Jag är uppväxt vid en av svergies mest barkborrdrabbade områden. Har en bild där vi familjen stod vid en 500m lång timmervälta från vår skog. Allt nedtaget då granbarkborren gjorde sitt.

väcker ganska underliga minnen till liv.
Till ämnet:
Blåsvampen kan faktiskt vara väldigt tjusig.
En snickare där hemma gjorde en hel köksinredning av detta virke. Jag får säga att detta kök var något av det finaste jag sett. Färgen är alltså inte geomgående utan skiftningen följer de innre årsringarna. ca halva stammen ut. Att se alla skåpluckor och lådor limmat av detta virke var en upplevelse.
Granbarkborren:
Som namnet säger lever de av barken som ligger närmast stammen. Den har inga orsak att ta sig in i virket.
Barkborren svärmar när temperaturen kommer över 18 grader. Hanarna flyger och letar rätt på helst skadade eller sjuka träd. Finns inte detta tar de friska. När hanen satt sig gör den en liten parningskammare och släpper ut feromoner. Det lockar till sig honor och andra hannar som känner att här finns ett träd som går att käka. Honorna börjar gräva sig ut från ingångshålet (de stora 8 tandade uppåt och nedåt de 6 tandade som är mindre lite hur som helst) Där lägge de ägg som i sin tur gräver sig åt sidan.
Till slut torkar och dör trädet och då barken torkar så försvninner insekterna.
Detta lärde jag mig som liten grabb av en barkborrejägare som bodde hos oss för att forska i hur man skulle få stopp på eländet. Det var hans kompisar som sedan tog fram rörfällan med feromontejpen.