Vissa växter gynnas av bränning. Örnbräken och hallon tex.
Örnbräken och nässlor gillar inte att slås av regelbundet. Putsar över de värsta fläckarna när jag tar runt staketet.
Min ena häst är galen i Tibast. När biologen från länstyrelsen hörde det så sa han:-den är ju giftig.
Varpå jag säger att:-Hästen går där borta.
Och då säger biologen:- Men, men - den är ju fridlyst ju!
Jag kan då inte låta bli att säga:-Säg det till hästen du!
Att hästarna inte ska vara tvingade att äta giftiga växter för att det är helt avskalat i hagen är väl givet. Går de sen på det giftiga så får man fundera på vad som fattas dem. Ena hästen bar sig åt som en narkoman med abstinens när han fick vittring på, jag tror den heter, stättra. Släckt med Kvanne och kan je solexem samt magsår. Han var helt sårig runt mungiporna och knatade genom staketet för att komma åt mer. För tillfället låtar han dem vara, men vi får se hur det går, han åt en igår igen. Men inte går det att rensa hela omgivningen på de där förbaskade blommorna för det!
Ptr