Det kommer mig osökt att tänka på förra våren. (lika lång vinter då)
Min sugga hade grisat 1 mars så kultingarna var drygt en månad.
Jag kom till dom med en ensilagebale, rullade ut den 3-4 meter, solen sken.
varmt och skönt man kände jordlukten som steg mot skyn.
Jag satte mig ner , och lutade mig mot ensilagebalen, njöt av all solvärme.
Alla smågrisarna sprang runt omkring mig, Fanny som suggan heter kom och lade sig brevid mig, jag kliade henne på magen hon gillar det .
Fasen när jag satt där så somnade jag, och när jag vaknade så hade jag en av hennes kultingar i knät, som hade krypigt upp och lagt sig och sova i knät på mig.
Snacka om att vara svinaherde.
I dag har den kultingen 8 små egna kultingar, och det är nog världens snällaste sugga.
Så våren är en härlig tid, livet är underbart ibland.
