Jag gillar fakta..och här finns det en hel skottkärra med fakta i ett ämne som diskuterats här några gånger 
Hittade detta på travsports.se och kliptte o klistrade hit det..ifall nån vill läsa..
Behöver hästen mineralfoder på betet?
Hästen är av naturen en gräsätare, och hästen har utvecklats under årtusenden för att klara sin försörjning just genom att beta. Märkligt vore väl om den inte skulle kunna göra detta även i våra dagar.
I den ursprungliga hästflocken finns huvudsakligen växande unghästar, dräktiga eller digivande ston och en och annan hingst. Alltså hästar som anses kräva något alldeles extra. I många av dagens hästflockar finns något så "onaturligt" som valacker och icke dräktiga ston, alltså hästar som inte har speciellt stora krav för sin överlevnad.
En vuxen sporthäst på sommarbete är i balans med det omgivande betet, ett perfekt kretslopp. Den har vuxit färdigt och producerar vare sig muskler, tillväxt, foster eller mjölk. Kroppen tar tillvara precis så mycket som dagligen går förlorat med gödsel och urin, allt annat går tillbaka till betesmarken direkt.
En växande häst eller ett mjölk-producerande sto tar mer kväve från betet, för att ansätta som mjölk- eller muskel-protein, än vad som avges med gödseln och mineralämnen tas tillvara som byggstenar i mjölk, skelett och vävnader. På sikt blir det alltså en utarmning av stuteriets betesmark och tillförsel av näringsämnen till betet kan bli nödvändigt.
Man kan göra en balansberäkning på vad hästen behöver av energi och olika mineralämnen och jämföra det med vad betesväxterna innehåller och av det dra vissa slutsatser.
Låt oss i nedanstående balansberäkningar utgår från en 500 kg:s häst, vilket är vad ett litet halvblod eller en medelstor travhäst väger.
Att utgå från energibehovet är rimligt eftersom en häst alltid försöker äta minst så mycket att den klarar sitt energibehov. Därtill har de flesta av oss den erfarenheten att många hästar betar betydligt mycket mer och blir feta.
Om hästar har möjlighet att välja, föredrar de att beta kort ungt gräs med högt sockerinnehåll. Växter som örter, blad och annat som ratas när grästillgången är god, kan konsumeras under perioder när grästillväxten är alltför liten. Här i jämförelsen kan vi utgå ifrån att det finns tillräckligt med gräs och huvudsakligen titta på vad gräs innehåller av olika mineraler. Den som har en klöverinblandad betesvall kan räkna med mer kalcium och något mindre natrium än det rena gräsbete.
Sporthäst på sommarbete
Hästens dagliga energibehov, om den bara går på bete och inte arbetar, är ca 55 MJ.
Eftersom betet innehåller ganska mycket vatten, ca 80 %, är energiinnehållet per kg inte så högt ca 2,3 MJ och hästen behöver alltså beta ca 25 kg per dag för att täcka sitt energibehov.
Slutsats
Så länge det finns tillräckligt med bete = så länge hästen håller sitt hull på betet, finns det tillräckligt med mineraler. Om det är mycket varmt och hästen svettas tillgodoses ett ökat natriumbehov enklast och billigast genom att man ger hästen en saltsten att slicka på.
Spårämnes- eller mikromineralbehovet tillgodoses i de allra flesta fall, förutom kanske behovet av selen eftersom Sverige har selenfattiga jordar. Selen och E-vitamin arbetar synergistiskt dvs. de kan till viss del ersätta varandra. Betet är mycket E-vitaminrikt och hästen på bete utsätts inte för extrema ansträngningar, varför risk på bristsymptom av selen kan anse vara ytterst liten. Det finns saltstenar som förutom koksalt (natrium) även innehåller mindre mängder spårämnen bland annat selen. Det digivande stoet
Stoet producerar mest mjölk de första 3 månaderna av digivningsperioden och behöver då gott och väl dubbelt så mycket energi som hästen på underhållsfoderstat. Hon behöver alltså beta allra minst 50 kg per dag. För att hinna och orka med detta bör hon gå på ett välskött bete och hon kan mycket väl äta betydligt mer (upp emot 75 kg bete/dag).
Slutsats
Även här är det så vist ordnat att så länge det finns tillräckligt med bete så får stoet tillräckligt med mineralämnen med betet. Om det är varmt ute kan stoet svettas och saltbehovet öka. En saltsten på bete är därför bra att ha även till det digivande stoet.
Den växande unghästen
Denna har behov av lika mycket energi som den vuxna hästen alltså minst 25 kg bete. Om man har en flock unghästar, speciellt hingstar, som motionerar mycket krävs det mer energi och betestillgången bör vara mycket god. Speciellt åringarna som inte betar så effektivt kan behöva många timmar till betning.
Slutsats
Resonemanget ovan gäller hästar av olika storlek. Den mindre hästen har lägre behov och äter mindre, den större hästen har högre energi- och mineralbehov och behöver beta betydligt mer, men balansen blir den samma. Behovet täcks så länge det finns tillräckligt med bete.
· Varför äter då hästar mineralfoder på betet om de inte behöver det ?
Tyvärr fungerar det inte så att hästen alltid äter just det den behöver, den äter med förtjusning det som smakar gott. De allra flesta mineralfoder har någon smaktillsats, just för att få hästarna att äta. Salt är en vanlig smaktillsats, och kanske kan det vara enklare för en häst att äta av mineralfodret istället för att stå och slicka på en saltsten om natriumbrist uppstår. Har man glömt att lägga ut en saltsten blir åtgången av mineralfoder ofta hög.
· Vågar man lita på att hästen får i sig alla mineraler bara genom att beta?
Man vet att smältbarheten = lättheten för kroppen att ta till sig fodrets mineralämnen, är högre i det unga, färska fodret än i ett äldre konserverat foder. Man vet att växterna inte kan tillväxa om det är en allvarlig bristsituation i marken. Det är ju därför man gödslar med NPK = kväve, fosfor och kalium, till slåttervallar där grödan tas bort och kretsloppet bryts, och man vet att kalkning = tillförsel av kalcium är en skördeökande åtgärd och i en jord med bra kalciumstatus är de flesta mineralämnena lättillgängliga. Saknas det näringsämnen i marken växer det dåligt och betet räcker inte till för att hålla hästarnas hull.
· Vad skada gör det om jag för säkerhets skull ger mineralfoder på betet?
Det mineral som man idag ser som den "största miljöboven" är fosfor. Fosfor är en ändlig resurs, dvs. den finns i begränsad mängd på jorden. På sikt kommer ett överskott av fosfor i jorden att följa med regn-, och smältvatten ut genom bäckar, åar och floder till haven där det kan orsaka övergödning. Dessutom är det dyrbart med mineralfoder. Ett tillskott av foderkalk är inte farligt för miljön, och det skadar inte hästen, eftersom överskottet försvinner ut med urinen, men det gör heller ingen nytta · · Men hästen som får stallfoder för att den arbetar och bara går på bete ett par timmar om dagen, behöver den mineralfoder? Då gör man, som alltid innan man beräknar om och så fall vilket mineralfoder och hur mycket man ska ge, en balansräkning med utgångspunkt i fodermedlens mineralinnehåll och hästens behov. Betet kanske ersätter en del av grovfodermängden, hur mycket beror på hur länge hästen betar och betestillgång. Kanske 1/3 eller 1/2 grovfodergivan blir ersatt av bete.
Natriumbehovet ökas om hästen arbetar och svettas och saltstenen måste kanske ersättas med löst salt efter ett "svettigt" arbete. Då hästen arbetar och får ett mindre E-vitamintillskott eftersom betesandelen blir mindre, kan ett selentillskott behövas, och samtliga mineralfoder innehåller selen.
Författare: Christina Planck
christina.planck@lrf.se
Källor
1. Bete och betesdjur,
Jordbruksverket 1992
2. Hästen - Näringsbehov och Fodermedel,
SLU
Tillbaka
