När jag började med bin (strax efter stenåldern enligt mina barn) för snart 30 år sedan så byggde jag själv precis sådana kupor du nu beskriver. Mitt yrke är möbelsnickare, så det var en enkel sak, och de blev välgjorda och hållbara, bina älskade dem. Kuporna var bra, bina var hemska. Men de gav ohyggliga skördar, aldrig under 100 kilo/samhälle oftare uppåt 150.
Jag visste inget om drottningodling, men däremot om heltäckande skydd.
Kuporna lever än i Ångermanland, bina likaså men de har väl bytt drottning själv ett antal gånger genom årens lopp.
En välbyggd kupa av norrländskt virke kan säkert hålla i 100 år, säkerligen mer.
Nåväl...
Jag isolerade samhällena med tillskuren frigolit runt yngelrummet, uppåt använde jag gullfiber.
Numera i sydsverige har jag uppåt använt gamla täcken eller filtar. Tror dock att gullfiber kan vara bättre, gamla täcken och filtar vill ibland mögla av fukten och värmen. Jag har inga erfarenheter av att gullfiber uppåt någonsin möglade.
Ett antal år i sydsverige har jag haft trågkupor typ "Varberg".
Dessa isoleras ju runtom med alla möjliga material. Jag har använt "friolitpuffar"åt sidorna. Uppåt har jag använt täcken alt. filtar. Jag har än idag av nostalgiska skäl kvar en sådan kupa. Täcket lades på för tre-fyra dagar sedan, frigolitskiva mot bakväggen. Bina tycker nog nästan att det är för varmt nu, de kryper ut genom bigången bakåt vid rambärarlisten och sitter och klasar sig i kylan. Å andra sidan är det ju ett ohyggligt kraftigt samhälle som sitter på trånga 11 ramar Svea, och som var mer än bräddfyllt med yngel för en månad sedan. De har lyckats dra ner 18 kilo foder, så de överlever nog och förhoppningsvis så kommer dessa Buckfastbin att ge rejäl skörd nästa år.
Av mina övriga samhällen sitter de på Nacka kupor av frigolit. De flesta på en låda Dadant. Några få på LN. Nästa år är det slut med LN. Dadant har nu under ett antal år visat sig vara ett så överlägset format att jag konsekvent kommer använda detta format.
Möjligen undantaget min gamla återstående trågkupa Svea...
