Hur gör jag en äng?

[Anette]

Idag har jag min mark insådd med någon typ av vall för hästar. Det var odlingsmark innan men vallsådden ingick i gårdsköpet. Såddes 2007. Marken är uppdelad i fyra bitar. Två är betesmark för kor och får, de andra har jag slagit till hö. Tanken är att stängsla in allt så småningom så djuren kan rotera lite bättre. Då tar jag hö från de bitar som djuren inte går på.

Vallen ser ganska tråkig ut med bara en sorts grovt gräs och något annat enstaka gräs. I hagarna där djuren går finns det gott om maskrosor och tyvärr tistlar och ängssyra. Jag vill ha en riktig gammaldags äng med mängder av blommor och örter, hur ska jag göra då? Bara låta det vara och hoppas att det etablerar sig fler örter och växter? Jag ska väl inte gödsla, det räcker väl med djurens spillning?

Som ni förstår är jag ganska okunnig om detta.

[Anders S]

Äng är en permanent slåttermark, som alltså inte plöjs eller harvas. Traditionellt ska en äng inte heller gödslas. Gäller särskilt om man vill få en fin äng med mycket blommor, s.k. blomsteräng. Denna gynnas också av att man slår sent, när det mesta blommat över och börjat bilda frö.
Slåttervall är en slåttermark där jorden periodvis plöjs. Brukar ingå i en växtföljd med andra grödor, t.ex. spannmål.
Beteshage eller hagmark är en permanent betesmark.
Betesvall är ungefär som slåttervall men används till bete i stället för slåtter.

Det du har verkar vara betesvall och slåttervall eller kombinerad betes- och slåttervall. Om de inte plöjs kan de med tiden övergå i slåtteräng eller beteshage, även om det kommer märkas att de för länge sedan varit plöjda och harvade och antagligen stenrensade. Man brukar hålla isär slåtteräng och hagmark. Jag vet inte hur det blir om man kombinerar men det går nog också. Jo förresten jag vet ett ställe där man kombinerade och det fungerade. Men där gödslades slåttervallen, först med konstgödsel, senare med urin. Och när djuren går där så gödslar ju även de. Det växte inte särskilt mycket blommor där som jag minns det. Djuren behöver ju också mest blad att äta - inte så mycket blommor. Men blommorna fyller ju andra funktioner, bl.a. till att njuta av.

Maskrosor, tistlar och ängssyra tyder dock på en del problem, som kan göra det svårt att ha en permanent slåtteräng eller hagmark. Du kan ju testa att putsa bort/slå ner tistlarna och syran återkommande. Det kan också handla om vilka djurslag du har, hur mycket djur, problem med marken, t.ex. dränering, markpackning etc. En vanlig lösning är ju annars att bryta vallen (plöja och harva el dyl), och sen odla nåt annat nåt år och sen så ny vall. Men då blir det ingen slåtteräng eller hagmark av det.

Vilka ogräs du har kan säga en del om vilken typ av problem du har med marken men jag kan inte säga på rak arm vad det är.

[Tjalve]

Det är ju lite svårt eftersom du redan har tistlar och syror. Slår man tidigt hindrar men ju deras spridning men samtidigt är det ju inte bra för blommorna. Ofta får man problem med sådana växter eftersom djur eller maskiner skadar valen tidigt innan den riktigt etablerat sig. Händer när det är blött och man kör på eller betar för hårt med stora djur. Är det inte mycket går det ju att slå av tistlarna och syrorna några gånger per säsong med lie eller röjsåg. Finns även speciella ogrässkärare/harvar som dras med traktor och skär av de grova ogräset men det är nog inte realistiskt här om du inte kan leja in för det.
I vanliga fall  hade det varit tid att bryta upp en vall från 2007 eftersom den börjar bli gammal. Kanske det är rätt här också och så in med någon bättre blandning.

[Anette]

Tack för svar.
Jag ska gå runt och ta tistlarna och syrorna för hand. Har inte jättemycket mark, ca 6 hektar. Har tyvärr inga maskiner så omsådd är inte aktuellt. Betas bara av lätta djur som gutefår och fjällnära kor.

Det är nog kombinerad betes-och slåttervall jag vill ha som förhoppningsvis övergår till ängar och hagar. Örtrik och fin som ger fint hö och är gott och nyttigt för djuren

jag såg i filmen "Den sista bonden på Tämmesboda" att han gick och strödde frön i komockorna, jag ska prova det.

[saperda]

Intressant, jag har själv skapat slåtterängar av gammal vall. Det går men det tar sin tid. Men på tio år är de nu mycket blomrika med prästkragar, åkervädd, rödklöver, sommarfibbla, rödklint med mera. Problemet är att marken är för näringsrik, de verkliga slåtterängsväxterna vill ha så magra förhållanden som möjligt. Du magrar ut marken genom att slåttra den varje år, i början kan det vara bra att ta hö två gånger om året så magrar du ut marken bättre. Mitt förslag är att du har kvar uppdelningen av bete och äng, alltså att du betar betesmarkerna och tar hö på ängarna. Sedan kan du släppa på djuren på efterbete i ängarna på höstarna. På hösten/våren kan du även så in lämpliga växter som du sår in i ängen. Frön kan du hitta i närheten eller beställa från företaget Pratensis som säljer ängsfröer och även plantor. Bra växter sådan äng ser du ovan. Du behöver inte vara så nitisk mot ängssyran det är en viktig näringsväxt för många insekter och dessutom bra att ta tillvara som sallad. Även betesmarkerna behöver magras ut för att de ska mer artrika att magra ut dessa är svårare, med tanke på det atmosfäriska kvävenedfall med mera. Ett sätt kan vara att bränna dem på våren om det finns torr förna kvar. Då försvinner en del näring, det blir mindre mossa och blomväxter gynnas.

[Jonas från Backfors]

En äng är ju egentligen en yta som man slår varje år för att ta hö och sedan inte plöjer eller bearbetar på annat sätt. Men de allra flesta ängar som idag finns har ju en gång i tiden blivit bearbetade på ett eller annat sätt. Tex genom att det brändes skog. Så visst kan man göra en egen äng genom att helt enkelt bestämma sig för att inte plöja marken nåt mer. Om sen ängen kommer bli artrik eller ej är ju en annan fråga. Var ju inte så att de förr i tiden strävade efter att få en artrik äng. Nej de fick det eftersom de inte hade tillräckligt med gödsel att både tillgodose åkern och slåttermarken. När man så slagit ett femtiotal år så börjar man verkligen ha magrat ut markerna och då uppstår den enorma mångfald av kärlväxter som finns i de gamla ängarna. Sen är det inte säkert att de är jättevackra blomsterängar för det. Här uppe i norr domineras ängen ofta av många olika sorters gräs och späda örter som för gemene man kanske inte ser så mycket ut för världen.

En gödslad gammal vall som förvuxit med hundkex, smörblommor och midsommarblomster kan säkert i mångas ögon vara en betydligt vackrare "äng", även om artrikedomen är väldigt mycket lägre.

Så smaken är lite som baken helt enkelt. Vill man ha vackra blommor, kulturhistoriskt värdefulla ängar, artrika ängar eller bara ett bra bete till djuren...

[Råbark]

Vill tipsa om att kolla upp hur markanvändningen tidigare har sett ut. Har marken brukats som äng? Eller har den varit naturbetesmark? Ingetdera eller åker? Om marken aldrig brukats som naturlig fodermark är chansen ganska liten att en ängsflora ska kunna etablera sig och då är insådd av sådana växter nödvändig. Många ängsväxter lämnar dessutom ingen fröbank i marken vilket också talar för insådd. Bäst är att ta frö från en så närbelägen äng som möjligt.

I övrigt handlar det mest om att göra som ovanstående skrivit... marken måste göras så näringsfattig som möjligt. Faga ängen på våren och ha djur på efterbete. Så länge du inte har en ängsflora ser jag inget hinder för att slåttra två gånger.

För att ta reda på tidigare markanvändning kan det vara värt att kolla upp historiska kartor på Lantmäteriet: http://historiskakartor.lantmateriet.se/arken/s/search.html
Jag rekommenderar också denna skrift för den som vill fördjupa sig lite i ängsflora och naturliga fodermarker (äng & naturbetesmark). http://www.botan.su.se/polopoly_fs/1.71418.1326706514!/PlantsEcology_2007_1.pdf