......vad händer?

Jag har på min kvällspromenad två kvällar i rad blivit "Stoppad" av ett dåft starkt väsande ljud och första kvällen såg jag en siluett av ett djurhuvud som påminnde om en grävling. Hundarna gick i koppel och tvärstannade och vittrade. Katterna som var med på promenaderna var som ett sträck hemmåt. Det är när vinden ligger på i riktning mot djuret och bakifrån oss som väsandet kommer och när vi är ca 15-20m från siluetten jag såg. Samma plats två kvällar i rad.
Vi har inte så många vilda rovdjur här i södra grekland så det enda jag kan komma på är grävling.
Den håller till på en öde tomt med en ruin just bakom sista huset i byn och granne till skolgården (där det finns massor med mat att hämta).
Jag undrar: hur låter en grävling som känner sig hotad? Kan den anfalla hundarna och mig eller ryggar den för hund?
Det är stora hundar en labbe och två blandras grekisk stövare/okänd, troligen åt schäferhållet.

Däremot är de lite otäcka när de väl attackerar nåt, för de släpper inte förrän de hör knastrandet från ben som går sönder. Förr tror jag mig hört att man lade träbitar i stövlarna, för att lura grävlingen. Antar att det var vid jakt. De är ju ganska ljusskygga.

Tror det var kol eller koks dom andvände i stövlarna.
Man kan än i denna dag se rovdjurshatare och sådana med rovdjursfobi gå med kol i stövlarna,det är lätt at känna igen dom på gången,för det är tämeligen obekvämt och ger upphov till skavsår.

Därav uttrycket; Dom känns igen på gången.

                              Körven

Haha, det där påminner mej om när jag hörde om kol i stövlarna på radion, när jag var nio år.
Vi hade några säckar med stenkol ståendes, och jag fyllde gummistövelskaften med kol och begav mej till ett jättestort grävlingsgryt ett par kilometer hemifrån.
Det var en upplevelse som skulle fått Austin Stevens att blekna.
Jag är fortfarande säker på att jag såg ett par grävlingsögon kika tillbaka på mej ur ett av hålen.

Du får väl soltorka det då???

Vill bara säga att detta angående kol/knäckebröd i stövlarna är en myt... Grävlingen lär inte sluta bita för att det krasar, om den ens skulle försöka. Den flyr hellre än att gå till angrepp, och jag tror det krävs ganska mycket för att få en grävling att gå till anfall.

grävlingar går visst till anfall om de blir trängda...

har en granne som blev anfallen en vår dag då han håll på att stänga kostängsel... han var tvungen att försvara sig med taggtrådshärvan han hade i handen...
det han inte visste var att han råkat komma emellan grytet o grävlingshonan...

men som sagt var man skall vara försiktig med vilda djur..

Naturen är otroligt farlig,inte nog med att det finns Grävlingar som biter benen av skogsflanörer,det finns även Lekatter och Hermeliner,som kan hoppa upp och bita tag i halspulsådern,och suga i sig allt blod.
Huggormar som biter sig i svansen och rullar som ett hjul efter inte ont anade,för att hugga dom.

Ujujuj dä ä bäst o sttan inn
                                                         Körven

Min ena hund stack o ställde en grävling för inte så länge sen.   Jag hörde skallen i skogen och gick dit, då stod hund o grävling mitt emot varandra, grävlingen väste o hunden skällde. När jag kom rörde grävlingen på sig och skyndade väsande där ifrån, hunden efter och jag efter hunden... måste vart en märklig syn... sen stannade den upp och väste, hunden skällde, tills jag kom och grävlingen drog vidare... tills vi kom till ett dike där den kunde försvinna och jag i lugn o ro kunde plocka in min hund...  
Så; ja, grävlingar väser och jag antar att grävlingar över lag (liksom de flesta vilda djuren) hellre drar sig undan om de kan än att riskera något i ett slagsmål. Men visst, den lät inte trevlig och hade hunden gått till attack, eller om den inte hade kunnat komma undan, så tror jag inte att grävlingen hade varit så trevlig...

Hör du Paulinan, det är nog dags att koppla eran hund! Han kan ju inte sysselsätta sig med att stressa grävlingar och på köpet bli skadad varenda gång.

/Dandelia

PaulinaN:
Man kanske bör skilja på målinriktat jakttillfälle och på vad hunden gör bara för att sysselsätta sig, tycker jag. Tex. får min vallhund inte heller springa och "valla" grannens får när helst han har lust, eftersom det är stressande och påfrestande för fåren. Han får valla när jag gör det med honom.
Min Beardis (som ställde grävlingen) går nästan alltid kopplad av anledningen att han kan sticka och jaga. Det gör jag av omtanke om djuren i skogen. Jag tycker inte att faktumet att han är avlad för det rättfärdigar att han springer ner och stör grävlingar i deras gryt som han vill.
Sen kan det naturligtvis hända ändå av misstag. Men varje misstag som drabbar djur eller människor är ett för mycket.