Jag läser lite om diodbryggor och hur dom omvandlar växelström till likström. De hackar alltså av sinusvågen och vänder om den, eller hur man nu ska förklara det. Så man får istället för 50 cykler per sekund (50hz), 100 positiva halvcykler.
Gör man det med 3-fas som har 3ggr mera cykler så får man en mycket jämnare våg med överlappande halvcykler som gör spänningen jämnare, 300hz borde det väl bli.
Jag undrar då, gäller samma för tvåfas operation? De två faserna är ju också ur fas till varandra tycker jag, så borde inte samma effekt skapas, fast här blir det 200hz?
Nej, svetsen har ju ändå en enfasbrygga och enfastransformator. Det spelar ingen roll för den att det råkar finnas en tredje fas oansluten i samma kontakt där du har kopplat in den mellan två faser. Egentligen bör man ju kalla den här matningen för 400 V enfas. Det är precis samma förhållande som i vanliga enfasuttag i elnät där man istället för 230/400 V har 3 x 230 V utan nolla, och där enfasuttag, lampor mm är inkopplade mellan två faser. Så ser det t ex ut i många äldre elnät i Norge och Spanien, och på vissa håll i t ex sjukhus och industrier i andra länder. I Sverige försvann de sista näten av de slaget ur allmän eldistribution för ca 20 år sedan, det var dels hus som låg längs järnvägar och fick sin matning från järnvägens hjälpkraft och dels en del äldre villaområden utanför Stockholm som höll ut länge med 3 x 230 V.
Ett "riktigt" tvåfasnät har en nolla och två fasledare med 90° fasförskjutning mellan spänningarna. Det har inga direkta tekniska fördelar framför ett vanligt trefasnät men förekom ändå när förra seklet var ungt, för att kringgå patent och dyra licensavgifter på trefassystemet. Med en speciell koppling "Scott-koppling" kan man medelst två transformatorer överföra energi mellan trefas- och tvåfasnät, det har använts ibland då man vill koppla in stora enfasiga laster till ett trefasnät utan att få alltför stor osymmetri. Den lösningen användes av Uddeholmsbolaget en gång i tiden, det var en brukskoncern med vattenkraftverk, pappersbruk, järnverk, gruvor, egen järnväg mm. Bolagets eldistribution skedde med 25 Hz trefas , som via Scottkopplade transformatorer omvandlades till tvåfas där vardera fasen fick mata var sin sträcka av järnvägen.
För övrigt tycks tvåfas ha varit särskilt vanligt i Belgien och Frankrike. Kanske inte för allmän distribution men däremot inom industrier med eget kraftverk. Ofta var frekvensen 30 eller 33 1/3 Hz.
