen efter din vackra historia. Så himla himla fin historia!! Lycka till med lilla Axel!!.....
Och vilka snuttiga söta bilder!!! Herregu! Vart ju tårögd igen!!!!

[hallstabonden]

Underbart!!
Axel&husse ser ju att må gott i sängen!
Förstår dej att han inte ska slaktas!
Det skulle jag inte heller göra med en sån överlevare..

[pernilla70]

Jag hade en tacka som fick ljuverinflamation och då valde jag att stödmata den ena hos tackan så jag skulle försökt att inte ta bort 2 av dem. Mycket lättare att de lär sig fårlivet av mamman än av människan.

Men ser framemot hur det går för den lilla överlevaren :-) så söt o fin.

[hursomhelst]

Tack för alla fina ord!

Ang att jag vill spara tackan är ju för att hon är mjölkfår, och hennes mamma var en dirkekt import från Åland. Och jag är så extremt rädd om henne och hennes juver! Jag vågar inte riskera några juverproblem, då jag vill ha denna tackan kvar. För få in en juverinflammation i besättningen är inte bara förödande för henne, utan kan blir för så många fler.

Jag stödmatar som sagt Axel, och erbjuder även de andra flaska, men tyvärr så äter Axel allt mindre på flaska, och de andra växer dåligt, i jämförelse. Det är redan hård kamp om spenarna och ja, det sliter...
Det är jättetråkigt att behöva skilja av dom, jag vill verkligen inte detta. Jag kommer lida något oerhört, men jag vågar heller inte chansa.... men, än är dom inte avskiljda...
Dock så förlorade tackan, Beda, sin mamma som liten pga av en dold juverinflammation, och var 1 spent, till 3 lamm.. och när de nästintill hade gnagt bort spenen, trots stödmatning.. ja då blir man rädd... Hoppas innerligt ni förstår mig...rädslan sitter i! Och jag vill inte förlora en till.. och särskillt inte en avkomma från detta mycket vackra och kloka får som gav oss Ada, Beda och Ceda. (Döpt efter trakikfärjorna mellan göteborg och Höno/Öckerö, från vår fina semester sommaren innan, det var glädje, precis som de 3 små lammen)

[DiselDoris]

Det är väl självklart att du ska göra som du tycker är bäst,du känner dina individer bäst och vet hur dom fungerar.

[pernilla70]

Självklart förstår vi dig  och du skall göra som du tycker är bäst för er. Ingen annan kan välja vad som passar in hos er utan endast ge råd i välmening . Önskar dig all lycka till med de små sötnosarna och hoppas du fortsätter dela med dig av "sagan"

[Miss Evil]

Jag funderar på om det inte kan vara så att Axel var den förstfödda o att kanske mamman redan hade slickat honom o gett honom en slurk råmjölk innan de andra började trycka på och stal hennes uppmärksamhet!! Bara en tanke 

[mollys]

En fantastisk berätelse

[Cirrus]

En sån underbar berättelse. Lycka till med Beda och hennes ungar.

[hursomhelst]

Jag funderar på om det inte kan vara så att Axel var den förstfödda o att kanske mamman redan hade slickat honom o gett honom en slurk råmjölk innan de andra började trycka på och stal hennes uppmärksamhet!! Bara en tanke 

Jo, han är förstfödd.... måste vara. Men ändå, klara sig nästan ett dygn, själv ute!

Förövrigt mår alla bra, alla 3 går hos Beda.
Axel vägrar flaskan, han är störts och förser sig från mamma. Dock så flaskas Axels bror 2 gånger om dagen för att försöka spara Beda så gott det går.
Hon har ett par små spensår, men som ser fina ut. Så änsålänge har jag is i magen... De är 3 veckor nu, de har fått en lammkammare med lammpellets och lite betfor. De smakar gärna ensilaget med. Så jag hoppas att de kommer igång och börjar äta "fast" foder lite tidigare än normalt, precis som deras mamma gjorde då mjölkbaren inte fanns, i detta fallet sinar.

[Kajsa]

Vilken härlig berättelse och så duktig du varit - och nu är på att läsa av din tacka och hennes lamm. Jag har varit i en liknande situation som din. Jag valde att ha kvar lammen hos sin mamma för jag tror att de lär sig så mycket "fårvett" då, men jag fick tvinga lammen att ta flaskan i början. Det var nappflaska och det tog ett par veckor innan de upptäckte att det mättade gott i magen med maten från flaskan.

Lycka till och fortsätt gärna skriva om hur det går med din lilla fårfamilj.

Kajsa