Alternativ.nu
Övriga ämnen => Jakt och fiske => Ämnet startat av: Skogsmullan skrivet 22 jun-09 kl 22:09
-
Måste göra ont att få en krok i ansiktet. :o
-
Glömm för alldel inte alla människor,med ansiktet fullt av skrot.
-
Måste göra ont att få en krok i ansiktet. :o
Tänk på alla små myror som du tramar på. ;D
Tror du inte att dom får ont efter att du har tramat runt på dom med dina dyra sportskor?
-
;) Läser just en bok om buddhismen.....den borde du också läsa.
-
Skruvis?
-
Skruvis?
Då borde vi redan ha hört tugget om den perfekta ekonomin. ;)
-
Jag säger bara: Shit happnes, then you die.
Men jag håller med Skogsmullan på EN ENDA PUNKT, tror jag: sportfiske har jag ingen förståelse alls för.
Att fiska är bra och att äta fisk är bra, men att dra upp fisk för släppa tillbaks den i vattnet är inte bara idiotiskt, det är djurplågeri utan nån som helst mening.
Äter man inte själv upp fisken man krokat så ger man den till katten eller hunden eller hönsen eller grisarna.
-
Kom precis hem från sjön efter att ha krokat en fisk mitt i ansiktet, ni kan tro att det smakade bra. In i folie med peppar, salt, citron och smör och upp på grillen helt underbart.
-
Skruvis?
Ja jag började också undra om hon skaffat sig ett nytt kall ???
-
Enligt Emelie Kajsdotter (känd djurkommunikatör) har växter också känslor. Ok att det gör lite ont och är lite otrevligt att dö, men fisken har i alla fall haft ett bra liv till skillnad från de danska grisarna. Du och jag ska också dö en dag. Det kanske inte alls blir kul.
Gunilla
-
Måste göra ont att få en krok i ansiktet. :o
Tycker du vi skall börja använda Kulvapen när vi fiskar ? eller slaktmask istället kanske !
-
Tycker du vi skall börja använda Kulvapen när vi fiskar ? eller slaktmask istället kanske !
Man har faktist provat det i sverige men det förbjöds. ;D
Förr använde man hagelbössa, påkar mm för att slå ihjäl gäddorna vid lek.
-
Har du någon gång hållit i en snorgärs (gers, gärs, luv, snoris, kärt barn har många namn)? En liten insjöfisk som ser ut ungefär som en blandning mellan abborre och gös men mycket mindre. Den är väldigt vass både på fenor och gällock, mycket vassare än abborren, och detta tvekar den inte att använda som försvar.
Jag har rensat mycket fisk, både gädda, gös och abborre, och hos alla sorter är det väldigt vanligt att man hittar just snorgärs. Särskilt hos gösen som är en nattaktiv fisk vilket även gärsen är.
Jag vill påstå att detta bevisar att fiskar inte är lika känsliga i munnen som du och jag. En snorgärs är nästan omöjlig att själv ta i utan att sticka sig, dessutom blir såret lätt infekterat o sticker man sig vid en fingerled får man ont i den flera dagar. Rimligen borde även rovfiskar som äter upp dom bli stuckna. Varför skulle dom då öht taget ge sig på gärsen om det innebär ont i munnen en vecka efteråt?
Därmed inte sagt att dom inte känner något för det gör dom säkert, men dom upplever det inte på samma sätt som vi människor. Vi ska sluta förmänskliga alla djur utan att för den skull behandla dom med respektlöst.
En riktig "sportfiskare" (jag gillar inte det uttrycket, fritidsfiskare är bättre) som vet hur man behandlar fisken utan att skada den i vare sig mun eller det känsliga slemlagret tycker jag inte klassas som djurplågare för att han återutsätter fisk han inte vill ha. Jag har själv fått bevis på att fisken inte tar nån skada av ett återsläpp om man hanterar den rätt, varken fysiskt eller psykiskt. En gång när jag metade fick jag en liten abborre med ett speciellt sår på sidan som den antagligen fått av en gädda. Jag släppte i den då den var för liten att äta. Under en kvarts tid fick jag upp samma abborre tre gånger! Han kan då inte haft så särskilt ont i munnen ::)
Det som är helt galet enligt mig är:
-Ta upp en massa fisk under deras lek
-Slänga fisk man inte vill ha i skogen. Den kunde lika gärna ha behandlats på ett korrekt sätt och fått gå tillbaka till sjön.
-Yrkesfiske där man vräker upp fisk som egentligen behöver växa till sig och få leka. Det som stör mig är även att denna fisk inte avlivas direkt utan får kvävas till döds. Alternativt slänger halvt döda fiskar överbord för att det är fel art eller att dom inte håller måttet. En riktig "sportfiskare" avlivar omedelbart den fisk han tänkt behålla och släpper enbart tillbaka den fisk han vet inte är skadad.
-Fiska i en sjö där man inplanterar ädelfisk regelbundet och säljer fiskkort. Ungefär lika korkat och lite "sport" i som att skjuta hjort i hägn.
-
Ungefär lika korkat och lite "sport" i som att skjuta hjort i hägn.
Du har tydligen aldrig varit vid ett jakthägn. ;)
Skulle tro att det bara är några få procent av jägarna under ett år som kommer dit som lyckas skjuta någon hjort.
Hela grejen med jakthägn går ju ut på att man skall få en spännade upplevelse men om man skulle skjuta någon så minskar antalet djur i hägnet.
Vilket det inte får göra om hägnägaren vill tjäna pengar.
Så jakthägn brukar vara på 30-120 hektar och ligga i väldigt svårjagad teräng.
Dom hägn du ser efter vägen där hjortarna går på platt gräsmatta har inget med jakt att göra utan är ren uppfödning.
-
Hela grejen med jakthägn går ju ut på att man skall få en spännade upplevelse
Det är väl där våra åsikter går isär mest. Jakt är helt okej för mig, men det är inte för att det är en spännande upplevelse utan det är för att skaffa mat.
Men nu handlade tråden om det gör ont i fiskens mun vilket jag har konsterat att det säkert gör men inte på samma sätt som om en människa skulle få en krok i munnen.
-
Det är väl där våra åsikter går isär mest. Jakt är helt okej för mig, men det är inte för att det är en spännande upplevelse utan det är för att skaffa mat.
Vi har nog samma åsikter. ;)
Men jag skrev vad grejen gick ut på. Inte att jag personligen tyckte att det var en jakt som jag själv skulle vilja göra.
Jag tror att dom mesta jägarna är imot hägnjakt.
Jag känner ett antal jägare som fick i uppdrag att avliva en massa hjortar i hägn pga att det inte gick att fånga in dom. Har för mig att det var någon provtagning som man blev tvungen att göra på hjortar.
Dom hade väldiga problem. ;)
Hjortarna kan hägnet till 100% och vet precis vart man skall smita undan.
-
Tack humleblomster för att du skrev inlägget jag inte orkade skriva.. :)
Fiskens upplevelse av "smärtan" en krok åstadkommer är inte i närheten av hur vi människor uppfattar detsamma. Fisken har något som kallas nocieption (stavning?) vilket innebär att de inte påverkas på samma sätt som vi av vävnadsskador. Precis som humleblomster skriver skulle en rovfisk aldrig kunna äta vare sig abborre eller gärs om det vore så, för oss skulle det vara att sätta tänderna i en spikmatta eller dylikt.
Själv har jag lusläst det mesta i ämnet och även gjort fältstudier, allt för att jag med gott samvete ska kunna ägna mig åt nåt jag verkligen uppskattar, nämligen flugfiske. Jag fiskar ganska mycket, men avlivar nästan ingen fisk, men gör det ibland ändå, tex. fisk som inte skulle klara en återutsättning och den äter jag, i övrigt är jag vegetarian.
Men jag tycker det likväl är bra med folk som ifrågasätter, med andra varelsers väl och ve i åtanke, det är enbart positivt!
-
Nog tycker jag att det är bättre att skjuta en älg i skogen med ett skott istället för att höra sportfiskarna stolt berätta att dom kämpat med en fisk på kroken i tre timmar. ::)
-
Jag brukar använda handgranater när jag fiskar och jagar. Fångar jag inget så går jag över till bazooka, de brukar fälla både björn och älg samt röja hela vägen fram dit.
-
Nog tycker jag att det är bättre att skjuta en älg i skogen med ett skott istället för att höra sportfiskarna stolt berätta att dom kämpat med en fisk på kroken i tre timmar. ::)
Utrustningen ska givetvis anpassas efter storlek på fisken man är ute efter, för att göra så lite åverkan på fisken som möjligt, för att hålla nere mjölksyrenivåer med mera. De man kan, i ordets rätta bemärkelse, kalla för sportfiskare vet detta.
Dessutom blir det fler och fler som sätter etiken främst vid vattnen.
Utan sportfiskare hade många vatten varit fisktomma, fler älvar utbyggda och vattnen smutsigare. Se på projektet att hjälpa laxen i Byske- och Kågeälven där man löser in fiskfällorna, nu senast.
Jag önskar att folk bara tog reda på lite fakta innan man dömer ut andra. Den miljövård som sportfiske"rörelsen" utför, alla ansträngningar för friskare vatten och natur, kampen mot vattenkraft osv.
Detta bara struntar folk i, sportfiskare är människor med sadistiska böjelser, som lever för att plåga fiskar. ::)
Verkligheten är en annan!!!
-
Jag har en jobbarkompos som är 100% sportfiskare och det är rätt ofta som jag hör honom svära långa remsor över endra sportfiskares uppförande.
Det verkar som en del sportfiskare har fått ett elittänkande.
Förra året var han uppe i nordnorge på en fiskekamp.
Där fanns det tydligen minmått och antal kg som man får ta upp.
Han råkade i bråk med ett gäng andra svenskar som hade på tok för mycket fisk och massor av fisk under minmått.
I vintras råkade han i bråk med en annan sportfiskare i en fiskebutik som klagade på att han fått mindre än 50 kg när han pimplade.
Trollingfolket brukar också vara något han retar sig på.
En del av dom tar tydligen upp väldigt mycket stor fisk för att finasera sin båt och sina resor.
Fler och fler av dom har nästan blivit yrkesfiskare.
Så han menar att sportfiskarna snart måste börja sätta upp regler och lagar om vi skall få några fiskar kvar i framtiden.
-
Trolling ja, det har inte mycket med sportfiske att göra, båtarna dom använder påminner om småtrålare.
(http://www.geocities.com/olandsfiske/bilder/trollingtraff07/images/teamjarnet.jpg)
-
Det finns mycket rötägg, det är trots allt 1.2 miljoner som fiskar varje år..
Jag är enig med att det behövs riktlinjer, tillsyn och utbildning. Välkomnar det med öppna armar, organisationen Sportfiskarna har länge försökt genomdriva förslaget om att alla som tänkt blöta en krok ska betala en årlig fiskevårdsavgift á 100:- (osäker på summan), jag skulle gärna se att man gick ett steg längre och att alla dessa fick information om hur man beter sig gentemor andra varelser.
Vidare anser jag inte trolling vara förenligt med sportfiske, även om det finns bra människor som sysslar med det också. Sidospår men ändock.
-
Jag måste fråga (med risken att jag verkar korkad), men är det meningen att sportfiskaren inte ska äta upp fisken utan slänga tillbaka den? Har ibland lite vaga funderingar på om jag skulle börja fiska lite eftersom jag äter mycket fisk. Det finns en massa små fina sjöar söder om Stockholm där jag bor, där folk brukar stå och fiska. Fiskekort för varje sjö verkar dyrt. Någon sa att man kunde gå med i en sportfiskeförening och då behövde man inte köpa kort. Fast jag vill äta upp fisken!
-
Är du ute efter att få upp fisk till matbordet är det nog billigare att ringa runt till lite markägare och försöka få till att få lägga nät i någon sjö.. Är det "bara" gädda och aborre i sjön brukar det inte bli många kronor för fiskerätten, inte häromkring i.a.f., och ett par nät får du för under 500:-
-
Är du ute efter att få upp fisk till matbordet är det nog billigare att ringa runt till lite markägare och försöka få till att få lägga nät i någon sjö.. Är det "bara" gädda och aborre i sjön brukar det inte bli många kronor för fiskerätten, inte häromkring i.a.f., och ett par nät får du för under 500:-
Lider tyvärr brist på båt.
-
Jag måste fråga (med risken att jag verkar korkad), men är det meningen att sportfiskaren inte ska äta upp fisken utan slänga tillbaka den?
Det är kanske inte så vanligt men hos inbitna flugfiskare så är det relativt vanligt. Detta kommer sig bland annat av att man brukat fiska i små strömmande vatten, där det finns ett relativt begränsat bestånd av öring. Så för att inte skada de naturliga bestånden så fiskar man med hullinglös fluga och kan i de flesta släppa tillbaka fisken tämligen oskadd.
Fiske i så kallade put-and-take sjöar är förståss en helt annan sak. Den regnbåde man fiskar där är utplanterad och fortplantar sig inte i dessa vatten. Likaså vanligt fiske efter aborre och gädda, där tar man i allmänhet upp fisken. När det gäller aborre så finns det också en annan problematik. Fisken kan i ett vatten när den naturliga balansen rubbas (exempelvis allt för många stora rovfiskar fiskas upp) utvecklas till tusenbröder. Tusenbröderna blir aldrig stora eftersom konkurensen om födan är så stor. I detta fall är det en välgärning att ta död på även småaborre.
-
Vid fiske i Viktoriasjön efter ciklider har man utvärderat olika fiskemetoder, efter vad fisken mådde bäst av efter fångandet, och mete var bland de bästa och ibland den bästa fångstmetoden. Som de flesta vet är många endemiska arter i viktoriasjön utrotade eller utrotningshotade så det har gjorts en del arbete med att bevara arter som är endemiska där.
Vad gäller Svenska sjöar finns ju många som även hotas av övergödning, och att fiska i sådana sjöar är ett sätt att ta ut biomassa ur sådana sjöar, vilket bromsar/motverkar att de förvandlas från fiskhållande sjöar till sumpmark som i princip fungerar som gigantiska naturliga stickmyggfabriker.
-
Den lilla mängd biomassa som insjöfiskarna utgör är nästan försumbar.
Vill man motverka igenväxning så är det viktigaste att få bort vass och säv, som producerar enorma mängder biomassa varje år, och som sen ruttnar ner och förbrukar syre.
-
När det gäller aborre så finns det också en annan problematik. Fisken kan i ett vatten när den naturliga balansen rubbas (exempelvis allt för många stora rovfiskar fiskas upp) utvecklas till tusenbröder. Tusenbröderna blir aldrig stora eftersom konkurensen om födan är så stor. I detta fall är det en välgärning att ta död på även småaborre.
Det är aldrig tusenbröder i en sjö år från år.
Tusenbröderna brukar uppstå då dom största abborna i sjön dött ut.
Efter några år så har några av tusenbröderna varit mera gluppska än sina bröder och blivit regält stora.
Så dom tömmern nästan sjön på fisk.
När dom sedan dör så får sjön tusenbröder igen.
Vilket man kan se väldigt tydligt i kalkbrott med klart vatten om man dyker där under ett antal år.
-
Foppas fot; naturligtvis skiljer sig effekten från situation till situation, och det blir ingen märkbar effekt i en riktig sjö av att en eller några personer drar några fiskar ibland. Precis som att rensning av växter måste vara storskalig för att ha påtaglig effekt på sjöns biomassa. Det går väldigt mycket blast för att motsvara en någorlunda lyckad fisketur. Har man inte bra (dyra) maskiner är det nog oftast mer tidseffektivt att fiska, och då får man mat på bordet också.
Rosten; Den normala uppfattningen av ett tusenbrödrabestånd är när en sjö domineras av så mycket abborre att näringen i sjön inte räcker för normal tillväxt, jag känner till en sjö som haft tusenbrödrabestånd i decennier, ofta finns det ett litet fåtal stora individer men de är normalt sett så få att det är svårt att fiska dom, särskilt med bete. Det du tänker på handlar troligtvis om att alla yngel äts upp tills de stora individerna blir så få att en del yngel klarar sig, de växer upp, och sen sluts cirkeln. Har sett det hända med andra arter också.
-
Utrustningen ska givetvis anpassas efter storlek på fisken man är ute efter, för att göra så lite åverkan på fisken som möjligt, för att hålla nere mjölksyrenivåer med mera. De man kan, i ordets rätta bemärkelse, kalla för sportfiskare vet detta.
Dessutom blir det fler och fler som sätter etiken främst vid vattnen.
Utan sportfiskare hade många vatten varit fisktomma, fler älvar utbyggda och vattnen smutsigare. Se på projektet att hjälpa laxen i Byske- och Kågeälven där man löser in fiskfällorna, nu senast.
Jag önskar att folk bara tog reda på lite fakta innan man dömer ut andra. Den miljövård som sportfiske"rörelsen" utför, alla ansträngningar för friskare vatten och natur, kampen mot vattenkraft osv.
Detta bara struntar folk i, sportfiskare är människor med sadistiska böjelser, som lever för att plåga fiskar. ::)
Verkligheten är en annan!!!
-
Där slog du huvet på spiken, ta reda på fakta innan jägarnas viltvård ifrågasätts :-[
-
Foppas fot; naturligtvis skiljer sig effekten från situation till situation, och det blir ingen märkbar effekt i en riktig sjö av att en eller några personer drar några fiskar ibland. Precis som att rensning av växter måste vara storskalig för att ha påtaglig effekt på sjöns biomassa. Det går väldigt mycket blast för att motsvara en någorlunda lyckad fisketur. Har man inte bra (dyra) maskiner är det nog oftast mer tidseffektivt att fiska, och då får man mat på bordet också.
Ett kilo biomassa av vass eller fisk är ungefär likvärdigt, det är vad som blir kvar i form av grundämnen som räknas.
Dessutom käkar fiskarna ofta varann, så deras biomassa är i ett kortare kretslopp än vass som blir till dy.
Är man sportfiskare så kan man ju ta åt sig äran av att i bästa fall ha plockat några tiotal kilo ur sjön efter åtskilliga timmars "jobb".
Men det är som en fis i rymden jämfört med att skära vass och ta upp den på land, minska tillflödet av näringsämnen osv.
Såg en uppgift om att bladvass kan producera upp till 10 ton torrsubstans per hektar och år.
Bra mycket mer än fisk alltså.
-
Jag är inte riktigt beredd att hålla med dig i allt Foppas fot, men en del, framförallt har vass på sommaren påtagligt högre vatteninnehåll än vad fisk har, och lejonparten av torrsubstansen (ca 70%) är kolhydrater, så effekt vad gäller övergödning får man nog räkna på att det går flera kilo vass per kilo fisk. Många andra vattenväxter har i princip försumbar torrsubstanshalt. Lägger man dessutom de skördade växterna på/nära stranden så som många gör har man skapat sig ett riktigt sisyfosarbete då mycket av näringen ändå med tiden återförs till sjön.
Det är ett väldigt besvärligt arbete att röja vass om man inte har bra och dyra grejer, om man vill minska näringshalten i ett vatten som vanlig privatperson tror jag fortfarande att det är bättre att investera fiskegrejer än vassröjningsgrejer och lägga vassen på land. Ska man däremot ha till exempel en badplats ren från växter han man knappast något val, då måste man angripa själva växterna, men det hjälper ju att bromsa återväxten att genom fiske minska mängden tillgänglig näring.
Har du läst tråden om gäddfärs? Där berättas det att i ett "fiskeområde" (vet inte hur stort det är) hålls en årlig fisketävling där de drar upp ca ett ton gädda varje år, alltså bara gädda, och en tävling om året, man ska nog inte underskatta sportfiskets möjliga effekt på näringsmängderna i våra vatten.
Att minska tillflödet av näringsämnen som du säger är ju naturligtvis fantastiskt bra när den möjligheten finns.
Det jag tycker är lite "lustigt" att problem måste behandlas som problem, även när det skulle kunna ses som en resurs. Att övergödda sjöar måste röjas från växter, växterna ska ligga på stranden och ruttna, och lejonparten av näringsämnena ska rinna tillbaka till vattnet. Samtidigt som "vi" för ganska stora kostnader både odlar fisk, tömmer/förstör världshaven, och ägnar massor av resurser på att försöka rehabilitera massor av människor för att de inte uppmuntrats att göra något vettigt (så som fiske) när de var yngre. Plus att vass i sig är en resurs som man både kan ha till att bygga hus och mata djur med och ha som energikälla, som "vi" låter ligga på stranden och ruttna samtidigt som "vi" lägger enorma resurser på att framställa djurfoder och byggmaterial och energi.
-
tack till alla i dne här tråden!Jag har lärt mig mycket!
-
en sjö här öst om jönköping hade stora problem med sikten och övergödningen. dom har nu försökt att rätta till problemet i lite mer än ett år nu och dom har nätat upp massvis med småfisk. sikten har ökat i vattnet från ungefär 20cm till 4 meter...
-
en sjö här öst om jönköping hade stora problem med sikten och övergödningen. dom har nu försökt att rätta till problemet i lite mer än ett år nu och dom har nätat upp massvis med småfisk. sikten har ökat i vattnet från ungefär 20cm till 4 meter...
Blev tvungen att konsultera ett kompendium för att bena upp det där.
Metoden kallas Biomanipulering, och går ut på att man under ett par års tid tar ut minst 75 % av karpfiskbeståndet (mört, braxen) ur sjön, sk reduktionsfiske.
Rovfisk (t ex abborre, gös och gädda) som fångas samtidigt släpps tillbaka.
Idén med det hela är att öka mängden undervattensväxter, vilka tar upp närsalter så att tillväxten av växtplankton minskar.
Karpfisk äter djurplankton, som i sin tur äter växtplankton.
Färre karpfiskar = djurplankton ökar = växtplankton minskar = siktdjupet ökar.
Braxen letar föda i sedimentet, vilket medför att fosfor frigörs och etablering av undervattensväxter försvåras.
Alltså, eftersom ganska få sportfiskare ägnar sig åt fiske av mört och braxen med flera "skräpfiskar", och vanligtvis tar upp rovfisk, så påskyndar dom snarare övergödningen än minskar den.
http://www.jonkoping.se/toppmeny/miljo/nyheter/utfiskningavlillanataren.5.e15ebb712089a2f40e80007756.html
-
Nja, det är en metod som man ägnat sig åt med framgång rätt länge, en icke övergödd sjö tål ett relativt högt uttag av rovfisk, men en sjö som är övergödd till den grad att vattnet blir grumligt riskerar att ge vitfisken övertag genom att det är svårare att jaga i det grumliga vattnet. Sen tillkommer den lilla paradoxen att vitfisk hör till de värsta predatorerna på gädd-ägg/yngel, så när vattnet väl är grumligt låser sig ofta situationen att vitfisken håller ner beståndet av gädda i stället för tvärt om. En grumlig sjö fiskar inte folk så gärna i, så den vägen till näringsexport stryps även effektivt. I en sjö med bra sikt tål däremot rovfiskbestånden som sagt normalt sett ganska hård beskattning.
Så, om man vill få bort växter från en liten plats, typ badplats, så måste man ta bort växterna därifrån, om man vill göra något för hela sjöns situation så är det mer effektivt att ta bort fisk än att med stort besvär ta upp växter som är mest vatten.
Foppas fot, du läste verkligen som fan läser bibeln om du kom fram till att det är bättre att ta bort växter än att ta bort fisk ur en sjö för att minska övergödningsproblemen.
Jo, gädda och gös är utpräglat piscivora, med abborren beror det på situationen om man väljer att ta bort även abborren vid reduktionsfiske vid den nu diskuterade typen av biomanipulering eller inte. Reduktionsfiske och biomanipulering behöver inte betyda fiske efter just brax och mört, eller ens fiske efter karpfisk.
-
Det gör säkert ont för fisken att få en krok i läppen.
Men gott är det.
Nystekt abborre kryddad med lite salt serverad med lite nykokta pärer och brynt smör.
Det gör ont för ett rådjur att få en kula i bröstet eller en fågel att hamna i en hagelsvärm.
Men det gör säkerligen lika ont att sitta i "bur" livet ut (sålänge det nu varar..) och avlivas på ett ganska stressigt och inte såvärst humant sätt.
Dessutom känner nog även en morot när du drar upp den och skär blasten av den..
/Neiklot
-
Visst har man påvisat reaktioner hos växter vid fysisk åverkan, vilket även är en av grunderna för att man antar att djur känner smärta, så man kan inte äta växter heller om man vill att ens ätande inte ska skapa lidande.
-
Växter har inte ett likadant nervsystem som djur har, därför kan man inte säga att växter känner smärta på samma sätt som djur.
-
Imorgon ska jag och frun (barnlediga!) iväg och fiska hela dagen.
På "jaktlistan" står Gös, abborre och gädda.
Fina fisken alltså.
Nej, växter känner inte smärta på samma vis som vi (människor) gör.
Men en fisk uppfattar inte heller smärta på samma sätt som vi gör, eller rättare sagt, upplever den inte på samma sätt.
-
Men en fisk uppfattar inte heller smärta på samma sätt som vi gör, eller rättare sagt, upplever den inte på samma sätt.
Orsakar andra fångstmetoder mindre lidande för fiskarna?
Vilka metoder är effektivast/bäst ur självhushållningsperspektiv?
Personligen ser jag inga problem med hushållsfiske oavsett om det förs med krok, garn eller ryssja, problemen ligger i den storskaliga fiskeindustrin.
Etiskt tycker jag att det blir problematsikt när fiskar tillagas eller fileas levande, då börjar jag fundera över det där med lidande:
http://svtplay.se/v/1637347/varldens_storsta_kinarestaurang/del_1_av_4__ett_foretag?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,1658585/sb,p113506,1,f,-1
-
Djur har nervsystem som liknar varandras mer än växters, men djurs nervsystem är inte heller identiska. Om man ska dra alla djur över en kam vad gäller lidande finns det inte mycket sakliga argument kvar för att inte ta med växterna över samma kam.
Vad gäller val av fiskemetod om man tittar på hur fort fisken repar sig efteråt så ligger krokfiske bland de bästa, att håva upp dom med akvariehåvsliknande tyg i större håv är något bättre, men sällan särskilt effektivt.
-
Vad gäller val av fiskemetod om man tittar på hur fort fisken repar sig efteråt så ligger krokfiske bland de bästa, att håva upp dom med akvariehåvsliknande tyg i större håv är något bättre, men sällan särskilt effektivt.
Men fisken får likväl, efter "silkeshåven", smaka på påken, om man nu får säga så.
-
Måste göra ont att få en krok i ansiktet. :o
Det gör det!! & ännu ondare om kroken sitter fast på ett drag som väger 20gram och som nyss satt i ett träd tvärs över ån och rycktes loss ,för att med rejält momentum smaska in i ansiktet på en.. :-[
mvh Heikki
-
En del fiskar har ialla fall, god förmåga att ge smärta. Stack mig en gång, på en havmushona, (i tummen). Armen var jämntjock i 1 1/2 dygn. Kunne inte sova på två dygn, fast stort behov fanns. Nog för att det är ett helvete, att få ut krok ur nävarna. men i jämnförelse en smekning. Så krok är nog inte värsta
smärtan, för fisk.
Nån tog upp kvävning av fisk. Jag anser att bottenfisk skall blöggas ("skära halsen"). Borde vara lag. Men med pelagiska fångster, tror jag inte att där är några alternativ.
Shit fiske på er
-
En del fiskar har ialla fall, god förmåga att ge smärta. Stack mig en gång, på en havmushona, (i tummen). Armen var jämntjock i 1 1/2 dygn. Kunne inte sova på två dygn, fast stort behov fanns. Nog för att det är ett helvete, att få ut krok ur nävarna. men i jämnförelse en smekning. Så krok är nog inte värsta
smärtan, för fisk.
Nån tog upp kvävning av fisk. Jag anser att bottenfisk skall blöggas ("skära halsen"). Borde vara lag. Men med pelagiska fångster, tror jag inte att där är några alternativ.
Shit fiske på er
Skära halsen av dom bara? Deras hjärna fortsätter i så fall att fungera ett bra tag till, och med det möjligheten till lidande.
-
Skära in till "blokaren", vid ryggbenet, och ner i vann, för av blödning. Det går betydligt snabbare än kvävning. Och glöm inte blodtrycksfallet. Om hjärtat pumpar(rätt snitt), så menar jag att "firren" är borta på nån minut. Mot kvävning som kan ta timmar. Men det är klart "japsecut" (nacke kloak snitt), men då losar man 8% kött.
Det här med smärta o lidande hos fisk, intresserar mej i alla fall. Så om nån har några tips, på litteratur i ämnet, vore jag tacksam.
-
Mig veterligen så slutar hjärnan och kroppen sin kommunikation om man skär halsen av någon, stopp på blodflöde och syre. Är väl det mest humana att avliva fisk på ::)
-
Om man skär halsen av ett däggdjur faller blodtrycket relativt snabbt till en nivå där hjärnan slutar fungera.
Fiskar har inte samma behov av högt blodtryck till hjärnan, så deras hjärna fortsätter att i viss mån fungera mycket längre än hos däggdjur.
Naturligtvis kan inte den fisken känna något i resten av kroppen om huvudet är kapat, men det som själva huvudet utsätts för, och snittytan på huvud-delen har fisken möjlighet att känna en relativt lång stund.
Att kapa huvudet är inte en godkänd avlivningsmetod för fisk, för de fall där det behövs. Det anses efter vetenskapliga studier inte tillräckligt humant.