Blodört är en växt från östra Nordamerika, med det latinska namnet Sanguinaria canadensis och som heter bloodroot på engelska. (Inte att förväxla med den svenska växten blodrot) Blodört tillhör växtfamiljen Papaveraceae eller vallmoväxter på svenska men skiljer sig i utseende från de svenska vallmoväxterna. Den bör klara de flesta svenska klimat och trivs med mycket ljus på våren men skugga på sommaren och växer naturligt som skuggväxt under lövbärande träd och buskar. Blommar på våren med kortlivade, vita blommor.
Blodörtens rot användes av amerikanska indianer mot astma, reumatism, feber etc och saften mot vårtor och som en motsvarighet till hennafärgning på händerna, då den missfärgar huden. Vi har en släkting med samma rykte och egenskap: skelört. Medan blodörten har röd-orange saft, har skelörten gul men som mörknar vid kontakt med syre och blir mörkorange om man får den på huden. Vallmoväxters saft är giftig genom att bland annat innehålla s.k. alkaloider (organiska kväveföreningar s.s. morfin, koffein, nikotin och stryknin), vilka ofta används inom medicinen. Även skelörtens saft anses ta bort vårtor. Man bör däremot experimentera med försiktighet då den kan ge allergiska reaktioner. Blodörtens mest använda alkaloid, sanguinarine, har antibakteriella egenskaper och används i bl.a. tandkräm för att motverka plackbildning.
