varför börjar vissa bitas.....

[Storky1]

Är det någon som har en teori om varför vissa kaniner börjar bitas. Sålde i början av sommaren 2 gotlandskaninhanar till en familj med 2 barn. Det har gått bra hela sommaren och de har varit så nöjda men nu har lillflickans kanin börjat bitas.
Är det något man gör som triggar det eller är bara vissa individer mer benägna att börja?

Finns det något att göra för att få den att sluta?
Saltsten hjälper ju för burbitare men är det tricket även för fingerbitare.......

Tanken var att kastrera dessa två killar nu i höst för att de även fortsätningsvis ska kunna vara tillsammans. Men en bitig kanin vill de ju inte ha och då är det frågan om det är värt att kastrera den.
Kan den bli lugnare och sluta bitas av en kastrering eller är det så att engång bitare alltid bitare?

[Frances]

Vår ena hona är bitig, jag tror det beror på att hon har blivit handmatad av lill-matte..

[ieenilorac]

Personligen tror jag att de ofta beror på att kaninen associerar hantering med smärta. Många bär kaniner helt fel, med sprickor eller frakturer på revbenen som följd.

Kaniner är inget bra djur för barn, även med instruktioner och övervakning tycker jag att många barn har svårt att förstå hur man ska hantera kaniner. Här har grannarnas barn velat leka med kaninerna och gå med dem i koppel. Trots att de äldsta är 12-13 år, så tycker jag inte att de klarar att bära kaninerna bra, så jag sätter på selar och låter dem går runt med kaninerna, men de får inte lyfta dem, eftersom kaninerna vid flera tillfällen markerat för smärta när jag försökte lära barnen hur man lyfter och bär.

[Januschka]

Hej!

Ser också tre anledningar för kaniner att bitas.
Har kaninen lärt sig att hantering innebär smärta och att man slipper hanteringen när man bits.. måste nog föräldrar rycker in och visa kaninen att hantering kan vara skönt (chanser??)
Sedan är killarna förmodligen könsmogen nu.. så det kan helt enkelt vara den dominanta killens sätt att försvara revir, kan man inte bedömma om man inte ser kaninerna.

Två hankaniner har jag haft som var så matglada att de förväxlade fingret mitt med en morot  .. men det har de gjort precis 2 gånger.

Faktisk finns jo personkemi också mellan kanin och människa.. vore kanske intressant att kolla om kaninen biter alla människor..

Januschka

[esten]

När jag var barn och höll på med "gosiga" , ulliga niner så fick jag lära mig att kaniner har väldigt mycket myskler till ett skört skelett .
Och att de om de lyftes fel kunde sparka av ryggraden på sig själva . Jag vet inte hur sant det är men jag har det i bakhuvudet hela tiden och är noga med hur jag lyfter och håller kaninen .

Enda som varit bitig hos mig har varit en som var en riktig morotsälskare = matvrak , och därför varit lite väl ivrig vid utfodring .

[Qiz]

Har också en hona som HUGGER in på pelletsen och då gäller det att ha fingrarna i styr.
Även märkt att hormonerna spelar in, men dock bara på honor (dräktiga, nyförlösta etc).
Har dock inte märkt på en enda hane att de försvarar sig/sitt revir mot mig som människa.

Mvh Zandra

[LasseDalom]

Grannens unga gotlandstjej började bitas efter att ha varit på rymmen en vecka. Kanske är hon sur för hon miste sin frihet?

[grimbart]

en new zealandhona jag hade var aggressiv när man skulle mata den... bet mig i fingret... den blev en god middag istället... 

[Just_me]

Personligen tror jag att de ofta beror på att kaninen associerar hantering med smärta. Många bär kaniner helt fel, med sprickor eller frakturer på revbenen som följd.

Kaniner är inget bra djur för barn, även med instruktioner och övervakning tycker jag att många barn har svårt att förstå hur man ska hantera kaniner. Här har grannarnas barn velat leka med kaninerna och gå med dem i koppel. Trots att de äldsta är 12-13 år, så tycker jag inte att de klarar att bära kaninerna bra, så jag sätter på selar och låter dem går runt med kaninerna, men de får inte lyfta dem, eftersom kaninerna vid flera tillfällen markerat för smärta när jag försökte lära barnen hur man lyfter och bär.

Nej! Det där hade jag inte den blekaste aning om.. Gälkler det andra smådjur/gnagare också?
Vi hade kaniner hos grannen när jag var liten, jag var väl inte så himla försiktig och inte grannbarnen heller. Alla deras kaniner blev bitiga och aggresiva och togs bort. Mamma trodde det var pga inavel men det låter mer troligt att det var som du skriver, att de reagerade på smärta.
Fy vad ont det gör i mig, hur många är det då inte som hanterar de här djuren fel. Kaniner ges ju väldigt ofta till just barn...
Ush...

Någon som vet om råttor/hamstrar/Chinchilor är likadan?
Finns det NÅGOT husdjur som är lämpliga för barn egentligen :S

[ieenilorac]

Någon som vet om råttor/hamstrar/Chinchilor är likadan?
Finns det NÅGOT husdjur som är lämpliga för barn egentligen :S

Råttor tål lite mer, efter min erfarenhet, men eftersom de är kvicka håller folk ibland dem hårdare för att de inte ska springa iväg. Chinchillor, marsvin osv är också känsliga, de bryter lätt ben vid felaktig behandling.

Barn under typ 12 ska aldrig hantera djur utan vuxen närvarande, tycker jag. De över 12 kan, om de är ansvarstagande och har fått tillräcklig kunskap, kanske hantera lugna djur själva. Men barn och djur är egentligen ingen bra kombination, särskilt inte för djuren. Det är alltid de vuxna som har ansvaret, och det krävs mycket kunskap för att bli en bra djurägare, detta oavsett vilket djur det rör.

Ska barn nödvändigtvis ha "egna" djur så är min åsikt att ju större djur desto bättre. Dels är djuren tåligare, dels är de vuxna mer försiktiga med att lämna barnen ensamma med djuren.

[Daniel Sörensen]

Finns det NÅGOT husdjur som är lämpliga för barn egentligen :S

Boaorm kanske? så lär dem sig att vara snälla mot djur    skämt å sido, akvariefiskar?

[Just_me]

Ska barn nödvändigtvis ha "egna" djur så är min åsikt att ju större djur desto bättre. Dels är djuren tåligare, dels är de vuxna mer försiktiga med att lämna barnen ensamma med djuren.

Jag får hålla med dig, är lite chockad över att jag inte viste. Det känns så naturligt att folk ger sina barn ett litet husdjur.
Har inge barn än men jag kan tänka mig att jag, när jag får egna, kommer vilja ge dem egna husdjur, med tanke på mitt eget stora djurintresse.
Men då får det bli ett större djur när de är små om de skulle få något :/
Glad att jag läste det här i alla fall. Tänker på min sambo som berättat att hennes kaniner blev förlamade i baken och bakbenen (inte alla men 2 av 5). Kanske berodde på fel hantering. Hon var väldigt liten när hon hade dem, 8-9. Vore inte konstigt att man bär fel, tappar osv då.

[Just_me]

Boaorm kanske? så lär dem sig att vara snälla mot djur    skämt å sido, akvariefiskar?

Jag ville som barn faktiskt ha en orm (min kompis hade boaormar) men mamma sa tvärt nej och jag fick en guldfisk istället
Yey, vad kul det var ....

(Faktiskt var det en slöjesstjärt och den blev hela 3,5 år gammal!)

[esten]

Chinchillor, marsvin osv är också känsliga, de bryter lätt ben vid felaktig behandling.

Barn under typ 12 ska aldrig hantera djur utan vuxen närvarande, tycker jag. De över 12 kan, om de är ansvarstagande och har fått tillräcklig kunskap, kanske hantera djur själva.

Chinchillor tappar ju pälsen vid felaktig hantering ,det är ju sas deras försvar på samma sätt som sandödlan tappar svansen.


När jag var tolv år fick jag mitt första sommar jobb som lärling i travstall och fick köra mitt första snabbjobb med sulky . Jag var alltsåå ensam i vagnen och Lasse Lindberg körde en annan häst vid sidan om .

[Daniel Sörensen]

Föresten så tycker jag inte man ska dra alla 12-13 åringar över en kam.
Det varierar stort beroende på hur van barnet är med djur, jag är uppväxt med djur hela livet, allt från små hamstrar till kungsboaorm.
Visste vid mindre än 7 år ålder hur man skulle hålla djur för att dem skulle ha det så bekvämt som möjligt och inga skadade djur..

Så en unge som är uppvuxen på landet med djur går ju inte att jämnföra med en statsunge som sett djur på zoo...

[ieenilorac]

Föresten så tycker jag inte man ska dra alla 12-13 åringar över en kam.
Det varierar stort beroende på hur van barnet är med djur, jag är uppväxt med djur hela livet, allt från små hamstrar till kungsboaorm.
Visste vid mindre än 7 år ålder hur man skulle hålla djur för att dem skulle ha det så bekvämt som möjligt och inga skadade djur..

Så en unge som är uppvuxen på landet med djur går ju inte att jämnföra med en statsunge som sett djur på zoo...

Å andra sidan finns det de som alltid haft djur omkring sig som inte kan något om djur. Det handlar mest om individens vilja att söka kunskap, och om den kunskapen finns att få i närheten.

Jag var också en väldigt djurgalen unge, men jag hade mor- och farföräldrar som var lantbrukare, så jag lärde mig mycket av dem, och jag läste massor.

Men många tycks tro att det räcker med att vilja ha djuren för att bli en ok djurägare, och är inte intresserade av att lära sig något nytt. Och då spelar ålder ingen roll, man blir aldrig en bra djurägare.

Det jag menade med mitt inlägg om att barn inte ska ha djur tidigt, är att om de inte har kunniga vuxna i sin närhet, och om de inte själva är genuint intresserade av att lära sig mer. Sedan är man inte fysiskt kapabel att hantera djur på ett bra sätt förrän man är lite äldre, åtminstone uppe i skolåldern. Man har inte finmotoriken och inte heller omdömet att bedöma vad som är lagom mycket styrka att hålla fast ett djur med. Generellt sett alltså, det finns alltid undantag.

[skiesabove]

Det finns många anledningar till att en kanin börjar bitas.
Det kan hända att den har blivit felhanterad, eller att den har haft en traumatisk upplevelse, eller att hormonerna slår slint i skallen på den (vilken tonåring blir inte arg ibland).

Så, biter kaninen hårt så att det börjar blöda eller nyper den bara för att markera att den inte tycker att det är ok?
Är kaninen mellan 3 månader och 1 år?
Hur ser kaninens boendesituation ut - har den en egen bur?
Står kaninens bur på marknivå där hundar och andra djur kan komma åt att hota den?

[Storky1]

Ninen är lite drygt ett halvår, bor i egen burhalva med brorsan på andra halvan. (om det är tät vägg eller nät mellan vet jag inte). Under sommaren har de bott i en stor markbur men bor nu sedan en god stun i en vinterbur på den med gott om utrymme.

Tror inte att den biter så det blöder, mer naffsar och är allmänt rymningsbenägen.

[skiesabove]

I mina ögon är det ett solklart fall av tonår =).

Och lär barnen att om kaninen nyps så är det samma som ett "NEJ!" eller ett "AJ!" och att dom ska låta den vara ifred när den inte vill leka.

[grimbart]

när jag var i väröbacka på marknad så sålde jag kaniner... några småtjejer ville klappa och jag sa nej..(kaninerna blir stressade ändå på en marknad).. de tjatade vidare och jag sa att de fick klappa om nån kanin frivilligt kom fram till dem...de stack in handen i buren.. AJ den bet mig..skrek en av tjejerna och blodet rann på ett av fingrarna... å va hemsk man kände sig då. .. Hjälp jag blöder hämta hjälp skrek tösen ... i den situationen trodde kaninen nog att fingret var en morot..eller