ESSÉERNA

Många skriver till mig och frågar var man kan finna ett esséiskt broderskap i dessa dagar och praktisera deras lära. Mitt svar blir inte så uppmuntrande. Studerar man historiens stora andliga mästare skall man finna att vägen till det perfekta alltid kräver individuell ansträngning och att man måste gå den ensam. Det finns inga genvägar via någon organisation, ty organisationer tar död på idén.

Vill man veta mer om esséerna kan man börja med att studera Josephus, Filon och Plinius d. ä. som levde under de första århundradena e Kr. Alla tre vittnar de om att i de esséiska broderskapen vid Döda Havet, Mareotissjön vid Alexandria och andra platser hade alla sitt eget lilla hus med en liten trädgård, där de odlade för sina behov. Fritiden användes för att hålla ett litet, innehållsrikt bibliotek, där de förvarade sina rullar och studerade esséiska traditioner och de stora Mästarnas läror. Alla bröder hade ett litet, enkelt hem där de kunde vara oberoende. De insåg att den enda verkliga friheten bestod i att ha så små behov som möjligt. Deras vishet, som grundades på en empirisk kunskap om den mänskliga naturen, kan ända till dessa dagar verifieras.

Plinius som var en praktisk vetenskapsman, tecknade ner hur de esséiska bröderna levde till vardags. Dessa rullar har sedan funnits av benediktinska munkar som kopierade texterna och använde delar av dem för att forma sina klosterregler, vilket skedde på sexhundratalet. På 20-talet fick jag möjlighet att besöka klostret på Monte Cassino och studera gamla rullar i deras bibliotek. Jag fann att varje essé bodde i ett litet ”hus” som bara var fyra gånger tre meter och två meter högt. Det hade ett platt tak som lutade svagt och samlade upp regn i en fem meter lång, en meter bred och två meter hög cistern byggd på marken utmed den södra väggen. Ingången var mitt på den norra väggen med ett fönster på var sida. Vid det västra fönstret fanns en säng som var en gånger två meter och vid det andra fönstret fanns ett bord som var nästan lika stort. Inre delen av rummet upptogs av ett förråd på 1x3 m. En tredjedel användes för groddning och förvaring av groddade fröer, en tredjedel var förråd för fröer, nötter och torkad frukt. Den sista tredjedelen innehöll verktyg och redskap. Utmed utsidan av östra och västra väggen gick hyllor (4 m långa) och på dessa stod låga skålar i lergods som esséerna själva tillverkade. Dessa skålar fylldes med humus och i dem odlades små spröda biogeniska plantor som de åt dagligen tillsammans med groddar, frukt, jos, grönsaker, frön och nötter.

Huset låg i en liten trädgård som var 16x16 meter och detta var den egentliga "verkstaden" för esséerna. Hela trädgården upptogs av fruktträd som planterades mycket tätt, endast 2,5m mellan stammarna. När de växte upp gick grenarna nästan in i varandra och bildade en grön baldakin. Detta gav skydd åt de små fröbärande växter och grönsaker som planterades under det "gröna taket". Grönsakerna kunde därför växa ymnigt trots den starka ökensolen och torkan. Fruktträden gav såväl fuktighet som skugga och bördig mylla och humus från nedfallande löv.

På denna lilla gård fanns allt som den mänskliga kroppen behövde för att leva ett enkelt, naturligt liv i frihet och kontemplation. För att få allt detta fordrades bara några få arbetstimmar om dagen. Varje essé blev på så vis fullständigt oberoende och självförsörjande. Som jag tidigare sade arbetade de frivilligt någon timma per dag åt gemensamt arbete för att t.ex kunna upprätthålla sitt centrala , gemensamma bibliotek. De fick också tid över att musicera på instrument som de liksom allt annat tillverkade själva.

Texten är hämtad från ett föredrag av Edmond B. Szekely och är översatt av Peter Norrthon.

Kommentera gärna artikeln