Författare Ämne: Gampärlhöna - vulturines (läst 10437 gånger)

Kicki · « **skrivet:** 11 okt-05 kl 10:38 »

Igår kom liten gampärlhöna hem till oss så min ensamma tupp har nu ÄNTLIGEN fått en partner! Nu slipper han nypa mina hedemorahönor i nacken och äntligen förstår någon honom då han utför sina roliga "krigsdanser" över ett maskfynd eller annan góbit. Det var så härligt att se h onom då jag släppte ut henne. Han trippade på tå runt henne länge länge och sedan dess har de varit tätt ihop hela tiden. Åhh, vad jag är glad!!! :-))

Gruff · « **Svar #1 skrivet:** 11 okt-05 kl 11:14 »

Vad är det för "krigsdanser". Nått som bara gampärlhöns håller på med eller vadå? *nyfis*

Kicki · « **Svar #2 skrivet:** 11 okt-05 kl 12:00 »

Hehe, jag vet inte om alla pärlhöns gör så men vanliga höns gör det i varje fall inte. Då han hittar nåt springer han först runt i en snäv ring, ställer sig sedan på så högt tå han kan med fötterna tätt ihop. Han sänker stjärten och reser upp hela framkroppen, så böjer han näbben nedåt bakåt så den pekar på sidan av kroppen mot vingen, så står han blickstilla några sekunder och sedan börjar allt om igen.
Då jag släppte ut dem idag hade han ju för första gången på mer än 1½ år någon att "dansa" för så nu har jag sett denna sällsamma sirliga uppvaktning många gånger. Idag dansar han över löv, maskar, groddade frön som legat under sommarkaninburarna, matrester, vanligt foder - ja allt han kan hitta och uppvakta sin höna med.

Archibald · « **Svar #3 skrivet:** 12 okt-05 kl 08:35 »

hur ser de ut?

Kicki · « **Svar #4 skrivet:** 12 okt-05 kl 09:01 »

Oh, de är underbart vackra fåglar!
Om du söker på vulturines eller vulturine guineafowl på google som finns det bilder.
Högbenta, lite hägerlika i kroppsmodell, hållning och smal stjärt som hålls sluttande nedåt. De har en knallblå kropp, svart/vitrandiga vingar och hals med ett ljuslila längsgående band på vingarna. Pärhönslik rygg som är gråsvart med massor av pyttesmå vita prickar. Naket gråsvart huvud med kraftig svart näbb, röda ögon och en "skepparkrans" i nacken från öra till öra av tätt kort ljusbrunt dun som ser ut som hår.

Gruff · « **Svar #5 skrivet:** 12 okt-05 kl 09:47 »

Tack för den latinska benämningen. Oj vad vackra!

Kicki · « **Svar #6 skrivet:** 12 okt-05 kl 10:22 »

Ja det är de verkligen. Enda nackdelen med dem är att deras läte då de blir stressade eller varnar för t.ex. främmande människor! Det är hemskt - ett ihållande högt, ljust, skärande och och väldigt genomträngande skrik! Jag har ännu inte hört hönan skrika på det sättet så jag vet inte om båda könen låter så eller om det bara är tuppen.
I gengäld är deras läte annars ett jättegulligt mjukt och ljust kvittrande.

Gruff · « **Svar #7 skrivet:** 12 okt-05 kl 10:25 »

Vanliga pärlhöns skränar ju så det räcker också. Vilket jag är tacksam för. Dom är mina vandrande tjuvlarm.

Då kanske man kan köpa kläckägg av dig i vår då?

Kicki · « **Svar #8 skrivet:** 12 okt-05 kl 13:36 »

Hehe, ja vi får väl hoppas på att de trivs ihop så hon kan börja värpa. Deras avelssäsong börjar dock inte förrän mitt i sommaren - antar att de fortfarande följer Guineas årstider - så till våren finns det nog inga ägg än.

Archibald · « **Svar #9 skrivet:** 12 okt-05 kl 14:10 »

funderade just på samma sak...
men två saker får mig att avvakta, ljudet, kan få mina grannar att börja muttra, de kan nämligen inte muttra över mina höns och tuppar än, för de är mestadels tysta.
och att gamfåglarna helst inte skulle gå tillsammans med andra arter, pga av sitt beteende...

hum, får fundera en stund, är så många djur jag vill ha...

Kicki · « **Svar #10 skrivet:** 12 okt-05 kl 15:13 »

Citat från: Archibald skrivet 12 okt-05 kl 14:10

gamfåglarna helst inte skulle gå tillsammans med andra arter, pga av sitt beteende...

Jasså? Min gampärltupp har bott ihop med mina hedemorahöns över ett år och det har funkat hur bra som helst. Han är andretupp och har aldrig försökta ifrågasätta hönstuppens ledarskap. Han har haft omsorgen över alla hedemorakycklingar och har vaktat dem noga - t.o.m. så noga att om någon blivit kvar ute har han varit där ända tills vi hämtat den, först då har han själv gått in.
Vi får väl se hur det blir nästa år då han har en egen höna. Gampärlhöns är enligt alla beskrivningar snällare och mildare i temperamentet än vanliga pärlhöns och in gampärltupp har under detta år uppfört sig exemplariskt.

Archibald · « **Svar #11 skrivet:** 12 okt-05 kl 16:21 »

läste bara på http://www.honoluluzoo.org/vulturine_guineafowl.htm där det stod så.
men jag undrar hur mina skulel gilla denna...
hur är det med ägg?

Sara zon 7 · « **Svar #12 skrivet:** 12 okt-05 kl 22:18 »

Jag vill bara berätta att mina vanliga pärlhöns också går tillsammans med Hedemorahönsen. Nu under sommaren går de alla fritt och har valt att tillbringa nätterna i samma hus, de sitter tätt brevid varandra.
Under vintern har de var sitt hus, pärlhönsen är ganska stökiga under våren då de börjar bilda par och tupparna springer runt, runt. Men de är inte elaka mot hönsen.
Däremot kalkoner, de tål de inte! Jag vet inte om de är mera lika i sin beteende eller varför de inte tål dem.
Ett mitt pärlhönspar har ruvar fram en kull kycklingar i sommar, och alla andra pärlhöns hjälper till att sköta om kycklingarna. Det är mitt första år med pärlhöns (de var kycklingar i fjol) och jag är verkligen nöjd med dem.
Jag upplever de inte som elaka mot andra djur utan jag är positivt överraskad över hur duktiga de varit både med att dra fram kycklingar och att de går in i hönshuset varje kväll.
Har man grannar inpå knuten så kan ju deras läte vara störande men i övrigt har det bara varit positivt med dem. Nu sparar jag alla kycklingar för jag vill ha flera av dem, de ska ju vara speciellt goda och äta också.

Sara

Kicki · « **Svar #13 skrivet:** 13 okt-05 kl 08:02 »

Citat från: Archibald skrivet 12 okt-05 kl 16:21

läste bara på http://www.honoluluzoo.org/vulturine_guineafowl.htm där det stod så.
men jag undrar hur mina skulel gilla denna...
hur är det med ägg?

Jag har också läst detta men har ännu inte de erfarenheterna att det skulle vara några problem. Dock tycker vissa att man inte ska blanda olika djurslag/arter och det kan ju vara en person med de åsikterna som skrivit den hemsidan. I beskrivningarna av t.ex. vittofskakadua står allt ifrån att den är rent oämplig som sällskapsfågel och att den bara skriker och biter sönder allt som kommer i dess väg till att den är snäll, sällskaplig och underbar som familjemedlem. Jag, som har en sådan, tycker att båda sidor finns och att vilket som dominerar beror mycket på hur man sköter den - storlek på bur, hur mycket hon får vara med, hur många tillåtna bitpinnar och leksaker hon har o.s.v. så allt är ju berorende på vem som säjer och tycker en viss sak. Många vakteltuppar ihop rekommenderas inte heller men efter sträng bortsortering av alla individer med aggressivt temperament kan jag nu ha flera ihop. Detsamma gäller hedemoratuppar - så allt är som sagt subjektivt och vad man rekommenderar beror till största delen på ens egna värderingar och åsikter. I vår kan jag tala om hur jag tycker man ska hålla dessa vackra gampärlhöns

Vad det gäller ägg så lägger de en kull på 11-15 ägg för att sedan ruva den. Om man plockar äggen så kan en höna lägga upp emot 40 ägg men det toala antalet är, precis som hos vanliga höns, individuellt. Detta är enligt beskrivningarna om rasen, jag har ju bara haft en tupp så än så länge har jag ingen egen erfarenhet.

Jasså Sara, det gick inte att ha pärlhönsen ihop med kalkoner - minns att vi diskuterade denna fråga förra hösten - nej, de kanske är för lika. Bra att det gått bra att ha dem emd hönsen i alla fall så du kunde ha dem kvar.
Vad har du Archibald för sorts höns?

kalkontupp · « **Svar #14 skrivet:** 14 okt-05 kl 01:16 »

Citat från: Sara zon 7 skrivet 12 okt-05 kl 22:18

Däremot kalkoner, de tål de inte! Jag vet inte om de är mera lika i sin beteende eller varför de inte tål dem.
Sara

Hej! Det där med kalkoner förstår jag inte

!? Jag har 16 pärlhöns fritt gåendes ihop med kalkoner, höns, fasaner, påfåglar, myskankor och knölgäss och har definitivivt aldrig sett pärlhönsen varit aggressiva mot ngn av arterna. Jag upplever dom inte som mer aggressiva än dom andra arterna.

Tyvärr har pärlhöns ett oförskämt dåligt rykte bland många

Under sesongen då det ska bildas par rekommenderar många att man inte har fler än två pärlhöns per voljär = mycket överdrivet kraxande. För övrigt kan pärlhöns som hålls instängda bli mer högdjudda än fritt gåendes. När jag köpte mina första så fick jag höra att de skulle HATA katter. Mina sandbadar med katter bredvid sig.
De är väldigt intelligenta och håller koll på inkräktare. Tupparna samlar ihop sig och kraxar lite men det är ju en del av deras charm ju.

Kicki · « **Svar #15 skrivet:** 14 okt-05 kl 08:54 »

Kanske Sara hade otur med temperamentet på någon av de pärlhönsen, eller att utrymmet blev lite för litet så de kände sig trängda av de stora kalkonerna?

Jag är inte säker på könen på mina tre. Kan man känna igen pärhönstuppar på nåt sätt redan då de är ungfåglar?

Gruff · « **Svar #16 skrivet:** 14 okt-05 kl 10:51 »

Att det är lite "extra fart" i pärlhönsen stämmer nog. Men inte så att man inte kan ha dom ihop med andra sorter. Mina lever ihop med höns, kalkoner, gäss och ankor och alla lyssnar på deras varningar när "nått farligt" är på gång.

kalkontupp · « **Svar #17 skrivet:** 14 okt-05 kl 22:51 »

Citat från: Kicki skrivet 14 okt-05 kl 08:54

Jag är inte säker på könen på mina tre. Kan man känna igen pärhönstuppar på nåt sätt redan då de är ungfåglar?

Hej! Att tippa är inte fel men det är ett osäkert kort före omkring 10 månaders ålder då de börjar bli könsmogna. Tupparna kraxar, har en mer högrest gång och större slör.

Tupparna ruvar också. De är mycket proffsiga på att hålla efter fästingar och andra parasiter på dina blommor, gräsmattor och i beteshagar. Till skillnad mot hönsen så använder inte pärlhönsen blomrabatten som sandbad.
De vaktar ditt hem mot tjyvar och banditer. De håller räven borta genom sitt kraxande och nåde den råtta som på dagtid tillträder dess marker, då samlas dom i en flock och hackar ihjäl den.
Dom är friska och drabbas sällan av sjukdomar. Kort sagt så är det en fulländad fågel enligt mig!

Sara zon 7 · « **Svar #18 skrivet:** 15 okt-05 kl 18:57 »

Mina pärlhöns växte upp med kalkonerna, båda var kycklingar och gick tillsammans hela sommaren. Under hösten började kalkonerna sitta ute och sova, vilket jag inte tyckte om så jag körde in dem i hönshuset som de delade med pärlhönsen. Men se de fick inte komma in! I dörröppningen stog pärlhönstuppen och vaktade ingången, sedan fick kalkonerna eget rum.
Jag tycker också att det är konstigt, huset är ca 8 kvadrat och de var fyra pärlhöns och 6 kalkoner. Pärlhönsen funkar hur bra som helst med andra djur, en kaningubbe bodde inne hos dem i vintras. De går fritt med hönsen, myskankor och katterna som tillbringar mycket tid i dess närhet.
Men så fort kalkonerna som nu går en bit bort kommer ner mot lagår´n, jagar pärlhönsen tillbaka dem och kalkonerna springer undan. Jag önskar att de kunde gå tillsammans under vintern då de äter samma mat och jag håller inte så många kalkoner under vintern. Pärlhönstuppen är ju inte elak mot andra djur så jag tror inte det är fel på hans temperament, då tror jag hellre att kalkonerna har visat sig "rädda" och sprungit iväg vilket kan ha gjort att pärlhönsen känner ett övertag.

Sara

Archibald · « **Svar #19 skrivet:** 16 okt-05 kl 09:52 »

Jag har lite mix.
Några som jag inte har en aning om vad de är, fick dem av en kompis. sedan har jag en isabrun, några 55 flowers och någon ras till.
min fru åkte och handlade när hunden bragt maranerna om livet.
bara tuppen blev kvar.

skall ha nya maraner till sommaren, älskade äggen.

Författare Ämne: Gampärlhöna - vulturines (läst 10437 gånger)

kalkontupp

kalkontupp

Inloggade just nu

Forum

Om tidningen Åter

Nya inlägg

Nytt i ditt landskap

Nya annonser