Sörjer påkörd storpudel. Tips ang ras på ny hund? Barn/höns/får/gris-vänlig?

[Kretsloppan]

Vår snälla, tramsiga, roliga, stolliga tik blev påkörd förra måndagen. Hon var så lycklig på vår lilla gård (2 ha med lite bete och blandskog) jagade sork och lekte med barnen och grannhundarna men så sprang hon ut på stora vägen vilket jag inte trodde hon skulle eftersom hon var lite rädd av sig, hade ju växt upp i stan. Hon verkade ju hålla sig på gården. Hon dog åtminstone direkt och ingen människa skadades även om han som körde var omskakad och ledsen han också. Skaffar vi ny hund, och det vill vi ju, sätter vi stängsel och grind ... Det blev så tomt efter henne, hon var ju alltid med oss. 7-åringen grät hela kvällen och 5-åringen har sina funderingar om hon blivit en ängel-hund?, om man kunde givit henne "livets kyss" (har han sett på Madagascar 2-filmen, menar mun-mot-mun-metoden)?
Själv tycker jag att sommaren fick ett abrupt slut. Det blev plötsligt så mörkt och massa främmande ljud i stora huset på landet. Och suset från trafiken på stora vägen känns inte bara lite störande utan som en påminnelse om hur farlig tillvaron kan vara. Nåväl, ingen människa skadades ju som sagt var ...

Vill nu ha en hund som:

#Inte behöveragility/vallningstränas men som vid behov kan vara behändig med lösgående höns och på sikt några får och kanske grisar
#Tillgiven, lyhörd och barnvänlig/pålitlig - cool men inte tråkig.
#Själv är jag pinsamt nog ganska mörkrädd och kan bli rädd för vilda djur på skogspromenad. Tex en älg alltför nära och jag tror jag skulle svimma om jag mötte en björn (obs att jag är absolut för rovdjur i våra marker - jag får väll stanna hemma om jag är rädd, vilket är knäppt) så jag behöver liksom ett tryggt sällskap som inte hispar upp sig och stormskäller på en okänd skottkärra. Men hunden får ju inte vara så vaktig att den biter grannen om han kommer och vill ha kaffe, eller ett barn - gud förbjude!
#inte jagar utan håller sig på gården och är nöjd med vårt sällskap. (har tänkt oss en tik).

Jag har tidigare haft gråhundar, soft coated wheaten terrier och nu senast alltså stor pudel (som jag nog tyckte var lite på nervösare sidan även om hon var helt pålitlig med barnen).
Hoppas ni har tid att läsa inlägget. som blev lite långt, och vill ge mig råd.

[Kira]

Stackars er så sorgligt. Hundar blir som ens barn, vi älskar ju dem gränslöst
Har inga bra råd om ras men mitt råd till er är:
Skaffa en ny hund så snart som möjligt. En ny hund läker inte alla sår men fyller det stora tomrum som blev efter den tragiska olyckan. Väntade själv länge innan jag skaffade ersättaren vilket jag idag tyckte var dumt, den nya hunden blev den bästa lindringen av sorgen.

[TiB]

  Oh hemska tanke...om något sånt skulle hända.!!

Här har vi en 75% labradorkorsning, kastrerad tik, 5 år. Har aldrig haft problem med något, mer än hon älskar allt och alla. Kan nattetid dock larma och uppmuntras att vakta lite mer. Hotar någon fara blir hon en JÄTTESTOR hund.
Har även varit fodervärdar åt försvaret, en svart schäfertik. Hon var bara 16 mån. när vi lämnade henne och hade lite valpfasoner. Dessa hade vi säkert kunnat ta ur henne, det gick ju bra med labben. Hon hade nog blivit betydligt livligare men annars samma stuk.

Drivande jakthundar och terrier skulle vi nog aldrig skaffa. Tror inte man kan få ur deras instinkter helt.

[Travelerhorses]

Jag har Leonberger hundar .
Dom är visserligen stora och fäller mkt men helt underbara .
Lugna och cola i alla lägen , stora gose lufsar som ändå har lagom mkt vakt . Riktiga gårdshundar som älskar barn .

[mita67]

Usch va hemskt, tänker på er Jag har 2 finska lapphundar och det är en ras jag kan rekomendera. Men oavsett vilken ras ni väljer så försök träffa båda föräldrarna om ni tar en valp. Jag har far och son men de är som natt och dag och så tror jag det är med alla raser. Varför inte ta en vuxen hund från något djurhem? En god gärning och så vet ni lite mer vad ni får. Lycka till!!

[Lillemor Eklund]

Tråkigt att du förlorade din hund så olyckligt...
Jag har i dag en Parson Jack Russell Terrier, en Pappillon och en Irländsk Varghund. Alla funkar kalasbra med barn, grannar och hönsen på gården. Varghunden som är 1 år, har hittills inte visat intresse av att jaga något. Han är väldigt fokuserad på oss här hemma. Visst är han busig och emellanåt rätt "brôtig" men har ett hjärta av guld! Har respekt för bilar men är inte skott eller åskrädd. Trygg i mörker och talar om med djup stämma när någon kommer....
Det finns massor av hundar som skulle passa i er familj, Leonberger som Travelerhorses skriver om är underbara hundar! Engelska Mastiffer är också supermysiga tillika är Dogo argentino! Gå till bibblan o läs på Gå på hundutställningar för att titta på olika raser...
Ibland förvånas man av vad man faktiskt faller för....

Lycka till med hundvalet!
//Lillemor

[Gronavagen]

Jag beklagar verkligen eran förlust. När min första hund dog kändes det som världen slutade snurra, men ändå visste jag att jag skulle köpa en ny. Det är ju inte att man glömmer den gamla hunden, utan att man vill fortsätta med det underbara liv som man som hundägare har privilegiet att leva.

Titta på Sheltien (shetland sheepdog), den har sitt ursprung som valhund, men av idag är den mest avlad som sällskapshund. Det är inte så mycket pälsvård som man tror (sen går det ju att spinna på pälsen  ). Du skrev att du inte ville ha en tråkig hund, min erfarenhet är att om det finns barn i närheten som de växer upp med brukar alla hundar bli livliga pga allt bus och lek de blir erbjudna.

[Kretsloppan]

Tack för tröst, råd och tips! Läser gärna fler svar.

[Tallgrinden]

Varför inte en Australisk terrier?

Glada i barn, kniper en och annan mus, om man tar en valp så kan man få den att låta bli hönsen utan större problem (mina var vuxna/halvvuxna när vi blev med höns)
Lååångt bak i deras historia hjälpte de till med vallning (Australien).

Lagom stora 6-8 kilo, robusta, kan gosa en heldag utan problem, men bangar inte en 3-timmars promenad i skogen eller hänga med på timslång ridtur.

[Lönnhult]

Vi har en briard, en ypperlig gårdshund som är trogen och revirbunden och har lagom vallning för att valla höns med lite träning .
Har man haft en storpudel är pälsvården antagligen en barnlek.

[Lycka]

ja så tråkigt när man mister en  trogen vän
Jag har haft storpudel , den mest okomplicerade hund nånsin.
Skulle jag vara Du, skulle jag köpa en sån igen.
Tycker inte att de är nervösa utan mycket följsamma.
Ta tid och välj en bra uppfödare så är jag säker på att du blir nöjd.
Vill du inte ha tik  så köp en hane och kastrera den senare.

Lycka till .

[Nedley]

Beklagar sorgen - vet hur det känns att få hund påkörd då jag själv råkat ut för det.

Jag vill rekommendera Welsh Corgi Cardigan (med svans) eller Pembrok (utansvans).

En pigg liten hund, vaksam och intelligent. Mycket hund i en liten kropp och vall anlag finns fast få vallar så mycket med dem idag. En väldigt trevlig ras, en sån ska jag skaffa mig nästa gång och jag vill också ha en gårdshund som säger till när någon kommer men som inte jagar och som om jag vill det skulle kunnna gå att valla med!

Det finns en mycket trevlig uppfödare i Tivedskanten utanför Karlsborg. Possibles kennel - ring och prata med Helena!

Det är klart att din 5-åring har rätt - hon har blivit en ängelhund!
Lycka till!   

[TFia]

Usch vad tråkigt att läsa om vad som hänt din hund, och jag förstår att ni saknar henne :-(

Vad det gäller ras så har jag Dansk/svensk gårdshund, tycker det är en superbra ras, just som gårdshund... Mycket lättlärd och vill vara matte till lags, men absolut inte mesig. Håller sig på gården och skäller bara om någon går borta på vägen för att varna. Är snäll med djuren (ankor, kaniner, katter), och är jättesnäll med barn, dessutom är hon så liten så att barnen kan hantera henne. Otroligt anpassningsbar och är med överallt. Frisk dessutom. Min är alltid lös hemma, jag kan t.om lämna henne ensam ute och åka bort och hon har stannat medan jag är borta.

Sedan hade jag kunnat tala om hur bra GD är också, men det kanske inte var den typen av hund du menade ;-)

[Irmelinis]

En berner sennen brukar vara coola och modiga hundar. Kolla bara så du köper en valp från friska föräldrar.

Annars tänker jag på schnauzer, mellanstorlek eller dvärg. De är också väldigt modiga, kräver inte jättemycket stimulans. Men de ska ju trimmas så de kräver lite tid till pälsvård.

[stjärnfors230]

Har haft schnauzer av dvärg- och mellanstorlek och de kräver inte lite pälsvård utan ganska mkt. om de skall se ut som en schnauzer. Om inte man är beredd på det så kan man ju köpa en annan ras. I dagens läge skulle jag uppskatta en genomsnittlig månadskostnad på 200 kr till 2-3 trimningar per år. Dessutom är schnauzer överlag ingen lätt hund.

[tinna.m]

Finns jättemånga hundar som hade trivts hos er. Har själv "andrahandshundar". Lycka till!
http://www.blocket.se/vasterbotten/Schafertik_35608604.htm?ca=2&w=1
http://www.blocket.se/vasterbotten/Blandrashund_omplaceras_35652420.htm?ca=2&w=1

[MonaW]

Så tråkigt med er hund, det är alltid svårt att förlora en trogen vän. Bra att ni är inne på att skaffa hund igen. Det finns förstås många raser, som kan passa er. Storpudel kan ni säkert skaffa igen, det brukar vara kloka, fina hundar. Jag förstod inte riktigt vad du menade med "vara behändig med" höns, får, grisar. Menar du att du vill att hunden ska hjälpa till och valla "litegrann" så blir det nog svårt. Jag tror att den i så fall måste ha vallegenskaper och då kommer det där med träning (vallhundar måste ha träning om de inte bara ska jaga djuren och valla cyklar och bilar m m.) och då blir det även en energisk hund. Säkert skulle Labrador eller Golden, som är apporterande hundar, hantera höns m m. Det är ju också hundar, som brukar gå bra ihop med barn. Jag har en Labrador/Flat korsning, som är jättefin med alla, både människor och djur. Jag har även en vallhund, som är ganska lugn och fin, en Working Kelpie, som älskar alla levande varelser. Men även om hon är lugn och lydig så kräver hon en del arbete, för att må bra. Det måste inte vara vallning, periodvis så är det mindre sådant, utan det kan vara annat också men hon måste ha hjärngymnastik, hon mår bra när hon får lösa problem. Dansk-svensk gårdshund har jag träffat några och tycker de verkar väldigt fina men kanske lite väl skälliga. De ska ju vakta gården och det gör de bra. Lycka till med valet av hund.

[Yashica]

Vilket fruktansvärt sätt att förlora en familjemedlem Jag känner verkligen med dig

Den dagen det ändå blir aktuellt med ny "bebis", skulle jag oxå råda dig att skaffa Leonberger om du vill ha alla önskemål uppfyllda
Lugna, trygga, barnkära familjehundar, som ändå inte är "tråkiga"
Lättlärda o intelligenta, kramgoa o anpassningsbara o att ha en Leonbergervalp, är som att ha en liten björnunge i huset!
De har dessutom inte speciellt många för rastypiska sjukdomar
Missade var du bor, men i Sjötorp, norr om Mariestad, finns en liten kennel jag VARMT kan rekommendera; Wänerlands

Tycker inte att du, som ngn föreslog, ska skaffa en omplaceringshund om du har småbarn
Dels vet man ofta inte vad en sådan hund råkat ut för, vilket beteende som triggas igång i olika situationer och dessutom behöver en sådan hund väldigt mycket egen uppmärksamhet o kärlek vid flytt till en helt ny familj, vilket man kanske inte har möjlighet o tid till om man har mindre barn
Lycka till

[Spindel]

  sorgligt för er själv fick jag kasta mej i bilen en morra i morgonrocken och tofflor o håret på ända när våra då bara 2 bestämde sig (lille korsningen tysk spets/shetland sheepdog spinger gärna med samojeden på äventyr) för att ta en ensampromenad över kohagen o upp på vägen drog dom fort som fanken som tur va var det inte mycket bilar ute då så jag hann i fatt dom glada små liv HEJ MATTE KOMMER DU ska vi åka bil okej in hoppar vi  men gud om det hade kommit en bil han hade aldrig fått stopp sådan fart dom kommer i
så jag rustar på spetsar underbara familjehundar och en omplaseringshund kan väl mycket väl fungera med barn finns ju tusen anledningar till varför man måste omplasera en hund el andra djur el hur måste ju inte vara för att det är en problemhund det märker man ju fort om så e fallet vi fick våran 3e hund i juni, tik snart 4 år  från denna sidan då förra ägaren inte orkade med 2 hundar så jag tänkte då kan jag la ha 3  o så blev det hon funkade klockrent i familjen direkt med ALLA dom olika djuren vi har och barn !! helt underbar och blev "min hund" från första dagen hon kom
så gör en hund en tjänst och ta en omplacering om ni kan o vill men det är klart att valpar e ju otroligt goa 

[Hundens Husse]

Fy vad jobbigt det är att bli av med en hund... jag fick låta min förra hund somna in när hans dåliga hälsa hann ikapp honom. Har nog inte riktigt kommit över det än ens faktiskt trots att det gått snart tre år, jag tänker fortfarande på honom av och till. Och då hade jag ändå tid att "förbereda" mig och låta beslutet gro, istället för att få honom bara undanryckt från mig på det sättet ni råkat ut för.

Jag skulle faktiskt också tipsa om leonbergern, om ni kan tänka er en ganska stor hund med den pälsen. Har inte så mycket personlig erfarenhet av dem men alla jag har pratat med tycker att de är enormt trevliga allroundhundar som kan hänga med på i stort sett allt men inte kräver mycket alls. Men jag vill generalisera Irmelinis' råd att se till att köpa en hund efter friska föräldrar, till att gälla ALLA (men i synnerhet större) raser, inte bara berner sennen. Det är så enormt trist att behöva ens fundera på att avliva en hund i unga år för att den har någon svår krämpa, hälta eller liknande, och alldeles speciellt om det hade gått att undvika bara genom att kolla upp föräldrar, kullsyskon osv på SKK Hunddata och ev. Avelsdata. Alla är inte så mycket för renrasaveln och jag är den första att hålla med om att det finns rötägg även där, men man har åtminstone som köpare helt andra möjligheter att kolla upp hundens linjer jämfört med blandrashundar, och veta ungefär vad man får i andra änden av snöret i en tio, tolv år när hunden blivit vuxen.

Oavsett vilken ras du fastnar för i slutänden, kontakta rasklubben innan du bestämmer dig helt. Det är inte alls ovanligt att de ordnar träffar då och då, så kan ni allihop träffa både hundar och ägare i en situation där det finns lite fler hundar, och se hur hundarna verkar vara mot varandra. Det är guld värt. Jag valde själv faktiskt bort en ras som jag varit inne på ett tag först, efter att ha träffat ett gäng några gånger, då det helt enkelt inte kändes riktigt rätt för mig. Hittade en annan och har blivit helt fast, men den stämmer inte in på dina önskemål för fem öre.

[Kretsloppan]

Hej igen! Det blev en Staffordshire bullterrier. Hon heter Doris, är 12 veckor och toksöt! Det var nu ingen som föreslog just den rasen och inte vet jag om man ska tro att rasen är optimal avseende alla kriterier jag själv skrev ner men vi föll för rasen eftersom de vi träffat varit keliga och liksom väldigt uttrycksfulla. Hon snarkar, pratar och gnäller på olika vis och har ett helt förtjusande sätt att vara omkring fötterna. Mycket tydlig mimik och kroppsspråk vilket jag tycker underlättar kommunikationen mycket. Står man stilla några sekunder sätter hon sig tillrätta mellan fötterna eller börjar snarka under stolen man sitter på. Jag jobbar också på att hon ska vara just mattes lathund och kelgris.
Tänkte på att det här med omplaceringshund är en god gärning men är rädd att ta oss vatten över huvudet då, just med småbarn. Hittade mycket trevliga uppfödare bara några mil bort som precis hade en röd tikvalp de fått återbud på. De äger både mor o far och dessa är trevliga hundar så det kändes lite som det var meningen att Doris skulle komma hem till oss.
Nu har jag snart läst ut "Kontaktkontraktet" av Eva Bodfäldt och ska göra mitt allra bästa för ett gott samarbete med lilla Doris. Det här med "ledarskap", auktoritet och dominans låter illa i mina öron; som typiskt snack från nån inhyrd konsult på kurs med jobbet. Månne inte hunden begriper, utan att man lägger sig till med några speciella manér, att det är klokt och tilltalande att samarbeta med den som ger en mat, vatten, kärlek och trygghet.

[änga]

Grattis! Staffevalpar är nog det sötaste på jorden skulle jag tro, hu! Tänk på att det är särskilt viktigt att socialisera staffar med många andra hundar när de är små - både stora och små, gamla och unga. Det ska vara skitkul att träffa andra hundar och ingen osäkerhet inblandad i mötet! Kul att du hittat Kontaktkontraktet också, den är suverän. Heja mjuka metoder och positiv förstärkning!

[Tindrah]

Vad kul med ny hund!  Även om jag personligen aldrig skulle ha valt just den rasen eftersom jag har haft några otrevliga erfarenheter med såna.

Vad jag har märkt så är den rasen helt underbar mot människor och barn, MEN som föregående talare säger så är det superviktigt att socialträna valpen med andra hundar från späd ålder. Man får nog till och med själv gå in och förklara när de är för hårdhänta och inte lyssnar på andra hundar. Jag har stött på exemplar som trots socialträning och att de lekt med andra hundar nästa varje dag, rätt vad det är (oprovocerat) har bitit ihjäl eller attackerat andra hundar rejält just för att de inte riktigt respekterar andra hundars gränser och triggas av att det blir hetsigt eller gör ont. Min egen hund vägrar nuförtiden att leka med just staffar eftersom de inte brukar lyssna på henne när hon säger ifrån, de går bara på och på och på igen. Andra hundar har hon inga problem med så det verkar vara just rasen som är lite för "på".

Men med en bra uppfostran där man lär hunden ta det lugnt om du säger till den, mycket socialträning och en bra avel i botten så ska inte såna situationer uppstå. Lycka till!
 

[Jimmy_C]

Med en sådan hundras behöver du en fast hand med hunden annars kommer det ut en annons när hunden är runt 1 år "omplacering" tidsbrist eller vad det nu brukar stå. Jag har själv Amstaff 2 st och jag erkänner att jag hade inte en susning om att det var så "dominanta" hundar när jag skaffade min första, Hade haft hund innan men det betyder lite i detta sammanhanget, Du behöver stenhård diciplin , inte mjäka och gulla bort den , tro mig, jag har haft en del vänner som skaffat sig en staffe och sen när den börjar bli könsmogen, så då börjar problemen när man "skämt" bort den.

Så stenhård diciplin, var tuff men snäll Så har du en hund som kommer följa med dig på din resa genom livet som en kamrat och inte börda

Lycka till

[Travelerhorses]

Hade inte valt en sån ras runt barn o gård med djur men nu har du den och som dom andra säjer massa massa träning nu direkt .
Glöm inte att lära den att den kan vara själv i ett rum oxå , folk kommer att vara rädd för den .

[ieenilorac]

Men staffordshire bullterrier är ju en liten hund? Den som brukar kallas nannydog i England? Eller är jag förvirrad nu, kände mig säker på detta. Alltså, det är en helt annan hund än amstaff.

Och de har oftast ett trevligt temperament, och är mycket bra tillsammans med barn, därav deras engelska smeknamn.

Kontaktkontraktet är mycket bra, och man kan definitivt använda denna filosofi på alla hundraser, inklusive staffe. Staffar kan vara lite envisa, men det kan ju människor med. Var tydlig med att samma regler gäller alltid, i alla situationer, och ge positiva belöningar ofta. Klickerträning är bra, särskilt för hundar som kan vara lite envisa. Men de staffar jag träffat på har alla varit mycket följsamma och läraktiga, riktiga stjärnor på agility och lydnad.

[Travelerhorses]

Dom jag träffat har varit i samma takt som pitbulls.
Dom käftarna staffarna har skulle inte jag vilja bli biten av .
Vad är dom avlade för?

[ieenilorac]

Dom jag träffat har varit i samma takt som pitbulls.
Dom käftarna staffarna har skulle inte jag vilja bli biten av .
Vad är dom avlade för?

Har det varit en liten hund, typ 35-40 cm hög? För annars är det amstaff=pitbull.

För 150 år sedan avlades de för hundkamp, men det är länge sedan nu. Och hundkampshundar har alltid avlats för att vara extremt hanterbara av människor. Även mitt i ett hundslagsmål skulle ägaren kunna lyfta bort den utan att riskera att bli biten.

[Travelerhorses]

Ne då jag vet skilnaderna på dom men tycker dom är hårda o tuffa faktiskt men jag har ju leonberger som är mkt gosiga o vänliga så det är skillnad.

[pålle]

Har det varit en liten hund, typ 35-40 cm hög? För annars är det amstaff=pitbull.

För 150 år sedan avlades de för hundkamp, men det är länge sedan nu. Och hundkampshundar har alltid avlats för att vara extremt hanterbara av människor. Även mitt i ett hundslagsmål skulle ägaren kunna lyfta bort den utan att riskera att bli biten.

Om dom nu är så lätta att lyfta bort var för än vänds då så kallade sticks ?

[ieenilorac]

Om dom nu är så lätta att lyfta bort var för än vänds då så kallade sticks ?

Nu pratar vi alltså om staffordshire bullterrier, som användes till hundkamp för längesedan, men som är odugliga till det nuförtiden, som tur är.

Jag kan inget om vilken utrustning som används vid hundslagsmål idag, jag kan däremot en del om vilka hundar som är duktiga till bruks, lydnad och agility. Och de staffar jag träffat har varit bra på agility och lydnad, och de har varit mycket trevliga och säkra bland barn. Ett oändligt tålamod med stappliga barn som snubblar, drar i svansen osv (givetvis ska man inte lämna små barn utan uppsikt med någon hund, oavsett ras, både för barnets och hundens skull, men mest för hundens skull).

[Kretsloppan]

Har tyvärr inte varit inne på forumet på ett tag ... Nej vi har alltså ingen amstaff utan en Staffordshire bullterrier (36-41 cm hög och 11-17 kg enl mitt hundraslexikon) från mycket seriösa uppfödare. Det här med (hund-)socialisering är lite knepigt, tycker jag. Ingen av de hundar jag (och mina föräldrar) haft har muckat med andra hundar. En av gråhundarna (mina föräldrar hade såna - mycket goa) undvek andra hundar - han fick stryk av annan jakthund i skogen som valp, enl min far. Pudeltiken var lekfull men undfallande med andra hundar och softcoatedhanhunden hade inga problem heller - han gick på hunddagis. Vi har nog aldrig liksom tussat ihop dem med andra hundar men de har fått hälsa på såna hundar vi varit helt säkra på är snälla. En del tycker att man bara kan släppa ihop hundarna och att de ska "få göra upp rangordningen och så är det bra sen" men det är jag tveksam till. Hunden är ju avlad för att vara människosällskap (det var tydligen nån kännare på TV eller nåt som pratade om detta också sa min sambo) och ser sig som en i min flock. Om nån (hund eller mänska) från annan flock är taskig mot hunden och jag som är hennes ledare inte styr upp detta, så måste hon ju tappa förtroendet för mig. Det är väl sånt en ledare gör - ser till att hunden kan lämna över initiativet till mig vid tveksamhet.

Ja nu verkar jag så tvärsäker och så är det ju inte riktigt, jag är ödmjuk inför uppgiften att uppfostra en hundras jag inte haft tidigare men så här långt går det fint. Visst far hon runt som en galning ibland på promenaden men så gör ju valpar när de vill att matte ska leka. Det går dock förvånansvärt bra att stanna upp henne för att t ex trassla ut en tass ur kopplet - om jag jämför med tidigare hundar som hade svårare med detta. När vi leker går det också fint att "trycka på off-knappen".

Det finns en amstaff-hane i området som låter hemskt och gör utfall mot alla hundar inkl vår lilla tikvalp. Har pratat med den matten och hon gör så gott hon kan men inte verkar det kul även om hon sägaer att han aldrig gör nåt "i praktiken" om en hund faktiskt kommer nära. Några andra amstaff-hundar känner jag inte till så jag vill inte generalisera ...