Alternativ.nu
Bygga & Bo => Övrigt om bygga & bo => Ämnet startat av: Advaita skrivet 03 okt-22 kl 09:11
-
Jag har länge funderat över detta ämne och känner att det nu är dags att skriva om det.
Hur kommer det sig att så många kollektiva boendeformer, visionära boendeprojekt, wwoof-gårdar, idéer om omställning, företagare, kursgårdar, EKO-ringar och så många flera sätt att leva och verka på, helt enkelt sprider ut sig på för stora geografiska områden?
Görs det någon research innan man startar ett nytt projekt? Om vart det ska ligga på bästa geografiska plats? Hur ser samverkan mellan privatpersoner och företagare ut? Är det en fördel att exempelvis ekobyar och omställningsinitiativ ligger utspridda över hela Sverige?
Jag har länge tänkt att det vore smidigare att nätverka innan man investerar. Att det finns många fördelar. Att kostnader kan krympa i arbetsprocessen och när större mängd material behöver hämtas eller förskaffas. Tillgång till ett lokalt arbetslag, tillgång till service, möjligheten att ställa upp för varandra, anordna event som är mer lokala. Men mest att det är en tung arbetsbörda att bruka jord, trädgård och boende som ensam eller som par. Att många också ger upp och aldrig uppnår sin dröm, istället blir besvikna.
Det skulle kunna gå att räka upp en otrolig mängd enskilda projekt, kursgårdar och satsningar som gjorts mitt ute i landet.(Undviker att outa någon) Men hur tänker de? Hur har du tänkt? Hur ska människor hitta till dig, hur fungerar kommunikation med omvärlden, hur fungerar transporterna till den här platsen, varför vill man vara mer enskild, ensam?
Skulle man bygga en gård mitt ute i ingenstans om inte internet fanns? Har internet gjort att vi känner gemenskap med andra via digitalisering? Har fysiska träffar och möten blivit sekundära? Men också. Har exempelvis högkonjunkturen vi levt i påverkat hur vi tänkt, kanske gjort det möjligt att just bygga ett enskilt boende där vi själv vill ha det?
Diskutera!
Sjukt nyfiken!
-
Beror nog helt enkelt att det finns andra parametrar än att ha de gårdar och företeelser du räknar upp. Släkt, vänner, uppväxtplats, arbete, skola, klimatvana mm mm.
Tror inte att huvuddelen av de som lever ett mer eller mindre alternativt liv uppstår på en plats för att sedan sprida ut sig. Jag som exempel kommer förmodligen att räknas som mer och mer alternativ ju längre jag lever, men det kommer att ske här där jag bor.
-
Hur kommer det sig att så många kollektiva boendeformer, visionära boendeprojekt, wwoof-gårdar, idéer om omställning, företagare, kursgårdar, EKO-ringar och så många flera sätt att leva och verka på, helt enkelt sprider ut sig på för stora geografiska områden?
Det där med "för stora geografiska områden " är bara ditt tyckande.
Att vissa vill bo enskilt och andra i städer är ju personliga preferenser, ska man köpa skog och jord får man inse att sådan sällan (eller aldrig) är till salu på den öppna marknaden och förvärva det man har möjlighet till.
På frågan om man skulle bygga en gård mitt ute i ingenstans om inte internet fanns kan jag svara enkelt : JA
-
Beror nog helt enkelt att det finns andra parametrar än att ha de gårdar och företeelser du räknar upp. Släkt, vänner, uppväxtplats, arbete, skola, klimatvana mm mm.
Tänker du att närmiljön bidrar till en viss trygghet?
Som jag ser det tycks många människor inte uppleva en gemenskap i det man vuxit upp i, därav söker man sig en alternativ livsstil. Och kanske också har en önskan om att flytta ifrån sin uppväxtmiljö.
Om det är från familjen, staden eller orten, så finns det ändå något som lockar människor från något till något annat.
Jag undrar istället om många inte känner sig ofrivilligt fast i mönster och relationer på hemmaplan. Att man accepterat relationerna i närområdet och ofrivilligt lever i påtvingad gemenskap man ändå inte är helt bekväm i.
Det är en utforskande frågeställning.
-
ska man köpa skog och jord får man inse att sådan sällan (eller aldrig) är till salu på den öppna marknaden och förvärva det man har möjlighet till.
Det är en bra aspekt att det är svårt att hitta mark. Men ändå. Har man kollat mark i närheten av vart andra ekobyar, communites, gårdar eller dylikt ligger? Frågat om eventuell avstyckning?
Har man försökt fråga ägare till större areal i områden där etablerade verksamheter redan finns? Har man undersökt hur kollektivtrafiken går mellan olika ekobyar, eller är man exempelvis helt bilberoende för att ta sig till de här platserna?
”Att förvärva det man har möjlighet till” — menas det i det område man växt upp i? Eller är man beredd att vidga horisonten? Eller spara mer kapital för att köpa i ett annat område, eller istället skapa något andelsboende där andra redan finns? Eller hyra in sig i någons hus?Investera i någons befintliga verksamhet?
Eller planera för långsiktighet och att börja i liten skala där andra etablerade redan existerar?
Allt i syfte att skapa en större sammanhållning och mindre sårbarhet.
-
Om man levde i en bygd med "bara" alternativare/självhushållare så skulle det vara rätt svårt att tjäna pengar på sin verksamhet.
Jag odlar en hel del och grannen är proffsodlare och jag köper sällan av grannen som annars säljer en del lokalt.
Även om jag förstår din tanke så har jag samtidigt väldigt svårt att förstå den då jag verkligen inte gillar centralisering.
Sårbarhet, ett samhälle måste bestå av många delar.
-
Tänker du att närmiljön bidrar till en viss trygghet?
Som jag ser det tycks många människor inte uppleva en gemenskap i det man vuxit upp i, därav söker man sig en alternativ livsstil. Och kanske också har en önskan om att flytta ifrån sin uppväxtmiljö.
Om det är från familjen, staden eller orten, så finns det ändå något som lockar människor från något till något annat.
Jag undrar istället om många inte känner sig ofrivilligt fast i mönster och relationer på hemmaplan. Att man accepterat relationerna i närområdet och ofrivilligt lever i påtvingad gemenskap man ändå inte är helt bekväm i.
Det är en utforskande frågeställning.
Jag tror inte att så många som vill leva mer alternativt är otrygga i sig själva och sin miljö, utan mer att de reagerar mot det onaturliga i den ständigt ökande stressen och jakten på den heliga tillväxten. Man vill helt enkelt inte springa fortare i det ekorrhjulet, och då ses man som alternativ.
Visst finns det sökare också, och de lever ju också alternativt på sitt sätt.
Något som jag tror att alternativare har mer av än gemene man är självständigt tänkande, att inte följa flocken. Det gör nog att det blir många olika inriktningar på t ex ekobyar, och det skulle nog vara svårt att klumpa ihop dem på ett ställe under samma organisation. Om jag ser till mig själv så finns det flera individer på det här forumet jag gärna skulle bo på traktoravstånd ifrån, men man kan inte få allt. Har man skapat sin plats på jorden så skall det mer till än att man får nya vänner för att man skall flytta, och det finns oftast fler som påverkas av ett sådant beslut.
-
Det är en bra aspekt att det är svårt att hitta mark. Men ändå. Har man kollat mark i närheten av vart andra ekobyar, communites, gårdar eller dylikt ligger? Frågat om eventuell avstyckning?
”Att förvärva det man har möjlighet till” — menas det i det område man växt upp i?
Avstyckningsmöjligheter är beroende på markens avkastningsförmåga och är reglerat i Jordförvärvslagen och Fastighetsbildningslagen, en fastighet måste vara lämplig för att tillstånd till avstyckning ska kunna ges och Lantmäteriet följer självklart lagarna och är återhållsamma med avstyckningar för att inte fördärva befintliga fastigheter.
Vill man ha nått smått är det lämpligt att köpa nått som redan är smått, att som vissa skribenter på detta forum tro att man kan och får köpa till 'en hage 7000m2' eller en åker eller skogsbit är naivt.
Att 'förvärva det man har möjlighet till' innebär att köpa det man kan finansiera, fastigheter/mark i städernas utkanter behövs ofta för städernas behov och prisbilden på sådant som är eller kan bli tomtmark är normalt allt för hög för att självhushållning ska vara ekonomiskt möjlig.
På pendelavstånd från befolkningscentra brukar det finnas ett köptryck från de som vill bo på landet men har sin dagliga utkomst i staden och då värderas ofta bostaden och dess läge högt i förhållande till ev jord, skog och uthus.
Kikar man på fastigheter ruralt belägna, långt från städer, byar, service och kommunikationer är priserna oftast lägre och efterfrågan i bland sådan att även en nybörjare har möjlighet att vinna budgivningen trots att regelverket vad gäller beskattning av skogsmark gynnar tillköp till på orten befintliga skogsfastigheter.
-
Det är en bra aspekt att det är svårt att hitta mark. Men ändå. Har man kollat mark i närheten av vart andra ekobyar, communites, gårdar eller dylikt ligger? Frågat om eventuell avstyckning?
Har man försökt fråga ägare till större areal i områden där etablerade verksamheter redan finns? Har man undersökt hur kollektivtrafiken går mellan olika ekobyar, eller är man exempelvis helt bilberoende för att ta sig till de här platserna?
”Att förvärva det man har möjlighet till” — menas det i det område man växt upp i? Eller är man beredd att vidga horisonten? Eller spara mer kapital för att köpa i ett annat område, eller istället skapa något andelsboende där andra redan finns? Eller hyra in sig i någons hus?Investera i någons befintliga verksamhet?
Eller planera för långsiktighet och att börja i liten skala där andra etablerade redan existerar?
Allt i syfte att skapa en större sammanhållning och mindre sårbarhet.
Jag läste första stycket, och sen i andra stycket kom jag till "etablerade verksamheter", och då blev det för mycket corporate bullshit för min smak.
När jag läser vidare undrar jag vad du har för erfarenheter av landsbygder och oss som bor i dessa bygder?
Gårdar finns ...överallt. Inte lika många som förr, men det finns i hela landet. På gårdarna, speciellt där de är månskensbönder, finns redan folk som har svart bälte i potatisodling, kan dra ut en kalv som ligger fel, hugger sin egen ved och annat som kan betraktas som alternativt. Bönderna kanske inte har dreads eller pysslar med permakultur och har aldrig kallat sig alternativa - men likafullt kan en sån bonde ha stor ömsesidig glädje av en alternativare med dreads och permakulturidéer!
Min, något fördomsfulla, bild av ekobyar, är att de bebos av föredetta stadsbor som tycker att den vanliga landsbygdsbefolkningen är lite läskig, och helst håller sig till sin egen sort, dvs andra föredetta stadsbor. (Som förmodligen inte har en aning om hur en besvärlig kalvning ska hanteras.)
Är det verkligen ett problem att vi alternativare sprider ut oss? Att många av oss hellre har egna ställen än bildar ekobyar och andelsboenden? Att vi gärna samarbetar med våra grannar, men inte bildar ekonomisk förening?
-
De flesta alternativare håller sig till vad de redan har - t ex fastigheter som redan finns i släkten. Man vill inte gärna hyra eller arrendera egendom, skuldsätta sig för att köpa mark eller överhuvudtaget blanda sig in i några större ekonomiska eller organisatoriska sammanhang. Samarbete sker rent informellt med grannar, bekanta och släktingar eller inom redan befintliga organisationer i trakten (byalag, jaktlag, fiskevårdsföreningar, vägföreningar mm).
-
"Har fysiska träffar och möten blivit sekundära?"
Det är en bra iakttagelse men det gäller inte bara alternativare utan det gäller hela Sverige i stort sett. Man samarbetar med grannar, kurskamrater, kollegor etc. men "träffar och möten"med likasinnade vill man ändå föredrar att göra digitalt av nån konstig anledning. Och passande nog eller ironiskt nog stannar de flesta digitaliserade "träffar och möten" bara inom digitaliserade världen, med andra ord alla sitter själva framför sina datorer eller glor och ler mot på sina dumbphones till och med när de går över gatan.
Men frågan är vad vill du egentligen diskutera om alternativare? Du har sagt mycket men vad är din ultimata frågan här?
-
De där alternativarna som klumpar ihop sig i ekobyar och kring kursgårdar och kollektiv och liknande är sällan människor som man kan samarbeta med. För mycket planering och prat och för litet kunskap och för litet verkstad. Plus och minus går inte ihop och mycket nyttoarbete blir ogjort för att det inte passar in i drömbilden. Ofta verkar de tro att någon annan skall göra grovarbetet eller betala kostnaderna eller vad det nu är för del som de tycker inte passar in i deras livsstil. De lever i sin dröm några år tills den spricker och så drar de vidare. Vanligen hamnar de i stan till slut.
Framgångsrika alternativare som orkar i längden och verkligen lyckas skapa en fungerande tillvaro och göra skillnad är vanligen i princip vanliga landsbygdsbor som helt enkelt har gått ett eller två steg längre än de flesta andra som bor på landet. Som sådan passar man väl in i det existerande landsbygdssamhället även om man betraktas som litet smått originell. Man kan relativt enkelt skaffa sig en nich och försörja sig och samarbeta med andra vanliga människori hembyn och grannbyarna. Folk skrattar litet smått åt byorginalet men uppskattar att man finns och vill gärna både hjälpa en och dra nytta av en så som man gör på landet.
-
Handlar om skogsnäs kollektivet förr och fram till 1999 ungefär då skogsnäs blev vanliga bostäder och sommarställen.
https://www.youtube.com/watch?v=EDdUDefDzEo (https://www.youtube.com/watch?v=EDdUDefDzEo)
De som bodde på taråbergstorpet tog sedan över en gård på 120 mjölkkor och blev storbönder.
-
En annan aspekt är att alternativen inte är en homogen grupp med genomgående likvärdiga värderingar och bakgrunder.
Vi har samlats kring en tanke och det är självhushållning, men egentligen behöver det inte ens vara det som fick en att intressera sig för ämnet.
Jag sökte mig hit för att det var några trådar om eltillverkning med Stirlingvedpannor.
Och sedan gick det åt helvete.[emoji23]
-
Har man undersökt hur kollektivtrafiken går mellan olika ekobyar, eller är man exempelvis helt bilberoende för att ta sig till de här platserna?
De flesta alternativare har ytterst begränsad användning av kollektivtrafik. Det är sällan man har ett ärende någonstans som innebär att det bara är en själv plus kanske prylar man själv klarar att bära som ska transporteras, vanligtvis är det så stora mängder gods som ska med att man ändå är så illa tvungen att genomföra resan med eget fordon.
-
Jag hade en kollektiv medlem eller hyresgäst (vad man än vill kalla dem för) som cyklade fram och tillbaka till "stan" det är ca en mils avstånd. Franska killen som bor nu (om han är kvar! har inte hört av sig på länge) brukar ta bussen om han inte har alldeles för stora packning, trots att han hade egen bil med sig eftersom han har en husvagn.
Jag faktiskt råkade se möjligheten med kollektivtrafiken på mitt ställe, den är så bra att den som vill kan åka med kollektivtrafiken och festa på Stureplan och sedan åka hem senare på samma natt med kollektivtrafiken, en möjlighet till och med vissa som bor i storstockholm saknar. Hursomhelst vill jag inte kalla mitt ställe för en "ekoby". Men den ekobyn närmast mitt ställe heter Stjärnsund och de har bra kollektivtrafiks förbindelser inom Dalarnas län, Gävleborgs län och Västmanlands län dvs från alla håll.
Återigen, dina frågeställningar avslöjar dig om att du inte har nån större kunskap om just alternativare på ett rikstäckande nivå trots att just det du vill diskutera om. kom igen och tillfredsställ din nyfikenhet!
-
Jag fattar inte heller frågan eller syftet med den. Håller med om det mesta som folk redan har kommenterat. "Alternativare" är ingen homogen grupp och flera av oss skulle troligen inte ens beskriva oss som "alternativare". Vi bor där vi bor för att vi vill det och för att vi kan. Är det ens någon aktiv här som bor i ekoby? Inte vad jag vet. Och ja, jag skulle gärna bo mitt i ingenstans utan internet. Det gör jag så ofta jag kan.
-
En annan möjlighet är att det finns en tanke med att vi är välspridda och det är lättare att sprida ordet till nytt folk.
-
Undrar vart TS har tagit vägen? Vill tydligen inte vara med i diskussionen. Känns för mig som någon från media eller en författare som samlar info om sin nya bok artikel som tydligen handlar om ekobyar. Men gick på en dubbelnit här inne.
-
Undrar vart TS har tagit vägen? Vill tydligen inte vara med i diskussionen. Känns för mig som någon från media eller en författare som samlar info om sin nya bok artikel som tydligen handlar om ekobyar. Men gick på en dubbelnit här inne.
Intressant frågeställning.
Var det för långt mellan bosättningarna och vägbeskrivningarna var förvirrande?
-
Frågeställaren trodde tydligen att han hittat en spännande sekt.
Min upplevelse av den här gruppen är att vi är rädda om varann och om vår omgivning.
Hjälpsamma till max om någon ställer en fråga. Bra och jordnära människor helt enkelt
Att vi finns i hela landet och inte har behov av att isolera oss är en styrka, inte en svaghet.
Nu glömmer vi TS fråga och tar oss an viktigare bestyr.
-
Där jag bor är det många som har ambitioner om självhushåll, i någon grad. Men det är kanske bara en av hundra med de intresset som finns här på forumet, eller snarare en av tusen
-
Återkommer till denna gamla tråd jag en gång startade.
Jag tycker diskussionen fick en märklig vändpunkt för jag blev anklagad för att vara journalist! Ha.
—
Ärligt talat är jag fortfarande genuint nyfiken på frågeställningen.
I oroliga tider behöver människor samverka och komma mer tillsammans. Att sprida ut sig på för stora geografiska områden är sårbart och ineffektivt.
Tänker man ur ett överlevande perspektiv är det bättre att man är flera människor som kommer tillsammans. Dels att erfarenheter och kunskaper kan delas mellan varandra. Men också många andra föredrar.
Så varför tycks det som att många alternativare / preppers / off-gridare / ”Tiny House” bor just här-och-där?
Varför bestämmer man inte en gynnsam geografisk punkt där man kan bygga och framförallt samverka?
-
Kanske för att man har andra mål och ekonomiska förutsättningar. Man kan ha normala släktingar som man behöver ta hand om eller inte vill skiljas ifrån. Man kan ha plats specifika preferenser som man inte vill ge avkall på. Finns hur mycket som helst att ta på varför man inte vill klumpa ihop sig med andra alternativare eller preppers eller vad som.
-
Kanske för att man har andra mål och ekonomiska förutsättningar. Man kan ha normala släktingar som man behöver ta hand om eller inte vill skiljas ifrån. Man kan ha plats specifika preferenser som man inte vill ge avkall på. Finns hur mycket som helst att ta på varför man inte vill klumpa ihop sig med andra alternativare eller preppers eller vad som.
Jo där finns många anledningar till spridningen.
Men vist hade det varit flott att sätta samman en karta över befintliga kollektiv. Kan ju finnas et ruckel till någon där ytterligare två händer med lust och kunnskap kan vara till gangn för det befintliga kollektivet.
Här finns ju en medlemskarta. Olika färger för olika inriktningar de befintliga kollektiven har.
kan det var något för en socionom att plocka med?
-
De synpunkter jag kom med i inlägg #5 i denna tråd är fortfarande giltiga.
Som sagt, det är sällan aktuellt att flytta långa sträckor, skuldsätta sig för att köpa en ny gård osv, bara för att starta med självhushållning. De flesta människor, även alternativare, är hemkära och håller sig gärna kvar i den bygd man känner till, man har ju förmodligen band i form av släkt och vänner, fast lönearbete mm som inte kan brytas riktigt hur som helst. Och skaffar man en gård så är det nog snarare dess kostnad och beskaffenhet som avgör var i landet man hamnar - det kan ju t ex röra sig om en gård som har gått i släkten eller en som man kommer över till vrakpris på kronofogdeauktion, det är mindre troligt att en potentiell självhushållare är intresserad av att betala fullt marknadspris och skuldsätta sig upp över öronen så som det kan bli om man absolut ska ha ett ställe på en viss plats i landet.
-
I oroliga tider behöver människor samverka och komma mer tillsammans. Att sprida ut sig på för stora geografiska områden är sårbart och ineffektivt.
Tycker att de andra aspekterna kommit fram bra i tråden, men den här kräver att belysas. Varför skulle det vara sårbart och ineffektivt att sprida ut sig? Om alla samlas i samma by så blir det verkligen ett sårbart system, det räcker ju med en storm, extremtorka, lokala regler eller till och med ett par extrema tjänstemän på länsstyrelsen för att knäcka Sveriges samlade alternativare. Och ineffektivt blir det ju inte att vara ensam bland andra som inte kan det vi kan som alternativare. Då är det nog större risk för rundgång om vi alla är i samma by.
-
I oroliga tider behöver människor samverka och komma mer tillsammans. Att sprida ut sig på för stora geografiska områden är sårbart och ineffektivt.
Jo. Där bor ju andra människor runt kollektivet. Blir många som behöver tänka om och hjälpas åt när oron kommer. Är kollektiven utspridda så finns det fler områden där ett annat tänk och levene kan hjälpa oss att finna rätt väg för oss på två ben och utan svans.
-
Återkommer till denna gamla tråd jag en gång startade.
Jag tycker diskussionen fick en märklig vändpunkt för jag blev anklagad för att vara journalist! Ha.
—
Ärligt talat är jag fortfarande genuint nyfiken på frågeställningen.
I oroliga tider behöver människor samverka och komma mer tillsammans. Att sprida ut sig på för stora geografiska områden är sårbart och ineffektivt.
Tänker man ur ett överlevande perspektiv är det bättre att man är flera människor som kommer tillsammans. Dels att erfarenheter och kunskaper kan delas mellan varandra. Men också många andra föredrar.
Så varför tycks det som att många alternativare / preppers / off-gridare / ”Tiny House” bor just här-och-där?
Varför bestämmer man inte en gynnsam geografisk punkt där man kan bygga och framförallt samverka?
Jag har ju varit med på alternativ ett antal år. Är själv kanske ingen typisk alternativare i så motto att jag är självhushållare o odlar allt jag äter. Däremot gillar jag projekt,byggnadsvård och miljöaspekter på det mesta o hittar både tips,debatt o medmänniskor på alternativ. Det är alltså en väldigt brokig skara som finns här men den har minskat markant då det finns andra sociala medier som är bättre. Alternativare finns nog kvar och kanske t.o.m ökar. Men det syns inte lika mycket här som förr. det jag har förstått under åren är att alternativare är ingen homogen grupp. det gäller även ekonomiskt vilket är ett svar på varför det inte finns någon önskan om att bygga ett centralt samhälle. det skulle troligen innebära en kostnad som få vill ta.Att köpa in stora arealer mark kostar då just mark är en dyr investering. de synpunkter som torbjörn lagt in instämmer jag i.
Sedan finns det ju också lagar o regler att ta hänsyn till. Man får inte göra vad som helst . Själv har jag ingen önskan att underordna mig ett kollektiv och ett centralt samhällle/by bestående av extremalternativare skulle troligen utveckla sig till en sekt med alla de avarter det innebär.
-
Jag gillar landsbygd, glest boende och avsaknad av folk samt avsaknad av kommersialismen som genomsyrar allt i stan. Kan ju inte vända huvudet utan man ser nån reklam eller affär eller nåt som handlar om att köpa en vara eller tjänst. Psykiskt nedbrytande finner jag det.
-
Återkommer till denna gamla tråd jag en gång startade.
Jag tycker diskussionen fick en märklig vändpunkt för jag blev anklagad för att vara journalist! Ha.
—
Ärligt talat är jag fortfarande genuint nyfiken på frågeställningen.
I oroliga tider behöver människor samverka och komma mer tillsammans. Att sprida ut sig på för stora geografiska områden är sårbart och ineffektivt.
Tänker man ur ett överlevande perspektiv är det bättre att man är flera människor som kommer tillsammans. Dels att erfarenheter och kunskaper kan delas mellan varandra. Men också många andra föredrar.
Så varför tycks det som att många alternativare / preppers / off-gridare / ”Tiny House” bor just här-och-där?
Varför bestämmer man inte en gynnsam geografisk punkt där man kan bygga och framförallt samverka?
Därför att man befinner sig på en plats och har ett gemensamt intresse med andra på andra platser.
Den typiske alternativen tror jag är rätt bekväm av sig och vill göra på sitt sätt.
Jag han bara se på min lilla bygd där vi är 4 som gärna diskuterar våra odlingar och några som inte direkt är intresserade av att diskutera.
Dessutom kör vi alla olika modeller på odling.
Rätt intressant men jobba ihop/kollektiv nä fy fan.
-
Återkommer till denna gamla tråd jag en gång startade.
Jag tycker diskussionen fick en märklig vändpunkt för jag blev anklagad för att vara journalist! Ha.
—
Ärligt talat är jag fortfarande genuint nyfiken på frågeställningen.
I oroliga tider behöver människor samverka och komma mer tillsammans. Att sprida ut sig på för stora geografiska områden är sårbart och ineffektivt.
Tänker man ur ett överlevande perspektiv är det bättre att man är flera människor som kommer tillsammans. Dels att erfarenheter och kunskaper kan delas mellan varandra. Men också många andra föredrar.
Så varför tycks det som att många alternativare / preppers / off-gridare / ”Tiny House” bor just här-och-där?
Varför bestämmer man inte en gynnsam geografisk punkt där man kan bygga och framförallt samverka?
Det lätta är ju att stanna kvar i storstaden. Där allt folk är.
Att man väljer en annan lösning är nog mycket att man är spyless på folk.
Om nåt ska diskuteras är hur tusan blir folk kvar i söder där allt är mycket dyrare. Sälj kåken i söder. Köp en kåk i norr och lev på pengarna som blir över.
-
Om nåt ska diskuteras är hur tusan blir folk kvar i söder där allt är mycket dyrare. Sälj kåken i söder. Köp en kåk i norr och lev på pengarna som blir över.
Finns glesbygd i söder också med låga priser. Inte riktigt så låga som i norr, men avstånden här nere är inte så stora heller. Jag kan åka och bidra till samhället och ta mig hem till friden på en tank.
Har man en betald kåk i större stads närhet så kan man nog göra som du säger.
-
Finns glesbygd i söder också med låga priser. Inte riktigt så låga som i norr, men avstånden här nere är inte så stora heller. Jag kan åka och bidra till samhället och ta mig hem till friden på en tank.
Har man en betald kåk i större stads närhet så kan man nog göra som du säger.
Det beror ju på hur man definierar glesbygd.
Det var inte så längesen på denna sida då man pratade om att köpa hela byar i norr med 10-20 boningshus för 300 000 kr.
-
Det beror ju på hur man definierar glesbygd.
Det var inte så längesen på denna sida då man pratade om att köpa hela byar i norr med 10-20 boningshus för 300 000 kr.
bor i södra småland med närhet till glasriket m.m . Här är också glesbygd och i många byar kan man fortfarande hitta hus till låga priser. bara i min kommun är det stora skillnader mellan centralorten och södra o norra kommundelarna som är ren landsbygd och avfolkningsbygd. detta ger ju stora skillnader på huspriser då de flesta också vill ha ett jobb och litet pendlingsavstånd. Andra delar av småland har ju också glesbygdsproblem och även norra Blekinge o delar av Skåne. Avsaknad av arbetsplatser ihop med dålig infrastruktur/kollektivtrafik ger att folk lämnar dessa områden o söker sig till centralorterna/storstäderna. Mattias,norrland lockar inte mig pga klimatskillnaderna. Jag är sommarmänniska o trädgårdsfanatiker så jag vill ha de där veckorna för att inte säga månader som vi har längre odlingssäsong samt möjlighet till mer variation i växtvalet än vad norrland kan erbjuda. det finns ju en anledning att stora delar av norrland är glesbygd. Därmed inte att förneka att norrland har stor skönhet o naturvärden. Men bo där,aldrig.
-
Det där var man trivs varierar som tur är. Här var det låga priser när jag flyttade hit från skogskanten söder om Norrköping för snart 30 år sedan, men nu har bilarna blivit bekvämare och bättre betalda tjänstemän kan ofta jobba hemifrån, så gränsen för var de med köpkraft kan tänkas bo flyttas utåt från stadskärnorna. 4 mil från Linköping och priserna hamnar lätt över miljonen.
Blir det för mycket exploaterat så flyttar jag hellre in i Småland än upp till norr, dels för naturens skull, men också för att ha rimligt avstånd till barn och bröder. Går säkert att hitta något likvärdigt och få några hundra tusen emellan. Räcker inte att leva på, men å andra sidan förlorar jag inte möjligheten till att arbeta vidare med jobb och företag jag vant mig vid.
-
Det är synd att vi inte har gilla-knapp i det här forumet, så himla många bra inlägg här ovanför Yess ! Ni är så kloka allihopa!
Ett litet tillägg från mig:
Varför bestämmer man inte en gynnsam geografisk punkt där man kan bygga och framförallt samverka?
För att då blir det ju en stad. Och nån stad vill inte jag bo i, och inte resten av familjen heller.
-
Jag har ju varit med på alternativ ett antal år. Är själv kanske ingen typisk alternativare i så motto att jag är självhushållare o odlar allt jag äter. Däremot gillar jag projekt,byggnadsvård och miljöaspekter på det mesta o hittar både tips,debatt o medmänniskor på alternativ. Det är alltså en väldigt brokig skara som finns här men den har minskat markant då det finns andra sociala medier som är bättre. Alternativare finns nog kvar och kanske t.o.m ökar. Men det syns inte lika mycket här som förr. det jag har förstått under åren är att alternativare är ingen homogen grupp. det gäller även ekonomiskt vilket är ett svar på varför det inte finns någon önskan om att bygga ett centralt samhälle. det skulle troligen innebära en kostnad som få vill ta.Att köpa in stora arealer mark kostar då just mark är en dyr investering. de synpunkter som torbjörn lagt in instämmer jag i.
Sedan finns det ju också lagar o regler att ta hänsyn till. Man får inte göra vad som helst . Själv har jag ingen önskan att underordna mig ett kollektiv och ett centralt samhällle/by bestående av extremalternativare skulle troligen utveckla sig till en sekt med alla de avarter det innebär.
Du må delge oss de sociala medier som är bättre än detta.
Har nyss gått med i fb och finner den inte bättre. Att där är många grupper, och man befinner sej i nått där man ska sträva o va duktig en tidstjuv.
Här käns det som goa raka rör. och alla dessa bilder på allt o inget stör en inte.
-
Många har ju gått med i olika facebookgrupper i ett specifikt ämne. jag är med i flera stycken. Fördelen med alternativ är ju bredden men antal som är inne minskar stadigt. ser ju att det i stort är samma individer inne från dag till dag. Att man även begränsat diskussionsämnen i t.ex fikarummet bidrar ju inte till ökat intresse . Där hittar man bättre grupper att vara med i.
-
Är också med i ett antal fb-grupper, men tycker att i flera så upprepas mycket om och om igen eftersom tidigare frågor liksom försvinner iväg när ingen skrivit i dem på ett tag. Så blir svårt att få överblick.
Mest tröttsamt är dock alla annonser som bara verkar bli fler och fler. :P
-
Ja sociala medier suger ganska fett.
-
Replik på att det finns bättre sociala medier. Det kanske det finns men de fyller inte detta forums funktion. Om man vill hitta information om självhushållning så är detta överlägset. Var med i alternativ.nu gruppen på facebook och blev sorgsen över att det är där folk väljer att lägga sin tid. Helt jävla värdelöst och samma frågor om och om igen och ett enda kaos. Så sjukt värdelöst jämfört med detta forum. Nu känner inte jag att jag behöver söka så mycket efter information om självhushållning längre och lägger inte så mycket tid på det då vi är så pass självhushållande nu.
Nu för tiden är jag på jakt efter så specifik information så det är bättre med gammla böcker om tex hamling eller syrning eller liknande. Ibland hamnar jag på avhandlingar.
-
Replik på att det finns bättre sociala medier. Det kanske det finns men de fyller inte detta forums funktion. Om man vill hitta information om självhushållning så är detta överlägset. Var med i alternativ.nu gruppen på facebook och blev sorgsen över att det är där folk väljer att lägga sin tid. Helt jävla värdelöst och samma frågor om och om igen och ett enda kaos. Så sjukt värdelöst jämfört med detta forum.
Håller med.
Vad kan göras?
Jo när man är inne där kan man ju hänvisa til detta forum och få andra att förstå denna och dess mindre miljöbelastning.
-
Det är fortfarande helt värdelöst många år senare.
Människor köper en kåk i ödemarken, blir ensamma, isolerade och sårbara!
Hoppas på att någon ska komma och dyka upp bara så där?!
Förstår inte det här.
Folk gör ingen research alls?
Flyttar till första bästa ställe?
Varför inte bara bestämma en geografisk plats?
Alla sluter upp!
Skapar förutsättningar till att kommunen kanske vill satsa i ett hållbarhetsprojekt; hitta möjligheter till eventuella bidrag och pengar från stiftelser och organisationer?
Det blir ALDRIG en RIKTIG omställningsrörelse om 20 personer flyttar än hit och 20 personer flyttar än dit!
Det blir inga verkstäder, bagerier, små mysiga sammankomster, förskolor och andra kulturella och ideologiska sammanhållningar om det endast bor 3-5 personer som grannar!
Snälla skärp er!
Tid att gruppera sig!
Börja flytta dit andra flyttat!
Nätverka.
Bygg inget eget ingenmansland!
Fyll på där andra redan skapat!
Satsa där andra satsat!
Använd din livsenergi och livskraft att bygga och medverka i en omställningsrörelse!
Spendera inte alla resurser och all energi på att börja om i nya projekt. Helt värdelöst att göra samma sak som andra redan gjort om och om och om igen – Anslut till varandra!
Hjälp varandra.
Stötta varandra.
Inspirera varandra.
Gemensamma filmkvällar.
Inbjuda föreläsare.
Matlagning i gemenskap.
En minibuss för utflykter.
Gemensamma hobbyrum, trä, textil, keramik.
Så mycket mer kan bli verklighet om inte alla spred ut sig så här mycket!
Sluta sprid ut er!
-
Skulle man bygga en gård mitt ute i ingenstans om inte internet fanns?
Absolut, de flesta för att inte säga alla gårdar bröts och bebyggdes långt före internet.
-
Människor köper en kåk i ödemarken, blir ensamma, isolerade och sårbara!
Jag skulle säga tvärtom, de ensamma isolerade och sårbara bor företrädesvis i städer.
-
Jag vill påminna återigen om vad jag skrev i inlägg #5 och #25 i denna tråd. Det är mycket ofta ekonomiska faktorer och inte minst släktband mm som avgör var man kan få tag i en gård och slå sig ner. Argumenten för att samla sig på ett specifikt ställe i landet kommer mycket långt ner på prioritetslistan för de flesta alternativare. I tättbefolkade trakter, inom pendlingsavstånd från storstäder etc, är fastighetspriserna alldeles för höga för att en alternativar-wannabe ens ska kunna reflektera på att köpa en gård. I all synnerhet om man vill göra det utan att skuldsätta sig för resten av livet.
-
Argumenten för att samla sig på ett specifikt ställe i landet kommer mycket långt ner på prioritetslistan för de flesta alternativare.
Platser som Skattungbyn och Uddebo är bra i teori och praktik.
Men vi pratar om endast några 2-300 i Skattungebyn(?) och kanske upp emot 50-100 i Uddebo?
När man läser på exempelvis forumet ”Ekobyar – hållbara byar och communities” så får jag uppfattningen om att det måste finnas 10.000-tals av människor som är intresserade och på något sätt är eller vill bli knutna till en omställningsrörelse. Utöver det finns många fler grupper och communities.
Jag tror inte det handlar om ekonomi lika mycket som vilja. Det handlar mer om att hitta viktiga nyckelpersoner, att nätverka och faktiskt hitta rätt personer som är bra projektledare.
En större plats med säg 1000-2000 personer skulle vara mer förlåtande och möjlig för fler människor att ansluta sig till oavsett vilken socioekonomisk bakgrund.
Som exempel.
Ett par köper en mindre gård på avlägsen plats, har 2-3 barn, ingen annan som är intresserade än de själva av att leva ”självhushållande”.
Om livet senare svänger? Någon bli allvarligt sjukt, mannen kanske måste göra militär tjänstgöring i Nato, elpriserna blir väldigt höga med AI-teknologi? Relation fungerar inte så bra?
Ett starkare community skulle fungera bättre om människor inte tänkte egoistiskt, materialistiskt och var tvungna att själva äga precis allt. Att engagera sig i ett gemensamt jordbruk skapar enorma fördelar. Likaså i att dela fler kapitalvaror.
Det står just nu traktorer och redskap överallt i Sverige som inte används. Utöver det finns humankapital, människor med kunskaper, drivkraft och motivation att förändra.
Att skapa en plats som utgångspunkt för 1000-2000 personer som också kan växa organiskt är väldigt lite begärt! Speciellt när vi också har internet och bra kommunikationsredskap att planera.
Människor måste sluta att sprida ut sig och istället söka upp varandra. För att vara ärlig är det bara bestämma en kommun eller område dit ”alla” flyttar.
Det kan ses som en organiserad utflyttning och återgång till landsbygden som en kollektiv enhet. Sluta istället bara att sprida ut sig.
Fördelarna skulle kunna vara festivaler, att barnen hittar likasinnade att umgås med, barnpassning och mer ledighet för föräldrar, chansen att åka på mer gemensamma utflykter, anordna event för andra kommuninvånare etc.
I grunden skulle potentiellt den ofrivilliga ensamheten upphöra, gemenskap kunna hittas, kärlek kunna uppstå, mindre stress skulle kunna skapa bättre relationer och mer tid för familjär omvårdnad. Små föreningar för stöd i vardagen, med möjlighet till att stödja varandra med motivation och kanske samtalsgrupper.
Slå ihop 2-3 kollektiv med 2-3 jordbruk och få människor att komma. Sätt upp stadgar, ramverk, ta kontakt med kommunen, stycka av mindre billigare tomter, upprätta tillfälliga bygglov, dra in pengar till en förening genom att anordna kurser, wwoof-engagemang, workshops och festivaler etc.
Ingen vill egentligen bo helt övergiven och ensam på en öde kal fläck ute i ingenstans! De flesta vill ha dynamik, omväxling och se någon typ av mänskligt liv. Den här balansen! En plats med 1000-2000 kreativa och engagerade människor kan snabbt växa till många fler. Precis som gruppsykologi och flockbeteende.
Men sluta bara att sprid ut er!
Den kollektiva kraften kan bryta samhällets nedåtgående ohälsa!
Fler tillsammans.
Mycket vunnet!
Win-Win!
-
Man skall nog inte överföra sin egen önskan om livsstil på andra och tro att de vill som jag. Ofta slår det mig att människor är som får, bara följer flocken, och jag skakar på huvudet och undrar vad de tänker med. Men så är det, och vi som är en liten bit från normalen i den frågan prioriterar helt enkelt inte att simma i stim. Och jag tror vi är rätt få (tyvärr), så av de som faktiskt vill bo i större samlingar och prioriterar det, så räcker det bara till Skattungbyn och några ställen till.
Och att vara alternativ är inte antingen eller, utan en gradvis avvikelse från normalen i många hänseenden. En "Stockholmare" ser mig som alternativ, medan mina grannar bara ser mig som en granne som håller på med lite udda grejer.
-
Att skapa en plats som utgångspunkt för 1000-2000 personer som också kan växa organiskt är väldigt lite begärt!
Sätt i gång!
Köp platsen, skapa förutsättningar för att de 2000 personer du önskar ska kunna komma, bo, arbeta och försörja sig.
Jag kommer inte, tycker det låter som aldeles för mycket folk på ett ställe. Många människor vill ju bo i städer och samhällen och du får nog tillräckligt med folk även utan mig.
-
Förvisso, men det är inte många som är intresserade av att hålla på med en massa dyrt krångel med att sätta upp helt nya byggnader, stycka av tomter, betala en massa avgifter för lantmäteriförrättningar mm. Ska man lägga ut så mycket utgifter så är det knappast möjligt att leva på sitt småskaliga jordbruk utan i så fall måste man ha en annan inkomst från ett välbetalt heltidsjobb, en familjeförmögenhet, bidragsfusk, kriminella aktiviteter eller liknande. Det är mycket enklare att slå sig ner på ett ställe där de byggnader mm som man behöver redan står färdiga och går att komma över till måttligt pris. Och inte minst där all infrastruktur i form av egna avlopp, tillstånd från kommun och andra myndigheter mm som följer fastigheten, redan finns på plats.
-
Sätt i gång!
Köp platsen, skapa förutsättningar för att de 2000 personer du önskar ska kunna komma, bo, arbeta och försörja sig.
Det är därför den här diskussionen och tråden skapats!
För att INTE köpa EN TILL plats utan att hitta nätverk, samarbete, areal, kommuner, gräsrotsrörelser och redan aktiva föreningar och byalag för ATT ANSLUTA SIG TILL.
Det svåraste är inte nödvändigtvis kapital.
De svåraste är engagemang, vilja, samarbete och mjuka värdegrunder som kollektivism, empati, förståelse, ödmjukhet och VISIONER som människor kan dela och arbeta för.
-
Men då är det ju bara för dig att flytta till Skattungbyn, där finns ju redan alternativare.
-
Man skall nog inte överföra sin egen önskan om livsstil på andra och tro att de vill som jag. Ofta slår det mig att människor är som får, bara följer flocken, och jag skakar på huvudet och undrar vad de tänker med. Men så är det, och vi som är en liten bit från normalen i den frågan prioriterar helt enkelt inte att simma i stim. Och jag tror vi är rätt få (tyvärr), så av de som faktiskt vill bo i större samlingar och prioriterar det, så räcker det bara till Skattungbyn och några ställen till.
Och att vara alternativ är inte antingen eller, utan en gradvis avvikelse från normalen i många hänseenden. En "Stockholmare" ser mig som alternativ, medan mina grannar bara ser mig som en granne som håller på med lite udda grejer.
Nä precis, jag är helt ointresserad av att bo med en massa andra. Oavsett om det är vanligt kollektiv eller jordbrukskollektiv. Trivs bra utan grannar nära inpå, men samarbetar med dem som bor i trakten utan att umgås. Därmed inte sagt att alla är eremiter finns säkert en och annan som skulle trivas i ett kollektiv.
-
Men då är det ju bara för dig att flytta till Skattungbyn, där finns ju redan alternativare.
Absolut.
Tyvärr tycker jag den här platsen är väldigt avsides till precis allt.
Skulle tågförbindelser och anslutningspunkter varit bättre så kanske.
Klimatet har en stor påverkan också.
Skillnad mellan Dalarna och Skåne och vädertemperatur.
Jag tycker personligen någon eller några under de senaste 100 åren i den svenska historien skulle skapat en fantastisk plats för människor och möten och inspirerat många velat flytta.
Konstigt?
Tror det kommer bli ändring på det här närmaste 20 åren.
Inget kul att bli gammal och sitta isolerad i sin lilla stuga med kamin och knappt ta sig någonstans!
Måste finnas många tusen människor som vill ha ett omställningsliv om rätt förutsättningar också fanns.
Det gäller att vara taktisk och smart.
Bygga nära varandra, nära en kommunal skola och ålderdomshem. Ha med kommunen på ett hörn. Kanske en liten mini-ABC-stad.
Tillbaka till rötterna. Torgmarknad, utomhusscen med musik och socialdans. etc.
Det finns ingen prestige i att ”klara sig själv” eller att äga massor av prylar. Kollektivismen är på återgång och då vill vi ha nära till jämlikar och intressanta människor som vill samma sak.
Att ”hjälpa varandra” kommer vara något vackert och fint och socialt. Barnen som lever med och engageras, saker som organiseras för kollektivets bästa.
Föräldrar vill att deras barn ska ha både aktiviteter och naturen nära inpå. Allt det är
Möjligt när fler människor kommer samman.
Många vet hur svårt barnpassning exempelvis är, de skulle vara hur lätt som helst i denna typ av boendemiljö. Tryggt, vackert.
Så sluta sprid ut er!!
Tack ♥️ Blir bara mer övertygad om att detta är rätt väg framåt!
-
Du glömmer att det finns säkert ett helt gäng som INTE vill ha folk nära sig i sitt egna lilla alternativa liv och livsstil. Där av att de söker sig till en plats där de har nära till ev familj men ändå i exempelvis en skog. Eller nära till studier på distans eller annan orsak. Om alla 10.000 tals du tänker på skulle bosätta sig på samma ställe så blir det ju en egen kommun. Och en egen kommun är lite svårt att fixa idag. Runt 2005 fanns det en upp sjö av fastigheter till salu i någon kommun runt Årgäng, där den där prästsnubben höll till.
Jag räknade lite för skoj på det och insåg att för runt 25 miljoner skulle en kunna ha mer fastigheter och mark än kommunen själv. Och på så sätt skulle du kunnat populera kommunen med ”egen” personal på sikt och via den vägen ”ta över en kommun”. Men försök övertyga alternativare om att skrapa ihop 25 milj för att få sin egna lilla oas med byteshandel etc…
Tror det på sin höjd kommer att kunna utvecklas mindre byliknande ställen där byteshandel/torghandel försörjer en minoritet. Men du ska då motarbeta staten idé och kontantlöst samhälle, konsumtionshetsens propaganda om att du behöver en massa saker för att bli glad och vårt dagliga samhälle om att det måste stå en ny bil på var mans uppfart för att du ska visa dig lyckosam i ditt liv.
Kolla alla trådar där det efterfrågas folk till att bygga en community. Det är väl en eller två som lyckats få ihop 2-6 familjer på en plätt. Det finns intresse och drömmar. Få doers…
Idag har jag iallafall börjat byta tak på min skogshydda :). Ett steg närmare skogsliv är taget!
-
Skulle tågförbindelser och anslutningspunkter varit bättre så kanske.
Klimatet har en stor påverkan också. Skillnad mellan Dalarna och Skåne och vädertemperatur.
Jag tycker personligen någon eller några under de senaste 100 åren i den svenska historien skulle skapat en fantastisk plats för människor och möten och inspirerat många velat flytta.
Skattungbyn, Skogsnäs, Uddebo? Det är väl fantastiska platser? Även om varken kollektivtrafik eller klimat duger åt dig i Skattungbyn. Synd.
Inget kul att bli gammal och sitta isolerad i sin lilla stuga med kamin och knappt ta sig någonstans!
Måste finnas många tusen människor som vill ha ett omställningsliv om rätt förutsättningar också fanns.
Det finns redan många tusen människor som flyttat till landet för att ställa om sina liv. De har valt olika platser i vårt långa, vackra land. Platser som passar de specifika människorna och familjerna och deras förutsättningar. Sverige är stort och one size passar inte alla.
Jag har dessutom svårt att tro att någon av dem kommer att sitta isolerade när de blir gamla. De har flyttat till landsbygderna, inte till stan!
Tillbaka till rötterna. Torgmarknad, utomhusscen med musik och socialdans. etc.
Det finns ingen prestige i att ”klara sig själv” eller att äga massor av prylar. Kollektivismen är på återgång och då vill vi ha nära till jämlikar och intressanta människor som vill samma sak.
Att ”hjälpa varandra” kommer vara något vackert och fint och socialt. Barnen som lever med och engageras, saker som organiseras för kollektivets bästa.
Föräldrar vill att deras barn ska ha både aktiviteter och naturen nära inpå. Allt det är möjligt när fler människor kommer samman.
Många vet hur svårt barnpassning exempelvis är, de skulle vara hur lätt som helst i denna typ av boendemiljö. Tryggt, vackert.
På riktigt, har du aldrig varit på landet? Det här finns ju redan! Dans i bygdegården, skördemarknad eller gårdsrunda på hösten, fritidsklubb för barnen i kyrkan med naturen nära inpå. Människor kommer redan samman, det är landsbygdernas livsvillkor. Tryggt? Absolut! Man kan möjligen vara lite rädd för någon snorunge som har tryckt bort fartspärren på sin a-traktor och kommer på bredställ i en kurva. Å andra sidan är snorungen ännu räddare...
Vad gör du själv? Do you become the change you want to see?
För min del är det inte ett dugg problematiskt att vara lite mer alternativ bland lantis-svennebananerna, det finns plats för oss också i bygden. Och det kan ju vara nyttigt för mina barn att få träffa lite normala människor ;D .
-
Bygga nära varandra, nära en kommunal skola och ålderdomshem.
Men varför överhuvudtaget bygga nytt? Och vem med alternativintresse har råd med det utan att skuldsätta sig för resten av livet?
Och varför slå sig ner nära en centralort med odrägligt höga markpriser mm? När man kan få mycket större yta att bre ut sig på och bättre livskvalitet till lägre kostnad en bit därifrån.
-
Absolut.
Tyvärr tycker jag den här platsen är väldigt avsides till precis allt.
Skulle tågförbindelser och anslutningspunkter varit bättre så kanske.
Klimatet har en stor påverkan också.
Skillnad mellan Dalarna och Skåne och vädertemperatur.
Jag tycker personligen någon eller några under de senaste 100 åren i den svenska historien skulle skapat en fantastisk plats för människor och möten och inspirerat många velat flytta.
Konstigt?
Tror det kommer bli ändring på det här närmaste 20 åren.
Inget kul att bli gammal och sitta isolerad i sin lilla stuga med kamin och knappt ta sig någonstans!
Måste finnas många tusen människor som vill ha ett omställningsliv om rätt förutsättningar också fanns.
Det gäller att vara taktisk och smart.
Bygga nära varandra, nära en kommunal skola och ålderdomshem. Ha med kommunen på ett hörn. Kanske en liten mini-ABC-stad.
Tillbaka till rötterna. Torgmarknad, utomhusscen med musik och socialdans. etc.
Det finns ingen prestige i att ”klara sig själv” eller att äga massor av prylar. Kollektivismen är på återgång och då vill vi ha nära till jämlikar och intressanta människor som vill samma sak.
Att ”hjälpa varandra” kommer vara något vackert och fint och socialt. Barnen som lever med och engageras, saker som organiseras för kollektivets bästa.
Föräldrar vill att deras barn ska ha både aktiviteter och naturen nära inpå. Allt det är
Möjligt när fler människor kommer samman.
Många vet hur svårt barnpassning exempelvis är, de skulle vara hur lätt som helst i denna typ av boendemiljö. Tryggt, vackert.
Så sluta sprid ut er!!
Tack ♥️ Blir bara mer övertygad om att detta är rätt väg framåt!
Om du vill skapa ett litet idialsamhälle i din smak så gör det.
Köp på dig mark mm i Skåne och samla folk som vill bo tillsammans.
Men låt de som inte vill leva i kollektiv vara och pådyvla inte dessa dina ideer.
-
Tror det på sin höjd kommer att kunna utvecklas mindre byliknande ställen där byteshandel/torghandel försörjer en minoritet.
Kolla alla trådar där det efterfrågas folk till att bygga en community. Det är väl en eller två som lyckats få ihop 2-6 familjer på en plätt. Det finns intresse och drömmar. Få doers…
Har inte skrivit om byteshandel på något sätt. Det tycker jag inte låter särkilt lockande eller spännande.
Och precis som du skriver – det finns intresse och drömmar! Problemet är att strukturen inte finns att ta emot människorna med de drömmarna.
Skulle den här platsen, lilla byn, med 1000-2000 personer redan existera hade det givits varit mycket lättare att få folk flytta dit.
Jag hade själv redan varit där.
Och så tro jag många andra också tänker.
Alla kanske inte är ensamma eremiter eller människor som trivs med familj och släkt.
Ibland kan likasinnade människor betyda mer än den familj man är uppväxt med.
Skulle 1000 personer investera 1 miljon = 1 miljard kronor. Givetvis kan det hittas både mark och byggnader och investerare om så här få människor ville ställa upp!
Fråga vilken mindre kommun som helst i Småland om de vill ta emot 1000 alternativare för 1 miljard kronor! Haha.
Om du vill skapa ett litet idialsamhälle i din smak så gör det.
Köp på dig mark mm i Skåne och samla folk som vill bo tillsammans.
Du har missat poängen med tråden.
Inte köpa MER ÖDSLIG MARK.
Utan köpa och ansluta till andra som redan är i omställningen. Inte börja igen och igen och ytterligare en gång till. Utan EXPANDERA och skapa mer kraft och hopp för de som redan har en brinnande eld.
Men varför överhuvudtaget bygga nytt? Och vem med alternativintresse har råd med det utan att skuldsätta sig för resten av livet?
Och varför slå sig ner nära en centralort med odrägligt höga markpriser mm? När man kan få mycket större yta att bre ut sig på och bättre livskvalitet till lägre kostnad en bit därifrån.
Kanske inte precis i en centralort.
Det kan lika gärna vara på en liten mindre bruksorts dit man kan ta pendeltåget.
Att bli äldre utan vårdcentral eller som barnfamilj vara utan vårdcentral eller kommunala tjänster är inget som är eftersträvansvärt.
Ska man planera för hela livet och efter full inkludering av alla målgrupper måste man tänka långsiktigt.
I ett mindre samhälle på 1000-2000 alternativare kan givetvis mycket dynamik och nya aktiviteter bli fasligt roligt! Skulle verkligen öka livskvaliteten och fasa ut svenskens mörka depressioner 🥰
-
Sprid inte ut dig till Småland, det är Dalarna och Skattungbyn som gäller!
-
Har inte skrivit om byteshandel på något sätt. Det tycker jag inte låter särkilt lockande eller spännande.
Och precis som du skriver – det finns intresse och drömmar! Problemet är att strukturen inte finns att ta emot människorna med de drömmarna.
Skulle den här platsen, lilla byn, med 1000-2000 personer redan existera hade det givits varit mycket lättare att få folk flytta dit.
Jag hade själv redan varit där.
Och så tro jag många andra också tänker.
Alla kanske inte är ensamma eremiter eller människor som trivs med familj och släkt.
Ibland kan likasinnade människor betyda mer än den familj man är uppväxt med.
Skulle 1000 personer investera 1 miljon = 1 miljard kronor. Givetvis kan det hittas både mark och byggnader och investerare om så här få människor ville ställa upp!
Fråga vilken mindre kommun som helst i Småland om de vill ta emot 1000 alternativare för 1 miljard kronor! Haha.
Du har missat poängen med tråden.
Inte köpa MER ÖDSLIG MARK.
Utan köpa och ansluta till andra som redan är i omställningen. Inte börja igen och igen och ytterligare en gång till. Utan EXPANDERA och skapa mer kraft och hopp för de som redan har en brinnande eld.
Kanske inte precis i en centralort.
Det kan lika gärna vara på en liten mindre bruksorts dit man kan ta pendeltåget.
Att bli äldre utan vårdcentral eller som barnfamilj vara utan vårdcentral eller kommunala tjänster är inget som är eftersträvansvärt.
Ska man planera för hela livet och efter full inkludering av alla målgrupper måste man tänka långsiktigt.
I ett mindre samhälle på 1000-2000 alternativare kan givetvis mycket dynamik och nya aktiviteter bli fasligt roligt! Skulle verkligen öka livskvaliteten och fasa ut svenskens mörka depressioner 🥰
Jag har inte missat ett skit.
Att bli alternativ är handlade om att inte hänga med i det där ekorrhjulet med möten och skit som det tvunget ska vara när man har en grupp.
Se bara på den här tråden där det första som händer är att det klagas på folks val.
-
Se bara på den här tråden där det första som händer är att det klagas på folks val.
Tyvärr uppfattar jag att du missförstår anledningen till tråden.
Människor gör givetvis som de själva behöver och önskar.
Vill man leva avskilt och på sitt egna alternativa sätt gör man såklart det :)
Jag vill att du är lycklig och nöjd med ditt levnadssätt och att du mår bra!
Däremot finns många människor som vill knyta kontakt och ingå i ett annat syfte och kanske bygga ett nätverk och leva i större gemenskap.
Låt oss göra det.
Sverige räcker och blir över till alla.
Slut på diskussion och alla glada?
Lev väl!
-
Tyvärr uppfattar jag att du missförstår anledningen till tråden.
Människor gör givetvis som de själva behöver och önskar.
Vill man leva avskilt och på sitt egna alternativa sätt gör man såklart det :)
Jag vill att du är lycklig och nöjd med ditt levnadssätt och att du mår bra!
Däremot finns många människor som vill knyta kontakt och ingå i ett annat syfte och kanske bygga ett nätverk och leva i större gemenskap.
Låt oss göra det.
Sverige räcker och blir över till alla.
Slut på diskussion och alla glada?
Lev väl!
Jag har inte missuppfattat något.
Du har inte på något sätt lyckats att få folk att förstå din agenda.
Utan istället vill du föda ihop folk på din lilla plats och där styra och ställa.
I princip skapa ditt lilla samhälle.
Folk som vill och kan kommer alltid att samlas kring ideer och tankar, samarbeten kommer alltid uppstå och försvinna.
Det finns massor av exempel på detta.
Mitt råd till dig är att istället för att förtvivlat försöka skapa något "nytt" vilket kommer ta enormt med tid och ork, är att ansluta till något som redan finns.
För jag tänker absolut inte ansluta till något sådant som du vill ha.
Det är en rätt dålig idee faktiskt.
-
...
Slut på diskussion och alla glada?
...
Ja, det skulle vara vilsamt med ett slut på denna så kallade diskussion.
Jag känner alternativ-människorna som kunniga, vänliga, hjälpsamma och framförallt inspirerande.
Och så kommer här en Führer och försöker kommendera hela församlingen
till att leva och bo någon annanstans. Fattas bara ett par rullar taggtråd.
Ingrid
-
Jag har inte missuppfattat något.
Du har inte på något sätt lyckats att få folk att förstå din agenda.
För jag tänker absolut inte ansluta till något sådant som du vill ha.
Vad rolig du är 💞
Om du inte förstår mitt inlägg i debatten får du läsa det igen.
Det handlar inte heller om mig, utan om den kollektiva kraften av många fler än 5-10 personer.
Jag känner alternativ-människorna som kunniga, vänliga, hjälpsamma och framförallt inspirerande.
Och så kommer här en Führer och försöker kommendera hela församlingen
till att leva och bo någon annanstans.
Synd att du inte vill medverka i diskussionen och bidra med konstruktiv feedback.
Att människor kan bo utspritt och enskilt har givetvis för- och nackdelar.
Problemet är att svensk individualism, egoism, narcissism, lättja och enstördhet inte bidrar till gemensamma krafttag.
Den kollektiva kraften är otroligt stark om man kan organisera den.
Med det sagt är det konstigt att ingen människa lyckats organisera ett större samhälle på 1000-2000 ”alternativare” under 150 år i det här landet. Märkligt.
”1850 bodde cirka 10 procent av Sveriges befolkning i städer och 90 procent på landsbygden. Idag är siffrorna omvända.”
https://stockholmskallan.stockholm.se/teman/industrialisering/urbanisering-och-emigration/
Nog borde ett par tusen kunna knyta kontakt och skapa ett perfekt litet samhälle – kanske inte om man är så negativ och pessimistisk som några här ger sken av!
-
Vad rolig du är 💞
Om du inte förstår mitt inlägg i debatten får du läsa det igen.
Det handlar inte heller om mig, utan om den kollektiva kraften av många fler än 5-10 personer.
Synd att du inte vill medverka i diskussionen och bidra med konstruktiv feedback.
Att människor kan bo utspritt och enskilt har givetvis för- och nackdelar.
Problemet är att svensk individualism, egoism, narcissism, lättja och enstördhet inte bidrar till gemensamma krafttag.
Den kollektiva kraften är otroligt stark om man kan organisera den.
Med det sagt är det konstigt att ingen människa lyckats organisera ett större samhälle på 1000-2000 ”alternativare” under 150 år i det här landet. Märkligt.
”1850 bodde cirka 10 procent av Sveriges befolkning i städer och 90 procent på landsbygden. Idag är siffrorna omvända.”
https://stockholmskallan.stockholm.se/teman/industrialisering/urbanisering-och-emigration/
Nog borde ett par tusen kunna knyta kontakt och skapa ett perfekt litet samhälle – kanske inte om man är så negativ och pessimistisk som några här ger sken av!
Se där... Då kom härskartekniker fram också..
-
Många anledningar till varför är nämnda och de håller jag med om.
Men där finns några grupper som lyckats hålla samman under en längre tid och fortfarande gör så.
Tänker på Tamera i Portugal och Findhorn i Skottland (?). Den senare är jag osäker på om hur nu men Tamera har jag bevistat för ca 20 år sedan. Till dem bör nämnas att de startade upp från -68 rörelsen i Berlin (tänk endast en generation efter 2:an) och då med en ledare Dieter Dohm som skrivit böcker om Eros och dess påverkan på individ och samhälle.
Upp lever bägge ställen som stora kursgårdar där kurserna blir en inkomstkälla. Bägge har de odlingar och jobbar med jorden men såg aldrig några sädesfält.
Tameras styrka att hålla samman liger i deras rutiner i det sociala samspelet. Att gå upp i cirkeln och få en spegel ger en utveckling till ens innre.
Var är den hos oss i Dag ?
Den grupp jag har möten med börjar närma sej en pungt: hur gå vidare?
Det är inte bara till att finna lämplig plats och flytta dit. Kan gå men hur länge ?
Det är mycket som ska stämma och jag menar på att den första och viktigaste delen är att jobba med den inre renoveringen. Vem är jag, vad står jag för, vad står jag inte ut med och vad ger mej kraft. Är dessa frågor vända upp och ner omskakade och blottade kan en ny verklighet växa fram.
Till detta kommer då ägande, ekonomi och samhälle in.
Tänker på dem som är 10 år nu. Vad har de fått för erfarenhter och kunskaper? Från Kateder eller Skärm? Byggt hydda eller andra individuella erfarenheter upplever jag saknas.
-
Tänker på Tamera i Portugal och Findhorn i Skottland (?). Den senare är jag osäker på om hur nu men Tamera har jag bevistat för ca 20 år sedan. Till dem bör nämnas att de startade upp från -68 rörelsen i Berlin (tänk endast en generation efter 2:an) och då med en ledare Dieter Dohm som skrivit böcker om Eros och dess påverkan på individ och samhälle.
Tack för att du delar.
Ska läsa på lite mera, men du har helt klart flera bra poänger!
Idag när människor lätt kan uppfattas
”spretiga” och ändå uppfattas vara rätt lika, kan det uppstå krockar.
Någon typ av ”värdegrund” är kanske klokt?
Eller att man som människor drar något lika?
Kanske blir det ett större problem om man är färre människor? Skulle man vara 1000-2000 finns ett större utbud av människor som gör att man kanske hittar sin flock på ett naturligt sätt?
-
Någon typ av ”värdegrund” är kanske klokt?
Eller att man som människor drar något lika?
Kanske blir det ett större problem om man är färre människor? Skulle man vara 1000-2000 finns ett större utbud av människor som gör att man kanske hittar sin flock på ett naturligt sätt?
Finns ju sådana, Amishfolket är väl det som utifrån verkar fungera bäst.
Oftast blir det religionen som är den sammanhållande värdegrunden. Finns säkert sådana som har mer "moder Jord-inriktning" än Amish, även om de lever rätt likt en tankebild av alternativare.
-
Tack för att du delar.
Ska läsa på lite mera, men du har helt klart flera bra poänger!
Idag när människor lätt kan uppfattas
”spretiga” och ändå uppfattas vara rätt lika, kan det uppstå krockar.
Någon typ av ”värdegrund” är kanske klokt?
Eller att man som människor drar något lika?
Kanske blir det ett större problem om man är färre människor? Skulle man vara 1000-2000 finns ett större utbud av människor som gör att man kanske hittar sin flock på ett naturligt sätt?
Varför uppfinna hjulet igen?
Att vara alternativare är inte något som är homogent eller ens något som kan sägas vara en rörelse.
Det är en ide', tanke, vilja,
Det kan vara att man vill ha färska kryddgrönsaker som man odlar året om till att leva 100% självhushåll.
Det är en uppsjö olika viljor, tankar och krafter som drar åt olika håll.
En del orkar inte med samhällen, andra vill leva och verka i smeten och odla grönsakerna på taket.
Att det inte finns fler kollektiv som överlevt är nog så talande.
-
Jag är glad att jag inte va med från början i denna tråd för man blir ju bara trött.
vi höll på i 5 år nere i östergötland för att hitta en gård och få lån till detta , vilket va helt omöjligt .
gav upp och la 5 år på att renovera ett hus och lyckades sälja det med bra vinst ( 100% - vinstskatt)
inte ens då kunde man köpa något där utan vi kikade uppe i norr, nu har vi en skogsgård på 50ha där man kan
vara helt ostört och göra som man vill . ute i ingenstans.
har detta kopplat från oss från världen, nope knappast. vi träffar förmodligen fler folk nu och folk går samman
på ett område på gissningsvis 10 mils omkrets där vi hjälper varandra med skördar, problem m.m
kan på nån timme ha flera traktorer och grävare jobba i vår odling bara genom ett par sms .
Om man tror man måste samla sig på en plats så är man helt fel ute. folk bor över hela landet och vi behövs överallt.
nej jag har inte läst hela tråden så kan ha missat saker men mycket av det som kommit här är så korkat så man blir bara trött
-
Jag är glad att jag inte va med från början i denna tråd för man blir ju bara trött.
vi höll på i 5 år nere i östergötland för att hitta en gård och få lån till detta , vilket va helt omöjligt .
gav upp och la 5 år på att renovera ett hus och lyckades sälja det med bra vinst ( 100% - vinstskatt)
inte ens då kunde man köpa något där utan vi kikade uppe i norr, nu har vi en skogsgård på 50ha där man kan
vara helt ostört och göra som man vill . ute i ingenstans.
har detta kopplat från oss från världen, nope knappast. vi träffar förmodligen fler folk nu och folk går samman
på ett område på gissningsvis 10 mils omkrets där vi hjälper varandra med skördar, problem m.m
kan på nån timme ha flera traktorer och grävare jobba i vår odling bara genom ett par sms .
Om man tror man måste samla sig på en plats så är man helt fel ute. folk bor över hela landet och vi behövs överallt.
nej jag har inte läst hela tråden så kan ha missat saker men mycket av det som kommit här är så korkat så man blir bara trött
Du sammanfattar det helt rätt.
Man behöver inte tränga ihop sig för att ha en gemenskap.
-
Hej på er ! Roligt och spretigt ämne 👍
1. Ja till inget internet. Varför då?
2. Ja till enkelhet. Varför då?
Mitt svar 1.och 2. : För att få känna.
1. Det vill säga Slippa ofokus på allt utom mobilaktivitet.
2. För att kunna känna/ uppleva närhet till naturen må man leva nära den. Det går inte med allehanda anpassningar för bekvämlighet. För den som undrar. Ja. Jag vet eftersom gjort det