Ja, jag vill dela med mig av denna otroligt häftiga upplevelse ( iaf för mig)...
För en veckan sedan, drygt. Den 30 oktober..
Det var kväll, kl var strax efter 22, vi skulle ta in våra hästar som sambetar med fåren...
Inga hästar kom när vi ropade, men fåren kom... men, så hör jag, lååååångt borta i hagen en tacka som ropar, jag hör direkt att detta inte är normalt! Trodde hon hade fastnat i nån stenmur, blivit skadad, ja vad som helst...
Så jag springer mot ljudet, med endast ficklampan i mobilen som beredskap i mörkret,regnet och blåsten... Min man tar ett annat håll... När vi närmar oss ljudet, ser vi i en dunge ett nyfött lamm!!! (vi har inte beräknad lammning förrens i februari!)
Tackan springer förvirrat omkring, som visar sig vara en av våra trillingtacklamm-som förlorade sin mamma och blev flasklamm. född 101225, helt oväntat, (tackan tjuvbetäckt vid köp)
Jaha, 10 månader gammal bara... fan fan fan, hinner man ju tänka...
Lyckas komma nära henne med ficklampan, och ser då att ännu ett lamm är påväg ut (jääääklar, 2 st lamm på en så ung tacka)... jag springer runt i mörket med denna slemmiga, kalla lilla varelse vi hittade i dungen.. Han har lite slem i luftvägarna, ber gubben springa och hämta skottkärra med hö, och rena handdukar... han kommer tillbaka, med mina nymanglade kökshandukar
nåja, torka, torka, torka lamm.... bäddar ner han i höet i skottkärran, ja då bestämmer sig hästarna för att komma, och börjar genast äta där en lille ligger, funkar ju inte... måste få in tackan!!!
Tar det lille lammet under ena armen, och en häst i andra handen... In med hästar, lägga lammet inne i ladugården, stänga in övriga får...
Ut med havrehink och ett grimskaft att binda runt tackan.... Letar samtidigt när man springer i hagen efter fler födda lamm.. men hittar inga.. phu!!!!!
Gubben har fått tackan att iaf stå still, förstår ju att det är nåt som inte står rätt till, då lammet inte kommer varesig ut eller in!
Ett par hundra meter till ladugården och riktigt lyse! Lockar och pockar, puttar... väntar vid värkar...
Kommer in i ladugården, tvättar och skrubbar mig och tacka... försöker rätta till mitt första felläge, bara 1 ben som kommit ut... satan!
Det går inte, får inte IN eller UT lammet!
Försöker ringa veterinären, men fumlar med telefonen, mannen tar över och försöker få ut lammet...
Medans jag står där och fumlar med telefonen, brister navelsträngen... jaha...
Maken tänker, som heller aldrig rättat till ett felläge, utan bara varit på kurs! Ut måste det ju, så vid nästa krystvärk tar han tar i ena frambenet och drar försiktigt med bestämt, och ut halkar denna lilla varelse, rakt ner i betonggolvet... Ett tacklamm är fött!!!
Återförenar mamma med tacklamm med sitt tidigare födda bagglamm som är rätt svagt, hittat ca 1,5 timme tidigare... Han orkar inte med hjälp suga... Maken återigen springer in, värmer råmjölk från frysen och kommer ut med.. och vi matar honom, han piggnar snabbt till!
Kollar till övriga tackor, så det inte är nån mer som har satt juver, eler tänker lamma... nej det är det inte! Skönt!
Efter en del pysslande med tacka och lamm, klockan är 02.00, jag säger godnatt och går in!!
Måndag 31/10
Min första slakt dag!
Våndas hela dagen.....
Släpper ut mina tackor och bagge vid 14 tiden...
Slaktaren ringer på eftermiddagen och säger, nu är det dags, nu kommer jag! Kl då ca 16..
Får veta att han tänker skjuta dom här hemma, jag var inte riktigt bereddd på det... men får gå därifrån, och återkomma när det är lastat och färdigt...
Sagt och gjort.... återkommer när han står och spolar av blodet inne i ladugården, biter ihop och säger - jag kan ta över! (vad tänkte jag på ?!?!?!?!?!)
Spolar bort blod, samtidigt som jag hör hur de där nyfödda små lammen bräker och mamman pratar med dom...
Upplever detta lite jobbigt, och bestämmer mig för att jag v ill bort därifrån... Klockan är nu strax 17.00!
Går ut, och går ner längsvägen, tittar in i den tomma hagen på vänster sida, där gick nyss de här slaktade bagglammen... På min högra sida, där är den stora hagen allt utspelade sig kvällen/natten innan... jag fortsätter och gå, från ladugården, vill bort!
Hör hur ett lamm bräker, tänker, oj vad det hörs långt från ladugården.... fortsätter gå, hör det igen! Och igen!
Förstår då att det kommer inte från ladugården, utan från hagen...
På någotvis, jag fortfarande inte kan redogöra för, så står jag, mitt inne i denna stora hage...
Framfö mig, står det på en stor äng, ett litet litet lamm och skriker för allt det är värt!
Hjälp, en tacka till har lammat, och lämnat sitt lamm!
Springer fram och lyfter upp den lille... men...
Han, är helt torr, navelsträngen lite torkad...
Frågar runt bland tackorna, vems är denna?! Ingen känner sig vid honom, ingen ser ut att vara nylammad heller!
In med tackorna, försöker se om jag kan hitta någon nylammad, hittar återigen INGEN!
Börjar tro att det är Bedas lamm, hon som lammade ute nästan ett dygn tidigare... men nej, det kan väl inte vara möjligt....
Iaf så får detta kalla lilla lamm komma in i värmen, får råmjölk på flaska... äter och är pigg, men trött!
Somnar och sover i min famn...
Mina svärföräldrar tog hand om våra barn, där vid 17 tiden då jag hittade detta lammet...
Åker upp till dom för att hämta barnen.. Lammet är med....
Lammet sover inne den natten, mellan oss i sängen.. Stiger upp och matar och "kissar" lammet, varannan timme hela natten...
På dagen får han komma ut till sin vad vi tror är hans mamma... han får vara där till och från... på natten får han komma in och sova igen..
Dock har hans mage kommit igång, så han får sova brevid min säng, i en låda med halm! Vår gamla tik på 12 år, slickar honom ömt när han vaknar!
Uppe och matar och kissar honom även denna natt!
Nu är det onsdag, 2 novemer...
Dags för klippning..
Tänke, nu hittar jag den där nylammade tackan jag har missat...
För varje tacka som blev klippt, blev det 1 trolig tacka mindre...
När vi kom till sista.......... nervöst!
Det var INTE hon heller som lammat detta lilla lamm heller!
Då är det sant, detta lilla lamm jag 2 dagar tidigare, har klarat sig ute, nästan ett dygn, ENSAM!!!
Idag bor han ute, tillsammans med sin mamma och syskon, blir stödmatat på flaska...
Och inte nog med att han varit från sin mamma så länge och övelevt, han har dessutom blivit accepterad av sin mamma, som låter honom dia!
Han heter Axel..... är döpt av min ena tvillingson Alfred!
(ps, kommer i helgen skilja av 2 lamm för att skona denna ungtacka)
Har dessutom kommit fram till att det är vår egna avelsbagge som är pappan, i somras var det ett av dessa trillinglamm som hade på nåt sätt smitit in hos honom... men inte hade vi en tanke på att hon hade kunnat bli dräktig... 5 månader gammal, trilling och flasklamm, av rasen ostfrisiskt mjölkfår!
Det är nu bestämt, att Axel ska inte födas upp och skjutas och bli mat... Han ska kastreras och gå här och påminna oss om liv och mirakel!
