MILJÖMÄRKNING

Miljösvan utan miljöansvar
I december 1989 fattade riksdagen beslut om en positiv, frivillig miljömärkning i SIS regi. (SIS, Standardiseringskommissionen i Sverige). Arbetet med den statliga miljömärkningen påbörjades våren 1988. Märkessymbolen blir en vit svan på grön botten. Av olika anledningar har märkningen hela tiden försenats och ännu syns den inte till i butikerna. Den stora oenigheten inom märkningsstyrelsen är säkert en av anledningarna.

Anpassat till näringslivet
Det har hittills talats och skrivits mest positivt om den här märkningen. Nu växer kritiken i takt med att insikten ökar om att märkningen riskerar att bli ett näringslivsanpassat geschäft. Eftersom de globala miljöproblemen hotar hela existensen på jorden är det endast en holistisk syn (helhetssyn) och en omedelbar och radikal förändring av vår livsstil som kan hejda miljöförstöringen och trygga en framtid f ör oss och för kommande generationer.

Dyrt spektakel
En miljömärkning i Sverige och i Norden blir ett kostnadskrävande spektakel som inte leder till en bättre miljö. Dessutom står Danmark utanför. Miljö och ekologi har blivit säljargument. Ordet miljövänlig har missbrukats en längre tid trots att det har en strikt definition. Det kan endast användas om en produkt eller om en process som förbättrar miljön. Så länge som en produkt eller en process belastar miljön på något sätt bör ord som miljöskonsam, mindre miljöbelastande, mindre miljöskadlig etc användas. På senare tid har orden ekologi och natur också börjat utnyttjas utan urskiljning och på ett okunnigt sätt. Med hänsyn till att teknik, resurser och kunnande redan finns måste kraven och kriterierna på vad som är bra från hälso- och miljösynpunkt vara höga och stränga.

Miljöorganisationernas ansvar
De allt mer påtagliga miljöproblemen och en del myndigheters lama agerande är bidragande orsaker till att allt flera människor söker sig till miljöorganisationer med förhoppningar om radikala och snabba förändringar och förbättringar. I och med detta vilar ett tungt ansvar på dessa organisationer. Ett ansvar som kan vara svårt att leva upp till och axla.

"Bra miljöval"
Ett exempel är Naturskyddsföreningens märkning "Bra miljöval" för t ex tvättmedel. Kriterierna för märkningen görs i samarbete med KF, ICA och DAGAB-gruppen. Enligt SNF är det handelsjättarna som bekostar kriteriearbetet.

Märkningen innebär för närvarande, sommaren 1992, att omkring 40 tvättmedel fått godkänt trots att många av dem innehåller mer eller mindre skadliga ingredienser! Några av de från miljösynpunkt bästa medlen är inte "Bra miljöval"-märkta. Trovärdigheten för SNFs agerande minskar, särskilt med tanke på att kriterierna ändras hela tiden. Det finns över 130 olika hushållstvättmedel på den svenska marknaden varav 10-15 kan godkännas från miljösynpunkt. Produkter som innehåller skadliga ämnen kan aldrig märkas positivt, typ Bra miljöval!

Suspekt svan
De svaga och pragmatiska kriterierna för Bra miljöval ligger enligt uppgifter inte till grund för den statliga miljömärkningen (svanen). Den styrelsen har kokat ihop egna obegripliga kriterier. Enligt ett utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde i oktober 1989 framhölls att miljömärkning inte är aktuell för kemiska produkter och livsmedel. Dessa produktslag är nämligen föremål för reglering i form av obligatorisk märkning. Trots detta har tvättmedel börjat miljömärkas. OBS! Tvättmedel är en av de mest använda kemiska produkterna i hushållen.

Den blå ängeln
Den tyska statliga miljömärkningen ( Den blå ängeln) är ett av näringslivets största försäljnings- och marknadsföringsjippon. Den märkningen har pågått sedan år 1978. Tvätt-, disk- och rengöringsmedel har av någon anledning inte märkts.

Pandan
Exempel på en annan olycklig märkning är Pandan som tidigare kunde fås för viss miljöskonsamhet och/eller för att tillverkaren av produkten gav ekonomiskt stöd till Världsnaturfondens verksamhet. Batterier och pappersprodukter med pandamärke är inte alltid de bästa varorna - från miljösynpunkt. Pandan förekommer dessutom på en så stor mängd skräpartiklar att dess trovärdighet nu är lika med noll.

Köpt svan
En fristående styrelse ska ansvara för miljömärkningen i Sverige. Styrelsen är inte fristående eftersom näringsliv, fackförbund och statliga myndigheter är kraftigt överrepresenterade. Ekonomiska vinstintressen, sysselsättningskrav och allmänna samhällsintressen kommer att styra märkningen på miljöns bekostnad.

Enligt det svenska/nordiska miljömärkningssystemet ska märkningen vara en "premiering" som ska ansökas om och betalas av den sökande. Det ska naturligtvis inte gå att köpa ett miljömärke! De företag som vill köpa svanmärket får för varje produkt betala 11 000 kronor i ansökningsavgift samt en årsavgift på 4 000 - 90 000 kronor beroende på produktens omsättning. Ny årsavgift måste betalas i varje land som produkten ska marknadsföras i. Dessutom måste företagen själva bekosta olika kontroller och provningar innan de erhåller själva märkningslicensen.

Märkningshysteri
Det pågår ett internationellt arbete med att ta fram en SOS-märkning av farliga produkter. EG och andra jätteorganisationer arbetar med flera system för miljömärkningar, bl a ett med farosymboler. Kemikalieinspektionen, Konsumentverket, Naturvårdsverket, Ingenjörsvetenskapsakademien, Apoteksbolaget, Kommunförbundet, Naturskyddsföreningen och många andra arbetar med miljökriterier.

De flesta företag har också egna miljömärkningar och symboler. Redan i dag finns det över 100 olika märkningar och symboler med anspelningar på hälsa och miljö. Ju flera märkningar desto större förvirring. Förutom denna otroliga märkesflora förekommer också vilseledande information och medvetet utelämnande av information, som t ex för tvättmedel, där endast de huvudsakliga beståndsdelarna behöver anges och för kosmetika där än så länge ingen inne-hållsdeklaration behöver ges. Det ger tillverkarna laglig möjlighet att slippa ange vissa skadliga ingredienser.

Näringslivets miljösvek
ICA och KF med flera företag försöker överträffa varandra med hjälp av olika miljösymboler och skrytsamma, självberömmande kampanjer om "miljövänliga" varor och "miljövänlig" inriktning. Samtidigt gör företagen i utskick till hushållen och i sina vanliga säljannonser reklam för miljöfientliga produkter. T ex öl och läsk i aluminiumburkar och plastflaskor, blekta pappersprodukter, engångsartiklar, tvätt- och rengöringsmedel som innehåller skadliga ingredienser, klorblekmedel och mycket, mycket annat.

Det är verkligen dubbla budskap och brist på moral och miljöansvar. Reklambladen till hushållen bekostas till största delen av dem som producerar de varor som det görs reklam för. Till sist får konsumenten betala hela kalaset. Det är lätt att tjäna stora pengar på människors oro för hälsa och miljö. Redan nu utnyttjar tillverkare, försäljare och marknadsförare det stora miljöintresset. Företagen satsar många miljarder kronor på reklam och marknadsföring varje år. Med förföriska annonser, företags- och produktreklam låter sig många påverkas, lockas och luras. Argumenten är lätta att slå hål på, men bara av den som har tillräcklig kunskap inom ämnet. Ännu ett system för miljömärkning kommer självklart att innebära att företagen kommer att marknadsföra så många som möjligt av sina produkter med hjälp av ett nytt miljömärke.

Miljön är allas ansvar
Numera begår de flesta av oss lagbrott enligt lagen om kemiska produkter. Den lagen säger att en kemisk produkt skall bytas ut mot en mindre skadlig vara om det finns en sådan. Inte bara den som tillverkar, importerar och säljer varan bryter mot lagen, utan också den som köper och använder den skadliga produkten. Ändå dignar butikshyllorna av lagvidriga varor, idag med "privata nyttighetssymboler", i morgon med statlig sanktion - en miljösvan.

Skärp och följ lagarna
Lagen om kemiska produkter, Miljöskyddslagen, Naturresurslagen, Marknadsföringslagen och andra miljölagar måste följas bättre och inte som nu - nonchaleras. Varje tillsynsmyndighet måste ta ett ökat ansvar för hälso- och miljöproblemen. Miljölagarna måste dessutom skärpas och anpassas till dagens bistra verklighet. Det behövs t ex en lag som gör tillverkarna skyldiga att redovisa kompletta, tydliga och lättförståeliga innehållsförteckningar på samtliga produkter.

Ökad information
Miljöundervisningen måste öka inom alla utbildningar. Sakligare och bättre miljöinformation kan ges i press, radio och TV, vilket förstås blir svårt eftersom den informationen kommer att krocka med nuvarande och kommande reklam i tidningar och TV. Ett par minuters återkommande "Miljönytt" i TV på bra sändningstid skulle på ett säkert och snabbt sätt öka miljömedvetenheten och ge bra resultat. Frågan är förstås vems kriterier som ska föras fram.

Protester mot svanen
Flera företag som redan tillverkar och säljer bra produkter, har meddelat att de tar avstånd från det falska miljömärket. De anser sig bestraffade eftersom de tvingas köpa en "verifikation" på sin miljöriktiga verksamhet.

Att begära stora summor pengar av dem som tillverkar och säljer bra miljöalternativ samtidigt som miljöbovarna släpps vind för våg, med stora kostnader för samhället som följd, borde vara straffbart!

Både Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket är tveksamma till att använda de så kallade marknadskrafterna för att styra våra val mot bättre produkter. De båda myndigheterna anser att ett negativt märkningssystem som klart deklarerar produkters och ämnens miljöfarlighet skulle ge ett bättre resultat. Inget av systemen är bra eftersom de innebär att de skadliga varorna tillåts finnas kvar på butikshyllorna.

Minska och ändra konsumtionen
Många företag har redan tagit sitt ansvar och redovisar frivilligt det fullständiga innehållet i sina produkter, vilket är glädjande. Det ger köparen en ärlig chans att välja alternativt undvika vissa produkter. Nuvarande överkonsumtion måste upphöra. Alla kan bli bättre på att hushålla, återanvända och återvinna. Miljömärkningsstyrelsen verkar inte vara inne på den typen av viktiga ställningstaganden.

Ullrica Hannu, 1993

Kommentera gärna artikeln