BIOLOGISK BEKÄMPNING

Biologisk bekämpning omfattar åtgärder för att skydda av människan odlade växter mot angrepp av virus, bakterier, svampar, insekter, sniglar och snäckor, samt mot vissa fåglar och smågnagare. Hit hör även skyddsåtgärder mot växter som kan hämma grödans utveckling.

Skadedjur och ogräs
Begreppen "skadedjur" och "ogräs" finns inte i naturen. Där har dessa organismer en uppgift i det naturliga kretsloppet. "Skadedjuren" håller efter sjuka eller skadade växter samt håller nere stora monokulturer av enartsbestånd av växter. "Ogräsen" har till uppgift att läka ihop skadad eller störd jord genom att snabbt växa över den och binda den, tills mera långsamväxande arter tar över och jorden återfått sin hälsa.

Naturens läkande och balanserande krafter blir i ett trångt mänskligt perspektiv negativa. "Ogräsen" och "skadedjuren" har i naturen kvalitéer och funktioner vi inte kan vara utan. Odlingen måste drivas med naturen istället för mot naturen och vi måste lära oss att samexistera med den.

Grundprinciper
Den biologiska bekämpningens grundprinciper är således att endast använda ämnen som är snabbt biologiskt nedbrytbara, att dra fördel av naturligt förekommande processer samt att anpassa odlingen efter de naturliga förutsättningarna på platsen. Detta inbegriper också val av arter som har naturlig anpassning till växtplatsen.

Biologisk bekämpning innefattar allt från jordbehandling och val av växtplats till bruk av vegetabiliska bekämpningsmedel och noggrann uppsikt under grödans växtperiod.

Till nytta eller skada
Innan man kan börja bekämpa skadedjur måste man ha klart för sig vad ett skadedjur är. Ett misstänkt skadedjur är skadligt först när det bevisligen orsakar ekonomiskt avbräck för odlaren. Detta avbräck måste också vara större än kostnaden för att bekämpa skadedjuret. Precis som ett mineral kallas "malm" bara när det är ekonomiskt lönsamt att bryta, så kan ett djur kallas för nyttodjur när det bevisligen gör nytta genom att hålla efter skadedjur eller på annat sätt gynna grödan.

Det duger således inte att gripas av hysteri så fort man ser insekter på sina växande plantor och till–gripa varje tänkbar metod för att utrota dem. Först måste man veta vilken art det är, hur den lever och vad den lever av så att missförstånd kan undvikas. Om man exempelvis ser fåglar som klänger i plantorna så behöver de inte nödvändigtvis vara skadegörare. Kanske är de där för att äta upp skadliga insekter!

Nu är naturen så beskaffad att ingenting är svart eller vitt. Ett skadedjur eller nyttodjur är inte alltid förbundet med denna identitet. Ett skadedjur likaväl som dess fiende kan vara artspecifikt, dvs. endast angripa en art eller några närstående arter. De kan också beroende på svält eller andra faktorer ändra sina livsmönster. Gråsuggor och tvestjärtar kan vid födobrist börja gnaga på växter.

Många av de djur vi kallar nyttodjur lever också av andra nyttodjur och även nyttodjur behöver begränsas i sin tur för att kunna fortleva. Studier från markfaunans mikroliv visar att rovdjuren där har en vitaliserande effekt på de nyttiga jordorganismerna!

Skadeorganismer
Som redan angivits går det inte att göra en heltäckande lista över skadliga organismer men det finns en rad kategoriska fiender till olika grödor som är bra att känna till.

Svampar
Groddbrand (Pythium debaryanum och andra arter). Angriper gurka, tomat, sallat, kål och andra köksväxter. Stjälkbasen blir svart och förtvinar. Svampen lever inuti växten och sprids med infekterad jord eller kompost.
Gråmögel (Botrytis -arter). Angriper jordgubbar, vindruvor, hallon, lök, sallat och gurka samt andra växter. Växten täcks av ett grått mögel och ruttnar därefter. Svampen gynnas av fuktiga förhållanden.
Mjöldagg (Erysiphe-, Podosphaera-, Sphaerot–heca - och Uncinula -arter). Olika specifika arter angriper gurka, frukt- och bärväxter. Bladen får mjöliga fläckar och förtorkar. Svampen sprids mellan växterna och tål torka.
Falsk mjöldagg (Phytophtora-, Peronospora-, Bremia- och Plasmopara -arter). Olika arter angriper potatis, tomat, kålväxter, spenat, sallat, lök och vindruvor. Bladen får gulaktiga och blåaktiga fläckar och dör. Svampen sprids med döda växtdelar.
Fruktmögel (Monilia -arter). Vanlig på äpple och andra kärn- och stenfrukter. Förvissnade blommor och frukter. Mogna frukter får bruna runda fläckar och förtorkar. Svampen sprids med insekter samt med väder och vind från smittade växtdelar.

Virus
Det finns flera typer som angriper många olika växtarter. Virus ingriper i den genetiska koden hos växten och ger upphov till missbildningar som dvärgväxt, partiell krympning och färgade mönstringar på blad. Virus sprids främst genom sugande skadedjur.

Bakterier
Bakteriell vissnesjuka (Corynebacterium michiganense ). Angriper tomat och paprika. Bladen blir bruna och vissnar, frukter får vitkantade insjunkna fläckar. Bakterier sprids med frön och via mekaniska skador på växten.

Spindeldjur
Spinnkvalster (Tetranychus- och Panonynchus–arter). På många olika köksväxter och prydnadsväxter. De vuxna djuren suger ut bladen som gulnar och faller av. De vuxna djuren har 8 ben och nymferna 6 ben.

Insekter
Bladlöss (Aphidina- arter). På många växtarter. De ofta färggranna bladlössen sitter stilla på växten och suger ut den näringsrika saven.
Harkrankar (Tipula -arter). På potatis, rotfrukter, gräs- och klöverarter. Larverna äter av rötter och rotknölar.
Nattflyn (Noctuidae ). På sallad, kålväxter, jordgubbar, rädisa, spenat, morötter. selleri och potatis. Larverna äter av blad, stjälk och rothals.
Tripsar (Trips -arter). På ärtor, lök, gurka, tomat, blomkål, frukter och prydnadsväxter. De mycket småvingade insekterna och deras larver orsakar små vita fläckar på växterna.
Vita flygare (Aleurodes brassicae ). Vanligast på kålväxter men även på tomat, gurka och blomväxter. De mycket småvingade insekterna orsakar sugfläckar på bladen.
Knäpparbaggar (Elateridae ). På potatis, sallad, sädesslag och rotknölar. Larverna gnager hål i rötterna.
Ollonborre (Melolontha melolontha). På träd, buskar och växtrötter. Vuxna skalbaggar äter löv. Larver äter rötter.
Tuvmyror (Lasius -arter). På frukter och bär. De vuxna myrorna kan gnaga på redan skadade frukter.

Rundmaskar
Nematoder (Ditylenchus, Pratylenchus, Aphel–enchoides mfl.). På många växter. De vuxna djuren suger på alla växtdelar som får virusliknande missbildningar och dör.

Mollusker
Sniglar (Arionidae, Limacidae, Helicidae ). På de flesta växter. Äter hål eller gnager på växtdelar.

Däggdjur
Åkersork (Microtus agrestis) och Vattensork (Arvicola terrestris). På kulturväxter och vilda växter. Vattensork äter främst rötter och underminerar växten. Åkersorken gnager främst på bark och skott.

Synergieffekter
Med synergi menas att flera separata faktorer kan åstadkomma en gemensam, samverkande förstärkt effekt. En växt har en begränsad förmåga att stå emot påfrestningar. Ett vanligt fall av synergi uppstår när skadedjur suger ut växtsav och sedan lämnar sockerrik avföring på växten. Saften fungerar som näring åt olika skadande svampar.

Andra faktorer som stressar växter och kan ge synergieffekter är extrem torka eller blöta, förlust av rotmassa och försurning av luft och vatten. Ofta kan den enskilda skadan vara tämligen harmlös och det är först de samverkande effekter som ger upphov till den allvarliga skadan.

Nyttorganismer

Virus
Virus kan angripa och decimera framförallt insektslarver.

Bakterier
Insekter, speciellt fjärilsarter, är mycket känsliga för angrepp av bakterien Bacillus thuringiensis som effektivt dödar larverna.

Svampar
Särskilt svampar av släktet Entomophtora angriper bladlöss och andra insekter och dödar dem.

Insekter
Blomflugor (Syrphidae -arter). De ofta geting- eller biliknande blomflugorna är blixtsnabba flygare som kan stå helt stilla i luften. Larverna är centimeterlånga, vita och geleartade och uppfattas av många som "äckliga". Det är dock larverna som är värdefullast. När de kläckts ur äggen på bladen lever de av bladlöss och varje enskild larv kan äta hundratals under sin larvtid. De vuxna flugorna lever av nektar och pollen.
Jordlöpare (Carabidae -arter). Dessa stora, svarta glänsande skalbaggar liksom deras larver är notoriska rovdjur som lever av andra insekters puppor och larver samt ibland även sniglar.
Nyckelpigor (Coccinellidae ). Både de vuxna djuren och larverna av de drygt sextio arterna i Sverige lever nästan uteslutande av bladlöss och är en betydelsefull reglerande faktor för dessa. Larven sitter ofta fullt exponerad på blad men är alltså inget "skadedjur". Lär dig hur en nyckelpigelarv ser ut!
Parasitsteklar (Hymenoptera -arter). Dessa är små till medelstora ofta mörka insekter med vingar, nära besläktade med getingar och bin. Honorna har i regel ett långt smalt äggläggningsrör på bakkroppen. De lägger ägg i levande bladlöss och i insektslarver, som sedan äts upp av stekellarverna . En enda hona kan lägga ägg i hundratals larver eller bladlöss. Till steklarna hör också bin, humlor och getingar som gör ovärderlig nytta genom att befrukta många växter. Getingar kan även hålla efter vissa skadedjur.
Skinnbaggar (Heteroptera -arter). Dessa är små till medelstora, flata och ofta vackert mönstrade insekter. De vuxna djuren är notoriska rovdjur som med sin sugsnabel suger ut bladlöss, kvalster och insektslarver.
Skogsmyror (Formica -arter). Stackmyror äter både vuxna insekter, deras larver och puppor. En större stack kan under en enda dag insamla hundratusen insekter som föda!
Stinksländor (Chrysopa -arter). Dessa är storvingade och storögda grönaktiga insekter. Deras halvcentimeterlånga gråaktiga larver äter allehanda larver eller insekter som kommer i deras väg. En enda larv kan äta hundratals bladlöss under sin larvtid.
Tvestjärtar (Forficula -arter). Tvestjärtar äter en del småinsekter men även växtmaterial.

Spindeldjur
Alla de hundratals arterna av spindlar är rovdjur och fångar flugor, fjärilar, bladlöss, larver och skalbaggar, antingen i nät eller direkt genom att gripa och övermanna dem. Även vissa kvalster är rovkvalster och är viktiga bekämpare på framförallt olika arter av spinnkvalster.

Groddjur
Framförallt paddor (Bufo -arter) och i någon mån grodor (Rana -arter) äter som vuxna allehanda larver och vuxna djur av insekter och sniglar. Paddorna tål torrare miljöer och är inte sällan bo–fasta i trädgårdar under sommarhalvåret. Grodor-na är lite mer fuktkrävande och avlägsnar sig inte så långt från vatten.

Reptiler
Landödlor (Lacerta -arter) lever av allehanda insekter och deras larver.
Huggorm (Vipera berus ). Huggormen är en notorisk sorkätare och tar även andra smågnagare om tillfälle bjuds. En ihjälslagen huggorm kan betyda flera hundra sorkar mer under sommarhalvåret.
Kopparödla (Anguis fragilis ). Denna benlösa ödla lever främst av sniglar och maskar samt en del insekter.

Fåglar
Många fåglar är synnerligen viktiga faktorer för begränsandet av skadedjur. För att uppehålla sin höga kroppstemperatur måste de äta stora mängder insekter. Under en enda dag kan ett föräldrapar samla in tusentals insekter åt sig själva och ungar–na och för att föda upp en hel kull kan en familj för-bruka upp till 30 kilo insekter! De olika arterna kompletterar också varandra genom sina olika be-teenden för födosökandet

Några viktiga insektsätande fåglar är Talgoxe (Parus major ), Blåmes (Parus caeruleus ), Näktergal (Luscinia luscinia ), Rödhake (Erithacus rubecula ), Rödstjärt (Phoenicurus phoenicuus ), Stenskvätta (Oenanthe oenanthe ), Sädesärla (Motacilla alba ), Bofink (Fringilla coelebs ), Nötväcka (Sitta europaea ), Svalor (Hirundo -arter), Hackspettar (Dendrocopus -, Dryocopus - och Picus -arter), Flugsnappare (Muscicapa - och Ficedula -arter) och flera andra.

Många av våra rovfågelsarter lever till stor del av smågnagare och är en viktig faktor i regleringen av gnagarnas antal. Lär dig känna igen de nyttiga fågelarterna!

Däggdjur
Det finns en grupp däggdjur som kallas just insektsätare (Insectivora). Dit hör bland annat Igelkott (Erinaceus europaeus), Mullvad (Talpa europaea) och Näbbmöss (Sorex -arter). Liksom fåglarna måste dessa varmblodiga djur äta stora mängder insekter och andra smådjur varje dag för att hålla sig vid liv. Näbbmössen kan till och med övermanna och äta upp sorkar och deras ungar.

Fladdermöss är en annan viktig insektsätande grupp av däggdjur. De äter insekter som de fångar i luften med hjälp av sitt inbyggda ekolod.

Olika mårddjur (Mustela -arter) som vesslor, hermeliner och andra är notoriska rovdjur som gärna tar sorkar och andra smågnagare. Inte minst är räven en bra sorkjägare.

Jordorganismer
De under markytan levande organismerna är så betydelsefulla att de förtjänar ett särskilt omnämn–ande. De består av organismer från flera olika grupper: bakterier, svampar, rundmaskar, ring-maskar och insekter. Den oerhörda mängden av levande organismer i jorden gör det verkligen relevant att tala om den "levande jorden". I bara några hinkar jord finns det åtskilliga miljoner av de osynliga mikroorganismerna och flera kilometer av svamphyfer. Av synliga djur finns det hundra-tusentals. Alla dessa bearbetar jorden och gör den gynnsam för växter.

Allra mest omtalad är kanske daggmasken som utför ett gigantiskt och värdefullt arbete. På ett enda hektar åkermark (10.000 kvadratmeter) kan det finnas en halv miljon till en miljon daggmaskar! Daggmasken dränerar marken genom sina gångar, så att den inte blir vattensjuk samtidigt som vatten kan tränga ner i marken så att den inte torkar ut. Genom gångarna syresätts också jorden så att alla organismer och växtrötter kan andas. Växtrötter utnyttjar också gångarna till att skjuta ut sina rötter i och spar på så vis energi. I en hektar åkermark kan det finnas upp till 5000 kilometer maskgångar och upp till 65% av växternas rötter kan växa i gångarna.

I maskgångarna lever också hälften av markens kvävefixerande bakterier. Dessa har förmågan att binda näringsämnet kväve direkt ur luften och minskar behovet av konstgjord kvävegödning. Daggmaskens slemavsöndring armerar också gångarna så att de blir beständigare och gör jorden min-dre känslig för erosion.

Daggmasken själv drar ned blad och annat växtmaterial i marken och ser till att nödvändig uppblandning sker vilket resulterar i den finaste matjord. Daggmaskens avföring bidrar ytterligare till att sprida närings- och mineralämnen i jorden. Växtmaterial som kan vara smittat av svamp eller bakterier dras också ned och smittämnet oskadliggörs eller hindras att nå kontakt med friska växtdelar ovan jord.

På ett år kan daggmaskar flytta upp till 90 ton jord på ett hektar och i gynnsamma fall kan maskarnas biomassa vara större än kornas på en betesmark. Naturen arbetar omärkligt och i tysthet, men åstadkommer storverk.

Markfaunans roll vid biologisk bekämpning är att hålla jorden frisk och produktiv och därmed öka växternas motståndskraft och minska risken för skadliga obalanser. Packning av jorden med tunga jordbruksmaskiner hämmar markfaunans arbete, täpper till genomluftningen, dräneringen och bevattningen i jorden samt förstör daggmaskarnas gångar. Djupplöjning vräker upp stora mängder markorganismer, torkar dem till döds eller blott-ställer dem för rovdjur. Rester av bekämpningsmedel förgiftar jordens ekosystem liksom stora doser av syntetiska gödningsmedel. Även försurning påverkar markfaunan negativt.

Främjande av nyttodjur
Vi har nu sett hur naturen tillhandahåller en härskara av tjänstvilliga djur som gratis arbetar åt oss. För alla dessa nyttodjur är det inte tillräckligt att de har tillgång till föda i form av bytesdjur. De behöver också skydd och gömställen, platser där de kan bygga bo, lägga ägg eller föda ungar samt platser där de kan övernatta och övervintra. Hålträd för fåglar, rösen för ormar, ödlor och vesslor, sank-marker för groddjur och orörd mark för stackmyror och andra stekelsamhällen är exempel på skydds-värda miljöer för nyttodjur.

Hos nyttoinsekterna är det ofta så att larvstadiet och den färdigutbildade, vuxna insekten lever av helt olika sorters föda. Även om det är insektens larvform som är intressant i odlingen måste man se till att de vuxna djurens livsvillkor är uppfyllda.

Gynnsam livsmiljö
Dungar, buskage, örtrik ängsmark och stenrösen är exempel på platser som gynnar nyttodjur. De måste också få tillgång till dricksvatten och badvatten genom att bäckar, kärr och sankmarker bevaras och inte täckdikas eller dräneras.

Växter som gynnar nyttodjur kan gärna integreras i själva odlingen så att nyttodjuren har nära till sina bytesdjur. Särskilt viktiga är flockblommiga växter som hundloka och vildmorot m fl och korgblommiga växter som rölleka, ringblomma mm. Även häckar eller buskage av fläder och murgröna gynnar nyttodjur. Man kan också sätta upp holkar för fåglar och fladdermöss.

Biologiska bekämpningsmedel
Inom den biologiska bekämpningen använder man helst avskräckande medel ur växtriket. Många växter har naturligt utvecklat effektiva gifter för att skydda sig. Dessa medels fördel är att de inte är extremt giftiga samt att de relativt snabbt bryts ned biologiskt och inte ger några bestående förgiftningar av miljön. Följande växter är mycket användbara som besprutningsmedel i vätske- eller pulverform:

Pyretrum (Chrysanthemum sp.). Denna växt är en släkting till prästkragen och växer i Sydeuropa och USA, men odlas också i svalare bergstrakter i tropikerna. Pyretrum utvinns genom att de torkade blomknopparna mals till pulver som sedan kan blandas i vatten och sprutas. Giftet är akut giftigt för insekter och fisk men ofarligt för varmblodiga djur vid normal användning.Försiktighet bör dock iakttas vid användning.
Kvassia (Quassia sp.). Ur veden från detta amerikanska träd utvinns ämnet quassin som är något svagare än pyretrum men ändå akut giftigt för insekter. Det är däremot ofarligt för människor som kan använda det mot tarmparasiter (nematoder).
Nimolja (Azadirachta indica) Från Nimträdet utvinns en olja som är ytterst effektiv mot en mängd olika skadeinsekter. Insekterna dödas inte men de-ras aptit, fruktsamhet och allmänna hälsotillstånd blir nedsatt, samtidigt som deras naturliga fiender inte drabbas. Oljan är ofarlig för människan och används medicinskt och hygieniskt. (Se även Ekologiskt bistånd i kapitlet Ekonomi).
Kaffe (Caffea arabica) är släkt med gulmåra. Kaffesump eller gammalt kaffe med bland annat garvsyra avskräcker insekter och kan spridas runt plantor. Spädning kan ske till verksam koncentration mot aktuellt skadedjur.
Tobak (Nicotiana tabacum) är släkt med tomat och potatis. Tobakens nikotin är ett starkt kontaktgift särskilt för ryggradslösa djur och är direkt dödande i större doser (en halt av 0.05 gram -motsvarande ett cigarettpaket - i blodet skulle för övrigt döda en människa). Nikotin kan utvinnas genom att låta snus, fimpar eller tobak utlakas i vatten ett par dygn. 15 viktprocent i vattnet ger en bruksfärdig lösning som blir effektivare om den blandas med 20 procent tvål och/eller t-sprit. Barriärer av nikotinsubstrat på el–ler runt plantor avskräcker skadedjur
Renfana (Tanacetum vulgare ). Renfanan är inhemsk i Skandinavien och tämligen allmän. Blommorna liknar prästkragar utan vita kronblad och de flikiga bladen har en stark kryddoft. Växtextrakt av renfana verkar avskräckande på en rad insekter och skyddar flera trädgårdsväxter genom att lägga ut en doftbarriär som kamoflerar köksväxten och därmed hindrar skadeinsekter att finna sina födoväxter.
Malört (Artemisia absinthium ). Malörten är inhemsk i Skandinavien och är ljust blågrön med stark aromatiskt doftande blad. Vätskeextrakt av malört avskräcker en rad insekter och bildar doft-barriärer mot andra.
Åkerfräken (Equisetum arvense ). Åkerfräken kallas också rävsvans och har många luftigt sittande trådlika smågrenar ända upp till toppen. Vätskeextraktet besitter ingen direkt giftighet men motverkar ändå svampangrepp, framförallt typen rost och mjöldagg. Tomat och flera andra aromatiska kryddväxter kan användas på liknande sätt som ovanstående växter genom att de får ligga några dagar i vatten.
Håll i minnet att ovanstående växter är giftiga eller avskräckande även för nyttoinsekter och man måste alltid tänka på när, var och hur man besprutar.

Ta dofter till hjälp
Utöver att användas som besprutningsmedel kan en rad växter tack vare sin avskräckande eller doftkamouflerande effekt användas som levande avskräckare tillsammans med eller runtom de växter man vill skydda.

Växt	Skyddar mot
Bondbönor	Sorkar
Gräslök	Vinbärsrost
Hundtunga	Sorkar
Kejsarkrona	Sorkar
Krasse	Bladlöss
Lökväxter	Morotsfluga, sorkar
Malört	Vinbärsrost, insekter
Mejram	Myror
Ormbunkar	Myror
Potatis	Bladlöss
Ringblomma	Diverse insekter
Salladsarter	Jordloppor
Tagetes	Rotnematoder, insekter
Tomater	Kålflugor
Vitlök	Sorkar, gråmögel, svampsjukdomar

Samodling
Genom erfarenhet har man funnit att speciella kombinationer av växter trivs särskilt bra tillsammans och ger ett gott odlingsresultat. Detta har inte enbart att göra med avskräckning utan här samspelar ekologiska faktorer som samverkan vid näringsupptag genom olika rotsystem och tålighet mot väder och vind. Här finns utrymme för egna experiment och upptäckt av nya positiva kombinationer. Följande är ett urval av de kända kombinationer som brukar rekommenderas:

Växt	Samodlas med
Betor	Kålrot, Rödlök
Blomkål	Bönor, Selleri
Bondbönor	Potatis, Dill, Spenat
Dill	Gräslök, Rödbeta, Sparris
Fruktträd	Pepparrot, Vitlök, Spenat
Gurka	Bönor, Dill, Fänkål, Ärtor
Jordgubbar	Bönor, Lök, Spenat, Purjolök
Kålväxter	Dill, Lök, Rabarber, Tomater
Lök	Morötter
Majs	Bönor, Gurka, Potatis, Tomat
Morötter	Lök
Persilja	Bönor, Rädisa, Sparris, Tomat
Potatis	Bondbönor, Spenat, Tagetes, Svinmålla, Majs, Äggplanta
Purjolök	Jordgubbar, Lök, Morot, Tomat
Rödbetor	Dill, Gurka, Kål, Lök, Sallad
Sallad	Dill, Fänkål, Gurka, Rabarber
Sparris	Dill, Basilika, Kål, Persilja
Spenat	Hallon, Kål, Potatis, Tomat
Tomat	Gräslök, Krasse, Morot, Spenat
Vitlök	Fruktträd, Gurka, Hallon
Ärtor	Dill, Fänkål, Gurka, Majs

Kemiska preparat
Inom biologisk bekämpning används också några preparat som inte har biologiskt ursprung men som har en lägre giftighet än traditionella kemiska medel. Olika svavelpreparat används mot skorv och mjöldagg. Natriumsilikat (vattenglas) används mot olika svampsjukdomar och vanligt såp- och tvålvatten används mot bladlöss och liknande. Ibland kan vanligt varmt eller kallt vatten, användas för att helt enkelt spola bort eller värmechocka skadeinsekter. Förutsättningen i det senare fallet är att växten tål en högre vattentemperatur än skadeinsekten, normalt 48-54 grader.

Tekniska bekämpningsmetoder

Decimering av skadeinsekter
Djuren kan samlas in, dödas, flyttas eller dödas på plats manuellt. Manuell insamling medelst "plockmetoden" kan fungera på mindre odlingar om man har tid och tålamod. För att lättare kunna samla in eller döda större mängder insekter kan limstickor eller limpapper användas. Skadedjur kan brännas bort med gasolbrännare eller varmvatten.
Obemannade fällor kan betas med feromoner, insektshormoner som lockar till sig insekter under fortplantningen. Enklare fällor kan bestå av en potatishalva som läggs på marken och lockar till sig knäpparlarver. En jordbearbetning vid rätt tidpunkt kan döda skadliga insektslarver i jorden genom uttorkning eller blottställande för fiender.

Mikrobiologisk bekämpning
Vissa virus, bakterier och svampar har givit lika goda bekämpningsresultat som kemiska medel. Dessa organismer odlas på levande insekter eller på näringssubstrat och mals och/eller torkas till ett pulver som kan blandas till ett vätskesubstrat och sprutas ut.

Specifika typer av kärnpolyedervirus och granulär- eller kapselvirus angriper fjärilar, bladsteklar, myggor, flugor och skalbaggar. Virustyperna odlas i fjärilslarverna och kan efter spridning i fält ha effekt över mer än en växtsäsong då vissa preparat förmår övervintra.

Bakterierna Bacillus popilliae och B. thuringiensis är kända för att angripa insekter, framförallt fjärilar, av vilka flera kan vara skadedjur på nyttoväxter. Bakterierna kan massförökas på konstgjort substrat.

Svampar av släktena Beauveria, Coelomomyces, Metarrhizum och Entomophthora angriper insekter och dödar dem. Insekter som framgångsrikt bekämpats är skalbaggar, fjärilar, bladsteklar och skinnbaggar. T.o.m. mot den fruktade Colorado-skalbaggen på potatis har man nått goda resultat med svampar.

Även vid de mikrobiologiska metoderna bör man hålla i minnet att även nyttoinsekter är känsliga för angrepp. Framställningen av preparaten är arbetsintensiva, vilket gör dem mycket dyra.

Odlingstekniska åtgärder

Välgödda växter
Då en växts motståndskraft mot sjukdomar och skadedjur alltid är större om växten är välgödd och frisk, är en god växtvård i sig själv en förebyggande åtgärd. Tillräcklig gödning, vattning och ogräsrensning är främjande för växthälsan. Tidig sådd är ofta fördelaktigt eftersom växten då hunnit växa sig relativt stor och kraftig när angreppet kommer. I vissa fall kan angreppen utebli eftersom växter som hunnit blomma ut inte erbjuder blommor som är förutsättningen för vissa skadedjur.

Lite smuts skadar aldrig
Många skadedjur skyr dammiga och smutsiga växter och detta kan man förstärka genom att pudra växterna med ren träaska, sot, algomin eller stenmjöl. Färskt sågspån, granbarr, kanel, snus och kalk kan också avskräcka angrepp från marken genom att spridas runt stammen eller stjälken.

Inte för mycket hål
Håll också marken slät och fyll igen alla hål och ojämnheter som annars kan underlätta för skadedjur eller deras ägg att tränga ned i marken. För tjock marktäckning kan i vissa fall bli fuktig och locka till sig både sniglar och svampsjukdomar. Växtföljd med olika grödor olika år och även träda vissa år kan hindra artspecifika skadedjur att etablera sig, vilket de lätt kan göra om samma gröda odlas år efter år på samma markbit.

Torbjörn Peterson

Kommentera gärna artikeln