Innan kylskåp uppfanns, hur förvarade man köttet då?

[Allt i allo]

~Varning för eventuellt dum fråga~

Jag satt här och funderade en dag: Innan kylskåp, hur tog man egentligen reda på köttet så det inte ruttnade innan man hann med att äta det?

Säg att du skjuter en älg i september, jakten där jag bor börjar kring den tiden. Kan köttet hängmöra i flera månader innan man vill äta det eller hur gör man för att förvara det? Jag läste i en bok att man på sina håll grävt ned köttet i marken över vintern för att ta fram på våren. I boken stod det "en köttbit kunde se bra ut men när man skar upp den kryllade det av maskar, likaså kunde en till synes skämd köttbit vara ätbar när man skurit bort det värsta."

En älg lär väl vara bra mer än 100 kg kött och det är ju svårt att salta in, röka, torka eller göra korv av sådana mängder. Så därför frågar jag, hur ska jag förvara älgen om jag saknar kyl och frys?

[torbjorn]

Man saltade in, rökte och gjorde korv av så mycket man kunde, resten fick man se till att äta upp snabbt, dela med sig till grannar osv. En bra jordkällare kunde naturligtvis också vara till nytta. Sen sköt man ju gärna upp jakt och slakt till kallare årstider, under sommar och tidig höst prioriterade man jordbruket och det uppskattades inte om någon smet iväg ut i skogen för att nöjesjaga istället för att göra nytta på gården.

[Själv är bäste dräng]

Torka, röka eller salta är ju inte så svårt även i stora mängder. När man började konservera i burk så blev det lite mer variation i maten, men det krävde mer arbete i samband med slakt.

[Allt i allo]

Tack för svar. Så det kan ändå antas att viss del av köttet ruttnade bort? Jag tänker särskilt eftersom tillgången på salt ibland varit dålig, men kanske var det på den tiden viltet inte fick jagas av vanligt folk.

I och för sig var väl vädret mer stabilt kallare förr så det höll väl sig längre överlag. Jag måste nog fråga någon av renskötarna i närheten hur de gjorde.

[borsdorfer]

Man saltade in,

Saltade man ur det innan man åt det ? Så gjorde man väl med sill (genom att lägga det i vatten).

[torbjorn]

Ibland, ibland inte. Hade man med sig saltat kött t ex som proviant vid skogsarbete så blev det nog inte urlakat innan man åt det.

[Berberis]

På sina håll låste man in djuren extra noga i väntan på slakt. Ibland var det ett rent djurplågeri.
Kalvar som stod inlåsta i trånga mörka kyffen med för lite foder, för att köttet skulle bli ljust och mört (och färskt).
Min bror, som jobbade extra på en gård när han var 12-13 år, upptäckte en sådan kalv där. Han berättade det hemma, varpå vår far anmälde gården för djurplågeri.
Bror fick sparken förstås. Detta var i ett annat land, men inte så långt borta ändå.

Någon som tillfälligtvis bodde i Spanien på 50-talet, berättade om grannar som hade en kanin i ett lerfat i hyreshusets fönsterbänk. Kaninen kunde inte rymma för att man brutit benen på den. Kött var då färsk när djuret slaktades.

[Skogsvilde]

Man byggde även ishus.
Ett väl isolerat hus som man under vintern tog in is, stora mängder is och hade in färskvaror som kunde finnas där inne långt in på sommaren.

[Allt i allo]

På sina håll låste man in djuren extra noga i väntan på slakt. Ibland var det ett rent djurplågeri.
Kalvar som stod inlåsta i trånga mörka kyffen med för lite foder, för att köttet skulle bli ljust och mört (och färskt).
Min bror, som jobbade extra på en gård när han var 12-13 år, upptäckte en sådan kalv där. Han berättade det hemma, varpå vår far anmälde gården för djurplågeri.
Bror fick sparken förstås. Detta var i ett annat land, men inte så långt borta ändå.

Någon som tillfälligtvis bodde i Spanien på 50-talet, berättade om grannar som hade en kanin i ett lerfat i hyreshusets fönsterbänk. Kaninen kunde inte rymma för att man brutit benen på den. Kött var då färsk när djuret slaktades.

Intressant men också jobbigt att höra. Knäcka benen på ett levande djur, hur kan man göra det med gott samvete? I avlivningssyfte är det en sak, men det är ju nästan mer eller åtminstone lika brutalt som hur vi straffade brottslingar på medeltiden.

[Berberis]

Man byggde även ishus.
Ett väl isolerat hus som man under vintern tog in is, stora mängder is och hade in färskvaror som kunde finnas där inne långt in på sommaren.

Vilket kommer mig att tänka på ett isskåp, som vi såg på museet Julita. Dt går att bild-googla på isskåp, men funktionen klargörs inte där. Man lade ett isblock överst någonstans, och smältvattnet rann ner i smala rännor efter hyllorna.
Just hanteringen av isen ett ett intressant ämne. Information och bilder kan hittas i böcker och tidskrifter om folklivsforskning och historia, t.ex Fataburen.

[Berberis]

Intressant men också jobbigt att höra. Knäcka benen på ett levande djur, hur kan man göra det med gott samvete? I avlivningssyfte är det en sak, men det är ju nästan mer eller åtminstone lika brutalt som hur vi straffade brottslingar på medeltiden.

En "förklaring" är kanske religionen, som fick folk att tro att djur inte hade någon själ, och att Gud skapade djuren för att vi skall äta upp dem.

[Vedklyvaren]

 Har en gammal matbod på min gård. När jag var barn kunde man fortfarande känna doften av salt kött. Det kan jag sakna.  Man kan räkna med att njurproblem var vanliga på grund av den salta maten. Även om man säkert åt mindre kött än idag.

[Allt i allo]

Har en gammal matbod på min gård. När jag var barn kunde man fortfarande känna doften av salt kött. Det kan jag sakna.  Man kan räkna med att njurproblem var vanliga på grund av den salta maten. Även om man säkert åt mindre kött än idag.

Håller med, men då främst kanske av den hemskt salta sill man åt. Där jag bor finns en kallkälla som Carl von Linné rekommenderade att man skulle dricka ur efter en lång vinter, den naturliga kolsyran var extra nyttig.

[Tiomilaskogen]

I min barndom (är jättegammal) så saltades både gris, älg och nöt i det stora saltkaret i matboden. Det gällde att ha koll på så allt låg under ytan på saltlagen och att hålla den fin.
Källaren var full av konservburkar med färdiglagat kött. Det röktes fläsk och älgkött. Planering var A och O eftersom det tog ungefär ett dygn att blöta ur saltet. All blod gick till paltbröd som kunde torkas och förvaras länge.
Korvar lättröktes och gneds in med salt. De kunde också saltas ned för sig i mindre tunnor eller krukor. Sen gällde det också att planera så det som klarade lagring sämst blev först uppätet. Färskt kött fanns bara i anslutning till jakt eller slakt. Goda grannar brukade därför bjuda varandra på "smakstycke" då de slaktat. På våren brukade det vankas färskt kött då en och annan speltjäder eller orre fick sätta livet till. När isarna gick upp var det mjärdar och ryssjor som skulle ut så man fick färsk fisk.
Jämfört med i dag så åts det mycket mindre kött. Man fick äta sig mätt på potatis och andra rotfrukter samt bönor och ärtor.
Isskåp var vanligast i städerna.
Jag skulle därför rekommendera att du saltar ner din älg i ett svalt utrymme. Älgkött är magert och riskerar till skillnad från gris inte att härskna. Rökt älgkött klarar sig också länge men kan bli torrt. Lär dig att konservera men var noga så du inte får in bakterier och släng innehållet i burken om locket lossnat så luft kommit in. Man kan bli riktigt sjuk av förstörda konserver.

[torbjorn]

Vilket kommer mig att tänka på ett isskåp, som vi såg på museet Julita. Dt går att bild-googla på isskåp, men funktionen klargörs inte där. Man lade ett isblock överst någonstans, och smältvattnet rann ner i smala rännor efter hyllorna.
Just hanteringen av isen ett ett intressant ämne. Information och bilder kan hittas i böcker och tidskrifter om folklivsforskning och historia, t.ex Fataburen.

Det finns väl dokumenterat, t ex i Nothins Vagnlära från 1912, hur ishanteringen och is-kylanordningarna var utförda i den tidens järnvägsvagnar för kyltransporter.

[kretslopp]

När jag var liten, är 73 nu 2025, togs allt tillvara vid hemslakt eller jakt. Det blev inte mycket slaktavfall och det som blev kokades tillsammans med potatis till grismat. Som jag mins så var omsättningen stor på matförråden. Det var bättre att ha ett levande djur som kunde slaktas vid behov än att visthusboden var full.

[Karlsdotter]

På sina håll låste man in djuren extra noga i väntan på slakt. Ibland var det ett rent djurplågeri.
Kalvar som stod inlåsta i trånga mörka kyffen med för lite foder, för att köttet skulle bli ljust och mört (och färskt).

Det där har du fått lite om bakfoten. Kalvarna behövde inte låsas in mörk och trångt. Och de fodrades inte med för lite foder med vilje för att göra köttet mört och ljust.
Det där handlar om speciella mjölkkalvar som fick stora mängder mjölk både komjölk direkt från kon samt däremellan skummjölk som man fick tillbaka från mejeriet. En normal kalv får ca 7-8 liter mjölk om dagen medans dessa mjölkkalvar fick 15-20 liter mjölk. De fick inte äta gräs/hö/ensilage eller spannmål/koncentrat som gjorde köttet mörk utan endast mjölk som gav det där ljusa köttet.
Man födde upp kalvar på detta sätt här i sverige ända in på 1970-talet

[Berberis]

Grymma metoder har alltid funnits, men de flesta är numera förbjudna. Vissa metoder kanske inte fanns i Sverige, men väl i något land inte långt härifrån.
Du har helt rätt i beskrivningen av fodrets inverkan på köttet. Men de som höll djuren instängda, hade ett annat syfte, och oss emellan sagt var de skurkar. Det var dessa som fått det hela om bakfoten.

[Vedklyvaren]

 Det  där uppfödningssättet hade inget med självhushållning att göra. Det var en medelklass i städerna som efterfrågade sådant kött.

[Själv är bäste dräng]

Att spara djur levande för att hålla köttet färskt har en kostnad, men den kunde man ibland ta. Grisar t ex fick åka med på segelfartygen. Kostade ingen is, men lite foder.