Idag sattes rekordpriset för en svensk bagge genom tiderna. Två köpstarka killar slogs om en jättefin gotlandsbagge från Västerås. När budgivningen slutligen stannade var priset uppe på 48 000  
Två andra baggar klättrade över 20 000 men annars gick det också att göra fynd för under 5000. Alla utbjudna såldes.

Så tänkte man om de föregående prisrekorden på 30500 resp 23000 också. Köparna fick  dock tillbaka pengarna med råge redan efter ett år. Dessutom fanns baggarna kvar och förbättrade produktionen i den egna flocken.  Förutsättningen är att det är en verkligt bra bagge som kommer till en mycket bra besättning. Då finns goda chanser till lönande livdjursförsäljning.
De som som säljer de här dyrgriparna är mycket kunniga och har hållit på länge med att göra urval för ren klar färg, en tilltalande lock och framför allt ett supersilkigt och glansigt pälshår. Dessutom ska baggen ha en bra kroppsform och god tillväxt. Alla baggarna på de här auktionerna är riksbedömda med bra resultat.

Fast det är väl ingen höjdare vad gäller mångfalden? Dessa baggar har ju en tendens att användas in absurdum för att bli lönsamma.
Vi som håller på med hotade raser jobbar ju för att använda så många baggar som möjligt i avel för att sprida generna.
Det liknar ju mer elitavel på slb (som är hårt inavlade) eller hästaveln som bitvis kört fast.
Dessutom hänger man ju upp sig enormt på just utseende. De inre egenskaperna kanse dyker upp om ett par generationer?

Jag beskrev bara tendensen att de flesta vill ha avkommor efter de högst betalda/bedömda djuren. Så är det med de flesta djurslag. 48 000 för en bagge o så 50-60/år? I hur många år då och vart tar han vägen sen?
Varför detta tjatande om inavel i de små populationerna? Om de nu haft inavelsproblematik, så är den borta sedan generationer. De har dött ut genom naturlig selektion.
Hallander: "Avel är aldrig förbättring bara förändring". Människan har en tendens att vilja förbättra och styra allt. Hur var det med pälsfårens skinn då? De måste ju specialhanteras för att fås av djuren och går ofta sönder i normal beredning. Har man inte avlat lite fel då? Jag har för mycket kontakter med just pälsfårsfolk för att inte tycka det har gått förlångt. När dessutom en högt uppsatt person i föreningen talade om för finullsfolk på ett lantrasmöte, att de skulle avla på enhetlighet?? Standardisering av ullen! Vem vill ha det? Att sedan pälsfår med minsta "fel" i fällen slaktas är väl någon form av elit-tänkande?
Om du nu inte tror mig om de gamla rasernas förmågor, sätt dom under samma förhållanden i en naturbetesmark utan tillsatser och kolla vilka som klarar födosök och väderförhållandena bäst??? Det är tur inte alla vill förbättra allt. Tyvärr bedrivs elitavel i de flesta lantrasföreningarna numer. En får väl tacka Swedish Meats m.fl. för detta.
Angående dina andra fördomsfulla uttalanden om lantraserna, kan jag bara säga: Vänta o se!!!!! När människan genom sin miljöförstöring m.m. målat in sig i ett hörn, då kanske du också är tacksam för att det finns djur som kan livnära sig på sånt vi inte kan äta: Naturbeten! (Är dessutom svårodlade)
Det är inte kvantiteten som är viktig utan kvalitén. Grejen kanske heller inte är att människan ska ha koll på allt? Kan inte slumpen och djuren själva få avgöra också? Du kan väl inte se det positiva i mångfalden av ulltyper o färger på skinn? Allt ska vara jämngrått? Vad är framåt förresten? Tycker du mänskligheten går framåt när vi försöker ta död på hela planeten?

Då du är så insatt i allmogeraserna, skulle jag gärna se att du preciserade inavelsproblematiken?
Nej, helt naturlig kan aldrig aveln bli, för vi människor har ju en gång lagt oss i. Vad jag menade var att aveln inte ensidigt ska sträva åt ena eller andra hållet. Att använda mycket baggar och olika yttre o inre egenskaper för att ta tillvara variationen var väl närmast det jag syftade på.
Men jag har känslan att du ser ner på alla som inte håller med dig.
Men då vänder vi på det hela: Hur vet du att 48 000 kr baggen är värd mest? Det kanske var den billigaste som tillför mest positivt?
Jag såg själv Ydréns bagge (bara 23 000 tror jag) för några år sedan.Det är inte vad jag menar med en bra bagge. För det första var han vulgärt stor. Vaddå lantras? Han klarar sig inte på vad torvan ger den. Vilket är då syftet med aveln? Att få lika "fina" slaktkroppar som texel?
Av någon anledning hänsyftar du hela tiden till mitt okunnande, naivitet osv. Försöker få det att låta som om jag missköter mina djur m.m.  Intensivaveln ställer till med stora problem, som djurskyddet borde göras mer uppmärksamma på än att jaga folk som håller får som just får.
Vet själv en som på tre månaders intensiv uppfödning av sina lamm med bl.a sojaprotein får dom slaktfärdiga med bra klassning. Däremot går de djuren inte igenom en normal mönstring en månad senare, för de har problem med ben, och framförallt klövar eftersom de aldrig får gå på naturligt underlag. Här kan vi tala om att sila mygg o svälja elefanter.
Så istället för att tala om min okunskap, förklara vad du menar med allmogelammen!!!

Det är ju allmänt kännt att det i pälsfårs rasen bedrivs matador avel..

Vissa duktiga uppfödare har sålt massvis med baggar i årat tal efter sin fina elit bagge som också är efter en fin elit bagge. osv...

de är som i SLB rasen... och för inte tala om i hund aveln...
att ser man inte upp så är helt plötsligt mer än hälften av alla avelsbaggarna i rasen mer eller midre släkt med varandra...


för de är ju klart.. har du köpt en bagge för så mycket pengar så säljer du ju själv fina avels djur efter honom, o du har ju kvar honom i flera år.. kanske du sedan säljer honom vidare till någon som vill taöver den fina baggen... då har han helt plötsligt blivit spitt sina gener till många hundra avkommor i flera generationer...

Det var faktiskt ca 5 år sen en veterinär berättade detta för mig...
att man börjat uppmärksamma detta att vissa besättningar sålde de flesta avelsbaggarna o de hade liknande härstamning...
Men det ligger ju prestige i detta och är inte så lätt att stå til baka o kanske låta någon annan sälja sina djur i stället.


Och att du henning påstår att allmogefårens ull o skinn skulle vara mycket sämre visar bara att du inte vet ad du talar om..

Det är precis tvärt om...

Hemslöjdskonsulenter, spinnerier osv säger att denna ull är utav  utom ordentligt god kavlitat... har så många olika natur färger, och ulltyper..

det handlar bara om att lära folk att sortera o sköta djuren så att de inte förstör ullen.

Och bättre skinn att sitta på en kulen natt eller på snöskotern än ett varmt långhårigt roslagsskinn finns inte....

de kort klippta pälsskinnen är ju till för export ... . inte är det nåt att sitta på en kall vinter dag på pimple fiske...

Min avsikt med den här tråden var att visa på den framtidstro som präglar fårsverige idag. Jag tycker det är positivt. Det var kanske inte så klokt att lägga in nyheten på det här forumet där så många företräder andra intressen. Gjort är gjort och jag kan inte låta bli att undra om det är lite avundsjuka som skymtar fram i en del av inläggen.

Gimskogen, du anser att allmogefåren har de bästa ull och skinnprodukterna bara man sköter fåren rätt. Du underkänner därmed det utvecklingsarbete som har gjorts inom lantraserna som lett fram till flera unika produkter.
- Finullsgarn som har en fantastik mjukhet och frihet från sticksiga märghår.
- Ryaullen som är lång, stark och glansig och mycket användbar i olika hantverk.
- Gotlandsskinnen med unik silkighet och glans som gör dem lämpliga till plagg som håller sig fräscha länge, länge.
Du kommer inte i närheten av de här egenskaperna med allmogeprodukterna. Till traktorsits duger skinnen gott och kanske de med en viss märghårshalt är de mest isolerande. Det är även skönt med ett texelskinn under rumpan.
När det gäller köttet kanske smaken är bättre? men kött/benkvoten torde vara betydligt lägre än för övriga lantraser. Det tyder iaf klassningsresultat på. Dessutom är kropparna små och styckdetaljerna också om man inte låter lammen bli fullvuxna efter 1-2 år. Jag gillar moget kött och äter gärna fårkött men alla håller nog inte med.

Du pratar om export av Gotlandsskinn. Som en upplysning kan jag berätta att auktionsförsäljningen av svenska pälslammskinn upphörde för ca 20 år sedan och därmed exporten. Den marknad vi har idag är starkare än på många år och är inte så modeberoende som tidigare. De skinn vi producerar säljs inom landet. Det största problemet är att det finns för lite skinn..

Matadoravel trodde jag var när några enstaka handjur får en stor del av avkomman inom en population. De mest använda gotlandsbaggarna kommer inte upp i 1 %. Hur är det med de allmogeraserna? Det skulle inte förvåna mig om det bland dem finns baggar som överträffar gotlänningrna.

Birgit du tar upp en väldigt intressant fråga när du berättar om 23000 kr baggen för 5 år sedan. Jag håller med om att den utmärkte sig men inte för sin storlek. Den var reslig och harmoniskt byggd men inte särskilt stor. Vikten var vid riksbedömningen 53 kg och den var inte störst på auktionen. Den hade en kroppsform som bedöts till R-. Det intressanta i sammanhanget är att uppfödaren till den baggen tidigt drog igång en diskussion om avelsmål och tackstorlek. Han är en av de mest klarsynta avlarna inom rasen och har insett betydelsen av att bedriva selektion i skilda miljöer. Den baggen du inte tyckte om var 3-född och 3-uppfödd. Sammanlagd mönstringsvikt var 140 kg för de tre lammen. På den gården  särbehandlas inte trilligtackorna och produktionen bygger i stort på naturbetesmarker.

Vi var på väg åt fel ihåll nom gotland och flera andra raser också fram tills för 10 år sedan när man inte tittade på tackornas vuxenvikt utan bara på lammvikten.

Jag tycker att vi ska vara rädda om allmogefåren. Det kan mycket väl hända att vi får gå tillbaka och hämta gener därifrån. Ska raserna bevaras krävs dock en klok ledning och bra kommunikation med uppfödarna. Allmogelammen mönstras inte på samma sätt som produktionslammen. Det är beklagligt på flera sätt. Man upptäcker inte defekterna lika lätt.
Hur många har lärt sig att skilja på pungbråck och en förstorad testikel? Hur många mm över- eller underbett accepterar ni på era lamm och hur kollar ni bettet. Vad har ni för referenser på benställningar. Hur många % av bagglammen är kryptorchida?
Det finns säkert fler saker att se upp med men det är vad jag har sett i högre frekvens än på produktionsraserna. Jag får väl backa på det jag sa om inavel men jag har kvar mina misstankar.
En annan sak som gör gör mig bekymrad när det gäller allmogeaveln är att de sprids till alla möjliga miljöer. Jag har sett både roslagsfår och skogsfår på åkerbete och det var väl knappast meningen?

En liten kommentar till att allmogefår inte finns på "rätt" plats. Naturligtvis är det önskvärt att de olika grupperna av allmogefår fortsätter att finnas på de ställen och under de förhållanden som har format dem. Definitionen på en lantras är ju att det handlar om lokalt anpassade grupper av djur. I allmogefårens avelsplan är även ett av målen att minst 10% av populationerna hålles in situ, dvs i ursprungsområdet. För att rädda/spara en ras räcker dock inte detta till eftersom vi behöver flera bevarare än vad det finns lokalt. Föreningens livdjursförmedlare har också i uppdrag att försöka styra intresserade människor mot den ras som geografiskt sett är mest lämplig. Jag tycker inte heller att det är helt lyckat med roslagsfår i Lappland eller värmlandsfår i Skåne men det är ett faktum att det är så det blir, likväl som att vi av djurskyddsskäl inte kan eller vill behandla djuren som man gjorde för 100-200 år sedan. Vi gör så gott vi kan för att styra detta men vi måste acceptera avvikelser av ovanstående skäl.

Sedan skulle jag fortfarande vilja veta vilka misstankar Henning har om inavel eller är det det benställningar och underbett som du menar? Inte för att försvara allmogefåren högljutt utan för att undersöka om det ligger något i det och om så är fallet göra något åt det. Problemet med inavelsdepression hos grupper av djur som har varit få under en längre tid är att den kommer smygande och kan vara svår att notera eftersom en gradvis förändring tenderar att gå förbi obemärkt. Det är inte troligt att vi kommer att se mycket av inavelsdepression med stora effekter då dessa antagligen redan är utrensade i stor utsträckning. Sk "mildly deleterious alleles" dvs milt skadlig genetisk variation finns dock kvar i högre utsträckning vilket orsakar ett mer smygande problem. Dessutom måste vi i dessa grupper av får väga "allvarligheten" av det upptäckta problemet mot en minskning av avelsbasen i en redan liten population. Vi kan inte lägga alltför stora selektionstryck förren populationerna klarar det i numerär mening.

Mvh
Peter

Som inte heller är avundsjuk

Talar vi sedan om benproblem fanns det gott om "veka" kotor hos finullen. Även här ett avelsmässigt problem. Du försöker öka storleken mer än skelettet klarar. (för snabb uppgödning m.m)

Nu får ju inte djuren veka kotor av tyngden eller utav för snabb uppgödning.
(Skrönor finns det tillräckligt av redan så inte ska vi väl göra fler..)

Veka kotor är ju ett ärftligt fel.
Man avlar inte på djur med veka kotor om man inte önskar få såna.

/Rosa

Hej, både Henning, Birgit och ni andra på denna halvgamla tråd.
Jag halkade in här på en sökning om inavel.

Jeg tycker at diskussionen här är viktig, men att den tar en lite olycklig och tyvär vanlig riktning.

Henning beskriver å ena sidan lantraserna som inavlade och lantrashållarna som okunniga. Birgit m.fl beskriver andra inriktningar som överselekterade och problemfyllda.
Någon stanns kan det vara en sanning i båda, men det är ju i så fall bara en flik av sanningen.
Vi borde snabbt kunde komma överens om, att båda bevarandeavel av lantraser och mer produktionsmässig avel behövs. Det ligger ju i ordet genbank, att det är en resurs varifrån önskvärda gener kan hämtas in i produktionsavlen eller kanske i framtiden vara grundlag för helt nya linier.
Pälsfår, finull, rya och spelsau har ju alla uppstått ur lantrasfår och har en ganska kort väg dit.
Pälsfåren är i dag Sveriges vanligaste fårras, och Henning kan lätt övertyga mig om skinnens kvalitéer. Ändå är de ju bara ett exempel på vad som kan tas fram ur bevarade spillror.

Gutefåren främträder inte som inavlade idag - ändå stammar de från en ganska liten flock. Varför är det då ett problem att bevara roslagsfåren, som annars när man läser om dom verkar rymma ullkvalitéer som verkligen kan komma til nytta?

Henning, jag blir nyfiken: Vilka inavelsproblem är det helt eksakt du har sett hos lantrasfåren? Jag tar detta på alvar - just därför måste du vara mer konkret.

Själv har jag värmlandsfår. Där har jag upplevt mer eller mindre trånga horn hoss några av baggarna, och jag har en tacka med dåliga klövar - hålvägg har jag lärt att det heter. Och jag har en som verkar ha något ämnesomsättningssvaghet (om det nu inte är en infektion). Sådant är ju inte bra, men jag tror nu inte det beror på akut inavel. Snarare att det är mindre bra egenskaper som sedan länge har funnits i stammen. Säkert kan det härledes till inavel på gårdarna tillbaka i tiden. Och det är en högst angelägen fråga, hur man hanterar det nu, och vart gränsen går för vilka egenskaper man vil bevara i mångfallighetens namn. I praktiken är det ju så, att de fleste djur viser både bra och dåliga egenskaper som alla ingår i en totalbedömmning. Ibland kan samma egenskab t.o.m var "bra" eller "dålig" ur olika synvinklar.

Jeg ger Henning rätt i, att mer utbildning av vi lantrashållare behövs. - utan att jag för den delen har lust at hamna i kategorin av okunniga. Känner mig rätt säker på att ligga över medel bland hobbyfårhållare, alla raser, vad kunnighet angår. Men det finns altid mer att lära. Inom lantraserne jobbar man inte med avelsmål och bedömmningar, därför att man vill bevara, inte utveckla. Men även med bevarandeavel för öga, tycker jag nog att man kunde ha lite mer koll. Målsätttningen är en annan, men det är fortfarande viktigt att rätt bagge sparas och kanske hittar fram till rätt flock. Kanske man kunde bygge upp en resande konsulenttjänst inom allmogeföreningen. Det är nog mest en ressursfråga.

Sedan måste jag bara kommentera er syn på Skåne. Det verkar som om att ni uppe i landet menar, att Skåne enbart består av fet åkermark. Så är ju inte fallet över huvud taget. Bra åkerjord är aldeles för dyr att ha får på.
Att jag själv kan ha får beror på, att marken här omkring kan arrenderas billigt. Det är före detta åkemark, men den är torr och mager. Och vi har gott om naturbeten här nere också. Fråga Havängslamm som har sina 900 tackor på ravlunda skjutfält hur de har det.
Även längre söderut finns får av jämförbar nordisk typ. Skuddefåren i Tyskland, och Wrzosowka i Polen. Liknande får har naturligtvis också funnits i Sydsverige och Danmark, men är utrotade här. Så vi får nöja oss med uppsvenska får...

Det är en bra målsättning, att en stor del av lantrasstammen skal hållas i sin ursprungliga miljö. Men det skal ju inte förhindra att man kan hålla den på andra platser också.
Miljön har på många hål i landet förändrats från ett mer öppet landskap til ett skogsklädd under senaste hundra åren. Även om man har fåren i samma lokalområde är det alltså inte givit att vilkoren är de samma som förr. Dessutom är sättet man håller dom och fodrar dom på av långt större betydelse än var i landet fåren lever.  
Jeg kan berätta, att av den norska "gammelnorsk spelsau" finns en stor grupp i Danmark. Just det... Danmark, det är ju böljande fält, eller hur? Nä, de finns på en vindpinad ö utanför Jylland, där de lever i stort sett i vildtilstånd. Normännen är mycket glada för att ha den bestånd som reserv til sin egen.

Och sedan blev jag rätt förvånad över att mina "märghårsfyllda lantrasskinn" dugar bra på ett traktorsäte, men inte till så mycket annat. Det tycker jag faktisk var temligen okunnigt skrivit av Henning, som annars har så stort kunnande.
Jag har nyligen sett dyrt modedesign av skinn från färöfår. Mina lammskin känns precis lika lämpade för det.

Men hur som hälst: Det vore bra om även lantrashållare respekterade den mer kommerciella fårhållning. För jag hoppas och tror att det bland lantraserne finns mer att ge till den i framtiden.