Omplacering av hundar

[Just_me]

Min erfarenhet är också att hanhundar underordnar sig tikar.

Det har jag hört av en pedagog som hjälpt mig med min hund. Min hund var hundilsk, men sattes oftast snabbt på plats av tikar och gav sig ganska omgående.

[getalina]

Det var defenitivt synfel på den hunden. Han skällde o morra på alla som kom utanför ett visst avstånd. Han gick nog på lukten helt o hållet.

Sedan finns det mentalsjuka människor och jag kan inte tro utan att hundar också kan födas med mentalsjukdomar. Alla kan ju inte vara perfekta. Avelsfel kan ju ge blindhet och höftfel så varför inte fel på psyket? Är hunden extiört mycket vacker så kan den avlas på för att sälja valpar.

En del omplaceringar är kanske för att hunden är ohanterlig och ägarna nybörjare och tror att de gör fel och överlåter en psyksjuk hund till nästa människa i tron att de kan bättre. Alla omplacerings hundar skulle veterinärbesiktigas och mentaltestas innan de omplaceras. Man brukar ju titta i besiktningspapperen innan man köper en begagnad bil.


Vi köpte en valp för 12 år sedan och den hade navelbrock. Nu ville vi ha just den så vi har haft veterinären till att titta på den och fick veta vad vi skulle hålla koll på. Vad vi inte visste var att mamman också hade navelbrock. Det fick vi reda på senare. Ägaren avlade medvetet på en defekt hund. Tvi!! Det gör man inte. 

Så vår hund har aldrig fått valpar. Vill ju inte föra det vidare.

[pålle]

Det var defenitivt synfel på den hunden. Han skällde o morra på alla som kom utanför ett visst avstånd. Han gick nog på lukten helt o hållet.

Sedan finns det mentalsjuka människor och jag kan inte tro utan att hundar också kan födas med mentalsjukdomar. Alla kan ju inte vara perfekta. Avelsfel kan ju ge blindhet och höftfel så varför inte fel på psyket? Är hunden extiört mycket vacker så kan den avlas på för att sälja valpar.

En del omplaceringar är kanske för att hunden är ohanterlig och ägarna nybörjare och tror att de gör fel och överlåter en psyksjuk hund till nästa människa i tron att de kan bättre. Alla omplacerings hundar skulle veterinärbesiktigas och mentaltestas innan de omplaceras. Man brukar ju titta i besiktningspapperen innan man köper en begagnad bil.


Vi köpte en valp för 12 år sedan och den hade navelbrock. Nu ville vi ha just den så vi har haft veterinären till att titta på den och fick veta vad vi skulle hålla koll på. Vad vi inte visste var att mamman också hade navelbrock. Det fick vi reda på senare. Ägaren avlade medvetet på en defekt hund. Tvi!! Det gör man inte. 

Så vår hund har aldrig fått valpar. Vill ju inte föra det vidare.

är nog lättare att räkna dom som avlar på sona som inga fel har. Titta bara på utställning schäfern   vackra idioter  ä ju mera vanligt än sällsynt för ite tala om alla lytes fel.

[Eva-Lisa]

var för ska den det  är det e tossi tick så ska den ju ha spö förövrigt ger sig ite en han hud på en tik som är frisk i pärat.

Mina hundar har enbart haft rangkiv när någon blivit könsmogen, annars har det bara varit så.
Gäller även om tiken är yngre och/eller mindre än hanen.

[getalina]

är nog lättare att räkna dom som avlar på sona som inga fel har.

Ja tittar man på de som avlar på schampions så är det mycket fel. Alla vill ju ha just den hunden å är den defekt så.......

[pålle]

Mina hundar har enbart haft rangkiv när någon blivit könsmogen, annars har det bara varit så.

det är väll ändå en viss skillnad på vuxna och okända hundar  än när dom växer upp i hop då r det ju en allfa tik  så då faller det sig ju naturligt.

[pålle]

Ja tittar man på de som avlar på schampions så är det mycket fel. Alla vill ju ha just den hunden å är den defekt så.......

ja  så menar ja  och istället för att avla på hållbar het och så vidare  det är ju bara pengar och dårskap som får styra som ja se det.

[Eva-Lisa]

det är väll ändå en viss skillnad på vuxna och okända hundar  än när dom växer upp i hop då r det ju en allfa tik  så då faller det sig ju naturligt.

Det gäller även hundar de träffar ute, och de flesta hundar jag haft är omplacering så de var vuxna när jag fick dem, har bara haft 1 valp och 2 st från 5-6 mån.

[pålle]

Det gäller även hundar de träffar ute, och de flesta hundar jag haft är omplacering så de var vuxna när jag fick dem, har bara haft 1 valp och 2 st från 5-6 mån.

Tja det har då inte gällt hos mig i alla fall . 

[BK]

Ni som är förespråkare av att ALLTID omplacera hundar ska få höra en historia.

En man ägde en Schäfer/ Dobberman blandning som var aggressiv mot folk o fä.

När vi rastade den utomhus i rullkoppel och lät vår hund gå före så rusade den fram till vår hund som den i normala fall hade stor respekt för. När den kom fram tvärstannade den och slutade med sin attack.   Jag talade om det för ägaren som sa att det inte var något fel alls.

Sedan flög den på och bet en vilt främmande kvinna som passerade honom på gatan. Det slutade med att både hon och jag själv fick in till akuten med bitskador. Hon i låret och jag i fingrarna på grund av att jag försökte stoppa vidare anfall.

Sedan fick jag höra att andra också upptäckt att hunden blev aggresiv av att se folk och fä på långt håll även om de var familj och bekant med hunden. Att skällandet och attackerna upphörde på nära håll om det var en bekant till hunden.

Jag skulle passa hunden flera gånger och skaffade en munkorg och såg till att vår hund gick tätt intill. Då var det inga problem utom med folk o hundar på långt håll igen.

Jag förklarade det för mannen och sa att troligen behövde den glasögon. Att se en grå skugga kunde vara skräckinjagande för en hund. Ägaren höll inte med och använde inte munkorgen.

När han hade hunden hemma så skickade han in en väninna och dennes barnbarn i huset där hunden var ensam. När det lilla barnet gick in i ett rum rusade hunden på barnet bakifrån och högg ett stort tag om tröjan på ryggen. Mormor och barn blev jätterädda.

Jag sa till ägaren att avliva hunden om han inte ville ta den till veterinär och kolla synen och mentaliteten, för hunden var livsfarlig.

Men det vägrade han. Sedan fick jag höra att han lämnat bort den till omplacering och ljugit om ålder och beteende. Han sa att en 6 år gammal hund var 8 månader och snäll.

Stackars den som fick ha den i sitt hem i väntan på adoption.

Därför tycker jag inte att det alltid är så rätt att omplacera hundar.

Nej, det är inte alltid rätt. Det är ju viktigt för alla parter att ägaren berättar allt, både positivt och negativt för den nya ägaren. Tror man att man ska få en ung snäll hund, och sedan får hem en sån hund du beskivit. slutar det säkert inte så bra.
Men även hundar som har vissa olater kan omplaceras, MEN det är viktigt att berätta allt, så att hunden kommer till rätt ägare och slipper bli ngn vandringspokal.
Det är ju svårt att säga ngt om hunden i ditt exempel, men kanske det hade gått om den hade fått en kunnig ägare som var beredd att jobba mkt med hunden. Men eftersom ägaren ljög om hur hunden var, så kan jag tänka mig att den inte kom till "rätt" hem.

[BK]

Det finns gott om hundskojare i Sverige. Värst är nog Pia Snällman

http://www.pitbullforum.se/svenska-hundskojare/t1132/0/


http://baksidanavhundvarlden.wordpress.com/

http://irkblog.wordpress.com/

Pia Snällman kallar sig numera för Marie Karjalainen, eller om det rent utav är hennes riktiga namn.

[BK]

Det Getalina beskriver är en hund som fått för mycket plats i livet, inga förhållningsregler och inga bannor när den "tagit över"

Håller inte med. Jag uppfattar det som att det är en rädd och mkt osäker hund. Med en stark ledare hade denna hund säkert haft ett annat beteende.

[Just_me]

Det var defenitivt synfel på den hunden. Han skällde o morra på alla som kom utanför ett visst avstånd. Han gick nog på lukten helt o hållet.

Sedan finns det mentalsjuka människor och jag kan inte tro utan att hundar också kan födas med mentalsjukdomar. Alla kan ju inte vara perfekta. Avelsfel kan ju ge blindhet och höftfel så varför inte fel på psyket? Är hunden extiört mycket vacker så kan den avlas på för att sälja valpar.

En del omplaceringar är kanske för att hunden är ohanterlig och ägarna nybörjare och tror att de gör fel och överlåter en psyksjuk hund till nästa människa i tron att de kan bättre. Alla omplacerings hundar skulle veterinärbesiktigas och mentaltestas innan de omplaceras. Man brukar ju titta i besiktningspapperen innan man köper en begagnad bil.


Vi köpte en valp för 12 år sedan och den hade navelbrock. Nu ville vi ha just den så vi har haft veterinären till att titta på den och fick veta vad vi skulle hålla koll på. Vad vi inte visste var att mamman också hade navelbrock. Det fick vi reda på senare. Ägaren avlade medvetet på en defekt hund. Tvi!! Det gör man inte. 

Så vår hund har aldrig fått valpar. Vill ju inte föra det vidare.

Vart tusan mentaltestar man en vanlig byracka då?
Jag ville gör det men icke sa nicke, det är fina rashundar som mentaltestat, som valpar i kullen. Annat finns inte fick jag höra från alla håll.

Det är ingen bil utan en individ som kan förändras och utvecklas. Jag tror inte nått mentaltest i världen kan se psykiska sjukdomar hos en hund.
Dessutom har de en helt annan världbild. De lever inte som vi och många av våra psykfel beror på hur vi lever.

[Vilse]

mentaltest,
det finns luddiga valptest,
typ att man kollar vilken som är nyfiken osv

på vuxna så tar man ut dom i ett test av tex brukshundklubben.
man går i skog och ut hoppar en männsika o flaxar med armarna, nån skjuter skott o ser hur hunden reagerer, nån skramlar med nånting osv osv

alltså helt enkelt ta med sej hunden till olika miljöer och se hur den reagerar.

precis som jag gjorde med min omplaceringshund för 10 år sen, på med bra skor, var ju stor hund, och sen in til stan och gå runt i oljud o mycket folk o sen kolla tillsammans med andra djur o om han lydde mej eller inte.

sen om det är något som ska åtgärdas så får man avdramtaisera det helt enkelt med trygghet o exponering.

Jag har en hund som behöver social träning då han o jag bott ensamma långt ute på landet då husse var sjuk o dog.
vi hade aldrig besäkare och det var totalt hundförbud inne i stan! sant!

jag var ensammen med hela arbetsbördan at jobba heltid och sen sköta husse 24 timmar om dygnet.
denna hund är blyg-dum!
men hur hitta folk o andra hundar då jag är ensammen??
man går inte ut på stan med en morrrande hund utan ansluter sej till andra hundmännsikor som vet vad det är frågan om,,ett steg i taget.

har kontaktat lokala brukshundsklubben där jag bor men dom har vintervila.

[getalina]

Brukshundsklubbar är bra om man får rätt ledare.

När jag gick med vår Collie på valpkurs fick vi en ledare som var utarbetad och frustrerad. Hon skrämde både valpar och hussar/mattar från vettet och bara 1 gick vidare på nästa kurs, alla andra blev avskräckta. Hon som gick vidare hade en dobbekorsning.

När ordinarie ledare blev sjuk en lektion fick vi en ersättare och det var som om alla åskmoln och ösregn försvann och solen kom fram, alla blev så glada. Så det finns trevliga och hjärtliga människor som tur är.

[Januschka]

Vad skönt att hittar en trad om omplaceringar!

Vi har just tagit in en 11 manads korsning, Rottweiler och en skvätt golden säger  förra ägarna. En kastrerad hanhund som  har vuxit de över huvudet och skulle vara sällskap till flattiken vi har som har varit ensam nu i sex manader. Hon väger 30 kilo, han i nuläget 42. En bortskämd prins som sover i säng med matte och lyder när han inte har nagot roligare för sig.

När vi träffades först satte hon honom pa plats fast hon är mycket mjuk och han accepterade det och allt verkade frid och fröjd.

Nu har han bodd med oss i en vecka och tjejen är inte nöjd alls. Han är för ung och bufflig, lekar omkull henne, biter för hard och är mest en ovillkommen konkurrans för henne. Jag har lärt henne att det fnns plaster där han inte far vara men hon. tt hon och jag vill vara ensam och kela ibland. Att hon gar in och ut före. Men hon drar sig undan en del.  Hjärtan blöder.

Hur hjälper jag henne att hävdar sig? Eller är det bara mina önskemal och inte hennes behov? Hur lär jag honom att vara mindre tuff/bufflig? Det är inte skönt att varje lek mellan de slutar i brak, bara en tidsfraga att hon inte vill leka med honom :-(

Det funkade bättre med förra omplaceringshanen vi hade.. men han var äldre och mindre tung och en vallhundblandning med hel annan bakgrund.


Kom gärna med erfarenheter / förslag om hur jag kan främja bättre balans mellan mina tva!

/Januschka

[Vilse]

Låt dom gruffa lite granna!
Hundar vill ha en klar hierarki.
Du ska så klart vara på toppen,
Lek start och bryt lekar och ge hit det som är mitt.

Du börjar och tar iniativ till en lek,,men när du inte vill så söjer du:stopp eller nej.
Du startar och avslutar ofta,,det är du som är chef

Du bestämer också när du vill ha något som en hund har.
Låt hunden ge det till dej med ett kommandoord.
Jag säjer: mine
då vet hunden att den ska släppa och saken är min.
Sen kan jag kasta den för apport eller helt enkelt behålla den eller dela ut den som belöning när hunden räcker vackr tass eller sitter/ligger/plats i korgn på kommando.

Min hanhund är ung i sinnet och bufflig,,han nyper till min gamla tik i rumpan,,typ håller en lekak i sin mun och pushar o retas med henne. Visar sej på styva linna och vill att hon ska försöka ta den så han kan visa att han är chef.
Ibland får hon nog och visar tänerna och talar om att han gått över linjen.

Om jag tycker dom är stökiga så kan jag säja: NO och lägga dom i varsinn hörna.

[Januschka]

Jag har inget probblem med att vara boss i gruppen... klart för mig (och alla hundar vi har haft) att jag tar leksaker/mat och allt är mitt om jag önskar.... Även att jag inte lekar när han vill ha igang mig.. och att jag börjar och avbrutar lek som jag vill.

Gentemot mig är situationen helt klart och okej.

Men sinsemellan hundarna utvecklar sig saken inte som jag gärna vill det.. för hon sätter inte honom pa plats men drar sig tillbaka.

Antingen kan jag hjälper henne med att hävda sig gentemot pojken.. och där är fragan : HUR???
eller jag har valt fel andrahund ??

Januschka

[pålle]

Jag har inget probblem med att vara boss i gruppen... klart för mig (och alla hundar vi har haft) att jag tar leksaker/mat och allt rär mitt om jag önskar.... Även att jag inte lekar när han vill ha igang mig.. och att jag örjar och avbruta lek som jag vill.

Gentemot mig är situationen helt klart och okej.

Men sinsemellan utvecklar sig saken inte som jag gärna vill det.. för hon sätter inte honom pa plats men drar sig tillbakan.

Antingen kan jag hjälper henne med att hävda sig gentemot pojken.. och där är fragan : HUR???
eller jag har valt fel andrahund ??

Januschka

  Ja man kan väll liksom se det så att du har valt fel hund  om man ser till din tick för hon känner att hon ite orkar med den unge hären varken fysiskt eller psykiskt men det är ju lite svårt att säga så här bara fast ja har ju fått den uppfattningen men ha lugnar sig ju om ett par år typ men låt dom inte busa inne för då får aldrig ticken vara i fred  utan där ska du bestäms så anvisa dom var sin plats när dom kommer in   så det blir lite lugn och ro för ticken när ni är inne men då måste du ju va konsekvent fult ut  .