Mina väggar är målade, så därför kalkar jag inte utan det räcker att skura med vanligt såpvatten. All inredning är dessutom  löstagbar så det lyfter jag bara ut och skrubbar av utomhus. Om du har ohyra kanske det krävs annat medel än såpa?

Fördelen med plastfärg jämfört med krita är att ytan blir slät och blank så den är lätt att torka av och man blir inte vit på kläderna om man råkar komma åt väggen. Min erfarenhet är också att färgen tätar bättre i springor och hörn än kritan. Färgen täcker dessutom mycket bättreän kritan.

Nackdelen med plastfärg är att den inte är andas och därför inte är snäll mot underlaget, inte är särskilt miljövänlig, flagar fult och dessutom ger den en död, blank yta. Näe, tacka vet jag kalk!
Vill man tvunget måla finns det andra, bättre färger att använda!

En större mängd klister i kritan försvårar skrapning av väggarna innan ommålning. Täcker inte heller smuts som vanlig färg gör utan vill man ha det snyggt krävs det att man är noga. Mellan varven är det bra att blanda i mer klister i färgen bara för att ge färgen bättre fäste. Med lite tid och tålamod hittar man färgens olika möjligheter något jag tycker känns som en liten konst i sig.

 

Hur vårstädar jag hönshuset bäst? Kalk? Vad skall man använda? Vad köper man och hur blandar man de olika ingredienserna?

Vilken metod och färg som är bäst beror mycket på underlaget och vilken sorts byggnad man har sitt hönshus i. Läser man svaren i den här tråden finns många bra tips, men kanske har vi glömt att berätta hur själva hönshuset ser ut! Själv har jag hönsen i ett gammalt stall med gjutet golv och putsade tegelväggar, och jag kalkar väggarna, för det är tycker jag passar bäst just i mitt fall!

"Mitt" recept på kalkfärg som går att använda både ute och inne:

Ingredienser:

• Släckt kalk (köp på t ex granngården, kostar mindre än 100:- för en stor säck som räcker "i evighet")
• Vatten
• En borste/pensel att stryka på med. Det finns speciella kalkpenslar i färgaffärer och på t ex granngården. De ser ut ungefär som en liten, mjuk sopborste med kort skaft och är väl värda att köpa (suger åt sig mycket kalk och är bra att jobba med).

Gör så här:
Ta en 10-litershink, häll i kalk, ca 1 liter. Häll försiktigt så det inte dammar - det torra dammet är inte bra att få i ögon och andningsvägar!
Häll på några liter vatten, rör om så det blir en tjock smet.
Häll på mer vatten så hinken blir lite mer än halvfull. Rör om noga.
Nu ser din "färg" ut som blaskigt diskvatten, men det är rätt. :)
Själv brukar jag ha den här blandningen till första strykningen och sedan göra en lite tjockare blandning till nästa strykning, men prova dig fram, det är inga dyra ingredienser! Jo, en sak till - låt gärna blandningen stå en stund innan du använder den så kalken blir ordentligt uppblött. Rör om innan du använder den! (det går även bra att låta kalkfärgen stå över natten om du inte hinner måla allt på en dag)

Pensla på färgen med stora tag, tänk på att röra om i botten på hinken ganska ofta, eftersom kalken sjunker.
Räkna med att det ser bedrövligt ut under tiden du målar, färgen rinner och första strykningen ser det mest bara ut som om du blött ner väggen med något grådaskigt blask, men vänta tills det torkat - det blir inte vitt förrän då! :)
Räkna med att du får stryka minst två gånger - förmodligen tre - för att få ett bra resultat.

Kicki skrev:

Om plastfärgen flagar har man gjort ett dåligt och slarvig underarbete!

Jag undrar lite vilket underarbete som skulle få plastfärg att sitta bra på mina putsade väggar...  ::) Efter att ha konstaterat att vårt putsade uthus är målat med plastfärg som stänger in fukten och gör att putsen spricker och ramlar av - och att vi alltså måste knacka ner all gammal puts och putsa om hela huset, samt att någon gjort en "försäljningsmålning" på 2 sidor av vårt hus med "faluröd plastfärg" så att panelen ruttnar under färgen och vi måste kassera panelen på dessa två sidor istället för att, som på de andra två sidorna av huset, bara borsta av den gamla falu rödfärgen och måla, gör mig inte särskilt positivt inställd till plastfärg...

Gruff - du skriver att du häller kalken i vattnet istället för tvärtom som jag brukar göra. På vilket sätt är det bättre? Att jag gör som jag gör är för att jag tycker det blir lättare att "måtta" på så sätt...

Håller med dig om att det blir bra att låta blandningen stå över natten, men själv är jag usel på att planera, så jag blandar när "målarlusten" faller på...  

Tack för tipset att stryka med kalkvatten sista gången. Det ska jag prova!

Jag har ett fullt modernt hönshus i en ombyggd gammal ladugård. Väggarna är gipsskivor på timmerstommen med tätade springor mellan skivorna och golvet av betong. Vi har satt in en ordentlig skorsten med självdrag och treglasfönster samt elektriska oljefyllda industriradiatorer varpå luften aldrig är fuktig alls utan känns som vanlig inomhusluft. Hela hönshuset är suveränt lättskött och suveränt lätt att hålla fräsch eftersom det även är så lätt att torka av de fläckar som blir på väggarna och i taket. Egentligen skulle vårt hönshus kunna klassas som bara dammigt utrymme och inte både dammigt och fuktigt - som försäkringsbolagen annars klassar sådana utrymmen, t.ex. vad det gäller IP-bestämmelserna på all elektrisk utrustning,  eftersom det är aldrig är fuktigt därinne.
Jag känner alltså inte alls igen beskrivningen med droppande väggar - har inte ens kondens på fönsterrutorna därinne. I mitt hönshus kan jag alltså välja precis vilka material jag vill. På mitt hönshus är ytterväggarna av timmer och träpanel med falu rödfärg och det ruttnar inte.

Till Camilla: En fuktpärr ska ALLTID sitta på insidan av en vägg = mot det fuktiga som inte ska få komma in i väggen. Plastfärg på en yttervägg resulterar i röta eftersom en yttervägg ska kunna andas. Om man målar ordentligt med grundfärg först sitter plastfärgen även på en putsad yta men då ska naturligtvis den andra sidan av den väggen - alltså utsidan - vara av "öppet" material.

Till Gruff: Förr tvättade man inte väggarna i djurens stallar alls. Man skrapade och målade sedan uppepå skiten. Man lade även nya golv ovanpå då det gamla blivit murket + skiten på govlet som man utnyttjade som isoleringsmaterial. Då vi t.ex. byggde om den gamla ladugården rev vi ut 6 lager golv med gammal halm och getspillning under varann innan vi kom ner till det ursprungliga govlet.
Anledningen till att man använde krita var att det var billigt, avskräckande på ohyra som man hade gott om både på folk och djur, och för att det inte fanns någon annan färg att använda i djurstallarna eftersom varken linoljefärg, limfärg eller äggtempera lämpar sig i sådana utrymmen. På den tiden var ju djurstallar iskalla, smutsiga och mycket fuktiga.

Den tiden får vi väl verkligen hoppas att utvecklingen gått förbi. Våra djur ska väl varken behöva ha ohyra, smuts eller fukt!

Nä, Kickis. Ditt hann ploppa ner imellan medans jag skrev :-)

Det är lugnt! *frid i hönshuset igen*  

Nej det blir det inte.
Det är helt enkelt en fråga om att tänka kort- eller långsiktigt,  tänka på hönshållningen som en hobby eller bara som ett sätt att tjäna pengar och till slut: att tänka på hönsen som mina djur = individer eller bara som "slit och släng"- äggmaskiner.
I det långsiktiga tänkandet ligger att jag avser att forstätta med detta många år framåt och investeringar därför i sådant som gör hönshållningen billig i längden, som underlättar skötseln och gör att jag kan motsvara den höga ambitionsnivå jag har på min hobby.
Kortsiktigt  kan det alltså te sig dyrt, men eftersom t.ex. dessa moderna radiatorer är billiga i drift och fönstren är så väl isolerade att de inte släpper ut värmen m.m. så är de inte det i längden vilket gör mina val av kvalietsutrustning ännu lättare.

Att hönsen mår bättre i fräsch luft, dragfritt hönshus, torr och amoniakfri luft kan knappast ifrågasättas. Jag anser höns som individer som är värda att bli visade respekt och få må bra samt bo bra = ljust, varmt, rent och fräscht.
Det är dessutom mycket roligare att visats i ett rent och väldoftande varmt hönshus med fräsch luft än ett kallt, rått, fuktigt och illaluktande! Eftersom jag visats därute en tämligen lång stund varje dag så har även dessa aspekter stor betydelse.

Tack, för dina fina ord :)
Ja, kärleksfullt, ödmjukt och respektfullt är nog rätt bra uttryck för förhållandet mellan mig och mina höns.
Jag tillbringar mycken tid till att läsa och studera dem för att försöka lära mig mer  och mer om dem, deras språk och behov för att på bästa möjliga sätt kunna tillfredställa dessa. Jag vill kunna ge dem ett optimalt bra liv i en så naturlig miljö det någonsin är möjligt och njuter av deras trygghet och tillit till miig.
Kycklingköpare som kommer hit brukar förundras över att  hönsen är så lugna och tama, att jag vet exakt vem som är vem och vilka som är föräldrarna till henne, vilket ägg som vilken höna värper,  vilka egenheter de olika hönorna har och att jag kan handskas med dem utan att de varken blir rädda eller proteseterar.