Författare Ämne: Vad tror ni om det här? (läst 9365 gånger)

Mårtesgården · « **skrivet:** 23 jul-07 kl 12:37 »

Aloha vänner

Vi tänkte skaffa oss en kompis till våren och gör lite research nu. Jag har sett massa bra tips i tidigare trådar och hoppas att det finns någon vänlig själ som kan hjälpa oss efter våra specifika behov.
Så med förhoppning!

Vi vill ha en hund som kan/vill:
Vara omtänksam mot småbarn.
Vara en god kompis i skogen och kunna hämta frugan i stugan (hej det rimma!) om jag skulle klanta mig med sågen.
Vakta/varna om det kommer obehöriga.
Hålla koll på fjäderfän och om allt går vägen kunna valla får eller getter (men det finns inga på gården idag och det är oklart om de kommer öht).
Kunna vara ute. Dvs utan att rymma och utan att bli ledsen när vi stänger dörren framför den och hänvisar till ladan om natten.
Kunna ströva fritt i marker utan att den sticker.
Kunna köra eftersök.
Vara lugn när det är lugnt och sen kunna ge sig ut på en tuff terränglöptur.
Är villig att lära sig.

Den får:
En massa skog, ängar och sjö att njuta med efter eget behov. (Om den kommer när man ropar då.)
Massvis med motion.
En gubbe som ställer en massa krav och som ger en massa kärlek och en fruga och barna som bara ger kärlek.

Vi har funderat på Aussien men är lite oroliga över dennes vallsug om det nu inte skulle komma fler djur till gården.

Alla frågor och förslag välkomnas!

Kicki87 · « **Svar #1 skrivet:** 23 jul-07 kl 23:48 »

Skulle nog kunna säga att alla hundar är barnvänliga.. det är barnen som måste vara hundvänliga

Får man fråga varför den ska sova i ladan?

Jag skulle nog tycka att en Schäfer skulle passa

Mårtesgården · « **Svar #2 skrivet:** 24 jul-07 kl 00:10 »

Ja så är det säkerligen!
Men en del hundar är ju lite extra omtänksamma om barn. Kanske har det mad vallningen att göra?
Jag tänker på sånna som ser till att barna inte springer bort sig, håller sig i närheten, inte går nära farligheter och sånt. Kanske har jag sett för mycket på Lassie... $:-\$

Det hade varit skönt om hunden utan att misstycka hade kunnat sova i ladan. Inga fästingar i huset, han håller koll på djur och maskiner (även om han nog ger ifrån sig ett ljud även från huset så skulle han liksom kunna sköta även bortdrivning av objudna gäster), han gör sina behov som han själv vill mm.
Om detta inte är möjligt så är det klart att rackaren får vara i huset fast nu skrev jag en önskelista och önska sig får man alltid...

Daniel

anette i bugared · « **Svar #3 skrivet:** 24 jul-07 kl 08:54 »

Citat från: Mårtesgården skrivet 24 jul-07 kl 00:10

Ja så är det säkerligen!
Men en del hundar är ju lite extra omtänksamma om barn. Kanske har det mad vallningen att göra?
Jag tänker på sånna som ser till att barna inte springer bort sig, håller sig i närheten, inte går nära farligheter och sånt. Kanske har jag sett för mycket på Lassie... $:-\$

Det hade varit skönt om hunden utan att misstycka hade kunnat sova i ladan. Inga fästingar i huset, han håller koll på djur och maskiner (även om han nog ger ifrån sig ett ljud även från huset så skulle han liksom kunna sköta även bortdrivning av objudna gäster), han gör sina behov som han själv vill mm.
Om detta inte är möjligt så är det klart att rackaren får vara i huset fast nu skrev jag en önskelista och önska sig får man alltid...

Daniel

Du HAR nog sett lite för mycket på Lassie

, men du är på rätt väg. Vår Collietik, numera borta sen några år, var ständigt på jakt efter förrymda familjemedlemmar, men bara så länge hon såg dem. Vi skulle helst vara väl samlade, inte splittra flocken, men som sagt hon vallade bara de av oss som hon såg.
Hon hade ett sjå varje gång vi badade, skulle till varje pris valla in den som var ute och simmade, men med hennes tjocka päls, som först gjorde att hon flöt som en kork, gjorde att vi fick bogsera in HENNE till stranden, varje gång, eftersom pälsen vattenfylldes och hon sjönk.

På kvällarna fick vi inte heller lämna flocken för då ville hon sova ifred. Behövde nån passera henne nafsade hon snabbt o lätt den passerande i hälen som ett tecken på att personen skulle gå tillbaka till TV´n där vi andra satt. Vi är en stor familj, så hon hade ett snärj att hålla oss samlade.

Mårtesgården · « **Svar #4 skrivet:** 24 jul-07 kl 10:56 »

Haha!

Jag kan se framför mig hur ni livräddar en genomsur, tung, Monty Python-Lassie och så fort den är i land så låtsas den om som inget har hänt och tar initiativ för sin egna räddningsmission.

Jag har snurrat runt så mycket på forumet att jag inte hittar det nu. Men nånstans så var det någon som beskrev sin isländska fårhund bla som något av en barnpassare. Jag tyckte det lät så toppen! Det är ju mycket trevligare om en hund gör jobbet än en barnflicka från Knutby

Angelika · « **Svar #5 skrivet:** 24 jul-07 kl 11:44 »

Hej Mårtesgården, om du hittar din hund vill jag gärna ochså ha en sånt

...

Men att den ska sova i ladan det tycker den nog inte så mycket om, den ska ju känner sig som flockmedlem, och det gör den då kanske inte.
Jag fick lära mig på min första hundkurs att hunden helst sova i sovrummet med alla familjemedlemmarna i

-så är det ju i naturen. Så i hallen skulle den nog minst kunna få sova, om inte framför din säng...

Anette, vilken ras Collie (det finns så många) var det ni hade -kan du rekommendera den som gårds/familjehund ?

Mårtesgården · « **Svar #6 skrivet:** 24 jul-07 kl 12:07 »

Om jag hittar superhunden så är det klart att jag delar med mig!

Jag är verkligen ingen expert, får då hade jag ju inte frågat, men är det verkligen så jobbigt för en hund att inte vara huset?
Vi hade en hel drös med hundar som hjälpte oss med spår när jag gjorde lumpen. Dom stod i hundstallar. Jag tyckte det verkade lite konstigt men välmeriterade, civila, hundtränare menade att det skulle vara så. Dom hade ingen kontakt med varandra eller med andra djur under nätterna.
Att min hund ska sova ute är inte så viktigt för mig men det vore bara kul att höra hur landet ligger.

Anna Ho · « **Svar #7 skrivet:** 24 jul-07 kl 16:48 »

Jag har den bestämda uppfattningen att alla hundar mår bäst av att vara tillsammans med sin flock (familjen) i princip dygnet runt.

Fred · « **Svar #8 skrivet:** 24 jul-07 kl 17:58 »

Vilken ras du väljer spelar inte så stor roll. Viktigare då hur du präglar din hund.

Vad gäller önskade egenskaper så är även det mer beroende på individ än ras.

Jag tycker om vallhundsraser då jag vill ha en hund som både kan valla upp tvättbjörn i träd och hämta hem ungar som leker ute.

Har haft goda erfarenheter av schäfer som i nästan alla fall har varit både tjänstehundar (skyddshundar) och familjehundar.
Dom är bevakande mot allt som inte tillhör flocken men samtidigt beskyddande och vårdande mot flockmedlemmarna.

Huruvida hunden mår bra av att bo själv eller inte beror också på individen. Min senaste tjänstehund var en hane som "krävde" väldigt mycket flockgemenskap för att må bra. Har nu även en schäfertik som väljer att bo i enskilldhet.
Hon är en omplaceringshund som har blivit taskigt behandlad tidigare.
Snäll, rar och beskyddande....en dröm att ha som "barnvakt" på gården men väldigt individuell och vill helst "bo" själv i garaget.
Hon har hundlucka både in i huset och ut på gården och kan komma upp till oss i huset när hon vill men väljer själv att hålla sig själv undan för det mesta.

Det är väldigt svårt att råda dig i dina frågor. Men jag skulle tro att du skulle behöva en hund från nån av vallningsraserna med lågt temperament, hyffsad hårdhet (inte för hård om du inte har tidigare dressyrvana) och dådkraft och fasta nerver.

Som sagt....individen är viktigare än rasen.

mvh/Fred

Mårtesgården · « **Svar #9 skrivet:** 24 jul-07 kl 19:07 »

Tack Fred!

Många bra saker att ta till mig. Men det blir ju genast mycket svårare. Att plocka hem en stycke ras är ju mycket enklare än att hitta en speciell individ menar jag. Men det finns nog inga genvägar till den perfekta hunden, som Farbror Barbro skulle ha sagt.
Har sett några tips på hur man kan identifiera olika personligheter (hundligheter) i valpkullar och det känns som om jag nog måste plugga vidare lite där.
Nu är det två som har nämnt schäfern och det kan kanske vara något för oss. Det är oxå den ras som jag har erfarenhet av från lumpen. Men det vore lite kul att prova nåt annat så jag ska leta vidare. Tar och forskar vidare blad vallningsraser...

Tack för tänkvärda rader!

anette i bugared · « **Svar #10 skrivet:** 24 jul-07 kl 19:20 »

Citat från: Angelika skrivet 24 jul-07 kl 11:44

Anette, vilken ras Collie (det finns så många) var det ni hade -kan du rekommendera den som gårds/familjehund ?

Det var en vanlig långhårig, stor collie.
Hon skällde alltför mycket för att vara nån bra gårdshund, alltid var det något att valla in eller bort. Annars var hon bra på många vis. Försvann aldrig från gården, sov gärna "ute" som vuxen. Hon fick vara sällskapsdam till en gammal inkontinent goldentik, som inte kunde sova inne pga att hon kissade utan att riktigt veta var $:-\$ .

Men jag håller med om att det bästa sättet att prägla in flocktillhörigheten är att låta valpen sova i sängen hos människan, från första natten och åtminstone nån månad, gärna lite till och sedan på golvet jämte. Då tar man över mammans funktion och syskonens.

Kimma · « **Svar #11 skrivet:** 29 jul-07 kl 22:22 »

2 av mina hundar sover ute, schäfern och ovtjarkan, de andra två blandraserna sover inomhus i en transportbur eftersom de annars springer runt och hittar på hyss om nätterna. De väger knappt 6kg var och kan inte hålla värmen ute.

Schäfern hade aldrig sovit ute när jag fick hem henne som 3,5 åring, idag vet hon att det är okej att komma in en sväng om jag kallar in henne annars är det utomhus som gäller. De har en varm hundkoja som går in i logen med ett tjockt lager halm att ligga på och de verkar uppskatta sina kojor. Så att hundar inte skulle kunna sova ute är en mänsklig "tycker synd om" egenskap. Som valp kan man gärna ha hunden hos sig i sovrummet för att sen flytta den allt längre ut mot hallen/gården. För att på så sätt få ett bra band till hunden. Men en hund som från början vänjer sig vid att vara ute lider absolut inte av det.

Anna.D · « **Svar #12 skrivet:** 30 jul-07 kl 09:34 »

min personliga uppfattning är att hundar hör hemma i flocken och alla mina hundar hade mått dåligt av att vara separerade från flocken och ligga i en lada.collie har jag och det kan jag säga att han hade skällt tills man släppt in han.jag förstår ju inte varför man ska ha hund om den inte får vara inne?då kan man ha gäss som vaktar gården/Anna

Kimma · « **Svar #13 skrivet:** 30 jul-07 kl 10:33 »

Citat från: Anna.D skrivet 30 jul-07 kl 09:34

min personliga uppfattning är att hundar hör hemma i flocken och alla mina hundar hade mått dåligt av att vara separerade från flocken och ligga i en lada.collie har jag och det kan jag säga att han hade skällt tills man släppt in han.jag förstår ju inte varför man ska ha hund om den inte får vara inne?då kan man ha gäss som vaktar gården/Anna

Dessvärre har folk mer respekt för en hund med stora tänder än en flock gäss. Det är inte alla som vet hur aggressiva de kan vara. Plus att de för mer oväsen och skitar ner mer än en vakthund.

Hundar är individer med päls som är skapta för att bo ute. Ingen av mina hundar visar tecken på att känna sig separerade från flocken, de är ju 2 st ute så de har sällskap av varann.

Personligen tycker jag det klemas för mycket med hundar i vårat samhälle. Jag har valt en ras som tåler ner till 40 minusgrader som vakthund. Om jag skulle ta in honom skulle han riva hela huset i panik över att få vara ute i svalkan. Han är inte avlad för att bo inomhus.

Mårtesgården · « **Svar #14 skrivet:** 30 jul-07 kl 11:39 »

Jag är av den uppfattningen att klemas för mycket med allt i vårt samhälle och det kan ju vara lite farligt. Den uppfattningen alltså.

Jag har en känsla av att händelser vi får nys om genom media såsom djurplågeri, barnmisshandel, lex mariafall osv skrämmer skiten ur oss och gör oss paralyserade. Vad som helst bara vi inte blir som "dom där".
Nu vågar vi inte uppfostra våra barn, ta hand om våra sjuka eller hantera våra djur längre.
Det är en fin balansgång men jag tror det viktigaste är att man inte är rädd. Rädsla är inte kreativt alls...

När det gäller min "superhund" så ska jag kanske söka efter någon vars föräldrar gått ute? Kan det underlätta tror ni?
Kimma:
Tror du att någon av dina utehundar skulle klara sig bra ute även om den var ensam eller är det viktigt med den andra hunden?
Den kanske kan bli kompis med andra djur på gården?

filurfigur · « **Svar #15 skrivet:** 30 jul-07 kl 11:49 »

Citat från: Anna.D skrivet 30 jul-07 kl 09:34

min personliga uppfattning är att hundar hör hemma i flocken och alla mina hundar hade mått dåligt av att vara separerade från flocken och ligga i en lada.collie har jag och det kan jag säga att han hade skällt tills man släppt in han.jag förstår ju inte varför man ska ha hund om den inte får vara inne?då kan man ha gäss som vaktar gården/Anna

Ja jag tänker lite som du faktiskt. Mina hundar skulle bli helt förstörda om de inte fick va med människorna.

Vissa herdehundar, som är framavlade att ta vara på sig själv och vakta sina boskap är ju självständiga och de mår kanske inte så jättedåligt av att inte få vara med flocken, men samtidigt så är väl boskapen deras flock - inte människorna. Så då kanske man har en hund som inte är vidare samarbetsvillig på andra plan?!?

filurfigur · « **Svar #16 skrivet:** 30 jul-07 kl 12:02 »

Mårtesgården - Jag förstår att du vill väl och jag tror absolut inte att ni är några "elaka" eller känslokalla människor, men jag får en känsla av att ni vill ha någon som ska ställa upp på er till hundra procent, men den ska inte vara till "besvär".

Jag tycker att det är härligt med hundar som ställer upp till 100% för sin familj, men jag tycker att det är vår skyldighet att ge samma tillbaka, och i det inkluderas att få vara med flocken/familjen. Och det handlar inte om att klema bort sin hund, det handlar om att se tills dess ursprung och behov. Och olika raser är lite olika, såklart.

Men vill du ha en hund som ställer upp till hundra procent utan att få det tillbaka så är nog faktiskt schäfern ett bra val. De är lite "korkade" på det viset kan jag tycka...

Alla individer är ju som ni redan diskuterat olika, men de allra flesta inom den rasen verkar vilja vara husse/matte till lags fast att de precis fått både skäll och smäll... om de gör det för att de verkligen vill eller för att de är rädda är nog olika. Men många sådana exempel har man ju sett.

Fast ni kanske ändrar er och vill ha hunden inne sen när det väl är dags.

Kimma · « **Svar #17 skrivet:** 30 jul-07 kl 12:38 »

Citat från: Mårtesgården skrivet 30 jul-07 kl 11:39

När det gäller min "superhund" så ska jag kanske söka efter någon vars föräldrar gått ute? Kan det underlätta tror ni?
Kimma:
Tror du att någon av dina utehundar skulle klara sig bra ute även om den var ensam eller är det viktigt med den andra hunden?
Den kanske kan bli kompis med andra djur på gården?

Det spelar ingen roll om föräldrarna gått ute Mårtesgården, valpen "ärver" inte anlagen för att vara ute, det lär den vartefter den växer upp.
Dock skulle jag väl i ditt fall satsa på en hund med någorlunda päls så att den klarar sig ute vintertid. Schäfern är ett bra val som familje/gårds/vakthund. Om det bara är en schäfer med bra psyke och friska höftleder vilket kan vara lite knepigt att få tag på. Det finns men då kostar det. Själv har jag en schäfertik som fungerar utmärkt som vakthund/vallhund/gårdshund, Hon skäller när det kommer nån men är snällheten själv och vill bara kela när hon skrämt folk. Hon hjälper mig med getterna när de ska in på kvällarna och hon håller den stora vakthunden sällskap om nätterna.

Mårtesgården · « **Svar #18 skrivet:** 30 jul-07 kl 12:40 »

Hej filuren!
Näää, vi vill inte ha en korkad hund.

Visst är schäfern kanske något för oss. Vi har ju gott om tid på oss att forska vidare. Det vore, som jag skrev tidigare, roligt om vi kunde hitta någon annan ras som passade mest för att variera oss lite.
Men jag uppskattar tipset!

När det gäller att hunden inte skall vara till besvär så är det klart att det är så. Jag gillar att ha allt på så litet underhåll som möjligt. Det är därför jag har mitt kök rymligt - så att jag ska trivas med att laga mat, mitt golv öppet - så att det blir lätt att hålla rent osv.
En hund med minimalt underhåll gör det ju svårare att missköta den och vi får mer kvalitetstid med hunden.
Jag är fullt medveten om att jag har bra och dåliga dagar och om jag skulle bo i lägenhet med min hund så skulle jag få på tok för dåligt samvete under mina dåliga dagar då jag bara fyller lägsta kravet av min hunds underhåll. Med rätt ras, rätt individ, rätt inskolning och med den frihet som vi kan erbjuda på gården inbillar jag mig att även under mina dåliga dagar så får hunden en bra dag. Det är iallafall målet.

Och visst har du rätt i att hunden tillslut kanske kommer att sluta inomhus.

Om jag känner min flickvän rätt och när barna vuxit till sig lite så kommer dom nog helst att vilja ha hunden inomhus. Det är därför det vore så bra att ha en hund som Kimma. En som hellre vill vara utomhus...

redigering: En hund som Kimma har ska det ju vara... Förlåt Kimma.

Kimma · « **Svar #19 skrivet:** 30 jul-07 kl 13:00 »

Citat från: Mårtesgården skrivet 30 jul-07 kl 12:40

Hej filuren!
Näää, vi vill inte ha en korkad hund.
Visst är schäfern kanske något för oss. Vi har ju gott om tid på oss att forska vidare. Det vore, som jag skrev tidigare, roligt om vi kunde hitta någon annan ras som passade mest för att variera oss lite.
Men jag uppskattar tipset!

När det gäller att hunden inte skall vara till besvär så är det klart att det är så. Jag gillar att ha allt på så litet underhåll som möjligt. Det är därför jag har mitt kök rymligt - så att jag ska trivas med att laga mat, mitt golv öppet - så att det blir lätt att hålla rent osv.
En hund med minimalt underhåll gör det ju svårare att missköta den och vi får mer kvalitetstid med hunden.
Jag är fullt medveten om att jag har bra och dåliga dagar och om jag skulle bo i lägenhet med min hund så skulle jag få på tok för dåligt samvete under mina dåliga dagar då jag bara fyller lägsta kravet av min hunds underhåll. Med rätt ras, rätt individ, rätt inskolning och med den frihet som vi kan erbjuda på gården inbillar jag mig att även under mina dåliga dagar så får hunden en bra dag. Det är iallafall målet.

Och visst har du rätt i att hunden tillslut kanske kommer att sluta inomhus.
Om jag känner min flickvän rätt och när barna vuxit till sig lite så kommer dom nog helst att vilja ha hunden inomhus. Det är därför det vore så bra att ha en hund som Kimma. En som hellre vill vara utomhus...

redigering: En hund som Kimma har ska det ju vara... Förlåt Kimma.

Hehe det är lugnt, jag förstod vad du menade

Författare Ämne: Vad tror ni om det här? (läst 9365 gånger)

Kicki87

filurfigur

filurfigur

Inloggade just nu

Forum

Om tidningen Åter

Nya inlägg

Nytt i ditt landskap

Nya annonser