Alternativ.nu
Djur => Biodling => Ämnet startat av: Sten-Åke Lindell skrivet 22 nov-08 kl 08:33
-
Man kan läsa en hel del numera om många problem som hållit på i tio år snart som härstammar från en och samma källa (A V E L).
Man pratar om problem med bin som utvecklas dåligt, man pratar skördar som först blir lite större vid renparning men som sedan rasar i andra problem och sjukdomar med minskad skörd som följd.
Ökning av produktion vid ren avel gör att girigheten tar över intellektet och man öser på för att få ännu mera avkastning per kupa i stället för att skaffa en kupa till med välmående bin.
Det är samma linje på alla typer av problem och orden avel/renparning/insemination/selekterat urval etc är genomgående en faktor i problematiken.
Det känns som om alla som sysslar med avel inom binäringen inte har tagit till sig detta på något sätt och förstår inte alla varselsignaler som sänds ut.
De som satsat på avelstationer ser det som den enda vägen medan all forskning tyder på helt andra saker, speciellt inom fiskerinäringen där man ser stora problem och faktiskt till viss del kommit tillrätta med problemen.
Genetikens grunder! Det känns precis som dessa avelsgubbar har missat att läsa genetikens grunder. Här finns en länk som är tydlig!
http://www.marbipp.se/1handled/1begrepp/2gen_man/1allm/1.html
De här gubbarna kommer garanterat bara att komma ihåg avsnittet "Hybridisering från invandrande arter" som de säkert missförstår och ha det som ett argument för sin fortsatta verksamhet. Det tråkiga är att all den här verksamheten får subventioner/bidrag för att komma igång och på många håll ser man det som ett sätt att bevara arter och blandar detta med de avelsmetoder man använder utan att förstå skillnaden.
-
Who owns the gold make the rules
-
Så äre. Biodlingssverige är fuckat på mer än ett sätt asså. Men det blir nog bättre med tiden. Förr kunde man ju inte ens diskutera frågan i oberoende forum som här. Nu blir kritiken tydligare på ett helt annat sätt. Det är som med alla paradigmer... det är inte den nya kunskapen som gör att ett paradigmskifte äger rum. Det är utdöendet av de som uppehöll den gamla. Nästa generation drottningodlare kommer säkerligen inte va lika kåta på parningskassetter och ö-parning. De kommer iallafall inte att dominera aveln som nu.
Mer forskningsanslag till biodlingen!
-
Mer forskningsanslag till biodlingen!
:-)))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))
Det var väl för naivt.
Utöver det - du måste även fråga (dig själv?) vilken egen agenda har anslagsgivaren och anslagsmottagaren?
-
Ja, men det är väl en självklarhet i sammanhanget. Det är som kostdebatten om det mättade fettet. Stinker jäv och försvar av prestige överallt. Men onekligen måste det ju finnas en lösning på problemet. Och detta om den genetiska mångfalden inom biaveln tillhör ju inte det svåraste inom biodlingen när t.ex. självaste jordbruksverkets tjänsteman Ebbersten går ut och påtalar problemet. Det är ju kalas liksom att gammelgubbarna får en motvikt från officiellt håll. Trots allt kommer detta problem, troligen, av hobbyfiering och kunskapsbrist/brist på vetenskaplighet inom/av biodlingen och dess företrädande organ. Värre är det med varroabekämpningsfrågan. Där ligger en hund begraven någonstans eftersom det är så jäkla svårt att fixa alternativ till apistanet.
Naivitet? Självklart behövs det mer forskning inom biodlingen. Kanske varroaproblemet är den kris som kan få biodlingen i Sverige att gå åt rätt håll. Precis som finanskrisen är en god möjlighet att få ordning på det knorkiga klimat som rådat i finansvärlden. Eller överviktsproblematiken är den kris som kan får ordning på våra sedan länge felande kostråd. :)
-
Hej!
Avel torde i de flesta fall vara betydligt bättre än slumpmässig parning. Bin saknar all genetisk anledning att skaffa stora honungsföråd. Det är betydligt viktigare ur genetisk synpunkt att bilda många nya samhällen istället för att samla stora massor av honung. Ett sådant bi är värdefullt ur pollineringssynpunkt men knappast ur biodlingssynpunkt. All avel kan gå fel ibland men är i allmänhet lätt att rätta till. Det var längesen jag höll på med bin men jag minns fortfarande de friparade bina som anföll så fort vi öppnade dörren 50 m från kupan. En bra egenskap för bina möjligen men knappast för biodlaren.
Inavel är ett bra sätt att få bort skadliga gener ur en population. Det fungerar inte i naturen men går bra på tamdjur. Sedan kan man korsa inavlade djur med få defekta gener med en annan stam och få en heterosiseffekt.
Ska vi ha odlade växter och tamdjur så kräver det en medveten avel mot något mål.
MVH
Jan Lindgren
-
Avelsproblematiken ligger nog mest i att det allra mesta sköts på hobbynivå, om ens det.
Många tror att de har ju köpt en bra drottning en gång, bra så, då fungerar väl allt år efter år... eller...???
Att ägna sig åt avel av bidrottningar MÅSTE ske i två steg.
Det ena steget är att avla fram bra djur. Och detta steg kan aldrig upphöra, det måste ständigt fortgå. Stannar man upp i framtagandet av bra djur så återgår det hela till "naturstadiet" väldigt snabbt.
Och för att få fram dessa bra djur så krävs det stationsparning.
Den som läst bara några få rader genetik inser detta lätt. De övriga kan ju göra som vanligt, skippa det hela och återgå till det gamla vanliga, typ strutsen och stoppa huvet i sanden.
Det andra steget, och detta är som jag ser det det viktiga:
Att från de fina avelsdjuren från steg ett odla fram mängder med bruksdrottningar. Dessa kan med fördel friparas för att uppnå en stor genetisk mångfald bland arbets binasom ju faktiskt kommer att utgöra själva bi-samhället.
Tyvärr blandas dessa två helt olika steg ihop - hela tiden - av amatörmässiga hobbyförståsigpåare.
En av de som lyckades bäst var en Amerikan - Dadant - för ca 50 år sedan. Han insåg att man till och med inte skulle bara odla fram bra drottningar. Han insåg att man också skulle odla fram bra drönare.
Dock - blanda nu inte ihop detta - han insåg att drottningarna skulle komma från vissa utvalda mödrar, och odlade således dessa fina drottningar för sig.
Och drönarna skulle komma från vissa andra väl utvalda mödrar, och dessa odlades fram för sig.
Nu kommer det fina i denna kråksång - när dessa fina drottningar blev parade med dessa utomordentliga drönare - då blev det såväl snälla bin som stora skördar. I EN GENERATION!
Detta avelsarbete måste alltså fortsätta och fortsätta och fortsätta - hela tiden. OM man nu vill ha snälla bin och stor skörd förstås.
Broder Adam i Buckfast gjorde inte riktigt likadant som Dadant.
Han avlade fram goda drottningar med utomordentliga egenskaper. För att lyckas med detta hade även han en parningsstation med kontrollerat material som producerade goda drönare.
Från dessa avelsdrottningar drog han sedan upp drottningar till produktionen, men dessa friparades i de olika bigårdarna, så upprätthölls den genetiska mångfalden.
Men även han använde som bruksdrottningar de som avlats efter goda avelsdrottningar I EN GENERATION.
FELET vi gör i hobbylandet Sverige är att vi glömmer bort att dessa fina bruksdrottningar - efter fina avelsdrottningar - bara skall göra tjänst I EN GENERATION. Därefter skall de nypas och ersättas med nya, efter en god avelsdrottning, friparning.
-
Hm... ja, det är ju så avelsstationerna traditionellt ska skötas. Problemet som jag ser i sammanhanget är varroan. Nu talar jag endast utifrån egna empiriska erfarenheter. I våra trakter har massvis av samhällen gått under till följd av varroan. Detta gör att det är viktigare än någonsin att behålla genetisk diversitet i våra bisamhällen men även att man sållar hårt bland de samhällen som inte svarar bra på behandling. De samhällen som överlever i starkt varroadrabbade bigårdar bör tas till vara och göras avläggare på. Själv har jag hellre bin med viss svärm/sticklystnad än bin som dör på hösten. Det finns bikläder och svärmdämpande skötselmetoder liksom. Vissa samhällen svarar alltid dåligt på behandling (iaf ekologisk, frågan är dock om det alltid är varroan som är boven där) och dessa bör inte få va kvar i verksamheten. Ja, de fasas ju ut naturligt t.o.m. vilket är önskvärt. Utjämning/förstärkning av svaga samhällen på våren tycker jag är förkastligt. Man medicinerar inte en dödssjuk avelstjur med livsodugliga gener för att den ska överleva för att få sprida sin säd liksom. Det är också viktigt att man gör mycket avläggare och ser till att hålla upp mängden av samhällen. Ju större populationer desto bättre och man bör se till att avla på många fler drottningar än bara de där som ska existera i en generation. Man kan ha bägge delarna, tror jag. Låt det som överlever leva! Alla kan inte hålla på och ö-para men alla kan sålla ut det som inte håller måttet i sin egen biodling och därtill samverka med sina bigrannar kring hur man varroabekämpar och vilka drönare man håller i luften. Själv har jag god erfarenhet av bin friparade i flera generationer som överlevde en bigårdskollaps för några år sedan (min egen bigård, tyvärr). De är mina snällaste, flitigaste och friskaste för tillfället. Sen när det gäller skörd har mycket att göra med nektartillgång och skötsel också. :)
-
Visst påverkar miljön men man kan inte alltid försvara sig med att det beror på miljön varje gång det blir en motgång. Det handlar säkert om flera orsaker som samverkar och CCD (Colony Collapse Disorder) kan bero på genetiken i alla fall trots miljön. Flygplatser, jordbruk, besprutning, flygbesprutning etc har funnits i 50 år och CCD borde i så fall ha inträffat betydligt tidigare om det bara var miljön. Det är faktist så att miljön har blivit bättre på många ställen med mindre och renare avgaser och mindre tungmetaller etc.
Finns det ett stort spekrum av gener i en stor population så överlever de som har den bästa genetika sammansättningen mot t ex ett virusangrepp. Har alla samma genetiska sammansättning eller har ett starkt beroende mellan varandra pga avel så kan alla försvinna samtidigt. Virus muterar på samma sätt som det genetiska systemet hos både bin och människor. Jag är helt övertygad om att det beror på avel.
Man kan se samma fenomen på inavel inom sälbeståndet i östersjön, ett otäckt virus slår till och nästan hela stammen ryker. Man ser samma fenomen på lax och öring så varför skulle det inte drabba bin? Effekterna blir bara större ju kortare livscykel ett djur har, t ex ett bi 10 veckor eller vad det nu blir.
-
Instämmer med föregående talare... för snäva gener är livsfarligt! En granne till våra leasingbigårdar förlorade samtliga av sina 40samhällen på en vinter. Fanns säkert flera orsaker till att varroan slog så hårt mot just dem men hade de haft bin med stor genetisk diversitet hade troligen fler klarat sig. Det finns ju en risk när biodlare köper avelsdrottningar från parningsstationerna för dyra pengar. Ponera att de odlar upp drottningar till hela bigården från sin dyra drottning med fin stamtavla. Friparning i alla ära men på mödernet är ju då alla bruksdrottningar av samma sort. Inte konstigt om det, i ett sådan scenario, kan smälla till rejält när varroan hälsar på om dessa drottningar (som säkert producerar flitiga snälla bin) har just dålig motståndskraft mot det/de virus varroan smittar dem med. Då skiter man i om man iaf fick några mindre stick den säsongen.
-
Varför är biodlare så rädda för bistick? Varför tillverkas skyddskläder?
Enligt min mening skall inte bin vara flegmatiska. Dom skall ha lite jävlaranamma i sig för att det skall hända någonting. Det dom inte tycker om är att man rotar i samhället för jämnan. Låter man dom jobba ifred och själv lär sig tolka tillståndet i samhället genom flusterobservationer, så behöver man inte störa i onödan. Det räcker faktiskt med fyra fem gånger under säsongen.
Mina bin är av blandras italienska/buckfast . De gånger jag stör dem sker det snabbt och effektivt, då jag genom informatin från fluster och tittglas bak på yngellådan vet precis vad jag skall göra. Dessa ingrepp sker för det mesta utan skyddsutrustning. Mitt bästa samhälle gav i år 98 kg.
Varroan har funnits sedan 1997 och behandlas med myrsyra (tedblad). Vinterförlusterna är minimala med en foderförbrukning av 12 kg /samh.
Det verkar nog som att genetisk mångfald är att föredra .
-
En granne till våra leasingbigårdar förlorade samtliga av sina 40samhällen på en vinter. Fanns säkert flera orsaker till att varroan slog så hårt mot just dem men hade de haft bin med stor genetisk diversitet hade troligen fler klarat sig.
Och denne granne hade Varroabekämpat hur? Eller inte alls? 40 samhällen dör inte bara så där hux flux.
Jag håller dock helt med det som skrivs därefter. Bin SKALL ha en stor genetisk diversitet. Jag hoppas att det framgick av mitt inlägg ovan, annars får det nog läsas om en gång till av de som inte fattade.
Bra med fina ord (diversitet), att leva upp till dem är inte alltid det enklaste för oss vanliga simpla dödliga som trampar på med trätofflorna i leran...
-
Och denne granne hade Varroabekämpat hur? Eller inte alls?
Du skall inte bara fråga OM grannen hade bekämpat. Du måste även fråga HUR. Det finns FÖRENINGAR (OBS - inte enstaka individer) som behandlar med "sockerdamm". Det finns föreningar vars ordförande deklarerar vi bekämpar varroa med rabarberblad. Och närvarande sjukdomsansvarig för distriktet tiger still och inte säger flaska.
;-)
-
Wictor: Jag har ingen aning om huruvida de bekämpat eller inte. Men har man 40 bisamhällen måste man ju ha någolunda koll på vad som händer i biodlarvärlden. Många som har bekämpat även med apistan har haft problem. Vilket troligen beror på att de inte orkat räkna nedfall, vilket jag förstår på sätt och vis. Det är ett jädra bök. I övrigt vet jag att många biodlare satsat på ett kort i taget när de köpt drottningar av duktiga "biavlare", vilket jag tror kan ha stor betydelse främst när de gäller de sekundära infektioner och dylikt som varroan levererar till sina värdsamhällen. Jag tror mer på utnötningsmetoden i avelsarbete för vitalitet... att låta allt som överlever leva tillsvidare.
Ja, det där med rabarber och sockerdamm vet man ju inte om man ska skratta eller gråta åt. En av mina föreläsare på LIU som hade insektsguidning på Omberg med oss, nån insektsexpert med fin titel, hävdade stolt att han varje höst stoppade in rabarber i sina 5 samhällen. Jag tittade ner i marken och stålsatte mig verkligen för att hålla tyst då.
S-Å: Tedbladsmetoden är myrsyra i en honungsburk med lite skummgummi under locket som syran dunstar igenom. Man sätter den i matarhålet i en foderbräda.
-
Han kanske la rabarber på 5 samhällen ;D
-
Svar huruvida denne ägare av 40 döda bisamhällen behagat använda godkänd medicin för att behandla sina samhällen verkar lysa med sin frånvaro.
Hade denne person ägt 40 grisar och avstått från att ge dem adekvat medicinsk vård vid behov, då hade denne åtalats. Samma sak gäller även om denne ägt 40 höns, 40 får, 40 kor, 40 hästar eller annat.
Men 40 döda bisamhällen, det verkar kunna förbigås med tystnad.
Vargalyster skriver att "har man 40 bisamhällen måste man ju ha någorlunda koll på vad som händer i biodlarvärlden."
Vad är det som säger det? Vargalyster....???
Angående behandling:
Till och med vår käre Ingemar Fries är fullt införstådd med problematiken. Han har skrivit kapitlen angående varroabekämpning i den fina boken som SBR gett ut . Han talar tydligt om att det är bra med en blandad bekämpningsmetod, att det är bra om man över en flerårscykel använder flera olika bekämpningsmedel.
Då talar vi inte om sýror.
Vi talar om Apistan, och detta medels olika komplementmetoder.
Det finns flera andra metoder.
Det är bra att använda olika metoder över en treårscykel.
Sedan några ord om syrabekämpning:
Tanken med syrabekämpning av Varroa är att man SNABBT sänker pH EFFEKTIVT och DRASTISKT i ett bisamhälle, då är tanken att kvalstren dör och bina förhoppningsvis överlever.
Tedbladsmetoden med Myrsyra fungerar ungefär så. Oxalsyra likaså, problemet är att även drottningen behagar dö av syrorna...
Rabarberblad fungerar inte alls så. Den sänker pH lite grann över en lång tid, få kvalster dör och de som överlever har bevisat en större motståndskraft mot syrabehandling.
Pudersocker leder till att kvalster tappar fotfästet och ramlar ner. Men klättrar senare upp igen, och så är saken fullbordad.
Pröva att behandla din hund nästa gång den fått fästingar eller löss med socker eller syra. Berättar du för din veterinär så är det batra en tidsfråga innan myndigheterna knackar på dörren och vill lagföra dig för djurplågeri.
Men gör samma sak med bina, ja då verkar vad som helst vara godtagbart.
Eller det ultimata, när dina barn får lunginflammation.
Skippa läkaren. Prova några ört-teer. Eventuellt med honung.
Om barnet ändå råkar dö kan man ju alltid hänvisa till att man använd miljövänliga milda metoder. Man kanske till och med kan säga att honungen man använde i ört-teet var KRAV-godkänd.
Sen får man ju se vad myndigheterna behagar tycka.
-
Wictor: Nä, asså det var bara ett subjektivt antagande taget ur luften angående om att man måste ha koll på biodlarvärlden om man har 40 samhällen. Mer korrekt: jag tycker att man borde det *le*, men jag vet att vederbörande i just det här fallet är engagerade i sbr:s lokala förening och känner duktiga biodlare som kan ge dem råd. Och som jag skrev tidigare vet jag inte hur de har behandlat. Ska fråga dem nästa gång vi träffas. Det är dock lätt att bli tagen på sängen när man får varroan första gången. Många upptäcker den ju först när samhällena börjar uppvisa symtom och då är det ju oftast försent. På så sätt klandrar jag dem inte.
Jag håller helt med om syrorna. De är djurplågeri, hälsovådligt för biodlaren och därtill ett ekonomiskt självmål då binas livslängd förkortas, kalkyngel riskeras (oxalsyran) och drottningens liv sätts på spel. En ev. fördel är dock att livsodugliga samhällen snabbare slås ut. Angående myndigheternas syn på saken verkar biodlingen undantagen mer därtill. Om en biodlare får sina kupor förstörda av en björn får han noll i ersättning. En död ren eller ko däremot ges det ersättning för. Varför? Yrkesfiskarna, som bottentrålar sönder östersjön, är till viss del skattebefriade men hobbybiodlarna, vars bin är av stor nytta för jordbruket och den biologisk mångfalden, ska skatta ner till sista kupa. Varför?
Haha, själv använder jag gärna alternativa metoder mot skolmedicinen. Gör det regelbundet tillochmed. Men knappast vid lunginflammation... eller löss. :)
-
Största problemet är garanterat sk yrkesbiodlare som bara ser till lönsamheten men skyller alla problem på de mindre odlarna. Allt som inte passar in i ökad produktion eller ökad lönsamhet är fel och allt som ger mera och är billigare är rätt oavsett vad det är. Ser man det så finns det ingen utväg alls.
Man får bidrag till i stort sett allt man gör och även till vansinnessaker som slår ut den egna näringen på sikt, någon form av självdestruktiv verksamhet. Men det är förstås miljöförstöringen som gör allt! CCD = Miljön, en enkel lösning och så kan man få mera bidrag för att hitta på någonting annat som om några år slår tillbaka i något annat problem.
Det är intressant att läsa att så många andra länder inser problemet och att kvalstren för med sig virus som sedan slår ut försvagade bisamhällen. Försvagade samhällen får man av syror och genetiska sideffekter vid avel. Enda sättet att komma till rätta med hela cykeln är att se till att bina inte försvagas utan stärker deras immunförsvar och uppmuntrar städegenskaper. Många bin är duktiga på att städa och ett problem med många ekologiska "torra" substanser som socker, svampar som man nu hittat mot kvalster etc städas ut för fort av bina.
Man kan undra varför människan och många djur överlevt medan andra djur dött ut. Vår anpassning till förändringar i miljön, sjukdomar baktierier och virus. De svaga egenskaperna har minskat och de starka egenskaperna har följt med kommande generationer. Vad tror ni händer om syskon och närstående skaffar barn? Om man bara gjorde så för att få fram en blond hårfärg eller blåa ögon eller muskulös kropp. Man vet att det ger genetiska problem efter bara några generationer i form av funktionsstörningar/handikapp.
Vad är en renrasig mäniska? Ett renrasigt djur? Tänk om man skulle försöka "odla" människor på samma sätt, det skulle inte fungera.
Det finns många dokument och länkar om motsvarande för hundar.
http://kennet.skk.se/skk-web-plats/vetlex/vet_lista.asp
Osunda skönhetsideal ger sjuka hundar.
http://www.genetica.se/_manuskript/osunda....rtf
Sunda sidor om avel och dess konsekvenser, man kan beräkna en del.
http://www.genetica.se/
-
Haha, angående inläggen om parningsstationer och nu S-Å:s inlägg om vad som kan betäcknas som renrasighet kan man ju ta en titt på sidan 17 i detta nr av bnb: http://www.wermdobiodlare.se/under/arkiv/bnb25.pdf. Vad är det för ordning på våra rasstationer egentligen? Jag vet inte men så vetenskapligt tycks det inte vara. Iaf inte när det gäller ligustica.
Jag är stolt över mina gula fina, flitiga och fromma Östgötabin! Jag är även för ett mångkulturellt samhälle (eller i biodlingens fall, mångkulturella samhällen *le*) i Sverige. Men det vore ju coolt att få testa äkta ligustica nångång (om nu O.V. kritik är berättigad)! Han är skön Olda alltså... biodlingens Janne Josefsson! Alltid skönt med folk som rör om lite i grytan. :D
-
Största problemet är garanterat sk yrkesbiodlare som bara ser till lönsamheten men skyller alla problem på de mindre odlarna. Allt som inte passar in i ökad produktion eller ökad lönsamhet är fel och allt som ger mera och är billigare är rätt oavsett vad det är. Ser man det så finns det ingen utväg alls.
Varför skälla (bara) på yrkesbiodlare? Hela biodlingen är självdestruktiv.
Iom att kvalster och virus har kommit in i bilden har det inträffat ett paradigmskifte. Biodlingen som man har lärt sig och lärt ut tidigare fungerar inte. Man måste omskola sig, eller försvinna. Ett enkelt exempel som alla borde begripa. Kvalster bekämpningen. Vill man bekämpa kvalster effektivt måste man ha koll på hur många kvalster har man slagit ut och utifrån nedfallssiffror veta hur många kvalster har man kvar för att kunna dels bekämpa dels tillägsbekämpa. För att kunna räkna kvalster måste man kunna komma på ett enkelt sätt åt en lättåtkomlig nedfallssbricka. Är det någon som har sett i våra officiella bitidningar en ritning på ett botten som är lättillgänglig från baksidan? Säljer någon bitillbehörsfirma botten som är tillgängligt från baksidan? Han någon sett en artikel i våra bitidskrifter att man kan förenkla räkningen av nedfallna kvalster med en klickbar handräknare?
Det som gäller idag är inte bara att bekämpa kvalster men göra det med olika medel under olika år. Varken SBR, BF eller SJV har sett till att biodlare har flera olika medel tillgängliga. Dvs det är inte bara yrkesbiodlare som är destruktiva. Alla tre nämnda institutioner är destruktiva, för att biodlarna tappar förtroende till dessa institutioner i det långa loppet när de bli medvetna om problemet ”den hårda vägen” – när vi får resistenta kvalster.
Idag räcker det inte med en bekämpningsinsats. Man måste bekämpa flera gånger. Efter man skattar bort honungen gör man den första insatsen. Sedan på senhösten MÅSTE man kontrollera hur det står till i kupan. Har man grannar som bekämpar med rabarberblad eller sockerdamm får man säkerligen reinvasion. Ingen har berättat för biodlare HUR skall kontrollbehandlingen gå till, med vilka medel (som inte finns) och var går nedfalssgränser. Och att om nedfallet är större är siochså då måste man behandla en gång till och är det fortfarande för många kvalster )ingen har berättat hur många) som ramlar ner måste man kanske behandla ytterligare en gång. Dvs man blir kanske så illa tvungen behandla upp till fyra gånger. Finns det i landet en enda nybörjarkurs där man berättar för blivande biodlare att man ibland måste bekämpa fyra gånger??? Så utbildningen är OCKSÅ självdestruktiv.
”Avel”. Det finns biodlare som för att slippa svärmningen byter samtliga drottningar varje år (dragna kanske tack vare Jenter ramen efter en och samma drottning). Som genetisk innebär att man måste skaffa en drottning utifrån varje år. Som man inte gör, för att ingen har berättat för de om den genetiska gången. Samma sak gäller om man byter 50% drottningar. Byter man 50% drottningar och använder två drottningar som utgångspunkt måste man skaffa nya drottningar varannan år. Som man inte gör blablabla. Var vill jag komma…
Samtliga drottningar i landet kan betraktas som en mängd (ur matematiskt synvinkel). Olika raser kan betraktas som delmängder på vilka kan samma genetiska gång tillämpas. Tar vi ligustica eller carnica, så det har inte varit några betydande importer (som motsvarar exempel ovan) på säg – 30 år. Har man ”vispat om” i stort sätt samma bin (man ”avlar” ju efter de ”bästa drottningar” vars avkommor alla vill köpa) i 30 år så givetvis att den genetiska diversiteten blir utarmad. Hur förtroendegivande (läs självdestruktivt) är att SJV har i princip förbjudit alla importer? När man vill behålla den genetiska diversiteten när det gäller hotade arter så alla zoologiska trädgårdar har ett bytesprogram där man lånar avelsdjur från andra sidan av jordklotet. För att behålla den genetiska diversiteten. Är det inte självdestruktivt att SJV har tagit ställning som gör landet till ett utarmningsreservat och är det inte självdestruktivt att SBR och BF inte försvarar biodlingens intresse?
Man brukar säga att ibland måste man riva ner för att kunna bygga upp. Jag tycker att det är positivt att alltför många yrkesbiodlare avfärdar alltför många saker i profitens och arbetsbesparingens namn. De kommer att bita sig i svansens och försvinna. Jag tycker att det är bra med alla dessa ”ekologiska freakar” som behandlar med syror, socker och rabarberblad. De kommer att förlora sina bin om och om igen tills de lägger av med biodlingen (och den s.k. ekologisk propaganda kommer att försvinna den med. Att det handlar om propaganda och inte om ekologin är alla dessa förlorade bisamhällen bra bevis för.). Jag tycker att det är bra att SBR har en i längden ohållbar varroapolicy. De kommer att förlora så pass många medlemmar att antigen det går åt skogen för förbundet helt eller man blir så illa tvungen att göra helomvändning. Det är bra med importförbud av avelsmaterial (som i övrigt strider mot EU’s principen om fritt utbyte att varor, pengar och tjänster). Biodlarna kommer att fatta att det är nonsens som inte håller i längden och börjar importera svart (som de kommer att göra med bekämpningsmedel).
Jag tycker att det är orättvist att skylla allt elände på en enda organisation. Dem man skall skälla på mest är biodlare själva. Att de inte tänker självständigt. Att de inte kritiserar källor till allt elände och inte ställer krav.
-
Quintus, nya pigga vakna biodlare tänker självständigt! Det är anarki!!
Jag valde Elgon pga de ligger utanför de här avelsprogrammen och att de ändå har lite rasegenskaper som jag tycker om. Man omsätter mycket mera bin i omvärlden och det skrivs om allt ifrån Flexi-bee till superdrottningar som har gener som klarar kvalster bättre genom naturlig selektering. Det finns bättre bin att tillgå, nytt genetiskt material att använda men som sagt allt sunt är förbjudet pga skjukdomsrisker.
Biodlarorganisationerna får slantar för att hålla sjukdomskonsulenter som verkar som fundamentalister inom sina områden. Jag hävdar fortfarande att 10 hjärnor arbetar bättre än en knäppskalle!
-
Det är ju som Quintus beskriver det. Det är antagligen till och med värre! Trist att så få vill ta åt sig den kunskap som finns.
På BFs forum kan man läsa om de problem en del av de har haft i massor med år med sjuka bin.
Vore det "riktiga djur", t ex kor skulle de här killarna fått verkliga problem med olika myndigheter, men eftersom det är bin bryr sig ingen. Man spelar olika aktivister i händerna. Det finns ju folk som vill förbjuda biodling!
Samtidigt finns det ett antal dissidenter som jobbar utifrån sin övertygelse.
Vi får se vem som har bäst bin i framtiden.
-
Quintus: Ditt inlägg stämmer bra överens med mina och grannars erfarenhet av varroan. Varför tar ni inte och skriver ner allt det du nyss pratade om på er hemsida? D.v.s. hur man bör/kan räkna nedfall och tips på bra bottnar, hjälpmedel osv. Det behövs ett fristående organ som jämnar ut mellan både bitidningen och gadden. Kritiken mot dessa tidningar kan fortgå länge. Speciellt bitidningen. Det är ju inte bara i varroafrågan som medlemmar undanhålls information. Ny fakta kring honungsförädling, skötselmetoder osv. lyser med sin frånvaro. Ett år i bigården är alltid likadan eller håller sig åtminstone inom "ramarna" på ett tydligt sätt. Det är som att tiden står stilla liksom. Och som vanligt massvis av subjektiva hobbyåsikter och minimalt med vetenskap och fakta. Gadden lyftar iaf fram sätt att tjäna pengar på honung, ex. reportage om sorthonungsföretag osv. Men bitidningen där är det helt dött. Eller nej föresten... ibland finns det nån liten klick på nån sida om att den eller den lokalföreningen anordnade en kurs i salvtillverkning (el. dylikt). Deltagare var Märta 86, Berit 67, Ulla 58 och ett och annat barnbarn som tyckte det var sååååååå roligt!
I övrigt är det väl som med allt i samhället. Folk får ta tag i det själva om det ska bli något gjort. Det krävs att de gamla paradigmuppehållarna dör ut för att ny kunskap få fäste. Så visst... det är bra att folk klantar sig och försvinner så det ges plats för de som på riktigt är intresserade av att ta biodlingens utveckling och varroafrågan på allvar. Ja, några andra blir det ju inget utrymme kvar för.
När det gäller de gula bina behöver det ju inte vara en nackdel att de är uppblandade med andra raser nu när frågan om genetisk diversitet är mer betydande än någonsin. Ju fler gener som ligger vilande i väntan på användning mot varroan desto bättre, tror jag. Men man bör nog kalla dem vid rätt benämning, gula bin, och inte ligustica. :)
-
Ett år i bigården är alltid likadan eller håller sig åtminstone inom "ramarna" på ett tydligt sätt. Det är som att tiden står stilla liksom. Och som vanligt massvis av subjektiva hobbyåsikter och minimalt med vetenskap och fakta. ,Men bitidningen där är det helt dött. Eller nej föresten... ibland finns det nån liten klick på nån sida om att den eller den lokalföreningen anordnade en kurs i salvtillverkning (el. dylikt). Deltagare var Märta 86, Berit 67, Ulla 58 och ett och annat barnbarn som tyckte det var sååååååå roligt!
Vad har du förväntat dig? Det hör till sakens natur. Det gäller att inte vara kontroversiell, inte släppa igenom artiklar som kritiserar någonting eller någon, publicera höga funktionärernas alster oavsett vilka nonsens de innehåller. BT har tom lagt sig till med eget ordlista som starkt påminner om "nyspråk" (Orwell). Många utryckt som normalt används i dagspressen är bannlysta. Och det funkar alldeles utmärkt. För redaktören. Vet du hur många styrelser har redaktören "överlevt"?
Och det finns ingen ljusning i sikte heller. Utifrån diverse skribenternas bidrag och utifrån de lokala skrifters nivå finns det ingen som kan ersätta redaktören.
Den enda medlemsnytta man har som medlem i SBR är tidningen som de flesta bläddrar igenom på 10 minuter, konstaterar - inget nyttigt i det här numret heller och kastar den i papperskorgen. Jag förstår inte varför man betalar dyra pengar i form av medlemsavgift för någonting man kastar i papperskorgen.
Har man en lokal föreningen som tillfredställer ens behov räcker det med att betala bråkdel av medlemsavgiften och vara bara en lokal medlem. Och som lokalmedlem kan man skapa större press på den lokala organisationen så att de SKALL tillfredsställa ens behov och intresse, för att de är pinsamt medvetna om att ”den här människan gick ur förbundet när han inte var nöjd och gör VI inte honom nöjda, då blir vi av med honom vi med”.
-
Den enda medlemsnytta man har som medlem i SBR är tidningen som de flesta bläddrar igenom på 10 minuter, konstaterar - inget nyttigt i det här numret heller och kastar den i papperskorgen. Jag förstår inte varför man betalar dyra pengar i form av medlemsavgift för någonting man kastar i papperskorgen.
Haha, det är sant asså. Tack och lov för nätet! En annan rolig grej inom samma kontext är det faktum att när en kompis som nyligen gått med i SBR skulle inlösa den fina nybörjarrabatten man får av SBR som nybliven medlem så visade det sig att Töreboda stog för den helt och hållet själva. SBR hade alltså snott deras erbjudande och gjort det till sitt eget för att locka nya medlemmar! LOL!
-
Hej!
Tror ni att den genetiska variationen inom honungsbiet räcker till att stoppa varroan? Titta på kräftorna. Det har inte hittats någon flodkräfta som är immun mot kräftpest. Det är nog inte sannolikt att det någonsin går att ha honungsbin utan olika kemiska bekämningar av varroa. Ur honungsproduktionsynpunkt gör det inget att många bisamhällen försvinner. Problemet är pollinering.
Vad händer när alla inkompetenta biodlare försvinner?
Finns det några försök att införa gener från resistenta biarter? Vi behöver GMO-bin om vi ska ha tillräckligt många bin kvar här i landet.
MVH
Jan Lindgren
-
SJV: Rätt avel kan skapa starkare bisamhällen
http://www.sjv.se/nyhetsarkiv/nyheter/programforokadsvenskhonungsproduktion.5.1d8730ed11439d875d18000148.html
Ingen här har väl nämnt något om varroaresistenta bin. Men man måste ju jobba i rätt riktning. Rävskabben och kaninpesten är väl andra exempel som aldrig har försvunnit men genom åren har respektive djurstammar blivit bättre på att hantera dem. Människan har under evolutionen anpassat sig till olika virus osv som vi tidigare dog av. Klart att bina kan klara av varroan eller åtminstone dess sekundära följder på ett bättre sätt än nu men det kommer säkerligen att ta tid. Att kraftigt minska den genetiska diversiteten är knappast något som hjälper iaf. Om SBR jobbade lite hårdare för att hitta alternativ till syrorna och apistan och därtill jobbade för mer bredd i aveln kanske färre skulle förlora sina bin och pollineringen uppehållas bättre.
GMO-bin kan mycket väl vara en lösning. Otrevlig visserligen och det skulle ju kännas bättre med en naturlig lösning men onekligen är varroan ett mycket komplext problem och Apis Cerana har ju de kriterium som krävs för att stå emot kvalstret. Det borde vara möjligt redan idag att flytta över önskvärda gener till våra bin. Frågan är om det är etiskt önskvärt? APis Cerana lägger ju bara två kullar drönaryngel per år om jag inte missminner mig och kvalstren förökas bara i drönarcellerna. Den genen flyttad till våra bin kanske skulle göra nytta? Det gäller bara att se till att drönarkullarna kommer tidigt på säsongen så man kan fortsätta att drottningodla på våren. ::) En annan grej som är lite motsägelsefull när det gäller traditionell biavel (vi odlar ju gärna på putsvillighet) är att Cerana inte städar ut dött drönaryngel i täckta celler. Det gör ju mellifera och släpper då ut varroakvalstren igen. En sådan gentransplantation kanske inte vore fel heller? Den genetiska diversiteten skulle dessutom öka på detta sätt. Kul att spekulera lite. ;)
Skriv gärna mer. Jag märker att jag omedvetet gör allt för att slippa skriva om det jag egentligen ska skriva om idag. ;D *hemtentavecka*
www.vargalyster.blogg.se
-
Hej!
Tror ni att den genetiska variationen inom honungsbiet räcker till att stoppa varroan? Titta på kräftorna. Det har inte hittats någon flodkräfta som är immun mot kräftpest. Det är nog inte sannolikt att det någonsin går att ha honungsbin utan olika kemiska bekämningar av varroa. Ur honungsproduktionsynpunkt gör det inget att många bisamhällen försvinner. Problemet är pollinering.
Vad händer när alla inkompetenta biodlare försvinner?
Finns det några försök att införa gener från resistenta biarter? Vi behöver GMO-bin om vi ska ha tillräckligt många bin kvar här i landet.
MVH
Jan Lindgren
Nej, vi tror inte det. Frågan skall du ställa till Jordbruksverket tycker jag, det är där "proppen" sitter.
-
Kerstins syn på saken: http://chaos.bibul.slu.se/sll/slu/ekologiskt_lantbruk/EKL28/EKL28AT.HTM
-
Ur tantens text /"
Det moderna avelsarbetet, som förutsätter att man nyttjar avelsstationer med ett begränsat urval av drönarproducerande samhällen (drottningar), leder på ganska kort tid till en mycket stark reduktion av den genetiska basen. Att biavelsarbetet gått någorlunda bra hittills betyder inte nödvändigtvis att det kommer att gå bra även fortsättningsvis med den nuvarande strategin. Det är i ekologiska sammanhang inte ovanligt att man inte observerar förändringar förrän det ekologiska systemet är utmattat, och till och med skadas (förlorar resiliens).
"/
Detta är ju basic inom genetiken som även drabbade fiskerinäringen och laxen då man använde för få hanar!!! (UPPRÖRD!!!) Det finns HYLLMETER att läsa om detta och jag blir så upprörd när man inte kan ta till sig vetenskapliga studier. Om nu binäringen har tillgång till forskare så varför och hur kan då detta hända? Jag har en brorsdotter som är vetrinär och det här är en av de första sakerna de får lära sig. Man kan fråga sig varför samma misstag upprepas gång på gång. Jag ser det bara som brist på kunskap, de människor som håller på och får resurser till avel kan helt enkelt inte det här. Jag håller inte med tanten i allt men här har tanten rätt!!
-
GMO-bin kan mycket väl vara en lösning. Otrevlig visserligen och det skulle ju kännas bättre med en naturlig lösning men onekligen är varroan ett mycket komplext problem och Apis Cerana har ju de kriterium som krävs för att stå emot kvalstret. Det borde vara möjligt redan idag att flytta över önskvärda gener till våra bin. Frågan är om det är etiskt önskvärt?
Jag tror inte det. Av många skäl.
Genetiken kan delas i två grenar:
1.Kvalitativ genetik som studerar sådana tecken som ärvs i klart urskiljbar form (exvis ögonfärg, horn/icke horn hos boskapen osv) . Det är sk 'alternativa' tecken (antigen/eller) som för det mesta är styrda utav en gen.
2. Kvantitativ genetik som sysslar med de egenskaper som är viktiga ur produktions- och användbarhetssynpunkt (liter mjölk, kg honung). Varje egenskap styrs av ett stort antal olika gener (polygener - därifrån härstammar utrycker kvantitativ genetik).
Det som är typisk för kvantitativa gener att de påverkas av miljön. Olika miljöfaktorer påverkar dem i olika grad till skillnad mot kvalitativa (alternativa) tecken som inte påverkas av miljön. Det som är karakteristisk för kvantitativa tecken är även beteende vid korsningsavel - som t.ex. heterosiseffekt och vid inavel - som t.ex. inaveldepression.
Tar vi honungsavkastning, så den styrs av ett antal av polygener. VILKA??? I VILKEN GRAD??? HUR REKOMBINERAS DE??? Jag tror inte att man vet särskillt mycket om det. Har man gjort det, så de giriga jänkarna skulle ha manipullerat den biten för länge sedan. Sedan har vi frågan - lönar det sig att göra det? Houngsavksatning äörv max till 20%. så har jag ett bi som ger 20 - 30 kilo honung och ett annat som ger 50 kg, så den maximala "korsningsvinsten" bli 2-3 kilo. Men då pratar vi om tusentals bin (drottningar) som måste framställas och bland vilka man måste hitta dem som besitter det man är ute efter.
Så när det gäller saker som honungsavkastning eller putsförmåga handlar de inte om att överföra ett gen. Man skulle behöva öveföra flertals gener (hur enkelt är det???) och vad vinnar man på det?
Ta bara putsförmåga den styrs av 7 olika gener och det tycks vara enklare (och snabbare) att hålla på i 10-15 år att få fram höghygieniska bin än att ta genväg via genväg ;-)
-
Haha, jamen då måste den självklara slutsatsen vara att vi stoppar in giftgenen från Agapaddan som gör att alla djur som äter den dör. Då dör alla varroakvalster när de suger kroppssaft på bina och saken är biff! Tänk att det var så enkelt ändå! *stolt geni* :D
-
Haha, jamen då måste den självklara slutsatsen vara att vi stoppar in giftgenen från Agapaddan som gör att alla djur som äter den dör. Då dör alla varroakvalster när de suger kroppssaft på bina och saken är biff! Tänk att det var så enkelt ändå! *stolt geni* :D
varför göra ekologer upprörda genom att ta en bit av arvsmassan från någonting som inte förekommer i sverige. mera "genialiskt" skulle varit om du föreslog vit flugsvamp, huggorm eller nåt liknande. det återstående problemet är att "giftet" måste hamna i hemolymfan som varroa suger i sig. som i sin tur innebär att om ämnet skulle vara giftigt för alla organismer så då blir det biet som först styker på foten. ehmehm (som kontring till dit "haha")
aber die Konsequenzen...
-
Vadå... så du menar att det var en dålig sak att införa Agapaddan till Australien? ::) Den äter ju upp både det ena och det andra som inte är bra! Ja, en stor del annat också förstås men den som vill bli fin... liksom. 8)
-
Exakt.
---liksom!
-
Quintus: Har du hört nått om resultaten från den där lokalföreningen där alla bekämpade endast med pudersocker? Anser de att det funkar bra för dem eller har de gett upp? :)
Läste på lite om metoden och vissa kurvor ser ju fina på pappret iaf. :)
http://www.scientificbeekeeping.com//index.php?option=com_content&task=view&id=31&Itemid=40&limit=1&li
-
Läste på lite om metoden och vissa kurvor ser ju fina på pappret iaf. :)
[url]http://www.scientificbeekeeping.com//index.php?option=com_content&task=view&id=31&Itemid=40&limit=1&li[/url]
OBS - kurvorna ser verkligen bra ut.
MEN
Dessa kurvor är inte en grafisk beskrivning av några VERKLIGEN GENOMFÖRDA TESTER!!! Dessa kurvor härstammar ur Varroapop programmet som är ett matematiskt simuleringsprogram i vilket man stoppar in sina (antagna) förutsättningar och programmet utifrån varroa populationsdynamiken spottar ut kurvor.
Dvs - det är inte några verifierade eller bekräftade fakta! Det är svar på "vad som händer om jag gör så UTIFRÅN AV MIG ANGIVNA FÖRUTSÄTTNINGAR".
När det gäller diverse simuleringsprogram måste man vara medveten om "garbage in, garbage out"
Således - du behöver inte vara till sig. Syna korten och tänk. Tack.
-
Tillägg (högst ovetenskapligt)
Läste på lite om metoden och vissa kurvor ser ju fina på pappret iaf. :)
[url]http://www.scientificbeekeeping.com//index.php?option=com_content&task=view&id=31&Itemid=40&limit=1&li[/url]
Vill du komma underfund med hur effektiv metoden är, skulle jag kunna tänka mig följande enkelt upplägg:
Efter att man har skattat av och är i färd att hänga in Apistan remsor (det krävs att man använder Apistan - för att den har stabil och känd verkan) bepudra varenda ram med bin från bägge sidor med pudersocker. Utöver Apistan krävs det en kupa med botten tillgänligt bakifrån och ETT antal varroaundelägg som man kan se på
http://www.wermdobiodlare.se/under/inno.html
Varför ett antal underlägg: det går inte att vänta hur länger som helst (till dagen därpå), för att varroa som ramlar ner är vid full vigör, den har bara tappat fotfäste på biets kropp och kan således efter hon har blivit av med pudersocker på fotsingarna knalla tillbaka på bina. Dvs man skall sitta bakom kupan och byta ut varroaunderlägg ett antal gånger och räkna kvalster (eller skyffla de i en plastburk typ glass eller kakor och sedan räkna hemma. OBS innan den andra och alla efterföljande skyfflingar dunka med burken mot underlaget för att få alla eventuellt promenerande kvalster på locket ner i burken.).
Dagen därpå skall man hänga in Apistan och räkna nedfallet på ett sedvanligt sätt. Det nedfallet skall man jämföra med nedfallet i kupan som inte behandlades med pudersocker.
Allt som ramlar ner efter att man har hängt in Apistan borde ha ramlat ner efter bepudringen - om pudersocker skulle verkligen vara effektiv. För att pudersocker skulle kunna kvalificera sig som lämplig kandidat för varroabekämpning, borde det egentligen inte ramla ner några kvalster alls. Eller hur?
-
Jag har inga problem med att tänka, tack själv. Men är av den åsikten att det är bra att kolla upp vad andra tänkt och vilken fakta som finns tillgänglig innan jag tänker själv. Det brukar gå lite bättre då nämligen. :)
Ett seriöst test vore intressant att genomföra. Den som lever får se vad som händer och fötter. Kan tänka mig att beivrare av metoden redan gjort ett och annat dock. Per Ideström verkar ju brinna för saken tex.
Klart att varroan kan klättra tillbaka till bina om de bara ramlar ned på kupgolvet. En grovmaskig nätbotten känns som en bättre lösning i sammanhanget. Min farbrors svärfar använder sig av en egendesignad typ av bottnar med en helt öppen bred "tratt" undertill. Även en del andra biodlare här ikring talar gott om den. Där blir det raka vägen ut i det fria för de små krypen när de pulveriserats. Höga kupben och avsaknad av flusterbräda ned till marken är nog inte fel heller. Aja, säger varken bu eller bä. Men alternativa tankar är alltid intressant. :)
-
Hej.
Det är alltid intressant med nya tankar. Det finns väl ingen varroabekämpningsmetod som är 100% effektiv. Inte ens apistan som så många ivrar för. Jag kommer att kolla pudersocker på några samhällen till nästa sommar för att testa.
-
Klart att varroan kan klättra tillbaka till bina om de bara ramlar ned på kupgolvet. En grovmaskig nätbotten känns som en bättre lösning i sammanhanget.
Du måste fortfarande på något sätt samla kvalstren för att kunna räkna de. Räkna är att veta. Det skulle gå att lösa med en skiva under nätet smord med bilfet från Biltema - kostar runt 20 spänn).
-
Jano: Dela gärna med dig av dina erfarenheter nästa höst. :)
Quintus: Japps, klart att det går att lösa om man vill räkna. Generellt skulle jag nog låta varroan falla fritt ned på marken under säsongen. Man slipper dessutom rensa botten på våren sen om man har rejält med ventilerande nät under och på sidorna. :)
-
Du måste fortfarande på något sätt samla kvalstren för att kunna räkna de. Räkna är att veta.
Vad har man för nytta av att räkna kvalster som fallit ner? Skall man tvunget räkna så är det väl de kvalster som finns kvar i samhället som behöver hållas reda på. ;)
-
Vad har man för nytta av att räkna kvalster som fallit ner? Skall man tvunget räkna så är det väl de kvalster som finns kvar i samhället som behöver hållas reda på. ;)
Under säsongen genom att räkna nedfall.
Efter en behandling får man veta om det behövs en insats till. Exempel - det har ramlat net 1000 kvalster. medel funkar till 96%, då betyder det minst 40 kvalster kvar. Ramlar det 50 kvalster , då är det bara enstaka kvalster kvar. I första fallet behövs en efterbehandling, i det andra knappast.
Hur annars har du tänkt dig att komma underfund med hur mycket kvalster du har i kupan?
-
Efter en behandling får man veta om det behövs en insats till. Exempel - det har ramlat net 1000 kvalster. medel funkar till 96%, då betyder det minst 40 kvalster kvar. Ramlar det 50 kvalster , då är det bara enstaka kvalster kvar. I första fallet behövs en efterbehandling, i det andra knappast.
Hur annars har du tänkt dig att komma underfund med hur mycket kvalster du har i kupan?
Det finns nog ingen som missunnar någon att räkna kvalster om det tycks vara intressant. Men till vad nytta?
Du nämner verkningsgrader, men dessa är ju inte konstanta. Isåfall måste man behandla under precis samma förutsättningar som när testet gjordes då verkningsgraden bestämdes. Det är så mycket som påverkar, temperatur,luftfuktighet, bimassa och inte minst resistens.
Det räcker att kolla naturligt nedfall under början av Juli. man behöver inte räkna, utan bara konstatera om kvalster finns på nedfallsskivan och behandla därefter.
Har odlat bin med kvalster i 11 år utan några större problem.Kvalster i kupan har du nog hur du bär dig åt, det behöver man inte räkna för att veta. Ibland är praktik bättre än teori.
-
Jag känner som Jano alltså. Bättre o dundra på rejält med drönarutskärning och nu till nästa säsong ev. pudersocker på våren. Då ligger man skapligt till inför hösten. Sen Apistan (eller motsvarande) efter slutskattningen. Det viktiga tror jag är att hålla tillbaka varroatillväxten tidigt på säsongen och hjälpa dem att stå emot reinvasion. Sen om man orkar kan man kolla om det är något nedfall men att räkna i detalj är för tidsödande. Brukar gå bra ändå tycker jag. Har sett bra ut i kuporna. Finlir är inget för mig.
-
Tjaha... kanske problemet redan är löst då: http://www.nzherald.co.nz/animal-science/news/article.cfm?c_id=332&objectid=10482983 ?
:P
-
Det finns liknande artiklar från olika kontinenter! Skulle vara intressant att få se några sådana samhällen här hemma.
-
Det här är lite intressant!
http://wootensgoldenqueens.com/
Notera att de levererar 60-80.000 drottningar varje år till odlingarna i Kalifonien.
Man flyttar tusentals med kupor varje år till mandelodlingarna.
Där man odlar mest drottningar och där man flyttar bina mest har man också mest problem!
Fast här hemma har man redan bestämt att CCD beror på växtgifter.
-
Jag har tänkt lite, bara en så´n sak...
Genetisk mångfald är ju rubriken på denna tråd. Och just nu sitter jag i Thailand dit mina honungspengar fört mig, och funderar över genetisk mångfald.
Här springer höns överallt. Alla vet att höns härstammar från en vildlevande djungelhönsstam. Utifrån detta har duktiga avlare fått fram de mest fantastiska arter.
Jag har faktiskt själv haft några fina hönsstammar i Sverige. Det som var intressant då var att se att de stammar som utvecklats genom några generationers inavel var synnerligen stabila, därtill duktiga på alla områden som är intressant för en höns-ägare.Det man fått fram var alltså stabila goda hönsraser som såg exakt likadana ut i generation efter generation. De värpte bra, de ruvade bra, de åt inte så speciellt mycket, de frambringade fin manlig avkomma som hamnade i grytan, den kvinnliga avkomman fick lägga ägg till dessa att även hon åts upp i hönsochcurrygrytamedris. Dessa höns-"raser" som alltså var resultatet av olika generationers inavel var mycket fina höns, härliga att ha. En av raserna jag hade under många år hette Australorpington. Jag hade även andra raser.
Jag hade också ibland höns av marknadsnamnet Hisex. Det är en högkoncentrerad korsningsprodukt, där man avlar fram fina pappa-linjer och andra fina mamma-linjer. Dessa får skaffa barn, och hönsen blir äggproducenter. Hanarna hamnar direkt i köttkvarnen som dagsgamla. De höns som kläcks blir fina Hisexhönor som lägger ägg. Dagligen, lång tid, mycket ägg. Inget mer...!!! och för säkerhets skull lägger jag till några ytterligare utropstecken !!!
Som sagt, tupparna blev omedelbart avlivad i kvarnen MEN en och annan tupp slapp köttkvarnen, man trodde att det var hönor, misstaget visade sig några veckor senare i uppfödningshallarna. Jag födde upp några stycken av dessa tuppar. Hemska djur. Fina att se på, stora och präktiga, rentav vackra, goda att slakta och göra Coc au Vin. Men innan dess - vilka hemska djur. Slogs, betedde sig illa, anföll och var aggressiva. Stora med mycket kött, goda att äta. Inte trevliga att äga. Inte ens trevliga för grannarna.
Kycklingar kläckta efter Hisex, det var bara att glömma, det var fel på allt. För långa ben så de kunde inte gå, fega, ynkliga. Jag tror inte att jag hade en enda andra generationernas avkomma efter Hisex som liknade en höna överhuvudtaget.
Den thailändska normalhönan är heller inget att skryta med. I detta fallet kan man ju verkligen tala om genetisk mångfald. Eller har det blivit enfald? Tupparna parar sig med hönorna, enligt det normala systemet. Resultatet borde ju vara genetisk mångfald, men verkligheten pekar på något annat. Det är en degenererad variant av den fina ursprungliga djungelhönan. Men här har man inte avlat överhuvudtaget. Vilket lett till att de knappt lägger ägg, och vill man äta kött så kommer man nog underfund med att denna höna inte har mycket att bidraga med i sammanhanget.
Vart vill jag nu komma?
En del tror att bin kommer att bli underbara av "genetisk mångfald" av sig själva, bara låt dem hållas. Men det kanske blir enfald? Nåväl, tanken är god - om man avser att hålla bin under en 1000-års period och under denna tid låta dem anpassa sig till såväl naturlig omgivning som mänsklig påverkan.
Andra tror att "genetisk mångfald" alltid är av godo, att det alltid frambringar det bästa - i detta fallet den högsta honungsskörden.
Ytterligare andra tror att "genetisk mångfald" säkerställs genom överstyrd avel.
Ja, det kan man göra om man vet vad man pysslar med. OM MAN VET VAD MAN PYSSLAR MED.
Då kan man ta fram fantastiskt fina pappa-linjer och låta dessa para sig med fantastiskt fina mamma-linjer.
Det var just detta Dadant pysslade med i Amerika för 50-60 år sedan.
MEN dessa drottningar var bara avsedda att ha som goda produktionsmedel i 2 år. Precis som en Hisex-höna.
En annan man, broder Adam, katolsk munk, han gick den andra vägen. Han läste de Mendelska ärftlighetslagarna och utifrån detta försökte han ta fram en STABIL stam av bin. Precis som mina hönor av sorten Australorpington.
Lyckades han?
Jag vill påstå att han lyckades exakt lika bra som de avlare som tagit fram hönsrasen Australorpington.
Här i Thailand finns det vilda grisar, wietnamesiska hängbuksvin. Svåra att se men de finns i stort antal i skogarna. Skall vi tala om genetisk mångfald så borde vi väl ta hem ett gäng sådana till Sverige och se till att kommande års julskinkor har tillförts dessa otroliga gener som det alltid talas om när det gäller "genetisk mångfald". Kundernas tillströmning lär säkert bli måttlig när en skinka har krympt till halva storleken.
Det finns vissa gener som styr binas beteende att sticka och vara aggressiva.
Vilken biodlare propagerar för "genetisk mångfald" och vill behålla eller helst förstärka dessa gener?
Det finns vissa gener som styr binas svärmdrift.
Vilken biodlare vill öka på denna "genetisk mångfald"?
Det finns vissa gener som styr byggandet av drönarceller i mångfald.
Vilken biodlare vill öka på denna "genetisk mångfald"?
Det finns gener som gör att bina blir extra hygieniska, alltså rensar ut döda puppor, och allmänt sett håller rent i kupan.
Vilken biodlare vill öka på denna "genetisk mångfald"?
Det finns också gener som stimulerar ökat vaxbyggande och ökad nektarinsamling.
Vilken biodlare vill öka på denna "genetisk mångfald"?
Så frågan är - som ni ser - inte helt enkel.
Vad vill vi ha?
Dåliga aggressiva bin som sticks och knappt producerar honung?
Eller vill vi ha snälla bin som inte sticks så mycket och som producerar honung.
Vi behöver inte välja antingen eller - vi kan få både ock. Med bibehållen genetisk mångfald på kuppen.
Så slipper vi thailändska hönor som varken lägger ägg eller ger kött. Bara äter mat
Så slipper vi aggressiva bin som varken ger honung eller vax. Bara äter foder
-
S-Å: Så där gula och fina drottningar har vi här nere också! :)
Wictor: Bra inlägg. Balans tror jag på i sammanhanget. Man kan ha alltihop.
Utan blues och klassisk musik skulle ju exempelvis inte hårdrocken, de gamla stilarnas förädlade form, existera. Då och då måste ju metalmusiker gå tillbaka till det gamla för att finna inspiration till nyskapande. Likväl kan man inte skriva bra rockmusik om det inte finns en bra balans i exempelvis låtuppbyggnaden. 20min gitarrsolon är det få som kan hålla på med och gå + liksom. Men det finns utrymme för sånt med och ex. Yngwie Malmsteen har ju tjänat rejält med kulor på det. It's the same shit with different names liksom. Dock... om nån kapar sladden till eluttaget (motsvarande varroan i biodlingen) går ju allt åt helvete. Och därför har ju metalmusikerna sina vaktgorillor (motsvarande apistan) som motar bort oönskat folk från scenen och det är ju bra men det är ju klart bättre att helt enkelt ha jävligt starka el-kablar och staket (motsvarande naturlig biodling) för det kräver ju inte lön på samma sätt, dock är ju dessa inte tillförlitliga i samma grad som vaktgorillorna, tyvärr. Så att hålla borta skadegörare från sin publik måste ju vara det bästa. Och då är det ju bra om bluesen och den klassiska musiken finns kvar eftersom inte alla, konstigt nog, föredrar musik av den högsta förädlingsgraden och då är det ju bättre att de håller till hos symfoniorkestern eller går på nån bluestillställning istället för att ställa till besvär hos oss som vill rocka på liksom! :P
-
De genetiska betingelserna och effekterna ser lixom lite olika ut för olika djur, se bara skillnaden på t ex bananflugan och en elefant! Vem forskar på elefanten (ingen) och vilka på bananflugan (alla) som gör en ny generation i veckan.
Ser man till växtriket så kan man t ex korsa två tomater och få en F1 hybrid. Använder man sedan dessa fröer från F1'an så vet man inte vad man får. Man får alltså alltid korsa samma för att få samma F1 eller ta en stickling som då blir en genetisk kopia. Det blir lite svårt med sticklingar på bin (även om dom sticks ;D).
-
Ja, det är helt klart att man får en F1 om man korsar två olika tomatsorter.
Och man vet inte vad resultatet blir om man korsar två F1-or.
MEN därmed inte sagt att det är förbjudet att korsa två F1-or. Sätt 1000 frön och se vad som händer, kanske någon planta uppvisar exeptionella egenskaper, som man verkligen vill behålla.
Då kan man ju endera som föreslagits föröka medelst sticklingar.
ELLER - och jag tror att det är här de flesta missuppfattat Mendel och hans ärftlighetslagar - KAN man faktiskt bestämma sig för att försöka permanenta det fina arvsanlag som man fick fram i F2-generationen. Alltså att man utifrån en F2 beslutar sig för att förankra och bevara det korsade resultatet.
Mendel visade att vita och röda korsningar INTE hela tiden uppvisade en brokig blandning av vita röda och rosa avkomlingar UTAN att VISSA av de rosa avkomlingarna kunde fås att hela tiden framgent frambringa enbart rosa avkomlingar.
Detta är en grundtes inom evolutionsbiologin.
Vilket sker helt naturligt sett över en lång tidsperiod.
Vi människor kan snabba på processen genom genomtänkt och faktabaserad avel, oavsett vi talar om blommor, tomater, grisar eller bin.
Mendel lyckades.
Man kan lyckas med bin också.
Såväl Broder Adam som herr Dadant lyckades med sina av avelsförsök, dock använde de två helt olika avelsprinciper och två diametralt motsatta arbetsmetoder. Den ene använde sig av två olika föräldrastammar och marknadsförde enbart F1-drottningar som skulle göra tjänst i 2 år, därefter avlivas. Den andre använde sig av en avelsmetod som utgick från att ta fram arvsstabila stammar varur även F2 och F3 och så vidare skulle kunna användas.
Att man kan lyckas är helt klart.
Att avstå från att ens försöka - det måste väl tyda på dumhet av aldrig tidigare skådad grad..??
Att tyska försök visar på att det är lätt att avla fram snälla bin som inte svärmar så mycket, det är en sak. Att samma tyska försök visar på att ta fram bin som samlar mycket nektar - alltså stor honungsproduktion - är mycket svårare är ju intressant forskning.
Vissa invänder och påstår att bina nu samlar mycket mer honung än förr.
Det är inte sant.
Det har visat sig att den ökande honungsskörden inte beror på bina utan på skötselmetoderna.
Att vi utvinner mer honung ur en modern uppstaplingskupa jämfört med en halmkupa är nog ganska självklart för de flesta.
Men att utifrån detta fortsätta tankearbetet och inse att sådana saker som yngelrummets storlek, ramformat i skattlådorna och andra faktorer utgör en stor del i skördeökningen är kanske inte lika enkelt att se vid en första anblick. Och självklart samlar ett svärmtrögt bi mer honung än dess motsats.
Avla på svärmtröghet så kommer resten av sig själv. Men att man måste AVLA för att erhålla detta torde väl vara uppenbart?
-
http://www.ibra.org.uk/store/products/183
Ny bra bok från IBRA!!!
-
Jag har sett att man frågat efter färdiga snabbkokare/startlådor i olika forum och har några ritningar och spridda skurar på beskrivningar.
Här finns lite info.
http://www.kupan.se/ritningar/snabbkokare/snabbkokare.html
Hur gick det? Svarade någon om den gick att skaffa färdig hos någon biredskapsleverantör?
Något "hembygge" köper jag inte, då bygger jag hellre om en av mina nya avläggarlådor till startlåda! Jag har nät och skivor/verktyg!
-
Nej, det verkar inte finnas några färdigtillverkade snabbkokare.
Jag byggde min egen av en 5-ramars skattlåda som jag köpte i delar, enkelt att såga upp spår i gavlarna, spika ihop. Sen gick jag till en plåtslagare som klippte till avdelarplåten. Lätt som en plätt. Fungerar bra - det enda viktiga är att fylla på med MYCKET bin, samt hänga in en full pollenram, den brukar jag hänga på den bi-tomma sidan. Alltså tre ramar fullknökade med bin på ena sidan plåten, på andra sidan hänges larvramen in och ytterst en pollenram.
En bekant till mig har till och med satt en foderkopp på ena täckbrädan, matar med honungslösning. Han har gjort flusterhål, öppnar det efter nåt dygn och genomför hela odlingen i snabbkokaren.
-
Plåten kan man skaffa via Biltema (79-602, 79-601 mm) för en hundring eller en duralaluminium skiva på Clas Olsson (30-9362) som gott & väl passar till avläggarlådan (600 x 400 x 2).
-
Wictor: Vad ser din bekant för fördelar med att genomföra hela odlingen i startlådan? Behåller bina alla cellkoppar i ett sådant begränsat utrymme?
-
Här är en hyffsad bra länk om man vill köra i skattlådan! Men då blir det färre drottningar per ram!
http://web.telia.com/~u42123075/drottning.htm
-
Plåten kan man skaffa via Biltema (79-602, 79-601 mm) för en hundring eller en duralaluminium skiva på Clas Olsson (30-9362) som gott & väl passar till avläggarlådan (600 x 400 x 2).
Min plåtslagare tog 30:- för en plåt som passade exakt...
En resa till Biltema eller en postförskottsavgift från Clas Ohlson blir nog dyrare.
En plåtslagare klipper alltid till en sån liten bit från nåt spill som ligger i nåt hörn, därför billigt.
En annan fråga, varför köra hela serien i startlådan...
Min kompis påstår att han får flera drottningar på det sättet, jag vet inte.
Det viktiga i vart fall tror jag är att ha MYCKET bin...
Sen är det ju faktiskt så att det inte är så speciellt många dagar som går mellan äggstadium till täckt puppa. Så finns det bara honungsfoder och tillräckligt med pollen så borde det väl knappast vara några problem.
Skall prova själv med en serie nästa sommar.
Däremot har jag ju varit med om - speciellt vid kraftigt drag - att en ram där alla celler antagits och placerats i skattlåda bara fått ett 50% resultat, inte alltid men ibland. Bina avlägsnar de överflödiga och bygger vildbygge mellan cellerna som de fyller med honung.
Min kompis påstår att detta aldrig hänt när han enbart odlat i startlådan.
-
Vi lever kanske i olika världar, jag har nära till Biltema och Classe m fl men bor i Stockholm och här får man knappt en påse godis för 30 sek.
Ingen bjuder på någonting längre, man lyfter snart inte på ändan för en 500 hundring heller längre!
Det är bara att grattulera att du har en vänlig plåtniklas hos dig.
Jag skall prova två koncept i sommar som jag beställt material till. NC materialet (undantaget kasetten och Jenter's motsvarighet) till drottningodling är relativt prisvärt och man kan passa på att köra olika odlingsramar.
Jag ser heller inga problem med att bara få 70% eller 90% eller vad det nu blir antagna, man kan ju sätta lite flera celler som garanterar det antal man måste ha själv och sedan försöka avyttra de som blir över på något sätt. I värsta fall kan man vara generös och ge bort dem. Friska bra bin finns det alltiv avsättning för och ser man till den genetiska mångfalden och friska bin så verkar det som intresset ökat för att komma i kontakt med odlare med nytt material oavsett om det är bina i sig eller kuporna. Jag kommer lixom inte att ha stora sjukdomsproblem de första åren med nya kupor och de avläggare jag anskaffat.
4 besökare har hört av sig och jag ser fram emot året som kommer, det skall bli intressant. Själv kommer jag att besöka dessa och några andra bigårdar och spana in läget. Det var så jag tände om på bin! Det har gått 25 år men det har inte hänt så extremt mycket under denna tid. Mest positiva saker som det nya kupmaterialet som känns helt underbart att jobba med.
-
Så mycket chafs om CCD och mystiska orsaker som absolut inte beror på avel eller virus ...
Men nu kryper sanningen fram sakta men säkert. Bristen på genetisk divergens som det så fint heter!
Den beror till största delen på den omdömmeslösa avel som bedrivits med bin.
Man kan nästan påstå att hela bistammen bland sk yrkesbiodlare härstammar från en handfull mängd drottningar, då avses inte antal bin i handen utan antalet fingrar!!!
Självförvållat! Ett jäkla gnäll om bidrag! Binämnder, avelsklubbar, avelsgubbar, avelsbolag, alla är skyldiga och nästan allt beror på brist på kunskap.
Brist på kunskap måste i det här fallet med så stora organisationer definieras som inkompetens!
Så länge man inte definierat avel och användning med avelsdrottningar och bruksdrottningar så kommer vi att få fortsatta problem.
Lyssna och fundera! Det känns nästan som CCD farbrorn också börjar krypa till korset!
Länken till artikeln!
http://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/index.asp?programID=406&nyheter=1
Länken till ljudfilen!
http://www.sr.se/webbradio/?Type=db&Id=1610447
Självfallet kommer jag att spara detta på min blogg!!! Äntligen kommer det vettig information. VIRUS!
I veckan rapporterade vi om att bisamhällen i USA och Storbritannien minskat med en tredjedel i fjol och i Italien till hälften. Efter det fick vi en reaktion på nätet från Kerstin Ebbersten, som har doktorerat på genetiken hos bin, och som nu jobbar på Jordbruksverket i Jönköping. Hon beskriver varför bikollapsen uppstått och varför bin är viktiga för vår framtid.
-
Bra med fina ord. Bra med internet också som sprider dem fritt till alla som är uppkopplade. Står ju inte sådärvärst jättemycket om det i bitidningen direkt. :)
-
Nu är det Kerstin Ebbersten som själv säger det. Det märkliga är att hon deltar i föreläsningar om svensk biavel och har gjort så länge.
Hela biodlarsverige vill bara hitta en syndabock med slantar, något läkemedelsföretag eller en LRF organisation som skall ta på sig skulden och dela ut en massa pengar.
Sedan sitter alla skyldiga med i Binämnden!!
===============================
VILKET JÄVLA LAND VI LEVER I!!!!
Nu var jag inte så fin i kanten .. men jag kandiderar lixom inte till någon organisations finrum!
Det hela bygger i grunden på ett politsikt systemfel.
Intresseorganisationer med företrädare utan rätt utbildning, utdelning av medaljer och utmärkelser i värsta Bresjnev stil.
Belöningssystemet bygger på deltagandet mycket mera än det vetenskapliga resultatet.
Klart att det går käpprätt!
Kommentarerna till artikeln är sanslösa! Antennerna på biet tar upp 3G signaler ... elöverkänslighet ... you name it!
-
Well, det där med 3g skulle jag varken understryka eller avfärda innan någon gjort en vetenskaplig studie i frågan. Man har ju t ex kommer fram till att masstrandningar av valar och delfiner, som tidigare ingen hade svar på, beror på krigsfartyg med starka ekolodssignaler. Djuren får sådan panik av dem att de flyr upp på land. I samtliga fall som fenomenet uppstått har det varit militärfartyg i området. Problemet förbryllade forskarna länge. Jag skulle inte avfärda en liknande anledning till ccd innan det signifikant har visats att så inte är fallet. Ju mer man vet ju mer vet man att man inte vet.
Självklart är aveln dock en stark gissning till orsaken i detta sammanhang.
Och ja, det är ett jävla land vi lever i! :)
-
Nja, bara för att delfiner och valar haft med ekolod att göra i tusentals år behöver det inte betyda att radiovågor skapade av teknisk utrustning inte ger dem problem. Enligt forskarna på tv jag hörde det av trodde de helt enkelt att det blev ett sådant jädra dån under ytan att valarna flydde i panik för att komma bort från det/alternativt fick sina navigeringsförmågor störda på något vis och simmade fel. De hade lite statistik att visa på områden med militärisk aktivitet där valar strandat osv. Utan att vara kunnig alls på tekniska saker drar jag istället exempel från kostdebatten, som jag är hyfsat insatt i: SLV ger rådet till gravida att inte äta lever som innehåller A-vitamin därför att det i studier visat kunna ge fosterskador om man intar a-vitamini stor mängd. Vad man inte talar om är studierna är gjorda på artificiell a-vitamin... nutritionisterna tror ju alltid att konstgjorda saker och naturliga saker är samma sak, om de ser likadana ut i ett provrör, även när de hamnar i kroppen. Vilket inte behöver vara fallet enligt många. Syntetisk A-vitamin ges i hög dos som aknemedicin med hemska biverkningar (folk har tagit t o m livet av sig av de psykologiska biverkningarna det ger) och har man foster i magen när man tar det är risken mycket stor att det skadas. Men... eskimåer har traditionellt ÖKAT intaget av naturlig A-vitamin till sina havande kvinnor med bla lever, fiskrom etc. Deras gravida kvinnor ges alltså en specialkost tvärt emot SLV:s vetenskapligt (host host) utformade råd. Detta folkslag har haft en fantastisk hälsa och välformade kroppar i tusentals år och gav säkerligen kosten till de gravida pga långsiktig utvärdering genom trial and error under en lång tid. Ett högt intag av A-vitamin är/var förövrigt förekommande i de flesta traditionellt levande folkslag med god hälsa (www.westonaprice.org).
Bara för att man kan härma valars ekosystem behöver det inte innebära att man gör på EXAKT samma sätt. Jag kan skrika högt liksom men knappast lika högt som jag kan göra i en konstgjord megafon. Människoröster har funnits i hundratusentals år men det hjälper inte mot att om jag håller en megafon mot örat på en kanin, med stora öron och skriker allt jag kan (eller spelar upp ett datagjort människoskrik med exakta frekvenser etc.) så blir han jävligt lomhörd och får troligen jävligt ont i huvudet! Tror därmed att bara för att 3G-vågor kanske finns naturligt i naturen behöver det inte innebära att vårt konstgjorda tekniska tämjande av dem och vår utlokering av 3g-master i landskapet INTE har effekt på andra varelser. Dessutom bara för att kaniner kanske fått ont i huvudet ibland under den långa tid som kaniner existerat ökar ju onekligen risken för huvudvärk markant om man skriker genom en megafon i örat på dem. :)
Man kanske kan undersöka saken själv? Sätta några kupor i ring, på olika avstånd, runt en 3g-mast och låta dem svärma. I masten hänger man några svärmlådor med sånt däringa svärmfångarferomon i så att man får lite bin även uppe i masten osså kollar man sen under ett antal år vad som händer. Eller... så gör man det inte. :)
-
Nja, bara för att delfiner och valar haft med ekolod att göra i tusentals år behöver det inte betyda att radiovågor skapade av teknisk utrustning inte ger dem problem. Enligt forskarna på tv jag hörde det av trodde de helt enkelt att det blev ett sådant jädra dån under ytan att valarna flydde i panik för att komma bort från det/alternativt fick sina navigeringsförmågor störda på något vis och simmade fel. De hade lite statistik att visa på områden med militärisk aktivitet där valar strandat osv. Utan att vara kunnig alls på tekniska saker drar jag istället exempel från kostdebatten, som jag är hyfsat insatt i: SLV ger rådet till gravida att inte äta lever som innehåller A-vitamin därför att det i studier visat kunna ge fosterskador om man intar a-vitamini stor mängd. Vad man inte talar om är studierna är gjorda på artificiell a-vitamin... nutritionisterna tror ju alltid att konstgjorda saker och naturliga saker är samma sak, om de ser likadana ut i ett provrör, även när de hamnar i kroppen. Vilket inte behöver vara fallet enligt många. Syntetisk A-vitamin ges i hög dos som aknemedicin med hemska biverkningar (folk har tagit t o m livet av sig av de psykologiska biverkningarna det ger) och har man foster i magen när man tar det är risken mycket stor att det skadas. Men... eskimåer har traditionellt ÖKAT intaget av naturlig A-vitamin till sina havande kvinnor med bla lever, fiskrom etc. Deras gravida kvinnor ges alltså en specialkost tvärt emot SLV:s vetenskapligt (host host) utformade råd. Detta folkslag har haft en fantastisk hälsa och välformade kroppar i tusentals år och gav säkerligen kosten till de gravida pga långsiktig utvärdering genom trial and error under en lång tid. Ett högt intag av A-vitamin är/var förövrigt förekommande i de flesta traditionellt levande folkslag med god hälsa (www.westonaprice.org).
Bara för att man kan härma valars ekosystem behöver det inte innebära att man gör på EXAKT samma sätt. Jag kan skrika högt liksom men knappast lika högt som jag kan göra i en konstgjord megafon. Människoröster har funnits i hundratusentals år men det hjälper inte mot att om jag håller en megafon mot örat på en kanin, med stora öron och skriker allt jag kan så blir han jävligt lomhörd och får troligen jävligt ont i huvudet! :P Tror därmed att bara för att 3G-vågor kanske finns naturligt i naturen behöver det inte innebära att vårt konstgjorda tekniska tämjande av dem och vår utlokering av 3g-master i landskapet INTE har effekt på andra varelser. Dessutom bara för att kaniner kanske fått ont i huvudet ibland under den långa tid som kaniner existerat ökar ju onekligen risken för huvudvärk markant om man skriker genom en megafon i örat på dem. :)
Man kanske kan undersöka saken själv? Sätta några kupor i ring, på olika avstånd, runt en 3g-mast och låta dem svärma. I masten hänger man några svärmlådor med sånt däringa svärmfångarferomon i så att man får lite bin även uppe i masten osså kollar man sen under ett antal år vad som händer. Eller... så gör man det inte. :)
Sedan när består ekolod av radiovågor? När du endå är igång så varför inte blanda ihop gravitation med magnetism och ljus med ljud. Men vad kan man förvänta av en som hänvisar till Weston Price som knappast kan ses som en trovärdig källa. Men när på alternativ så är väl kanske ju mer alternativ en idé är destå sannare måste den vara? Dogmen om att det naturliga är bäst, nyttigast och vackrast florerar in i absurdum.
-
Pong: Radiovågor är en felskrivning. Skrev inlägget i hast som en break i en stressig hemtenta. Tack för påpekandet.
Jag har inte sagt att jag stödjer varken tesen om 3g mot CCD eller att militärens ekolod är ansvaret för delfiner men att det är intressanta teser. Forskare har kommit fram till det sistnämnda. Jag själv kan varken understryka eller stödja dem. Ett forskareteam är bara ett av flera och vetenskap är inte alltid exakt. Den forskare som stenhårt hävdar att han sitter på sanningen och vägrar se vid sidan om sina egna teorier och sin egen prestige (typ SLV:a nutritionister) ägnar sig inte åt vetenskap. Fluor finns naturligt i kroppen men ökar man mängden blir det ett gift. Varför skulle inte vårt meckande med andra fenomen i naturen kunna bli skadlig genom vårt sätt att nyttja dem? Bara för att man upptäckt en sak betyder inte att man 100procentigt förstår alla aspekter involverade kring saken och då kan dåliga saker hända. PCB och DDT är väl ypperliga exempel på det.
Varför skulle weston a price vara icke trovärdig? Varför skulle SLV vara trovärdiga (antar att du anser det eftersom du avfärdar en evolutionistisk approach i kostforskningen)? Inte för att det går under det här forumets ramar men när du ändå tar upp det. Ur en historisk synvinkel kan knappast Weston A Price-undersökningar vittna om något särskilt alternativt... normal hederlig föda som människor nyttjat i tusentals år. SLV förespråkar en diet vi nyttjat sen 50-talet som i hög grad gynnat livsmedelsindustrin. Välfärdssjukdomarna har eskalerat sen dess. Vad är det alternativa?
-
Pong: Radiovågor är en felskrivning. Skrev inlägget i hast som en break i en stressig hemtenta. Tack för påpekandet.
Jag har inte sagt att jag stödjer varken tesen om 3g mot CCD eller att militärens ekolod är ansvaret för delfiner men att det är intressanta teser. Forskare har kommit fram till det sistnämnda. Jag själv kan varken understryka eller stödja dem. Ett forskareteam är bara ett av flera och vetenskap är inte alltid exakt. Den forskare som stenhårt hävdar att han sitter på sanningen och vägrar se vid sidan om sina egna teorier och sin egen prestige (typ SLV:a nutritionister) ägnar sig inte åt vetenskap. Fluor finns naturligt i kroppen men ökar man mängden blir det ett gift. Varför skulle inte vårt meckande med andra fenomen i naturen kunna bli skadlig genom vårt sätt att nyttja dem? Bara för att man upptäckt en sak betyder inte att man 100procentigt förstår alla aspekter involverade kring saken och då kan dåliga saker hända. PCB och DDT är väl ypperliga exempel på det.
Varför skulle weston a price vara icke trovärdig? Varför skulle SLV vara trovärdiga (antar att du anser det eftersom du avfärdar en evolutionistisk approach i kostforskningen)? Inte för att det går under det här forumets ramar men när du ändå tar upp det. Ur en historisk synvinkel kan knappast Weston A Price-undersökningar vittna om något särskilt alternativt... normal hederlig föda som människor nyttjat i tusentals år. SLV förespråkar en diet vi nyttjat sen 50-talet som i hög grad gynnat livsmedelsindustrin. Välfärdssjukdomarna har eskalerat sen dess. Vad är det alternativa?
Nåja ok, skriva fel kan alla göra. Visst så kan man undersöka det. Men de studier som har gjorts visar väl mest på att det är olika pesticider om är orsaker bakom samhällsdöden. Sedan så är det inte fast ställt att det är militär sonar som orsakar valstrandingar och felnavigeringar hos valar, en del tyder på det, och det är möjligt att det är så men att skriva att det är så är ju endå att gå händelsena i förväg.
Jag tycker inte weston a price är icke trovärdig pga samtliga forskare anser att de ägna sig åt pseudovetenskap. Tar russin ur kakar som stödjer deras teser men resten som motsäger deras teser ignorerar det totalt. Evolutionistisk approch, det är väldigt lätt att komma med evolutionistiska resonemang som låter logiska och rätt men inte behöver vara det. Sedan har vi sedan 50-talet blivit friskare och äldre med ca 10% och har kanske världens 5 längsta medelslivsländ. Inte för att de behöver vara ett avgörande orsaksamband men inte heller betyder din tes om väldfärdsjukdomarna skulle vara skulle vara avhängigt SLV rekomendationer. Din tes bygger på att folk skulle äta enligt SVL rekomendationer, oavsett om de stämmer eller inte, vilket jag (ogrundat) inte tycker att de gör, de äter det som de tycker är gott, oavsett vad kostgurus från olika läger säger vad de skall äta.
-
Påstår samtliga forskare att Weston A Price ägnar sig åt pseudovetenskap? Det tror jag inte. Inte antropologer till exempel. Finns många koststudier, särskillt nyare, som visar att framför allt hans ickerädsla för mättat fett är berättigad. Eskimåer åt LCHF och som du säkert vet är det ju en av de kostmodeller som det prats mest om just nu. Annars kan vi ju alltid tala om fuskforskning... som SLV:s kostråd när det gäller balansen mellan fett och kolhydrater (och margarin) är baserad på. Och inte så konstigt är det folket som får medvetenheten kring denna kost att växa eftersom de själva märker att den gör dem friska. Det är idel aktivitet på nätet. Själv åt jag bort min ungdomsakne på paleodiet (efter att ha plågats ett år på syntetisk A-vitamin, min dermatolog sade att vetenskapen avfärdat samband mellan kost och akne, BS säger jag). Min mor har sluppit sin artros i fingrarna (efter en vecka redan) med lchf och min flickvän har tappat jättemycket i vikt från ett överskott som inte ville släppa efter graviditeten. Många på www.kolhydrater.ifokus.se (6000 medlemmar och stadigt ökande) talar om bättre tänder, mindre magproblem, bättre galla, botad diabetes, u name it! Denna diet pratade Weston A Price om redan i början av 1900-talet. Allt han gjorde dessutom var att observera hur friska kulturer levde och åt. Inget konstigt alls. Människan är inte menad att ha de välfärdssjukdomar som vi har. Att vi fått ökad livslängd efter 50-talet beror mer på att vi kan hantera smittsamma sjukdomar, har bättre livsmedelshantering, har lägre barnadödlighet, bättre akutvård osv. Knappast SLV:s kostråd!
Denna sida http://www.kostdoktorn.se/vetenskap/lchf-och-den-medicinska-vetenskapen ,bland andra, visar historien bakom "sanningen" vi fått lära oss sen barnsben om kost. Seven countries studien av Ancel Keys som lade grunden till världens fettskrämdhet är ett perfekt exempel på det du beskrev ovan: "Tar russin ur kakar som stödjer deras teser men resten som motsäger deras teser ignorerar det totalt. "
Här är en svensk sågning i läkaretidningen av hans studie som är grunden för tallriksmodellen och nyckelhålsmärkningen (dödskallemärkningen?): http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=8291
Om Weston A Price inte var accepterad i vetenskapliga kretsar förr borde han nog få upprättelse snart. Och som alltid är det ju svårt att ta till sig ny kunskap om tjockleken på plånboken beror på att du inte gör det! Kan jag mycket väl tänka mig att även han fick känna på!
Förmodligen finns det ett lika enkelt samband mellan CCD och bina. Fast ingen, som bekant, fattar vad det är. Jag är inte antroposof men onekligen sade Rudolf Steiner redan i början av 1900-talet att det skulle gå åt helsike med bina någonstans vid denna tid som vi är i nu. Oavsett vad man tycker om hans teser om bin i övrigt verkar han ju faktiskt fått rätt. Först kom varroan och sen kom CCD.
-
Påstår samtliga forskare att Weston A Price ägnar sig åt pseudovetenskap? Det tror jag inte. Inte antropologer till exempel. Finns många koststudier, särskillt nyare, som visar att framför allt hans ickerädsla för mättat fett är berättigad. Eskimåer åt LCHF och som du säkert vet är det ju en av de kostmodeller som det prats mest om just nu. Annars kan vi ju alltid tala om fuskforskning... som SLV:s kostråd när det gäller balansen mellan fett och kolhydrater (och margarin) är baserad på. Och inte så konstigt är det folket som får medvetenheten kring denna kost att växa eftersom de själva märker att den gör dem friska. Det är idel aktivitet på nätet. Själv åt jag bort min ungdomsakne på paleodiet (efter att ha plågats ett år på syntetisk A-vitamin, min dermatolog sade att vetenskapen avfärdat samband mellan kost och akne, BS säger jag). Min mor har sluppit sin artros i fingrarna (efter en vecka redan) med lchf och min flickvän har tappat jättemycket i vikt från ett överskott som inte ville släppa efter graviditeten. Många på [url=http://www.kolhydrater.ifokus.se]www.kolhydrater.ifokus.se[/url] (6000 medlemmar och stadigt ökande) talar om bättre tänder, mindre magproblem, bättre galla, botad diabetes, u name it! Denna diet pratade Weston A Price om redan i början av 1900-talet. Allt han gjorde dessutom var att observera hur friska kulturer levde och åt. Inget konstigt alls. Människan är inte menad att ha de välfärdssjukdomar som vi har. Att vi fått ökad livslängd efter 50-talet beror mer på att vi kan hantera smittsamma sjukdomar, har bättre livsmedelshantering, har lägre barnadödlighet, bättre akutvård osv. Knappast SLV:s kostråd!
Denna sida [url]http://www.kostdoktorn.se/vetenskap/lchf-och-den-medicinska-vetenskapen[/url] ,bland andra, visar historien bakom "sanningen" vi fått lära oss sen barnsben om kost. Seven countries studien av Ancel Keys som lade grunden till världens fettskrämdhet är ett perfekt exempel på det du beskrev ovan: "Tar russin ur kakar som stödjer deras teser men resten som motsäger deras teser ignorerar det totalt. "
Här är en svensk sågning i läkaretidningen av hans studie som är grunden för tallriksmodellen och nyckelhålsmärkningen (dödskallemärkningen?): [url]http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=8291[/url]
Om Weston A Price inte var accepterad i vetenskapliga kretsar förr borde han nog få upprättelse snart. Och som alltid är det ju svårt att ta till sig ny kunskap om tjockleken på plånboken beror på att du inte gör det! Kan jag mycket väl tänka mig att även han fick känna på!
Förmodligen finns det ett lika enkelt samband mellan CCD och bina. Fast ingen, som bekant, fattar vad det är. Jag är inte antroposof men onekligen sade Rudolf Steiner redan i början av 1900-talet att det skulle gå åt helsike med bina någonstans vid denna tid som vi är i nu. Oavsett vad man tycker om hans teser om bin i övrigt verkar han ju faktiskt fått rätt. Först kom varroan och sen kom CCD.
Det bara för en forskare har fel betyder ju inte att en annan automatiskt har rätt. Jo jag är medveten om att uppfattningarna om olika fetter håller på att omrevideras, men att tillskriva detta Weston Price är ju helt felaktigt. Weston Price forskning har ju sågats ganska genomgående. Nej jag tror inte han kommer få upprättelse. Weston a price foundation utger sig för att vara vetenskapliga samtidigt som de promotar t.ex homeopati, däri någonstans ligger ju också deras beviskrav. Nu duger ju inte en länk till en sida som på något sätt ett godtagbart bevis eller argument. Då kan man ju länka till falun gong, scientologiska och bota-aids-genom-att-fisa-sidor där x antal medlemmar skriver om hur deras metoder och världsuppfattning fungerar och stämmer.
Du talar om Rudolf Steiner, du tycker om att reta mig eller? Du är inte antroposof ja det det är ju bra det iallafall.
-
Men vem har det sågats av? Det går trender i forskning också. Och forskare träter sinsemellan. På 80-talet kunde man knappt bli publicerad som forskare om man påstod att mättat fett var ofarligt. Chansen att få nya forskningsanslag minskade också. Det gäller att hålla sig inom ramarna!
Sidorna jag länkade till referar till forskning utom kolhydrater.ifokus.se som är ett vanligt webforum.
Westonaprice bevittnade och publicerade sina iaktagelser om bl a eskimåernas livsstil. Jämförde deras ansiktsformer, tandstatus och övrig hälsa mellan de som åt traditionellt och de som åt västerländskt. Var ju en rätt remarkabel skillnad på de bilder han visar i sin bok måste man ju säga. Nu långt efter kommer forskningen som visar att ökad mängd naturligt fett i kosten hjälper till att hålla vikten, ger minskad risk för hjärtkärl, motverkar diabetes etc. Bara det är väl en form av upprättelse?
Hm... homeopati vet jag inte mycket om. Säger inget om det. Men läkemedelsindustrin tillhandahåller meningslösa kolesterolsänkare och annan smörja. Lika humbug det! Weston A Price:s foundations kostråd är egentligen väldigt basala och okonstiga. Ät det människan alltid har ätit, ta hand om kolhydraterna och som man gjorde förr (surdeg, groddning etc.) och undvik konstgjord raffinerad och/eller processad mat. De hyllar därtill födoämnen från bikupan. :P
Jag tror inte på stjärnstoft men jag ger Rudolf rätt i denna fråga iaf. :)
Ska vi ta i hand, lämna den här diskussionen och snacka bin fortsättningsvis istället kanske? :)
-
Bra inlägg i Bitidningen idag av Kerstin Ebbersten. Kanske man skulle införa parningsstationer för överlevarsamhällen? Eller är man tillbaka i samma dåliga tänk med att snäva in genetisk materiel om man gör så? Eller är det ett sätt att sprida överlevergener till Sveriges biodlare?
-
Jag tycker hon kör med dubbla budskap! Kritiserar i en artikel och håller med i en annan. Det känns lite konstigt!
Helt klart är att dessa virus muterar och kommer att fortsätta skapa problem för bina fortsättningsvis.
Andra länder ser till att tillföra genetiskt nytt material och det är enda snabba och hållbara lösningen.
-
Sten-Åke: Det mest intressanta tycker jag var om hur syror och apistan även slår ut nyttiga innevånare i kupan. Känns så självklart på något vis. Att man inte tänkt på det tidigare liksom? Kan ju vara därför som en del storbiodlare har problem med sina bin trots att de har låga kvalsternivåer efter många års användning av apistan.
Såg i din blogg om vaporizern föresten. Hur kommer det sig att den inte skadar bina? Är det inte oxalsyra som oxalsyra? Låter som mer jobb dock. Oxalsyredroppning går jättefort, 10-20 sek och inga förprepareringar av kupan. Men om bina inte tar stryk av det är ju vaporizern kanske värt det extra jobbet.
-
Det finns flera undersökningar och publicerade resultat som tyder på att sublimering är betydligt skonsammare när det gäller dödlighet. Jag påstår inte att det är noll men avsevärt mindre. Jag skall prova båda metoderna i sommar på flera samhällen och notera resultaten år från år så får vi se vad som händer.
Men jag tror på sublimering och min pappa som är f.d kemist har förklarat skillnaden. Han skall få plita ner det om han orkar.
Notera att jag även har med länken nedan i samma inlägg på Bloggen.
http://www.ekologiskbiodling.se/artiklar/oxalsyra.htm
Det finns lite resultat här och där. Men man behöver ett betydligt större statistiskt underlag för att dra bra slutsatser.
Man skall även tänka på den som utför behandlingen, oxalsyra är inget bra att leka med.
-
Vid oxalsyredroppning slickar ju bina i sig den med oxalsyra spetsade sockerlösningen.
Det kan väl aldrig vara bra för deras känsliga invertkörtlar mm. Vad det gäller gasning är det väl kupluften som påverkas. Apistanet kan väl också slickas på varvid bina får i sig giftet , det skall ju hängas in i samband med fodringen så att så många bin som möjligt skall traska runt på remsorna.
Myrsyra avger väl okså en gas, som antaglingen är skonsammare om inte bina kommer i beröring med den annat än genom luften i kupan. Jag har antagligen fel, för jag är ingen kemist, men erfarenheter i praktiken pekar åt att det ligger något i min tanke.
-
Min egen åsikt vid användandet av syror är att det skadar bina och man bör söka efter andra metoder för att bina skall må bra.
Man drar idag till med mera våld än man behöver bara för att reducera varroa och att bina klarar sig trots förhållandevis ganska stort bortfall.
Kommentarer som att "dessa bin skulle dött ändå" köper inte jag eller att just nu drar de ändå inte in någon honung men de som överlever gör det nästa år ...
Det tråkiga är att man ägnar mera tid och pengar åt avel i alla möjliga och omöjliga former, man får bidrag till för mig på sikt ganska destruktiva metoder men det satsas småpengar på att prova ut nya behandlingsmetoder mot varroa. Hittar men en bra behandlingsmetod som slår ut allt så får man inte problemet resistens.
Gör alla sedan så samtidigt så ger man varroan en regäl smocka och gör man så under ett par år är den varroafria zonen betydligt större än idag.
-
Månadens bitidning tycker jag var ganska tråkig och handlade väldigt lite om den mindre biodlaren och mera om det vansinne jag tycker mindre om. Annonserna ser ut som de kom från 1950 talet och det handlar fortfarande bara om vaxrens och trågkupor. Var hamnar alla nya geniala ideé som uppmärksammas inom binäringen? Dom borde förmedlas via bitidningar mm.
-
Jano: Min erfarenhet är att myrsyra är det värsta. Men jag har o andra sidan aldrig använt förångare utan bara korttidsbehandlingar i små doser med wettexduk. Det gillade de inte alls! I övrigt låter det rimtligt det du säger. Förångning kanske är vettigare ur bihälsosynpunkt och oxalsyra är nog inte så jättebra för bimagar.
Sten-Åke: Jo, de flesta artiklarna är bara kopior av gamla artiklar. Under de 14år jag varit biodlare hann jag se de flesta under de typ 5 första åren... sen lade jag ner SBR. Nu när jag är med igen kommer samma gamla skåpmat igen. Men Kerstin Ebbersten är en frisk fläkt!
Jag tror det stämmer det hon säger att när man dundrar på hårt med biocider/syror så slår man ut betydligt mer än varroan. Verkar rimligt. Det är som när man själv tar penicilin... det slår ju ut allt i magen typ nä men mycket iaf osså får man matsmältningsproblem som ett brev på posten efteråt. Iaf jag. Den hårda vägen är nog ändå det bästa. Survival of the fittest!
-
Ett problem är att ett enda virus är smartare än hela biavels styrelse i fråga om överlevnad. Hela konceptet är felaktigt men fortsätter för att man får anslag från olika instanser. Var ser vi en förnyelse ang varroa bekämpning? Skall vi använda syror i all tid?
Oss människor vaccinerar man mot olika virus och sjukdomar, kanske lite svårt med bin. Men det måste till något nytt!
-
En artikel som Kerstin själv skrivit!
========================
Går det att bedriva avel med bin?
Biodlarna arbetar med avelsarbete bland annat för att få mera enhetliga bin (färg, storlek, beteende/temperament/svärmning). Genom att låta bina para sig vid speciella parningsstationer eller inseminera dem har man på kort tid framgångsrikt ökat den genetiska likheten mellan bina inom våra bipopulationer. Man har därmed kunnat erhålla bin som ofta är lätthanterliga - de är snälla och svärmar inte så mycket.
Men det aktiva biavelsarbetet leder också till en minskad genetisk variation mellan arbetsbina inom enskilda bisamhällen, och till en total minskad genetisk variation i bipopulationerna. Vad denna minskade variation inom samhällena kan betyda på lång sikt vet vi inte idag.
Forskare har emellertid visat att en stor genetisk variation mellan arbetsbina inom samhället är fördelaktigt för bisamhällenas livskraft.
I naturen parar sig en drottning med många drönare (20 - 40 st). Detta leder till en stor genomsnittlig genetisk variation mellan arbetsbina i samhället dvs att supersystergrupperna är ringa besläktade och därför genetiskt delvis olika. Samhällena har då större förmåga att anpassa sig till miljöstress (sjukdomar, klimat osv) än om alla supersystergrupper är genetiskt lika.
Binas ursprungliga beteende att para sig i luften med många drönare från olika platser leder alltså till en genomsnittligt stor genetisk variation mellan samhällets arbetsbin. Binas naturliga avelsstruktur är därför mycket effektiv vad avser dess förmåga att vidmakthålla en stor genetisk variation.
Slutsatsen av detta är att vi på flera sätt skall vara varsamma om den genetiska variationen hos våra bin för att bibehålla deras förmåga att pollinera den växtlighet som är fundament för syre och luft, vatten, mat och kläder, medicin, byggmaterial och bränsle - och skönhet i naturen!
Men lever hon som hon lär?
====================
Tanten kanske håller på att bli gammal och gaggig ;D
-
Well, när det gäller svärmiga bin säger sig jänkarna ha lösningen: http://www.bwrangler.com/lche.htm. Har inte testat själv, som jag säkert redan nämnt nånstans, men om det funkar så behöver man ju inte oroa sig om den saken mer. :)
Stickiga får bin vara till en viss grad, anser jag, det är en fråga om skyddskläder. Men är de allt för jävliga vill jag inte hålla på med dem. Där anser jag att aveln måste fortgå i viss mån.
I övrigt, återigen: survival of the fittest. Bra lag! :)
-
Svärmning är en del av binas överlevnadsstrategi med tanke på hur deras samhällen ser ut och fungerar, det kan man inte avla bort utan att hota binas utveckling. Men man kan se till att de svärmar mindre genom vettig skötsel som är anpassat för både bin och oss människor. Att t ex göra avläggare vilket är bra bussiness precis som honungen och allt annat, det är ungefär så bina vill ha det.
-
För den som vill veta mer om effekterna av olika metoder för varroabekämpning finns det lite att läsa under avsnittet varroa här:http://www.wermdobiodlare.se/under/var.html
När det gäller Kerstin och hennes idéer är det inte helt lätt att hänga med alla gånger.
Jag har t ex förgäves försökt få henne att ge mig källan till hennes påstående att en drottning parar sig med 40 drönare. Jag kan inte förstå hur så mycket sperma kan få plats i den stackars drottningen.
-
Svärmning är en del av binas överlevnadsstrategi med tanke på hur deras samhällen ser ut och fungerar, det kan man inte avla bort utan att hota binas utveckling. Men man kan se till att de svärmar mindre genom vettig skötsel som är anpassat för både bin och oss människor. Att t ex göra avläggare vilket är bra bussiness precis som honungen och allt annat, det är ungefär så bina vill ha det.
Det var intressant och roligt att det finns fler som har upptäckt nackdelarna med för hårt styrd avel. Följden är ju att man avlar bort många beteenden som annars skulle hjälpa bisamhället igenom många svåra påfrestningar.
Genom svärmning, som kan styras, blir samhället yngelfritt under 4-5 veckor, vilket försvårar varroans fortplantning . Gör man konstsvärmningen vid rätt tidpunkt, den första hälften av juni, så föds det inte en massa bin i onödan, då draget är så gott som obefintligt i sista halvan av juli och första veckorna i augusti.
De ägg som läggs av den nya drottningen från mitten på juli blir vinterbin och de flesta gamla dragbina kommer att sluta sina dagar ute i det fria innan bina går i vinteride. På detta sätt vet man att man bara invintrar bin som är rustade att att klara vintern på ett förträffligt sätt.
Tyvärr så händer det att man tycker att ett samhälle är jättestarkt vid invitringen men bara består av en massa utslitna fältbin som är döda långt innan vintern är över.
-
Och jag har inte ens ett eget bi än ;D Men de är på väg. Hoppas på 25 samhällen i höst om jag hinner, annars får jag ha kvar de 12 som är på väg snart.
Det intressanta är att läsa och sätta sig in i hur biodlarsverige fungerar eller snarare kanske inte fungerar riktigt bra alls.
Mina biår är 0 SMH x 0 år = 0 Alltså skall jag hålla klaffen ... men det kan jag inte och har aldrig kunnat vara tyst.
Det finns så mycket att göra och jag går in i det här och tycker det är skitroligt ändå för bin har jag alltid tyckt om.
Vi får hoppas att det kommer en ung ny genaration biodlare med lite egna idéer och som kan utföra en egen kritisk granskning av allt de ser och hör.
Det saknas faktiskt nya idéer, nya kreativa tankar. Det finns en hel del nytt uti biodlarvärlden som man borde prova här hemma.
Men allt skall toppstyras och sådant har aldrig fungerat.
-
Hej!
Det finns väl ingenting som hindrar någon att prova olika saker inom biodlingen. Men till alla som tänker börja med biodling vill jag säga: Läs, läs och åter läs allt vad ni kan komma över, framförallt hur ett bisamhälle fungerar och det individuella biets olika faser. Sen kan ni göra egna konsekvensanalyser av olika ingrepp i bisamhället. Lita inte på alla goda råd som ges om hur ett bisamhälle skall skötas.
Prova gärna olika tips, men bilda er en egen uppfattning om vad som händer om man gör si eller så.
Sten-Åke: Var har du läst att en drottning parar sig med 20-40 drönare :o
Det om något låter som en skröna . Det rör sig om 10 på sin höjd.
Lycka till. /Jano
-
Läser du längre upp så är det Kerstin Ebbersten som påstår detta och flera har ifrågasatt antalet.
-
Sten-Åke - det där med biår tycker jag vi kan glömma. Det har använts av sk yrkesbiodlare för att tysta oss amatörer. Det är ungefär lika relevant som att säga att efter som jag är 50+ måste jag vara smartare än en som är 40 år. Så enkelt är det ju inte. Fortsätt dina resonemang och bry dig inte om de som försöker tysta dig!
-
Well put!
-
Jag mailar lite och kontakt med några odlare utomlands. Det verkar som om man tar in Ryska bin till USA.
Genetiskt är det säkert bra men har man inte lika mycket bisjukdomar österut?
-
http://www.beebehavior.com/russian_bees.php
Det finn en del att googla på, ryska bin har levt med varroa länge, och man har hållt för troligt att de har byggt upp resistens.
-
I vilket fall som helst är det intressant läsning.
Här en jämförelse mellan det Italienska och det Ryska biet.
http://www.cals.ncsu.edu/entomology/apiculture/PDF%20files/2.16.pdf
-
Etablerade institutioner håller faktiskt på med att etablera dessa bin i USA.
http://www.glenn-apiaries.com/catalog_wo1.html
-
Jo man har tom placerat ryska bin vid Vita Huset i ett federalt finansierat forskningsprojekt.
Det ryska honungsbiet brukar räknas till en särskilld art, ska ge bättre utbyte, ha större vinterhärdighet. Mer svärmbenägen dock.
Startar lite senare på säsongen, men hinner snabbt upp.
Uppgifterna finns på många webbplatser, även ganska trovärdiga.
-
http://www.glenn-apiaries.com är en bra länk om utvecklingen i USA.
http://www.glenn-apiaries.com/vsh.html#what
Här hemma handlar det enbart om Kerstin och Fries, suck! Man blir trött av bara tanken, inte undra på att vi står stilla och omvärlden ångar på.
Men har man lättat på importreglerna som även omfattar bin, på gott och ont.
Det goda är att få tillgång till genetiskt material för en vanlig odlare, alltså inte bara genom någon BF/SBR avelshistoria som gjorts tidigare.
Det onda är att vi kan få in sjukdomar igen som vi har väldigt lite av trots allt.
Man kan tycka vad man vill om Jordbruksverket! Men vi kan inte vara någon jäkla öststat i något avseende, det är bara en tidsfråga innan vi har både bättre bin och säkerligen en del annat oönskat krafs hos oss.
I USA har man allt, även en fungerande handlingsplan för att komma till rätta med allt. Det är bara frågan vad som är värst, att tillåta eller förbjuda på sikt. Liberalare regler kan vara bra ändå även om det just nu kokar hos bisjukdomskonsulenter och andra låtsasförespråkare för den svenska binäringen.
-
Det bästa biet för Svenska förhållanden har vi redan.
Sedan finns det en massa önsketänkare som tror att om vi bara importerar någonting utifrån (säg USA eller Ryssland) så kommer honungsskörden att skjuta i höjden alldeles enormt, flera hundra kilo per samhälle...
...med de fredligaste av bin som finns, gadden är närmast bortavlad... jaja tänk vad de kan i USA...
De som tror detta glömmer att vi redan har det bästa svenska biet. Som ger en skörd lika god i såväl USA som Ryssland. Som sticks lika lite som de bästa bina från Over There...
Dream on!
Vi har haft en import av bin i 100 år som inte har lett framåt.
Först sista 20-30 års perioden när duktiga biavlare i detta landet gett oss goda drottningar och den förödande importen upphörde så fick vi goda bistammar.
Nu vill vissa knäppgökar börja importera igen. Varför?
Om knäppgökarna lärde sig att sköta de bin de redan har så skulle resultat nås.
Knäppgökarna vill ha bin som ger god utdelning utan skötsel. Sådana bin finns inte. Det finns gott om Knäppgökar uppenbarligen.
Goda bin finns det också gott om. Men de skall helst skötas av tänkande människor, Knäppgökar borde nog hellre syssla med något annat, något som helst inte har att göra med levande material. Knyppling eller träsnideri? Snickerboa, hopp fallera...
-
Blott Sverige svenska bin har!
Du får säkert medhåll av SD.
-
Sanningen är kanske att "svenska" bin är ganska så sönderavlade.
Det finns företrädare för t ex Kennelklubben som anser att det inte finns problem inom svensk hundavel, samtidigt som det väller in rapporter från vetrinärer runt om i landet att hundar avlas med rena funktionshinder för att se ut som på ett sätt som ger höga poäng. Avelsfolk har inget högt förtroende i någon näring!! Kossor, Hundar, Bin ... same same ...
Det finns alltid dom som tror att vi är bäst! Men också dom som förstår att det inte är så, och det tycker jag är bra.
-
Fick hem senaste Gadden idag. Nehmann hade, som vanligt, en utmärkt artikel om avel och just drönare som vi ju diskuterat en del här på alternativ. Buckfastföreningen ska börja med rasparningsstationer läser jag också. Klart ett steg i rätt riktning!
-
Martin Nehmann och jag är rörande överens i detta ärende.
Martin tycker inte att vi skall behöva importera mängder med nya bin.
Han tycker att vi redan har goda bin i sverige, det som behövs är att vi tar vara på de goda bina. De dåliga kan vi lämna därhän (läs - döda dåliga drottningar)
Avla fram goda drottningar efter goda drottningar. Låt dem para sig med drönare efter goda drottningar. Här kommer ju verkligen tanken in att ta till vara goda drönare och placera dessa i speciella "drönarsamhällen" som behandlas extra mot Varroa. Då kan vi ju verkligen föra utvecklingen framåt med stormsteg.
Goda drottningmödrar, men även goda drönarmödrar.
-
Någonstans måste man ha utbyte av drönare och drottningar för att få en bra avel, att spinna vidare på det man har visar sig om 5-10 år med samma problem som man haft i alla andra länder.
Om nu olika virusstammar följer med parasiter så kommer virus att bli nästa stora problem.
När det stod tätt med samhällen och det fanns sk "vilda honungsbin" så kunde drönarna flyga flera km längre och besöka olika samhällen och på så sätt sprida generna.
Idag finns inga bin i skogarna längre och antalet kupor har halverats, drönarna flyger alltså inte lika fritt länge.
Det gentiska materialet blir lokalt i bigårdarna eller på orten, till slut blir det liten genetisk variation.
Att sträva efter ett rasrent bi verkar konstigt. Man borde sträva efter ett fungerande bruksbi som fungerar.
-
Jepp, gula fina östgötabin blir det för mig. Inte nödvändigtvis ren ligustica men gula fina bruksbin. Mycket honung, lite stick! :P
Här i Norrköpingstrakterna och Vikbolandet har vi inga problem med bigleshet kan jag lova. Bin finns överallt så drönarna kan nog ta sig ända till finspång eller ner till valdemarsvik genom att "cruisa" mellan kuporna om de så vill. :P
-
Bigleshet ska vi naturligtvis inte ha, bins ekonomiska nytta är väsentlig, och världens munnar kan knappast mättas utan bin, och naturligtvis är honungen här en bisak.
-
Hej.
I bitidningen för Mars månad 1954 läste jag idag följande:
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
De nodiska bina är inga dåliga bin!
När man sett med vilken frenetisk iver de arbetar, när det finns nektar i blommorna, kan man med skäl fråga sig om det överhuvudtaget kan finnas bättre bin. Varför gå över ån efter vatten, när vi har så bra bin själva? Låt oss slå vakt om de nordiska bina. De har många goda egenskaper, som är väl värda att taga vara på. De bästa nordiska kan väl tävla med vilken utländsk biras som helst. Om alla biodlare i gemen ginge in för att taga avel blott efter de bästa samhällena och sätta drönarfällor på de sämre, skulle vi så småningom få fram en bistam av främsta sort.
Att enstaka biodlare försöker med förädlingsarbete, tjänar inte mycket till, då drottningarna som bekant ofta befruktas på stora avstånd från kuporna och med främmande, mindervärdiga drönare.
Vad nu de nordiska binas sticklystnad, så har biodlare, som förstår att behandla dem på rätt sätt, sällan ont av dem. Då kan de vara både godsinta och lätthanterliga. Jag har ofta trummat dem utan både handskar och slöja och utan att få ett enda stick. Men bina vill vara ifred. Är det så att man stör dem upprepade gånger och kanske vid olämplig väderlek, blir de snart ursinniga, och har de väl blivit riktigt uppretade, hänger det i så länge de gamla bina finns i livet.
Gottfr. Magnusson, Hällebäck.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Med tanke på ovanstående skrift så kan man konstatera, att vad som hänt de senaste över femtiofem åren är:
Det nordiska biet är nästintill utrotat. Det har importerats bin från när och fjärran och avlats hit och dit.
De bin vi har i Sverige idag är allt annat än svenska, och jag har svårt att tro att det skulle bli bättre med ytterligare import av bin för dem som inte har lärt sig jobba med de raser vi har idag: Italienska, Buckfast, Carnica, Elgon mm.
Det bi som jobbar av sig själv utan biodlarens varsamma ledning finns faktiskt inte.
De gamla bitidningarna hittade jag på vinden. De är från min svärfar som var min mentor i början av min biodlarkarriär. Mycket intressant läsning. De börjar med årgång 1946.
/ Jano
-
Jo man har tom placerat ryska bin vid Vita Huset i ett federalt finansierat forskningsprojekt.
Det ryska honungsbiet brukar räknas till en särskilld art, ska ge bättre utbyte, ha större vinterhärdighet. Mer svärmbenägen dock.
Startar lite senare på säsongen, men hinner snabbt upp.
Uppgifterna finns på många webbplatser, även ganska trovärdiga.
Vilken art då? Houngsbi som houngsbi (Apis mellifera som Apis mellifera). Eller vilken art hör det ryska hounigsbiet till?
-
JANO! När vi nu är där vi är så måste vi försöka göra det bästa av läget. Det Nordiska biet har aldrig haft rykte om sig att vara ett fredligt bi. Det lärde jag mig redan för över 70 år sedan och det är inte många år sedan som bina i de flesta bigårdar jagade folk runt trädgårdarna.
Dålig avel skapar problem bra avel kan föra utveckligen framåt.
Gideon
Ordförande Svenska Carnicagruppen
-
Vilken art då? Houngsbi som houngsbi (Apis mellifera som Apis mellifera). Eller vilken art hör det ryska hounigsbiet till?
Jovisst är det enligt min uppfattning samma art, det finns en tendens att splittra upp eventuella variteer i olika arter.
(Detta kanske för att de som i USA säljer ryska bin ska ge ett intryck att det finns en långsiktig stabilitet i resistens).
I och med att det inte är skilda arter, kan de ryska bina fritt para sig med inhemska bin, av vilken varite det än må vara.
Detta kan innebära att naturlig parning, som då kan ske med vilken drönare som helst, efter ett tag minskar resistensen som man tillskriver ryska bin(eller att den bibehålles?). Detta kan få som följd att man inseminerar i större omfattning.
-
Trenden är att man blandar Ryska och Italienska bin i USA och får ett motståndskraftigt produktionsbi.
Personligen tror jag inte ett dugg på "rasrena bin", det är bara slöseri med tid och energi samt att fortfarande vara kvar i samma problematik som tidigare.
Var finns innovatörerna här hemma? 3-4 rasgrupper/3-4 avelsgrupper styrda av två intresseorganisationer där de dessutom har en gemensam styrelse för att värna om de svenska bina? Vad f*n sysslar vi med? Det är i alla fall inte utveckling.
På många ställen har man inte haft "kemisk" bekämpning, man har tagit vara på bin som överlevt och idag resonerar man som så att man får bättre bin om man fortsätter utan kemisk bekämpning trots att man idag har råd med bekämpningsmedel i dessa länder.
Några amerikanare gör lika dan't, man ger upp och startar om och det i de här nya samhällena man har rysk/italiensk inblandning.
-
Det är troligen inte bara resistensfördelar hos de ryska bina, utan även att de klarar ett kallt klimat bättre. Mycket av våra bin (importerade) är tagna från sydligare breddgrader. Skulle resistensen bibehållas med inblandning av ryska bin, samt att övervintringen går bättre, är det givetvis en fördel.
Kan tänka mig att bina här för ett antal hundra år sen, hade bättre klimatanpassning, hur det sen låg till med andra parametrar är ju svårt att säga.
-
Här är länken ...
http://www.russianbreeder.org/
-
Varför är parningskupor så komplicerade? Det hela verkar vara lite överbearbetat!
Kan man inte använda en vanlig låda och lägga in en hel utbyggd ram med allt i 4:a sektioner med avgränsare i 10mm trä? Sedan fixa fluster år 4:a olika håll (olika flygriktningar)?
Då får man plats med foder, vatten och lite allt annat också. Så blir ramen klar för användning tillsammans med drottningen.
Någon som provat? Man kan exprimentera med gamla trälådor som går att meka med i sådana här avseenden.
-
Att använda helram för parning är inget nytt. Det kanske passar bäst om man drar fram ett fåtal drottningar.
Om man använder helram går det åt betydligt mera bin / parningskupa än med kassetter eller speciella parningskupor.
Det finns dock tekniker att använda helram. Vanligast är att ge varje samhälle en ram med drottningen + krypfärdigt yngel (OBS inget öppet yngel) , en pollenram och en foderram. Förstärk gärna med ytterligare bin ( Det måste finnas tillräckligt md bin för att hålla varmt och för att kunna mata upp drottning och hennes yngel. Skaka av ramar från skattlåda = ovanför spärrgaller) Samhällena skiljs åt med en skiva som sluter tätt mot botten ( ung som vinterluckan i en trågkupa)
När drottningarna är parade avlägsnas den ena ( eller två om man har tre parningssamhällen /låda) och bina förenas. På så sätt skapar man ett starkare samhälle ung som en avläggare.
Eftersom flusteröppningarna är så pass nära varandra finns risk för felflykt när drottningen återvänder från sin parningsutflykt.
Om man använder LN brukar det finnas tillgång till 5-ramarslådor. De fungerar också som parningskupor. Har fördelen att de kan placeras en bit ifrån varandra.
-
Toppavläggare med två spärrgaller i bottnen med en skiva emellan (med ett hål för bigång) gör att man inte behöver offra några bin alls. Avläggaren är delad i två 5ramarsavdelningar med en drottning i varje och flustren åt varsitt håll. Bin kan vandra upp från övriga kupan. När drottningarna är parade avlägsnas de och ramarna förvandlas till skattlådor eller så gör man avläggare.
Vi testade detta förra året men det gick inge bra. I år kommer vi ha en tjockare skiva mellan spärrgallrena, 20mm, och/-eller ett tidningspapper under avläggaren vid drottningtillsättningen vilket förhoppningsvis ska få det att fungera bättre.
-
Provade ni att göra om till skattlåda eller avläggare?
-
Skattlådor blev det.
-
JANO! När vi nu är där vi är så måste vi försöka göra det bästa av läget. Det Nordiska biet har aldrig haft rykte om sig att vara ett fredligt bi. Det lärde jag mig redan för över 70 år sedan och det är inte många år sedan som bina i de flesta bigårdar jagade folk runt trädgårdarna.
Dålig avel skapar problem bra avel kan föra utveckligen framåt.
Gideon
Ordförande Svenska Carnicagruppen
Hej Gideon.
Om du läser det jag skrev lite noggrannare, så var det Gottfr. Magnusson som 1954 tyckte att de nordiska bina var snälla. Själv har jag ingen erfarenhet av dem, så där kan jag inte yttra mig.
Vad jag vill säga är att vi nu har så många bra raser i Sverige att jobba med. Det finns nog inte så mycket att vinna på ytterligare import. Min blandning av italienska och buckfast är superbra genom avel efter de bästa.
Ingen vinterdödlighet, snittskördar på runt 80-100 kg, om inte vädret sätter käppar i hjulet samt kakfasta och fromma. Dina carnica är du säkert också nöjd med.
Hur bina blir beror för det mesta på biodlaren och honungsskörden beror på dragmöjligheter och väder.
/ Jano
-
Naturligtsvis så har du rätt. Jag borde ha läst lite mer noga.
Det jag önskar mej är fler som jobbar som du med att förbättra de bin som man har.
Det är ett bra komplement till att importera.
Carnica är ju ett mycket stort bi i många länder och därför är det intressant för oss inom Carnica Gruppen att importera. På den tiden som gränserna var mer spärrade så var Carnica den enda birasen i en del länder. Samtidigt om man läser forskning i ämnet så förstår man att renparning i de flesta fall är helt omöjlig.
Hälsningar
Gideon
-
Tittut! Nu är jag här igen ...
Lite smått upprörd över en massa dynga i bitidningen, nu vill jag ha förnyelse och en ny redaktör. Jag skall faktiskt ta och föreslå detta vid lämpligt tillfälle.
Det är många repriser och samma människor som cirkulerar i tidningen hela tiden, jag har gått igenom artiklar flera år tillbaka och dom återkommer ständigt.
Mineralämnen i honung! En TOTALT oläslig artikel även för en teknikgalen civilingengör med farsa som kemist.
/Friska vinterbin från Preben är i alla fall läsvärt där det står att vinterförlusterna varit stora och att han bannar PUDERSOCKER där en liten studie visar att det inte fungerar!!!
Men vintern har varit normal trots stora förluster 17% med variation då det finns odlare som inte haft förluster och odlare som nästan förlorat allt./
Hos dem som förlorat allt borde det vara något totalt fel i hanteringen.
Felaktig behandling med oxalsyra och/eller för lite foder. En stor orsak är faktiskt fortfarande svält!
Läser man i forumen hur allts beskrivs genom åren så blir det allt vanligare att bina FLYR kupan, sannolikt efter behandling med felaktiga syrametoder/blandningar. Jag förstår bina, jag hade också stuckit!
Ebberstens artikel om import är en orgie i paragrafrytteri, man vill göra det så omständigt och så svårt att enskilda inte skall mäkta med att göra import.
Många sidor handlar om import, allt på en gång och man känner att det är en direkt anledning till drottningaffären i Halland.
Jag tycker faktiskt att flera skall importera både bin och drottningar så att de här regelverken får prövas i praktiken. Det verkar i alla fall kaotiskt.
Men det är ett måste, jag har försökt utöka men får inte tag på det jag söker. Så länge det är brist på bin så kommer man att försöka importera.
Så länge allt cirkulerar kring svensk biavel som i princip inte alls gynnar expansion av samhällen utan bara ägnar sig åt drottningodling och väldigt ensidigt dessutom.
Många av dessa drottningar hamnar ändå inom samma gäng och sällan ut till biodlare utanför sfären, man löser inte problemen alls trots alla slantar som anslås.
Får jag inte tag i mina 30 samhällen i år och minst lika många nästa år så kommer jag själv att dra igång en affär som skapar turbolens i hela biodlarsverige.
En artikel handlar om "oseriös handel med bin".
Jag är faktiskt beredd att hålla med, det finns en massa till salu där ute som inte är värt att köpa, kvalitet tänket saknas helt.
Om det sedan beror på oseriösitet eller okunskap är svårt att bedömma, men det är ingenting att ha och borde inte fått saluföras, en köpt avläggare skall vara på 10 friska ramar.
-
Lite smått upprörd över en massa dynga i bitidningen,
Mineralämnen i honung! En TOTALT oläslig artikel även för en teknikgalen civilingengör med farsa som kemist.
I brist på bättre inlägg tar man till saker som står i varje bok och man gör man det en nyupptäckt av hjulet. Det som förvånade mig att ingen har reagerat på redaktörens artikel om honungen i förra nummret. Han hävdar att bin gör honung av nekter genom fermentering. Det är ju för bövelen upptäckt i världsklass. Fermentering är lika med jäs ning (titta på wikipedia). Fast han fick det förmodligen från Lundaforskarnas artikel och då förstår man att de är så hyllade. Fast det som OCKSÅ är svårt att begripa är att ryssarna skrev om samma sak för 15 år sedan.
Ebberstens artikel om import är en orgie i paragrafrytteri, man vill göra det så omständigt och så svårt att enskilda inte skall mäkta med att göra import.
Många sidor handlar om import, allt på en gång och man känner att det är en direkt anledning till drottningaffären i Halland.
Jag tycker faktiskt att flera skall importera både bin och drottningar så att de här regelverken får prövas i praktiken. Det verkar i alla fall kaotiskt.
Buckfast, ligustica eller carnica är inte ursprungliga raser dvs det inte finns en popullation att ta ifrån för avel. Befintliga bin/raser korsas sönder med friparning och tack vare de små popullationer genetisk utarmas.
Varenda zoologiska trädgård har en genetisk avelsplan och man skickar gorillor, noshörningar, przewalskihästar tvärs över jordklotet för att bevara gen genetiska mångfalden.
Man gör diverse Galuppar och jag tror inte att "de som bestämmer" har inte minsta aning om vad biodlare vill. Eller behöver. De pratar i egen sak där möjlighet att bestämma över andra ger de en kick.
Jag begriper inte att ordförande i yrkesbiodlarna går emot sin medlemmar (Halländska importen säger tydligt vad man vill ha). Han ger inte sina medlemmar en chans att få jobba undra samma villkor som biodlare i andra länder.
När det gäller "beskyddarverksamhet" man hävdar man bedriver - är det någon som hört talas om att efter att man släppte hundresande över gränserna fritt har någon blivit biten av en importerad hund eller hund som varit på semester utomland och fått rabies?
-
Äntligen ...
http://www.biodlarna.se/website1/1.0.1.0/25/1/?item=art_art-s1/151&group=art_art_grp-s1/1 (http://www.biodlarna.se/website1/1.0.1.0/25/1/?item=art_art-s1/151&group=art_art_grp-s1/1)
2010 Biodiversitetens år
År 2010 är FN:s internationella temaår för biologisk mångfald, eller biodiversitet. Syftet med året är att bland annat öka kunskapen om biodiversitetens betydelse och stoppa den snabba utarmningen av den biologiska mångfalden orsakad av människans aktiviteter.
Detta gäller i högsta grad biodlingen.
http://www.cbd.int/2010/welcome/ (http://www.cbd.int/2010/welcome/)
Centrum för biologisk mångfald.
http://www.cbm.slu.se/index.php (http://www.cbm.slu.se/index.php)
-
http://svt.se/2.108068/1.1889948/bin_gar_pa_nikotin_och_koffein (http://svt.se/2.108068/1.1889948/bin_gar_pa_nikotin_och_koffein)
bina är lika oss mäniskor
-
När det gäller "beskyddarverksamhet" man hävdar man bedriver - är det någon som hört talas om att efter att man släppte hundresande över gränserna fritt har någon blivit biten av en importerad hund eller hund som varit på semester utomland och fått rabies?
Bara för att de inte har hänt behöver inte betyda att det inte kan hända.
Man har hittad någon äckligt mask i näsan Räv/mårdhund .Denna mask hör inte hemma i sverige.
Om det förs vidare till hund och katter orsakar det stor lidande för dessa pga den kan endast tas bort med kirurgi .
Plus om detta inte hålls efter betyder det att det är slut på att äta vilda bär från skog och mark utan att först har värmt upp dessa.
Inga färska smultron eller blåbär i fil och flingor på sommaren
Om masken får fotfäste i Sverige kommer stor natur tillgångar gå förlorade.
Personligen tycker jag att det är synd att några få förstör för sig själv och alla andra på lång sikt med ett kortsiktig tänkande att utvinna maximalt med pengar idag .
De skiter totalt på alla andra och de som kommer efter oss !!!!!!
TÄNK EFTER FÖRE DET ÄR FÖRSENT skynda långsamt fram.
Don´t fuck with mother nature !
-
"Jag begriper inte att ordförande i yrkesbiodlarna går emot sin medlemmar (Halländska importen säger tydligt vad man vill ha). Han ger inte sina medlemmar en chans att få jobba undra samma villkor som biodlare i andra länder."
Varför ska några få Bestämma ett så stort ingrep på bi näringen när det påverkar oss alla . Även om de tycker att det är inte värt risken !
>:( Afrikanisering /Hallädskanisering :( nej tack.
Tänk efter före. mvh mr bart :P
-
Med fri import av bin kommer alltid överraskningar som ingen vill ha i sina bigårdar, så har det varit på alla andra ställen även i Sverige när man importerat.
Fria regler medför risker, för en yrkesbiodlare kan det handla om hela ekonomin. Girighet har förstört mycket historiskt.
Man måste förstå skillnaden med att importera drottningar och att importera paketbin, men gamla mjölkbönder har sällan den insikten, man förstår inte.
-
Varför kan man inte lägga ansvaret på svensk biavel?
Köpa in drottningar i mindre kvantiteter för att kontrollerat stabilisera den genetiska mångfalden.
Med start på våra parningsstationer och sedan med kampanj sprida materialet till biodlarsverige?
-
Det kommer alltid att behövas nytt genetiskt material, men det räcker med parade drottningar. Varför importera bin? Jo man vill komma igång fort som f*n på sässongen.
Det handlar inte om något annat än avkastning, lönsamheten (girigheten) går före alla sunda regler som vanligt, vi får säkert se när smekmånaden är över för somliga.
Att få nytt genetiskt material behövs kanske en nätt skara drottningar, inte hundratals eller tusentals, och fram förallt inte 2.000 paketpin.
Det här är missbruk av det förtroende man fått.
-
Varför kan man inte lägga ansvaret på svensk biavel?
Köpa in drottningar i mindre kvantiteter för att kontrollerat stabilisera den genetiska mångfalden.
Med start på våra parningsstationer och sedan med kampanj sprida materialet till biodlarsverige?
De som sitter i den där styrelsen nu är för alla former av import, kolla vilka som är representerade här
http://www.agreb.se/Agreb_AB/Pollinering.html (http://www.agreb.se/Agreb_AB/Pollinering.html)
Och vilka som sitter i styrelsen för en viss organisation som påstår de leder Svensk biavel dessutom.
Det är samma personer som importerat flitigt tidigare och vill tulla på alla normer som existerar.
Vi får se mera protektionism, mera gnissel mellan stora och små och framförallt seriösa biodlare som får hela sin utkomst från binäringen.
Det här luktar mer och mer för varje dag som går. Upp som en sol ...
Jag tror inte Svensk Biavel med sin nuvarande styrelse gillar utvecklingen. Egentligen är SJV den stora boven.
-
1.000 importerade drottningar betyder också att 1.000 x 300 sek (300.000 sek) hamnar någon annan stans än hos binäringen här hemma.
Man gynnar någon försäljning i utlandet i stället, samarbete till varje pris ...
-
Om man kan med framgång framställa flera tusen drottningar i Danmark med stor fram gång, så borde det var möjligt att göra det samma i södra Sverige de ligger på samma bredgrader, eller ?
undrande mr bart :P
-
Jag trodde Svensk Biavels olika sk "märkesodlare" skulle förse marknaden med drottningar, det är ju bara att beställa och dom blir glada.
Men nu vill man ju vara före alla andra på sässongen, den Svenska drömmen, att vara först ...
-
hahaha det är en sak att beställa och en annan att man får ......
Det är fel på vädret månfas och gud vet vad ???????
;D ;D ;D ;D ;D ;D ;D
-
Du köpte Aväggare (Carnica) i Skälby? Jag tyckte mig höra det i butiken när jag råkade vara där. Ett av mina tog slut redan i höstas, vi får se om dom andra klarar sig.
-
Du löpte Aväggare (Carnica) i Skälby? Jag tyckte mig höra det i butiken när jag råkade vara där. Ett av mina tog slut redan i höstas, vi får se om dom andra klarar sig.
njaa har buckfast just nu (om det är mig du menade )
PS ansvaret för fram tiden och bi avel ligger på oss alla ;)
mvh mr bart :P
-
En liten fråga till dej Sten-Åke. Hur många drottningar har du odlat. Och hur många avläggare har du gjort. Hur många bisamhällen har du lyckats övervintra. Biodling sker inte vid tangentbordet. Det är svett och slit. Och egentligen inget som man kan lära sig från den bok som du rekommenderade till mig. Det är ytterligt sällan som de bästa biodlarna berättar något. Om du har tur och ett gott beteende så kan dom hjälpa dej. Men annars så är dom som muren. Tysta!!
Tala gärna om att ni är bra!! Men var beredda att bevisa det någon gång!!
Kanske inte alltid men som sagt ibland!
Gideon
-
En liten fråga till dej Sten-Åke. Hur många drottningar har du odlat. Och hur många avläggare har du gjort. Hur många bisamhällen har du lyckats övervintra. Biodling sker inte vid tangentbordet. Det är svett och slit. Och egentligen inget som man kan lära sig från den bok som du rekommenderade till mig. Det är ytterligt sällan som de bästa biodlarna berättar något. Om du har tur och ett gott beteende så kan dom hjälpa dej. Men annars så är dom som muren. Tysta!!
Tala gärna om att ni är bra!! Men var beredda att bevisa det någon gång!!
Kanske inte alltid men som sagt ibland!
Gideon
Även om inlägget är personligt riktat till Sten-Åke tar jag mig friheten att "sno" det.
Det är en märklig hobby det här - det är nog till viss del därför jag tjusas av den. Man kan tydligen inte läsa sig till tillräckliga kunskaper och de personer som, "på riktigt", besitter förmågan att hålla liv i bin och dessutom få dem att producera honung i överskott, kniper igen om hur de gör. Om det finns någon personlig njutning i att besitta kunskaper som andra måste krusa för att, möjligen - på nåder, få ta del av får stå för var och en men för mig är det helt främmande. Det man då gör är att definitivt slå spiken i kistan för SBR, lokala föreningar, BF och alla andra föreningar där det viktigaste verkar vara någon slags rangordning mellan medlemmar hur länge man hållit på (bi-år?), om man odlar själv, om man hittat på ytterligare någon utdragbar del på en botten och liknande.
När jag gick på Chalmers i Göteborg skulle alla "nollas" - motsvarigheten till snickarlärlingen som skall hämta ögonmåttet eller plåtslagarlärlingen som skall hämta en "påse hål". Den sortens "skitviktiga" beteende kommer driva folk från föreningar och ut på internet för det är ju, hur befängt det än kan verka, möjligt att någon annan, kanske utomlands, har samma kunskaper som "gurun hemma" och dessutom är villig att lämna ut den kunskapen utan att först fått en driva hyllningsord om hur synnerligen enastående denne är som biodlare.
/Michailov
-
Jag hade egentligen inte tänkt bry mig. Men har man tagit fram 10 st Drottningar kan man med resurser ta fram hur många man vill, så många man har avsättning för.
Har man gjort 5-10 avläggare kan man göra 500 etc. Den kunskapen är för mig ingen direkt kunskap, den kan man faktiskt läsa sig till och prova med framgång.
Alla kan göra en avläggare! Alla kan dra fram drottningar! Sedan finns det olika metoder för detta.
Skall man dra fram 1.000 tals måste man vara rationell som f*n, men skall man ha ett 10-tal är det bara att köra på.
Det finns alltså inte så många hemligheter kvar, det jag hela tiden kallat "undanhållen kunskap" som vem som helst kan lära sig.
Jag provade att dra fram drottningar för första gången i somras, by the book! och lyckades. Jag köpte 10 st fina Buckfast drottningar och provade att göra avläggare, och lyckades. De andra drottningarna tillsatte jag och alla har blivit antagna, tur eller kalla det vad ni vill. Bina lever, de har anvintrats formellt korrekt med rätt mängd foder.
Så 30-40 års erfarenhet, hur många biår somhelst ... , räkna hur ni vill, det hjälper ändå inte. Så mycket brains behövdes det för en ganska vetgirig person. Det betyder att alla som läser på lite kan!
/En som också nollats på teknis ...
-
...När jag gick på Chalmers i Göteborg skulle alla "nollas" - motsvarigheten till snickarlärlingen som skall hämta ögonmåttet eller plåtslagarlärlingen som skall hämta en "påse hål". Den sortens "skitviktiga" beteende kommer driva folk från föreningar och ut på internet för det är ju, hur befängt det än kan verka, möjligt att någon annan, kanske utomlands, har samma kunskaper som "gurun hemma" och dessutom är villig att lämna ut den kunskapen utan att först fått en driva hyllningsord om hur synnerligen enastående denne är som biodlare...
Håller i princip helt med dig, men egentligen tror jag inte det ligger så mycket illvilja eller bekräftelsebehov bakom utan snarare en osäkerhet som visar sig på detta viset. Åtminstone för mig har biodlingen varit en resa mot ödmjukhet. Först lär man sig något, provar och lyckas, året efter blir man riktigt bra på det, tredje året går det precis rakt åt skogen trots att man gjort likadant och har med sig all erfarenheten. Då börjar en osäkerhet gro ifall man bara haft nybörjartur, en osäkerhet ifall man verkligen ska/vågar dela med sig av det man lärt sig, för det fungerade ju inte alltid och ett tyst iaktagande av andra, gör de likadant? lyckas de? Tiger man har man inte gjort bort sig och andra kan fortsätta tro att man är ofelbar.
-
Beskyddarverksamhet det är väl när man tar betalt från någon för att inte djävlas.
-
Bakgrunden till min skrivning är Sten-Åkes sätt att kritisera och leka bror duktig i alla lägen. Han anser att alla är till för hans skull. Svensk Biavel ska se till att han kan få bra drottningar och styrelsen är dålig och begriper inte hur de ska sköta sitt jobb. Och samma gäller SBR/Biodlingsföretagarna med flera. Förlorar han ett samhälle så är det inte hans fel utan andras. Det är bara Sten Åke som är kompetent. Den dagen då han visar att han är så bra som han påstår så ska jag vara den förste att lyfta hatten för då är han fötjänt av det.
Gideon
-
Bakgrunden till min skrivning är Sten-Åkes sätt att kritisera och leka bror duktig i alla lägen. Han anser att alla är till för hans skull. Svensk Biavel ska se till att han kan få bra drottningar och styrelsen är dålig och begriper inte hur de ska sköta sitt jobb. Och samma gäller SBR/Biodlingsföretagarna med flera. Förlorar han ett samhälle så är det inte hans fel utan andras. Det är bara Sten Åke som är kompetent. Den dagen då han visar att han är så bra som han påstår så ska jag vara den förste att lyfta hatten för då är han fötjänt av det.
Gideon
En bror duktig mer eller mindre i biodlarsverige kan väl knappast spela någon roll - det är ju inte direkt så att de är utrotningshotade eller rödlistade ;)
Efter en snabb koll på Svensk biavels hemsida måste jag fråga om det inte är deras uppgift att se till att Sten-Åke och andra kan få bra drottningar? Det trodde jag var hela poängen ??? Om det inte är så, är det väl frågan om om inte styrelsen skall formulera om uppdraget...?
Sten-Åkes inlägg får väl läsas som alla andras – det är hans personliga synpunkter och erfarenheter. Jag tar till mig det jag själv tycker låter vettigt resten lägger jag inte på minnet. Det som är intressant med hans inlägg är att han gärna vänder upp och ned på det mesta och ifrågasätter allt och alla. Det är ju det som driver utvecklingen framåt. Men inom biodling verkar det ju vara så att om någon har en avvikande åsikt så skall de först redogöra för antal bi-år, antal lyckade avläggare, antal ”klarade” drottningar etc innan deras argument tas till bedömning. Uppfyller man inte ”åldermännens” krav på det blir det mest en fnysning och ett ”ja,ja – kom igen när du är torr bakom öronen” . Och det kan ju vara en fördel i och för sig så läsglasögon och hörapparat sitter kvar ;)
/Michailov
-
Åsikter är som arslar ,
alla har en,
men det är sällan
man vill höra från någon annans
mvh Mr Bart :P
-
Jepps, jag har bestämt mig för att göra mitt yttersta för att hålla käft på SBR-mötena från och med nu. Det uppskattas inte med nya infallsvinklar på biskötsel, iaf. gäller det de gamla bigubbarna. Inte för att jag går så ofta på SBR-möten iofs. men ändå.
-
;D Nej gör inte det ;D det är ganska tråkig när alla tycker likadant
Mänskligheten går framåt genom misstag och diskussioner :)
mvh mr Bart :P
-
En bror duktig mer eller mindre i biodlarsverige kan väl knappast spela någon roll - det är ju inte direkt så att de är utrotningshotade eller rödlistade ;)
;D ;D ;D Alla har rätt till ett gott självförtroende!
-
;D HA HAAAA ;D