hemmamamma - försäkringskassan

[hemmamamman]

En annan grej som kan bli problem är väl a-kassa, om man är föräldraledig "för länge". Har för mig att några här på forumet nekats a-kassa efter föräldraledigheten av den orsaken.. Då är det ju meningslöst att betala nån a-kasseavgift under föräldraledigheten..

Det hände mig när jag var hemma med lillan. Jag hade jobbat och betalat a-kassa i 15 år, inklusive dom åren jag var föräldraledig. Jag hade ett fast jobb att gå tillbaka till men det var på natten och jag blev nekad en dagtjänst så jag sa upp mig och skulle bli arbetssökande med a-kassa. Men icke sa nicke jag hade varit mamaledig för länge för att få a-kassa trots att jag betalat under hela min mammaledighet. Jag var tvingen att jobba heltid ett år innan jag skulle få a-kassa. Därför gick jag ur den, varför betala till något som jag i alla fall inte får utnyttja?

[Anso1971]

Jag vet inte om det fungerar som jag tänker nu...men om din man har eget företag och du jobbar där, så kanske - om du blir gravid - att du tar ut lön och inte han, fram till förlossningen. För då borde din föräldrapenning beräknas på din lön. Om ni klarar er på vad han tar ut idag, så borde väl du kunna ta ut de pengarna istället för han? Om du blir gravid alltså.

Men jag vet som sagt inte säkert om man kan göra så.

[kattenihatten]

Det hände mig när jag var hemma med lillan. Jag hade jobbat och betalat a-kassa i 15 år, inklusive dom åren jag var föräldraledig. Jag hade ett fast jobb att gå tillbaka till men det var på natten och jag blev nekad en dagtjänst så jag sa upp mig och skulle bli arbetssökande med a-kassa. Men icke sa nicke jag hade varit mamaledig för länge för att få a-kassa trots att jag betalat under hela min mammaledighet. Jag var tvingen att jobba heltid ett år innan jag skulle få a-kassa. Därför gick jag ur den, varför betala till något som jag i alla fall inte får utnyttja?

Samma ska hände mig efter barn nummer 2. Men i mitt fall så var ursäkten att jag inte fyllt 25 när jag avslutat mina studier.......så därför blev jag nekad ersättning, och skulle få arbeta ett år, typ heltid. Så jag gick också ur.

 Håller helhjärtat med dig; varför betala för något jag ändå inte får utnyttja (med så fåniga ursäkter dessutom).

Nä efter vi skaffa barn igen, så ska jag försöka lappa ihop det ekonomiska livet ......utan dagis, eller med så lite dagis som möjligt (vi har ett jättetrevligt bya dagis....fast jag tycker ändå at det bästa är att vara hemma tills man är 3-4 år).

ÅÅhhh......vilken kamp man får föra bara för en så naturlig sak som att få vara med sina barn.

innan jag fick mitt första barn så sa jag; över min döda kropp att mitt barn ska på dagis.

....men efter barnet fötts och växt till sig, så mötte vi verkligheten.........dvs. det fakum att det är oerhört svårt att få ekonomin att gå ihop för en familj på bara en lön......om man inte gift sig rikt......så med en make som (liksom jag) jobbar som undersköterska, så är det en ständig kamp för att kunna ägna tid åt barnen istället för lönearbete...

Men man får titta på det från en optimistisk synvinkel......nu har jag hus, och kan mycket effektivare sänka våra kostnader, 

[Brutalblå]

Det gäller väl att välja väg - antingen satsa på att klara sig själv utan vanlig lön och utanför de skattefinansierade trygghetssystemen om man bedömmer att det är riktigt. Då får man själv lösa sin trygghet genom att lägga undan en buffert och "bygga bort" pengaberoende med egen elförsörjning, isolering, livslogistik som inte kräver bil, stort vedförråd eller vad det kan vara.
Fortfarande ställer samhället då upp med en litenliten trygghet - socialbidrag om man inte äger, pytteföräldrapenning etc.

Eller så lönearbetar man och får därmed tillgång till socialförsäkringar etc. "fullt ut".

Men Försäkringskassan, Skatteverket etc. är serviceinstitutioner. De svarar på frågor om vilken inkomst de kan "tro" på utan att upptaxera en, om vad som gäller om du blir sjuk/gravid/annat. Ring och kolla! Bra början finns på webben, som här: http://www.forsakringskassan.se/privatpers/

Annars håller med om att största risken är skilsmässa: Ingen inkomst, ingen sjukpenning och kanske en längre tid borta från arbetsmarknaden. Se till att du är trygg även på egen hand. Annars hamnar du också i ett underläge de gånger det verkligen skär sig.

Ersättning vid arbetslöshet/sjukdom/föräldraskep är en rättighet i vissa fall, men det kräver också att man följer spelreglerna för att få dem. (Inte för att jag gillar hur de spelreglerna förändrats det sista.) Systemet bygger på att vi alla bidrar. Och a-kassa är tänkt att hålla en under armarna efter att man har förlorat ett jobb (som man som standard brukar ha).

[kattenihatten]

Det gäller väl att välja väg - antingen satsa på att klara sig själv utan vanlig lön och utanför de skattefinansierade trygghetssystemen om man bedömmer att det är riktigt. Då får man själv lösa sin trygghet genom att lägga undan en buffert och "bygga bort" pengaberoende med egen elförsörjning, isolering, livslogistik som inte kräver bil, stort vedförråd eller vad det kan vara.
Fortfarande ställer samhället då upp med en litenliten trygghet - socialbidrag om man inte äger, pytteföräldrapenning etc.

problemet med att själv skapa "tryggheten" är att det kräver pengar till att börja med......om man redan p.g.a. svag ekonomi har problem med att skära ned på arbetstiden, och vara hemma, så får många räkna med att de heller inte kommer att ha kapitalet som krävs för en vindsnurra, bra/bättre värmesystem, miljöbil (i min kommun finns mycket sparsam koliktivtrafik, nästintill omöjligt att utnyttja när man jobbar kväl och helg), jordkällare, mulltoa, etc.

Men man gör vad man kan......har man inte kapitalet så får man lösa saker på det sätt som det låter sig lösas på....och kanske över en längre tidsperiod......

[Magiana]

Hur mycket det blir om du blir sjuk har jag mindre koll på..

Är man nollad på FSK har man inte rätt till någon sjukpenning även om man blir så sjuk att man hamnar på sjukhus. Kravet för att få behålla sin SGI är att man vid arbetslöshet varit inskriven på AF från första arbetslösa dagen och att man varit tillgänglig för arbetsmarknaden i samma omfattning som man tidigare jobbat.

Det är bara om man bedöms som arbetsoförmögen i minst ett år som man kan få sjukersättning. För att få sjukersättning behöver man ingen SGI.

[rismalt]

Jag förstår faktiskt inte varför du tror att du vid sjukdom och barnafödande behöver mera pengar än annars, d v s om du tror att ni kan leva på en lön. Däremot ligger du risigt till vid en skilsmässa. Tro mig, jag har tänkt på detta - har varit hemma länge nu - inte helt frivilligt - , för att min pojke har särskilda behov. Här i Tyskland har jag fått noll hjälp hittills och inte ens diagnosen gick att få förrän efter 14 år. Om jag blir sjuk får jag ingenting (däremot är jag sjukförsäkrad och kan gå till doktorn), om jag behöver ett jobb ingen ersättning  och om jag till äventyrs skulle få en sladdis, så skulle jag efter omställningen till det svenska fantastiska systemet inte få mer än miniminilitet. F ö vet jag att min svägerska i Sverige, som fick barn direkt efter studierna fick ingenting eller nästintill ingenting i föräldraersättning.

Men kolla upp det jag har tipsat om. Socialen, skattisen och CSN kanske inte tror att ni kan ha ett bra liv på en inkomst. Och det kan bli tufft att slåss mot myndigheterna.

vad då minilitet? jag fick lägsta föräldrapengen och det var 4200 efter skatt ;-)
nej seriöst, det är fullkomligt galet att man kan få så lite. jag bara tänker på vilken mardröm det varit om jag varit ensamstående när barnen kom.

[mitt ljuva hem]

Jag hoppade av jobbkarusellen och blev hemmamamma. Vi levde på makens lön som tyvärr inte är så stor. 3 år var jag hemma med föräldrapenning. 3 dagar i veckan tog jag ut. 1,5 år har jag jobbat på timmar för att vi ska kunna renovera huset osv. Men nu tyvärr så har jag börjat jobba 50 % igen det fungerade inte så bra som vi hade hoppats. Alla vitvaror har behövts bytas, bilen har gått sönder med jämna mellanrum, toaletten och alla rören i badrummet är helt kassa osv. Jag har hoppat av a-kassan och har inte betalat till den på länge. När jag var sjuk fick maken ta ut tillfällig föräldrapenning för att kunna ta hand om barnen. Jag sökte efter en sjukförsäkring som jag kunde använda mig av om jag blev sjuk på det viset att vi då kunde få ersättning när maken var hemma och jag var sjuk. Men hittade aldrig någon sådan. Det bästa tipset jag kan ge är att försöka dra ner så mycket som möjligt på alla utgifter. Jag ångrar inte en sekund att jag sa upp mig och blev hemmamamma. Det enda jag ångrar är att jag nu har börjat jobba igen.

en jag känner har aldrig jobbat,hon och maken lever på de 13.000 han får in via sitt jobb, det klarar de villa,bil,mat,tonåring på.